torsdag, maj 31, 2007

Det går jättesnabbt med språket

Helt plötsligt låter det som om barnen leker på svenska, åtminstone ibland. Det är ju kul men vi får hoppas att det är ett nyhetens behag. Emily gillar att slå de andra på fingrarna, och det gör hon bäst och tydligast nu med språket.

Men tro mig på detta: Hos dem alla 3 är thailändskan superdominerande även om svenska ordförrådet har fördubblat sig, eller kanske tredubblat sig på denna korta tid.

Det blir nog ganska bra framöver om jag faktiskt börjar träna min thai på barnen. Jag fick ju med mig 2 nya språkkurser från Bangkok och kan nog köra dem parallellt med att prata med barnen och lära mig mer. Samtidigt gäller det att barnen fortsätter att gilla språket och de gör de nog om farsan pratar det också. Det blir ju som ett hemligt familjespråk liksom. Ja, det är det ju redan, men det kan bli bättre.

Rur att massor av våra disneyfilmer från Bangkok hade en thailändsk ljudfil, den kommer väl till använding nu. Tänk på det när ni åker till Thailand nästa gång, köp favoritfilmerna... Om ni har blandungar alltså.

Nu är förstås Plair svenska oerhört viktigt och har högsta högsta prioritet.

Men, när papegojan är borta kan kaninerna dansa på bordet… väll?

10 dagars kur antibiotika, suck

Ett telefonsamtal till husläkaren och receptet gick ut i cyberrymden, redo att plockas upp var som. Jäkligt skönt att slippa åka till en vårdcentral.

Igår vart det alltså en sväng till Apoteket i Upplands Väsby. Vi bor i utkanten av Sollentuna och det centrumet ligger avsevärt tillgängligare. Jag kom inte över någon bil förrän vi 17:30 och var lite orolig för om jag skulle hinna, rusningstrafik och allt. Det skulle jag inte oroat mig för.

Jag var hemma igen 17.55

Kanske bättre om Plair kan gå i skola i Upplands Väsby?

Det vart som väntat en 10 dagars kur, och inte den 3 dagars som jag vant mig vid under tiden i Thailand.

Efter 2 dagar på penicillin smittar jag inte längre, efter 3 dagar bör jag må betydligt bättre. Grillningen på Lördag och kalaset på Söndag är säkrat, men tyvärr måste jag ställa in Carabao konserten. Som tur var kan man leva som vanligt så snart man mår fint.

En sak är säker, hade jag gått på thailändsk penicillin hade jag varit frisk efter 24 timmar, antagligen på gott och ont.

Dagisplatser på Växhusets förskola

Det gick fort. De ringde precis från kommunen och lät meddela att vi har platser på Växhusets förskola from 13 Augusti, men bara för Sebastian och Josefine. 5 minuter efter det kom det ett e-brev med samma budskap. 5-års gruppen var tydligen full som det såg ut nu men eventuellt skulle de kunna få till något. Det vore ju ett himla extrajobb om Emily gick på ett annat dagis.

Detta även fast vi inte står i kö förrän från första Oktober. Hade tänk ändra det datumet, men det verkar ju inte behövas.

Samtidigt budgeterar vi med att Plair skall gå på föräldrapenning en tid, men kanske det inte var tänkt att vi skulle utnyttja detta för Emily alls. Kanske vi blir tvungna en tid? Trist för Josefine eller Sebastian att bara gå någon månad. Det känns som Emily är den som mest behöver det. Vilket dilemma, både för oss och dagiset. Det bästa vore om de skrapade fram en plats åt Emily, och vi kunde nypa den och Sebastians, och Plair kunde vara hemma med Josefine en tid. Tror jag.

I morgon skall vi i alla fall besöka dem. 2 minuters gångväg, rakt igenom skogsgläntan bakom lekplatsen.

Det är mycket med det världsliga.

onsdag, maj 30, 2007

Det lokala apoteket, på min gata i stan

Trodde att jag växt ifrån det men blir nu osäker. Har under alla mina år i Sverige haft problem med halsflussliknande sjukdomar. I Thailand har jag insjuknat kanske 1-2 gånger (14 år) med dessa symptom. Insjuknade förstås nyligen i något liknande. Kan det vara som så att värmen har hållit mig fri från denna sjukdom, eller är det bara en tillfällighet?

Nu när jag VERKLIGEN behöver vara frisk, är jag sjuk…

Carabao i morgon kväll ligger helt klart i farozonen, och som det ser ut nu är det avskrivet.

