Uttråkning och överhettning

I morgon packar jag familjen och drar jag till svärmor i Soidao (Patong som det också kallas), Chantaburi. Vi har hittat en bakväg som klipper ca 1 timme (10 mil). Resan bör alltså inte ta mer än 3 ½ timme. Vi får bra markservice där, och jag skulle verkligen behöva läsa några kapitel i en stillsam bok, känns det som.

Jag måste vara tillbaks tills Lördag kväll då en affärsbekant flyger in från Sverige.

1 timme senare: Skit!

Jag fick precis redan på att Emily måste infinna sig i skolan på Lördag morgon. Vet ej om vad. Kanske slutprovet. Hon är 4 år, jösses!

Kanske vi tar oss på en dagsutflykt till Pattaya i stället, även om det inte blir riktigt samma avkoppling...

Tokiga motorister finns det gott om i Bangkok

Ett passage jag kör dagligen är smalt, mycket smal. 2 bilar möts nätt och jämnt. För 2 bussar är det MYCKET tight. Soien (gatan) är ca 2 km lång. Hela gatan är ganska skymd så det är svårt att komma ut på denna gata för de som har ärenden kring den. Det här är ett av få ställen där jag verkligen uppskattar parkeringsvakter. I stället för att stå i en skarp högerkurva och vinka mig höger, kan de här faktiskt göra nytta.

Iband undrar man om det har brunnit i huvudet på vissa motorister.

På den här lilla gatan kan man se omkörningar, alltså, bilar som kör om varandra, var och varannan kvart. Det går fort också, kanske 60-70 km/hr. Att försöka komma ut från en byggnad kan vara hårresande utan hjälp från en vakt. Faktiskt, till och med att GÅ ut från en byggnad kan vara hårresande. Du kollar höger och konstaterar att ingen bil kommer och går vänster bara för att i ögonblicket efter... SWOOSH omkörning... och nästan överkörd... igen...

I rusningstrafiken är det ännu lustigare, men då går de saktare. Bilkön kanske sträcker sig 1 km upp på soien och går i snigelfart ner mot Rama 9. Vad gör man då om man har bråttom?

Fel. Gissa igen.

Jo, man går ut i ytterfil, i mötande trafiks körfält, och hoppas hitta en lucka längre fram. Ja, om man inte kan konstatera att man kommer få problem alltså. Visuellt konstatera då alltså. Ja, mycket kan ju hända under denna dryga kilometer, och det händer ofta. Jag skall tillägga att detta inte bara handlar om Mercedes, utan också om minibussar i linjetrafik (de är riktigt asjävliga ), främst.

Vipps! En bil har just svängt in och kommer i mötande körfält. Vad göra? Man saktar ner och försöker trycka sig in i bilkön. Inte heller thailändare gillar dessa fasoner så detta är lättare sagt än gjort, men inte omöjligt.

Det är konstigt att ingen stannar, kliver ur, och kallar dem för vad de är. Men inte thailändare inte, de hatar konflikter och vanligen undviker dem om möjligt. De sitter snällt och tittar rakt fram medan de försöker stänga dig. Misslyckas de går livet vidare som vanligt verkar det som.

Man undrar många gånger om thailändska motorister lämnat hjärnan kvar hemma.

Och nu skall ni få höra!

Mopedisterna. Jösses! Undrar vilken planet de är från?

Man kommer körande, på samma soi, i hög hastighet. Man ser att man kommer få möte längre fram av en annan bilist. Man ser också ett par motorcyklister som ligger bakom den bilen och tokkör. Ja, de tokkör ofta mopedisterna. Vi närmar oss varandra, jag och den andra bilen. Som jag skrev är det en smal soi. Vad gör den tokiga mopedisten då? Jo, han gör en omkörning och tvingar oss att slicka muren på varsin sida, för att få plats med honom emellan.

Detta händer dagligen.

Nu vet ni varför thailändska mopedister kör med hjälmen på armbågen.

Massor av fäder, mödrar, söner, bröder och döttrar dör i trafiken var dag. Man kan undra om det är självmord det handlar om.