Fotboll och grill på Lördag, och Emily och Sebastians kalas på Söndag, borde vara lugnt. Är det inte bättre imorgon får jag ta mig ner till vårdcentralen för ett antibiotika recept. Annat var det i Bangkok. Ner till apoteket, köpa en påse gott och blandat, och bli frisk över dagen, nästan gratis.

Just det, i Thailand är det också tryck i grejorna!

Man skulle handlat med sig lite mediciner från Thailand, speciellt antibiotika. Om inte annat, skönt att slippa gå till läkaren när man är ordentligt sjuk. Som jag minns det från Sverige tog det väll en 3 dagar innan åtminstone antibiotikan kickade in på allvar. Jobbigt som tusan. Måste försöka få tag på min gamle apotekare i Bangkok. Hon var vänlig och hjälper nog till att skicka lite har jag en känsla av.

Jag minns en händelse från Bangkok och studietiden. En annan kompis hade samma problem och vart ordentligt sjuk. Faktum var att han hade resor värre problem med sina halsmandlar än vad jag hade.

Hans thai på den tiden var avsevärt mycket sämre än vad han själv tyckte, och det kunde ibland skapa lustiga missförstånd. Däremot var han en jäkel på att gissa vad personerna försökte säga. Den här gången gissade han fel. Hans dåvarande flickvän ringde upp oss och bad oss komma till sjukhuset där S just vaknade från en operation. S berättade att doktorn bara hade skrapat lite på hans tonsiller. Han hade varit nedsövd och det hade gått ganska smidigt lät han meddela.

Nu var det dock på det viset att doktorn hade tagit opererat bort hans halsmandlar helt…

måndag, maj 28, 2007

Snart är det dags...

Carabao spelar på Torsdag och barnvakt är ordnad. Hade tänkt ta med barnen men eftersom det är svårt att veta hur sent det blir hoppade vi över det. Att man får ta in barn, betyder det att det är alkoholfritt eller? Synd att ställa bilen om man inte serveras alkohol... Långnäsa liksom.

Vad tror ni om jag försöker filma och fota lite med mobilen, och skickar live bilder. Vore det kul eller sover ni sött då redan?

Malee och Green Curry dyker upp, vem mer?

Första bussresan

Gav tydligen inte mersmak. Sebastian hade sovit som en stock när de skulle på bussen tillbaks hem från öppna förskolan i Upplands Väsby. Kallt och duggregn var det också. Att komma på bussen med en tvillingvagn var tydligen lättare sagt än gjort med en sovande 2 åring, och 2 tjejer. Mary hade ju sina egna 2 så där var inte mycket hjälp att hämta. En äldre dam hade tydligen hjälp till.

Det första frugan sa när jag kom hem var:

- NEVER AGAIN

Sverige sparkar henne i ansiktet hela tiden tyvärr!

Sollentuna by day

Idag vart det ytterligare en myndighetsdag, det vart alltså runthoppning i Sollentuna kommun. Noterade i försäkringskassans databas att Plair fått sina 4 sista siffror, och det var ju en skön milstolpe i så fall. Vi har fortfarande inte fått beskedet via posten. Jag ville säkerställa att de förstått att vi är hemma och vill ha barnbidrag. Tur det, för det visade sig att de ville ha banketter ifyllda. Mycket blanketter blir det.

Jag har också fått vetskap om att man kan få jobb som dagmamma till sina egna barn. Det skulle ligga på ca 3,500 kr per barn PLUS mat ersättning! Snurrigt men sjukt bra om det är sant. I vilket fall, får vi det får vi se det som en nödlösning. Barnen måste ju ut bland andra barn, samt förbereda sig för skolan som komma skall.

Och så var det det här med vädret. Det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder säger de. Och dåliga rutiner kanske. Jag skulle vilja tillägga till detta: att det tar ett tag att få in rutinen på att en varm vårdag ändå packa väskan med vinterkläder. Igår hade vi säkert 25 grader och strålande sol med ljumna brisar, idag regnar det småspik och är kanske en 15 grader kallt.

Nu gäller det alltså att få in åtminstone foten i det hårt snurrande ekorrhjulet. Det blir nog lättare när vi vet vad vi har och vart vi är på väg, även om vi räknar med 2 tuffa år. Då har vi ändå haft en sanslös uppbackning från familj och vänner nu i startskedet. Men, vi måste skaffa möbler, ordentliga kläder, dagis, svenska skola, jobb, och lära oss handla innan vi kan luta oss tillbaks och känna lugnet som alla andra. Vi plockar fortfarande i hyllorna som om vi vore i Bangkok. 3 rätters 5 gånger om dagen typ. Det fungerar ju inte här.

Andra bekännelsen: Det var mycket dyrare här än vad jag ens hade drömt om.

fredag, maj 25, 2007

Emily och Josefine sover hos kusinerna

Ikväll sover Emily och Josefine hos sina kusiner Amanda och Wendela. Detta är bara ett stenkast bort, så skiter det sig så är det inte hela världen.

Kvällen till ära lånade vi deras kök och matsal för att bjuda på middag. Vi har fortfarande lite rörigt hemma i lägenheten så detta kändes enklare. Vi lämnade dem vid 22.00 och tjejerna var så glada, stolta och förväntansfulla. Sebastian är väll den som tycker minst om upplägget, nu har han ju ingen att bråka med.

Det är mycket de kan göra på egen hand nu för tiden. Nästan varje dag springer de ner till lekparken alla 3. Åker rutschkana och leker i sandlådan. De är borta ett par timmar även om de hälsar på ett par gånger för att pinka och äta. Man märker att de växer av detta ökade ansvar. Porten är jättetung men Emily har kommit på knepet.

Men oj, vi måste lära dem skaka av sig sanden innan de kommer hem. Dammsugaren går varm.

Det är mycket frihet i Sverige för dem, frihet de aldrig haft. Och nu skall de sova borta för första gången. Spännande.

Mitt CV, äntligen vart det klart

Jag har alltså suttit och skrivit på mitt CV denna vecka. Inte varje minut, och inte varje dag, men nog har den legat och malt där i bakhuvudet precis hela tiden. Det skall jag inte sticka under stolen med. Det vart CV skrivande blandat med arbete och nytta.

Jag översatte den till svenska samtidigt som jag skrev om den ganska så mycket. Jag hade ju en engelsk sedan tidigare, en jag aldrig vart riktigt färdig med. Först dagarna handlade ju bara om att spy upp erfarenheter, jättetrist. Jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt att skriva ett CV. Jag vill inte bräka för mycket, men jag vill heller inte framstå som en liten grå mus. Jag vill bara vara jag.

Arbetet vart betydligt lättare efter CV:n tagit form och jag bollat den lite med goda vänner. Själva finslipet var definitivt det roligaste. Jag antar att den aldrig kommer bli riktigt klar, så mycket roligt återstår. Nja, så himla kul var det inte.

Jag vart då äntligen klar med denna CV. Tyvärr återstår själva ansökningsbrevet, och en eventuell engelsk översättning.

Sedan skall man ju veta vad man vill jobba med. Jag gick igenom massor av lediga arbeten inom massor av olika kategorier. I ärlighetens namn, jobben ser jättetråkiga, och jätteavancerade ut. Massor av lediga jobb men inga jag spontant känner att jag kan söka? Jag vill bara ha ett jobb man kan vara lite kreativ i, lite ansvar, och med en bra chef. Att byta industri känns inte alls främmande. Finns det inga sådana jobb?

I vilket fall, jag kunde äntligen ladda upp CV:n på lite jobbsajter. Förhoppningsvis skall den nu jobba lite på egen hand. Efter att ha laddat upp den så väntade jag några timmar, och några timmar till, men inga besökare till mitt CV ville dyka upp..

Får man skriva att man hoppas på en lugn och skön sommar?

Järvafältet och Bögs gård

Järvafältet och bögs gård har vi också hunnit med och det redan förra veckan. Det var min svägerska Ingela som tog med oss på en tur, tillsammans med sina 2 barn (våras kusiner). En vacker dag, en skön promenad och en underbar natur. Sveriges natur är nog nära på oslagbar. Du finner lite fler bilder på denna länk.

torsdag, maj 24, 2007

Nice Shop i Bangkok

Jag saknar min lilla närbutik i Bangkok något.

Försökte köpa skokräm för att snygga till skorna, och en stjärmejsel för att fixa Plairs Thailändska Nokialaddare, men vart mäkta förvånad när varken närbutiken eller prisextra kunde hjälpa oss?

Jag kom ihåg en utbytesstudent som kom till Bangkok för många år sedan. Han var lyriskt över sortimentet i vår lilla närbutik, Nice Shop som den hette på den tiden. Nice Shop lade ner när 7-eleven kom till byn. Nu blommar de upp igen, eftersom 7-eleven flyttar in i deras gamla lokaler.

Det var en mycket sympatiskt familj som körde Nice Shop. Vi var tjenis med dem alla åren, även efter igenbomningen, eftersom de bodde i kåken. Kul att något nu händer i lokalen som stått tom så länge. Områdets bästa lokal skulle jag vilja säga.

Riktigt smart att dra sig ur i ett så tidigt skede. Samtidigt öppnade en annan familjebutik upp lite längre ner på gatan...