Studenterna vid poolen

Ganska ofta sitter ungdomarna (studenterna) i grannskapet kring polen och pratar (leker) på nätterna. Poolen stänger vid 20:00 men det är klart att de skall ha någonstans att sitta. Jag är inte helt säker på att de bor här men antar att i alla fall några gör det.

Jag störs inte direkt av detta eftersom mitt sovrum är längst inne i lägenheten. Jag hör inte ens om det ösregnar, åskar eller ett billarm går på. Man blir lite förvånad ibland när man går ut på balkongen i fullt solsken bara för att upptäcka att hela området är översvämmat efter en regnig natt man totalt missat.

I vilket fall, ungdomarna samlas kring polen och tjatar ganska frisk. Ibland super de. Oftast badar de. Eftersom området är byggt med 5 bostadshus med poolen i mitten kan det eka på ganska bra. Jag hör inget om jag inte fortfarande är uppe. Sover du i rummet mot poolen så är det jämförbart med ett åskväder. Plair sover i det rummet men klagar aldrig. Det finns andra som klagar, men de är få.

I morse när jag vaknade satt de fortfarande kvar och tjatade. Fullt med fimpar, plastpåsar och andra förpackningar låg kring deras bord, som varje morgon, skillnaden var att nu satt de kvar när man kunde se det.. Kanske alla ungdomar är så skräpiga och hänsynslösa vad vet jag? Jag tror inte det. I Sverige tror jag man använder en skräpkorg som oftast.

En vakt var i morse framme och pratade med dem, jag vet inte om vad. De såg inte ut att lyssna i vilket fall. Han städade sedan upp lite runt dem, hjälpte dem att fiska upp något de tappat i poolen, och gick sedan tillbaks till sin plats.

Thailändarna är ena riktiga nedskräpare. De öser till och med skräp ut på sina egna bakgårdar. Hur ofta ser man inte i en stillastående bilkö hur bilisterna passar på att tömma sina papperskorgar och askkoppar ut genom dörren. Inte varje dag men tillräckligt ofta för att man skall börja undra hur det är ställt.

Mycket jag, och bara lite empati för medmänniskor. Detta kanske är Asiatiskt.

Om min Thailandsblogg: Del 2

6 veckor tror jag det är nu, ungefär, sedan min blogg föddes. Det känns skönt och befriande att få lufta lungorna. Ibland kanske jag tar i så jag nästan spricker, men det får du ha överseende med. Jag har noterat att det är mycket folk som läser min blogg nästan dagligen. Detta är mest roligt men inte helt obekvämt.

På Bloggportalen där man kan rösta på alla svenska bloggar har jag blivit totalt sågad. I dagsläget har jag betyget 3.2 av 10, vilket motsvarar på en svensk betygskala (av 5 möjliga) ca 1.6. Inte ens en 2:a vilket skulle tvinga mig att lägga ner om min existens var beroende av betyget. Eftersom betyget fortfarande sjunker måste många som röstar ge mig en 1:a.

Är jag så dålig? Det tycker jag inte.

Kan det vara som så att jag ligger i fel kategorier? Man tycker ju att om man inte alls känner igen sig så klickar man bara vidare. Man betygsätter väll inte bloggar man inte tänker läsa, eller?

Eller, kan det vara som så att man blir nedröstad med avsikt? Men vem i herrans namn skulle tjäna på det?

Bloggen hade ca 530 unika besökare den senaste veckan. Med unika räknar man inte de som är återkommande, utan bara nya under den perioden. Den 2 Oktober hade jag hela 200 besökare vilket var rekord för en dag. På ett ungefär ökar bloggen med ca 10 besökare om dagen. Det är mycket återkommande besökare, och det är det betyg jag själv väljer att titta på för tillfället.

Jag tänker fortsätta att skriva om det som faller mig in. Oftast är det en blandning av vad jag ser på tv, läser i tidningarna, och hör pratas kring mig. Framför allt är det min sak att se på saker och ting jag skriver om. Givetvis kommer jag fortsätta skriva mycket om min familj och andra funderingar jag har.

Välkommen tillbaks!

Barn och flera språk: Del 2

Det var riktigt roligt att det vart så mycket kommentarer på det jag skrev om barn och flerspråkighet i förra veckan. Jag fick mycket intressanta kommentarer som helt klart ställde mina teorier på tvären. Dags att tänka om. Jag tar tillfället att summera diskussionen här nedan.