Vilken underbar vårdag!

Bortsätt från att frugan fått djupa självsprickor i hälen har det varit en mycket vacker dag. Den bästa hitintills. Ungefär 18 grader vilket också måste vara bra nära den ultimata temperaturen. Kanske 20 grader vore det perfekta. Inte för varmt, och inte för kallt.

Frugans självsprickor skall vi nog kunna få bukt med. En fet hudkräm skall nog göra sugen.

tisdag, maj 22, 2007

Svenska folksjukdomar

Ett par åkommor vi redan börjat bekanta oss med är rinnande näsor och torra läppar. Lypsyl och näsduk heter botet eftersom åkomman verkar kronisk för årstiden.

Jag har också ganska känsliga ögon och får lätt spänningar i dem. Jag oroar mig ganska mycket för detta. I Thailand känner jag ALDRIG av det, i Sverige ofta. Måste vara fukten. Vissa ögondroppar har fungerat bra så jag får testa vidare.

På senare år har jag fått problem med något eksemliknande på delar av händer. Läkaren i Bangkok sa att det troligtvis var tryckskador från gymmet, en annan att jag skulle smörja in mig med mjukgörande 100 ggr om dagen. I vilket fall, det blir INTE bättre i Sverige. Nu gäller det att smörja in sig ofta. Faktum var att efter en månad i Sverige förra gången var det borta, hoppas det händer igen.

En annan lustig sak är detta med vätska och uttorkning. Jag blir mer törstig i Sverige än i Thailand. Jag undrar nu om huden tar upp fukt? Vilket skulle vara den enda rimliga förklaring till denna erfarenhet. Kan lägga till att jag svettas VÄLLDIGT sparsamt även i hög värme.

Jäklar vad tyst det är. Mediterar man i Sverige lär man bli tokig. Det skall däremot bli skönt att snöra på sig löparskorna igen. Kanske man kan börja lira med Sollentunas veteranlag, det vore kul. Flera av killarna från min mer aktiva tid lirar tydligen där idag. Kallt, grus, och stela ben lockar inte.

Besök på öppna förskolan

Öppna förskolan var en intressant upplevelse. Organiserat som vilket dagis som helst, men med föräldrar delaktiga. Gratis, och fika till självkostnadspris. Tyvärr har de bara öppet några dagar i veckan så det gäller att passa på. Man kan förstås hatta runt också, eftersom det finns ungefär 5 öppna förskolor i var kommun, med olika öppettider. Tydligen kan man även besöka andra kommuner, så som vi gjort denna vecka (Upplands Väsby). Fröknarna var väldigt nyfikna på oss, och vi på dem förstås. Miljoner frågor, annars harmoniska människor kändes det som. Man blir lite avundsjuk när man träffar på människor som hittat så rätt här i livet.

Josefine och Sebastian var lite lugnare medan Emily var delaktig i det mesta. När de andra barnen stod och dansade (läs hoppade) till pippi sången dansade Emily som en fullvuxen kvinna. Visste inte om jag skulle vara stolt, eller rädd för att bli ställd mot väggen. Detta har de ju fått lära sig i skolan, att dansa snyggt och vara sexig. Skolan i Thailand kan vara intressant.

UFO känslan är stark och visar inga tecken på att avta. Underligt att man kan känna sig så utanför!?

söndag, maj 20, 2007

Du jag, sitta här, stop!

Otroligt hur mycket svenska det blivit bara på en vecka. Sebastian kör 5-6 svenska ord redan. Emily babblar på som bara den. Just nu sitter jag och frugan och garvar läppen av oss. Emily och Sebastian sitter och pratar svenska med varandra. På gott och ont tror jag de kommer prata svenska med varandra inom 3 månader.

- Kom hit
- Sitta här
- Nej
- Hahaha
- Hej då
- Vi har inte ut
- Jag har inte
- Hahaha

Grammatiken är inte så bra men helt sjukt vad de vill lära sig, och lär sig fort. Det är nog bara en fördel om jag börjar prata lite thai här hemma, med alla utom min fru förstås. Vi har ju en stor fördel i att alla 3 barnen redan pratar språket, annars tycker jag det är besynnerligt med oviljan från både vuxna och barn här i Sverige att ha ett andra hemspråk?

Mina barn tycker fortfarande det är hel coolt med ytterligare ett språk. Frågan är hur lång tid det tar innan även de vill glömma Thailändskan, och man får truga den på dem. I Sverige verkar det vara ganska ofint att skylta med att man är invandrare, i Thailand tvärtom.

Jag börjar tro att jag kanske kommer kunna förbättra min thai, trots allt. Ingen tvekan om att vi kommer få jobba hårt för att behålla Thailändska språket. Hur är det för er andra som har barn med en Thailändare i Sverige, snackar barnen språket?

Mork calling Ork

Jag var inne på Q8 och skulle handla en biltvätt, och såg nog lite virrig ut redan när jag gled fram mot kassan. Men värre skulle det bli.

- En biltvätt tack, sa jag.
- Högtryck eller borstar, frågade killen i kassan.
- Högtryck, vadå, tvättar man själv då eller, frågade jag.
- Nej, det är också maskin berättade han.
- Vilken är bäst, frågade jag lite försiktigt..

Nu började han titta konstigt på mig, ungefär som om han undrade om jag drev med han, eller var från en annan planet. Hade det inte varit för att jag såg så svensk ut, och bemästrade språket utan brytning skulle jag nog kunna ha kommit undan som en turist. Men inte nu. Jag funderade på om jag skulle skoja till det och berätta som det var, att jag var nyinflyttad, men jag kom av mig pga. den där jäkla högtryckstvätten.

Till råga på allt såg jag inte skyltarna till tvätten utan hamnade med nosen mot utfarten. I andra försöket var koden fel, eftersom jag lyckats ställa mig vid fel maskin (antagligen högtryckstvätten). Först vid 3:e försöket startade rätt maskin.

Ufot har landat!

lördag, maj 19, 2007

COOP Forum, vill de överleva?

Jag vet inte varför jag gillar att klanka ner på COOP Forum men det är något jag inte kan låta bli med. Jag fattar inte hur man har lyckats köra ett företag så mycket i botten, och jag fattar inte vilka deras visioner är? De finns för sjutton över hela landet och hur jäkla svårt skall det vara att alltid ha billiga och bra produkter av det som efterfrågas? Konkurrenterna måste ju skratta sig hela vägen till banken.

I vilket fall ligger COOP Forum bra strategiskt till för oss, och säkert för en massa andra. Det vart ett besök igår och ett par intressanta iakttagelser gjordes: 1. Kassorna går definitivt inte snabbare är Tesco/Lotus i Bangkok, snarare långsammare. 2. De få människorna som jobbar ute i butiken de vet fasen vad de snackar om, verkar ha ett genuint intresse i prylarna de säljer.

Jag vet inte hur ofta det hände att man hade 10 säljare kring sig i Bangkok, varav hälften inte pratade engelska (men de skulle ändå fram till farangen och försöka), och den andra hälften inte visste mer än priset på produkten de sålde. De svenska säljarna har mycket mer kompetens. Kvantitet framför kvalitet gäller som tur var inte överallt.

En liknelse dock: En grupp chefer var på studiebesök. De stod mest i grupp och hängde, pratade med, och beundrade varandra. De försökte hjälpa förbipasserande när de vart tillfrågade. Jag frågade en av dem om en rem och han såg direkt bortkommen ut men kunde ändå inte låta bli att försöka. Jag vart tvungen att fråga om han åtminstone visste vart den ordinarie personalen fanns, och knappt den kunde han svara på. – Ehh, det skall finnas några killar i orange uniformer här någonstans… INTE imponerad.

Känns det igen?

COOP verkar helt klart domineras av svågerpolitik. Ruggdunk framför kompetens. Den iakttagelsen gjorde jag redan för länge sedan, när jag besökte deras huvudkontor i andra ärenden. Trevliga men oerhört centraliserade.

Kanske därför man använder enbart inkörda leverantörer istället för att vara sin egen, för då tjänar ledningen mer pengar? Kanske leverantörerna ÄR COOP s chefer? Leverantörerna styr COOP, medlemmarna betalar.... Kan det vara så?

Det enda intresset verkar vara att hålla sig flytande och att någon annan skall tjäna pengarna (läs leverantörerna).

fredag, maj 18, 2007

Carabao i Stockholm den 31 maj

Carabao spelar alltså på Munchenbryggeriet den 31 maj. Om dryga 2 veckor alltså. Barn under 12 går in gratis så det låter som ett helkul familjeevent. Nu har jag inte varit någon frekvent konsertbesökare varken i Thailand eller Sverige men denna konsert med Carabo tänker jag försöka besöka.

En sak jag verkligen känner att jag missat under tiden i Thailand är att besöka någon av dess folkmusikfestivaler som sker över landet med regelbundna intervaller. Jag menar då den genre man kallar Luuk Tung och där en sångare uppträder med en armada av dansare och hans/hennes sång formligen rullar ut över de galet jazzande åskådarna. Detta är inget man gör efter en kvarts instruktioner. Vi har en svensk som är jättepopulär i Thailand i just denna genre faktiskt, Jonas heter han. Ja, ja, nu var det Carabao.