Om du inte har läst det inlägget finner du det här.

Det vart kommentarer från GreenCurry och Diana som båda har växt upp i Sverige med thailändsk mor och svensk far. I Thailand kallar man barn med utländsk mix för Look Krung. Direkt översatt blir det Barn Hälften men kanske Bland Barn är en bättre tolkning. Man skiljer också på olika Bland Barn här. Västerländsk blandning verkar för tillfället hetast. Vi ser dem på tv, bio, tidningar, rockscenen, och i Bangkoks nattvimmel förstås. Just nu är de kungar av Bangkok. Deras ena förälder kallas ofta Farang.

Diana och GreenCurry har inte fått lära sig prata thai av sina mammor, men önskar de hade förstås. De beskyller inte sina mödrar för detta men hade velat att de stått på sig.

Håkan och Warisa bor i Sverige och har 2 barn. Kevin som är 5 år vill inte prata thai fastän hans mamma försöker. Kevin svarar sin mor att han inte förstår när hon pratar och att han inte vill prata thai med henne.

Johan (Guava) skall snart få sitt första barn och har tidigt blandat sig in i diskussionen. Johan, till skillnad mot mig själv, har inga planer på att flytta hem. Han pratar dessutom flytande thai själv. Han funderar på hur han skall ge sin dotter det svenska språket även om hon inte kommer bli så värst exponerad mot det. Han pratar thai med sin fru.

Jag & Plair har en helt annorlunda situation här i Bangkok, mot våra motsvarigheter i Sverige. Jag har tänkt dessa dagar på varför. Jag har en teori, men tycker mina barn borde vara för små för att passa den, men kanske jag har fel.

Mina barn vill prata svenska. De vill prata engelska. Ja, alla barnen här i Thailand vill prata andra språk. Det är cool tror jag de tycker. Emily är så himla stolt var gång vi pratar och ingen annan förstår, speciellt när de tittar imponerat. Det är alltså cool att vara Look Krung här i Thailand. Jag tror inte att deras motsvarighet i Sverige upplever det så?

Kommer man som utlänning (västerlänning speciellt) till Thailand blir man uppgraderad i hiarkin. Det är helt plötsligt många gånger finare att vara utlänning än thai. Det thailändska samhället är förstås lite mer komplicerat än så här, men det kan förklara varför alla turister blir så väl behandlade, och därefter älskar landet och dess invånare.

Kan det vara som så detta speglar sig i den invandrande förälderns beteende gentemot sin egen kultur och sitt ursprung? Är det kanske inte lika cool att vara thai i Sverige, som att vara svensk i Thailand. Nej, det är det nog inte. Men vad mer? Desto mer jag tänker på detta känner jag att vi har ett delikat problem att lösa. Jag tror att beroende på vart du kommer från, och vart du åker, så har du en egen unik utmaning framför dig. Vi skall inte blanda ihop en Thailändsk invandrare till Sverige med en Egyptisk invandrare till USA.

Men, jag tycker vi kan blanda ihop Sverige och Thailand, om inte annat för att göra denna diskussion mer intressant.

Frågan är om Emily redan snappat denna teori, hon är ju bara 4 år?

En annan sak vi gör, som man kanske kan vara intresserad av att ta efter är att tecknade och andra barn filmer bara tillåts på det språk man vill uppmuntra, med vissa undantag förstås. Detta gäller förstås böcker, spel och musik likaväl.

Förlåt mig för ordet blandning som jag använder frekvent i detta inlägg. Avsikten är inte kategorisera människor. Jag försöker bara skriva lite kul och kort.

Förstås så handlar det mest om att inte ge upp!

Thailändsk Polis ihjälsparkad av ungdomar

I går vart en polis ihjälsparkad av en grupp tonåringar. Han var visserligen ute i privat ärende och civilklädd, men jag tror ändå vi ser en avtagande respekt för auktoriteter i Thailand. Detta har jag funderat på länge jag bara tar detta tillfälle i akt att ventilera det.