För dig som är en inbiten Carabaofan kan jag berätta att Johan (Guava) har återuppväckt sin vilande engelska fansajt, Muang Carabao. Besök sidan och ta del av texter och annat som publicerats över åren, det finns även ett forum. Jag vet att Johan för tillfället är speciellt intresserad av vad just DU tycker skall finnas på sajten, så glöm inte att skicka honom en kommentar om du gör ett besök.

Annars ses vi på Munchenbryggeriet den 31:a!

Tvättstugan, första besöket

Idag hade vi tvättstugan för första gången. Vi har ju maskin och tumlare i lägenheten så det vart inte så bråttom med det besöket. Vår egen torktumlare fick inte igång någon värme, så tills vi fixat det blir det tvättstugan, och troligtvis efter det också. Billigare och snabbare.

Inte värst uppbokat så det ser ut som om man kan glida ner lite när man vill, även på helgerna. Positivt.

Jag har en känsla av det är slut på tiderna när man hade strukna t-tröjor, kalsonger och strumpor i garderoben. Tvättutrustningen här verkar göra ett tillräckligt bra jobb för att detta inte skall vara nödvändigt. Det gick så långt i Thailand att man inte tänkte på att ALLT var struket, bara tog det för givet. Även om alla jag känner inte har hembiträde är det nog få som varken stryker eller tvättar själva. Kanske man fyller och slår på maskinen om man har en, men efter det är det ju stop, förstås! Vi betalade 200 baht per halvdag för vårt senaste hembiträde. Vad skönt det skulle vara att ha henne här hos oss, nu …

Det var ju jag som packade väskorna för äventyret. En kylpåse med ett 6-pack, och en god ljudbok slank med det också. Tänk vad lugnt och skönt det är där nere i tvättstugan. Man får så mycket tid för sig själv. :)

torsdag, maj 17, 2007

IKEA, ikea och HM

IKEA har jag saknat. Det finns ingen motsvarighet i Thailand även om flera försöker. Så snart IKEA gör entré tror jag de kommer dräpa. Jag tror det finns utrymme för åtminstone 3 jättebutiker. Av jag förstått är anledningarna till att de ännu inte finns där främst två. Det handlar inte längre bara om deras produkter, det handlar ju om värdet på marken i närområdet också. De vill köpa upp mycket land, som de förstås vill äga själva, och sedan sälja eller hyra ut. Detta blir ju svårt i Thailand eftersom utlänningar inte ens får äga 1% av dessa markägande företag.

Samtidigt skall man komma åt en landplätt tillräckligt stor, som ligger hyfsat strategiskt till, och som inte redan är apdyr. Det finns nog också ett ganska stort motstånd mot IKEA bland topparna i Thailand. Ett utmärkt sätt att inte släppa in dem är att inte släppa till med utrymmet de behöver. Du kan läsa vidare om IKEA i Thailand på denna länk.

Igår vart det i vilket fall en välbehövlig tur till dem. Även om släkten hade fyllt upp skåp och lådor ganska bra åt oss var det mesta mina egna gamla saker från för ca 15 år sedan. Prylarna var varken nyinköpta, kompletta, eller icke kantstötta, ens då. Det var alltså glas, bestick, och tallrikar som stod högst på önskelistan.

Eftersom jag hade en fru med så handlades det förstås en hel del annat också. Jag spjärnade emot allt jag kunde men det slutade ändå med 6 kassar. Allt var prisvärt men glas var RUSKIGT billigt. I övrigt handlade vi nog för lite av allt. 6-pack för bestick och glas räcker ju inte, och inte heller de 8-pack för tallrikarna jag plockade ihop. Det blir att fylla på.

Barnen lämnade vi in på lekavdelningen förstås (tjejerna alltså). En sak som slog mig var att både när jag hämtade och lämnade tjejerna var det fler barn i TV rummet än i bollrummet. Mina barn lekte underligt nog helt själva i bollhavet? Snurrigt, men det var ju för bollarna man själv längtade till IKEA som liten. Vad händer med de svenska barnen?

Efter IKEA vart det en tur till mormor som bor i Barkaby, bara ett stenkast bort. När vi kom dit var morbror Conny där med moster Maggan och min kusin Jessica. Jag måste komma ihåg att föreslå Jessica att använda ett smeknamn om hon en gång åker till Thailand på semester. Jet-Sii-Kha klingar inte väl i alla öron. På Thailändska betyder det rakt upp och ner ”knulla mig tack”. Kolla in denna länk för lite andra språkliga missförstånd (eller lättlärda ord) mellan Thailändska och Svenska.

Jag har fortfarande inte hunnit med att kontakta alla vänner, annat än via e-post. Jag hoppas ha klarat av detta snart. Ursäkta mig.

Idag blir det klädernas IKEA, nämligen H&M.

tisdag, maj 15, 2007

Nille kör som en Thaiare, akta er!

Trafiken gick långsamt, mycket långsamt. Jag kom till ett T kors och även om det vara lite tight tog jag vänster. Jösses! bilisten från höger satt i mitt arsle på nolltid. Tyst och buttert! Antar att han markerade att det var lite tight och att jag gjort hans dag. Så här långt tycker jag trafiken här är lite väl mesig, även om den är bättre än den Thailändska. Som jag brukar säga: ett mellanting av vad vi har i Thailand och Sverige skulle nog vara det optimala.

Jag passerade Akalla, Muhlmans hemtrakter, och ställde mig i en lång seg kö som skulle svänga mot Kista. Helt sjukt men inte mer än 5 bilar åt gången kom över. Tankarna drogs mot Thailand och jag tänkte att det var ganska skönt att vi här åtminstone väntade i rättvis kö. Vad händer då!?
Jo, en Agbar i sin budbil från Box Music trycker sig in 2 bilar framför mig, på bästa thaimaner. Lite irriterande, men vad som förvånade mig mest var att ingen tutade.

Jag tror nackdelen med trafiken i Sverige är att man luras in i en tro av att allt är frid och fröjd så länge man följer reglerna. Jag är väll inte den enda svartskallen i Sverige som är lite rostig på allt detta så jag tycker nog man skall vara lite försiktigare än vad man är. Speciellt då som gångtrafikant vid övergångsställena. Att bara gå och demonstrativt titta åt andra hållet får mig nästan att vilja parkera och prata vett med människan. Imorse noterade jag en Thailändska på distans. Påbyltad men med svart hårsvall. Det var något med gången… I vilket fall. När hon går ut på övergångsstället tittar hon åt mig, jag stannar, och hon nickar vänligt. Visst var hon Thailändska. Effektivt, säkert och ett trevligt möte.

SVENSKAR, DET ÄR PRECIS SÅ MAN SKALL GÖRA!

Låt inte storebror styra era liv :)

Plair 4 sista siffror i personnumret

I eftermiddags tog vi en sväng ut till Skattemyndigheten i Spånga för att ordna med Plairs personnummer. Blanketten man skulle fylla i liknade den man fyller i vid ansökan om uppehållstillstånd och det slår mig att detta borde gått automatiskt med den ansökan.

Blanketten hette ”Inflyttning till Sverige”. Man skulle ha med sig passet och personuppgifter för sin närmsta familj. Damen i luckan var trevlig och hjälpsam, precis som jag noterad andra gånger de senaste åren som jag varit tvungen att kontakta myndigheter. Underligt, men jag minns dem alla som otrevliga!?

I vilket fall så såg damen till att följande ansöktes för: personnummer, personbevis, SIF, och id kortsunderlag. Allt detta markerade hon bara på själva ansökan. Hon frågade vänligt om det var något annat som skulle förberedas för. Eöhhh svarade jag.

Tydligen kan det ta upp mot en månad och det var ju inte bra eftersom vi behöver de 4 siffrorna för att skriva in henne på SIF (Svenska för Invandrare).

IT och allt annat som man kan få spel över

I helgen fick jag ju igång bredbandet och jag kunde göra allt, surfa, skicka och ta emot brev, snacka skype, ja allt. I måndags morse kunde jag göra allt det förutom att skicka brev. Ganska frustrerande eftersom jag har kunder som kontaktar mig där, och förväntar sig svar inom 5 röda.

Antingen låg det redan något bredband där innan jag beställde nytt, eller så var det någon spärr som slog på Måndagsmorgonen. Inte en aning och jag orkar inte bry mig. Jag är inte nätverkstekniker, så att forska i detta medför huvudvärk på gränsen till att singla ut datorn som en frisbee.

I vilket fall. Kungen av IT kungarna, Erik den allsmäktige tyckte inte detta lät som något större problem. ”- prova att ändra porten på utgående mail server till 80 sa han, vår server kanske stödjer det”. Det fungerade nästan (kunde skicka testmeddelande, men inte brev). Provade igen i morse, men provade en av de andra mail servrarna jag använder, och faktiskt, en av dem kunde köra över port 80. Nu kör jag den på utgående, för alla. Tack Erik.

Söker du att outsourca dina IT lösningar mot Bangkok, ta dig en titt på www.simsim-pacific.com.

måndag, maj 14, 2007

Snurrigt värre!