Bråket uppstod i trafiken (förstås). Polismannen körde sin Mercedes Benz och hade sin flickvän med i bilen. Ungdomarna färdades i en Toyota och av vad förstått, var berusade. Bilarna stannade och polisen var, antar jag, förbannad för att de inte visade respekt för honom, som faktiskt kom färdandes i en Mercedes.

Dessutom ville han inte tappa ansiktet inför sin flickvän gissar jag.

Ungdomarna förstod för sent att han var en polisman och sparkade istället brutalt ihjäl honom. 3 ungdomar sitter anhållna (dem såg vi på TV i morse) men det var tydligen 8-9 personer inblandade. Flickvännen låste in sig i Mercedesen och gömde sig bäst hon kunde, och klarade sig helskinnad som tur var.

Varför i herrans namn skulle han stanna och kliva ur sin Mercedes för?

Såg han inte att Toyotan var fullproppad med fulla arga tonåringar?

Eller sket han i det och sa: - Jag är en väldigt viktig person, jag kör Mercedes, visa respekt för mig eller stå ert kast.

Det senare tror jag.

Det har säkert gått hem förut. Är det något man inte bråkar med i Bangkok trafiken så är det ju nya dyra bilar. Man vet aldrig vem de kan ringa och vad de kan ta för sig. Ungdomarna var dötrötta på detta faktum antagligen. Jag är rädd för att det kommer mer. 2 grupper som är alldeles för långt från varandra, som bara tid och en genrationsväxling kan lösa befarar jag. Ömsesidig respekt föds inte över en natt.

Detta påminner om när jag växte upp, när pensionärer kunde buffa sig fram på trottoaren utan att vika en tum. De krävde respekt och kände inte något annat. Min generation blev uppfostrad (tror jag) att respekt är något man förtjänar, inte kräver. Givetvis tyckte dåtidens pensionärer att vi ungdomar behövde lära oss veta hut oavsett. Båda parterna hade rätt, och fel.

Nu handlar det ju inte bara om pensionärer och ungdomar förstås, men om samhället överhuvudtaget. Jag tror vi når en balans så småningom, men så länge vi fyller på, utan att ställa krav är jag rädd för att det kommer att låta vänta på sig. Jag lever själv som invandrare i Thailand, det minsta felsteg och jag är historia. Jag behöver inte ens göra ett felsteg faktiskt. Det räcker med en tillräckligt stor konflikt mot en inflytelserik person, och varken mitt ord eller vittnens väger alls längre.

Jag känner inte att det är något problem att hålla sig inom Thailands ramar. Jag har förståelse för att jag som utlänning inte är önskvärd om jag inte sköter mig.

Jag har också förståelse för att jag att det finns värre straff än att vända åter Sverige. Om så är fallet skall man passa sig JÄKLIGT noga, tycker jag. Jag pratar givetsvis om Sverige över dessa sista rader.

Kom nu inte och påstå att jag är rasist. Både fru och barn håller utländskt medborgarskap.

Barnen, Rödluvan och farmor

Ett par roliga saker som precis hände!

De står på varsin sida av en hopfälld strykbräda, i ett litet skrymme. De är inte stora mina prinsessor, det kan jag lova. I vilket fall, de skall leka ”prata i telefonen”. Det är Emily som leder och konversationen går på thai, förstås.

Emily: hej på dig
Josefine: hej på dig
Emily: vad gör ni hemma hos er då?
Josefine: vad gör ni hemma hos er då?
Emily: nej, svara, säj inte samma som mig
Josefine: nej, svara, säj inte samma som mig
Emily: TYST MED DIG
Josefine: mumlar något obegripligt

Emily försöker förklara hur leken skall fungera och sedan försöker de igen, med samma resultat. Jag tror de försöker 3-4 ggr innan Emily ger upp.

Ja det är roligt att titta på dem. Men jösses vad Emily är bossig om hon släpps lös. Det låter som historier mormor berättat om mamma, när hon var liten. Dessa historier tror jag tveklöst på.

Nu har Emily gått med mamma till frisören, och resten av oss just hunnit till slutet av Rödluvan. Hos oss går Rödluvan alltid till farmor. Mina barn har ju ingen mormor, de har en farmor och en yai. Yai är det thailändska ordet för mammas mor. I alla fall, nu när skogshuggaren kommer för att rädda Rödluvan och farmor, pekar Josefine på skogshuggaren, och ropar - INGEMAR.

Nä, så tjock är ju inte Ingemar, men visst hör han ihop med farmor. Ingemar är farmors man, plastfarfar alltså. Lite kul att han dök upp som gubben i lådan i storyn..

Tyfonen Xangsane närmar sig Bangkok

Tyfonen Xangsane har plågat Filipinerna och Vietnam ordentligt den senaste veckan, och har nu kommit in över Thailand. Jag var lite orolig för att den skulle slå hårt även här men den verkar ha avtagit mycket i styrka, nästan halverats. Tyfonen ligger nu över den nordöstra delen av Thailand och frågan är om den kommer passera över Bangkok?

Det verkar som om Bangkok inte kan suga upp mycket mer vatten så vi får hoppas att den missar oss. Här kan du se hur den rör sig. Den förflyttar sig med hastigheten 18 km/hr och har vid centret vindar som rör sig i hastigheten 120 km/hr. Det är ju ingen orkan men nog fasen kommer det blåsa lite..

Thailands nya premiärminister: Generalen Suayud Chulanont

Suayud har utmärkt sig som en karriärmilitär, och var bland annat rådgivare åt premiärminister General Prem Tinsulanond när det begav sig. General Prem blev för övrigt premiärminister under likartade former som vi ser nu, han installerades i slutet av 70-talet. Han satt i hela 8 år och backade upp sitt mandat med det militära.

General Prem har sedan han pensionerade sig från politiken varit president över Kungens Stora Råd. Personligen ser jag inte hur detta kan betraktas som att inte delta i Thailands politiska rävspel, där han varit en flitig deltagare. Det kan ju vara som så att de blivit levande helgon och förebilder över tiden, men det låter jag framtiden utvisa.

General Suayud höll ett flertal nyckelpositioner inom det militära innan han pensionerade sig 2004. Han vart sedermera utnämnd till rådgivare vid Kungens Stora Råd (Privy Council).

Det känns som historien upprepar sig . Är det detta Thaksin försökt frigöra Thailand från månne? Innan hans återtåg bör han skriva, och publicera, en bok där han förklarar anledningen till alla övertramp han gjorde, och hur han gjorde dem i Thailands namn, och inte sitt eget.

General Suayud själv verkar för övrigt vara en god man. Bilden av honom som en av få militärer som vill distansera politiken från det militära är tydlig.

Sitter general Suayud längre än 1 år får vi nog hålla i hatten, igen.

I vilket fall.

The Story Goes On!

Överraskning. Kräftskiva!

John överraskad oss verkligen. Igen. Han hade släpat med sig 4 paket kräftor från Malaysia (inköpta på IKEA). Det vart nubbe också förstås, och jag tog personbästa i helor, 3 tror jag det vart (utan uppstötningar).

Jens och Elin fick ett par ganska annorlunda minnen från sin Thailandssemester kan man säja (militärkupp, kräftskiva, och en tredje sak jag inte minns riktigt..). Flyga från nya flygplatsen tro jag minsann det kan ha varit...

Mogna beslut från både mig och Stefan, att lämna bilarna hos John. Tyvärr är det ganska vanligt att man kör efter några öl här i Thailand. Det verkar vara som om allt som är tillåtet är acceptabelt. Om du känner någon som gör detta regelbundet kanske du skall rekomendera dem att läsa detta (storyn om Pelle Lindbergh) innan de gör om det nästa gång.

Min blogg diskuterades, på gott och ont, och det var ju intressant (tur att man inte hängt ut någon).

Grabbarna drog vidare ut mot stan vid midnatt. Detta var ju otänkbart för mig, i alla fall inte utan att forsla hem familjen innan. Att det skulle sluta med att krama kudden kunde ju faster Helen ha räknat ut. Skönt.

I eftermiddag åker vi, hela familjen, till John för att leka och äta lunch. Jag tror vi skall passa på att ta hem bilen oxå...

Oj, vad det trycker i pannbenet.

Det kommer bilder och mer senare...