Sitter och surfar lite medan jag väntar på att middagen skall bli klar. Känner mig lite seg. Noterade precis att klockan börjar gå mot 21.00!?

Sjukt vad ljuset kan bedra en…

Idag var det lite småkallt

Det vore ju för sjukt om vi skulle behöva handla vinterkläder redan nu!? Det är ju mitten av maj för bövelen!

Man ljuger om man säger att det inte varit lite småkyligt de sista 2 dagarna. I förmiddags var det så pass att det duggade småspik.
Måndag och vi har fortfarande inte hunnit med något alls. I morgon hoppas jag att vi kommer iväg för at ordna med Plair fyra sista siffror samt att anmäla henne till en SFI kurs.

Vi måste också påminna försäkringskassan om att vi är hemma, så vi får de magiska barnbidragen. Jag har inte kollat upp det ännu, men kan Plair få föräldrapenning (även om minimum) bör hon troligtvis gå på det, åtminstone tills vi får in barnen på dagis, eller hos dagmamma. Jag har inte en aning om hennes rättigheter…

Lite praktiska saker som inte bör vänta, att stå i mao!

Denna vecka har vi lite frist, det har vi bestämt…

söndag, maj 13, 2007

Jösses vad ljust det är!

Emily hade ett förtroligt samtal med sin mor i morse. ”- Mamma, blir det aldrig mörkt i Sawadeden?”

Jag man kan ju undra? De har ju dött i sina sängar strax efter 20.00 båda kvällarna och ännu inte sett en skymning ens. Att solen både går upp och ner när de sover har de som sagt var svårt att förstå.

Nu är vi ju ändå bara i början av Maj, det kommer bli både ljusare och varmare…

lördag, maj 12, 2007

Sverige biter i oss...

En underlig sak som slagit mig dessa dygn i fosterlandet är att barnen sitter vid middagsbordet och äter, samt sover i sina sängar. UTAN att klaga!?

Vad är det med Sverige som skapar dessa enkla övergångar…

Välkommen till porten herr Uddman, hoppas ni kommer trivas

Strax innan samlingen för områdets vårstädning tog 2 damer mig åt sidan för ett allvarets ord. Tydligen hade vi väsnats för mycket vår första dag. I kort frågade de om barnen kanske kunde sluta leka, och kanske även sluta springa i lägenheten? Damen under har en man som tydligen är myckets sjuk, och vi stör… Det var hennes väninna i samma port som deltog i samtalet.

Fram tills nu har de ju haft det lugnt och skönt. Mamma och Ingemar är ju ljudlösa, när de väl använt lägenheten.

Jag sa som det var, att jag respekterade deras åsikter men att vi knappast kan sänka ljudnivån från noll till inget.

Jösses, FÖRSTA dagen!

Dåså, då var man hemma igen :) !

Massor av andra trevliga människor, och bortsätt från incidenten med damerna var det en positiv dag. Även om jag kanske inte hade så där jättemycket gemensamt med dem...

Ps. Bredband installerat. 10 mbps för 150 kr i månaden. Mums fillibabba!

Landet annorlunda dag 2

Första morgonen i det annorlunda landet. Känslorna jag har är HELT annorlunda från de gånger jag kommit för semester. Det känns i kropp och själ att vi är här för att stanna, och inte på genomresa. Första morgonen på den svenska kudden är avklarad och jag känner ingen som helst ångest över mitt beslut. Skönt. (Jag lovar att skriva också när de första tankarna om tvivel kommer, för de kommer förstås. Något annat vore ju konstigt.)

Det slår mig att jag inte längre kan gå runt barfota och i kortbyxor, att det är helt enkelt för svalt för det. Jag börjar minnas varför man avvänder fula tubsockor, strumporna skall ju värma också! Vi måste alltså handla morgonrockar och fleece sockor.

Plair gick mitt i natten in och la sig hos barnen, det var för ljust i vårt sovrum. Hennes krav i morse ”- persienner i vårt rum, precis som i de andra rummen”. Det visade sig att vi faktiskt hade en rullgardin där bakom gardinen, även om den var bra maskerad. 1:a problemet löst!

Förstås lyckades vi anlända dagen före områdets städdag. Ok, det är en bra dag att träffa grannarna, men kanske 2-3 dagar tidigare än nödvändigt. Med sådana här påfund kan jag förstå att folk lär sig att hålla rent efter sig, och att följa gruppens regler, samt respektera andras. En bra sak. Det skall bli intressant att träffa de som styr och ställer i föreningen, och se vilka typer av personligheter de är? Oförhandlingsbara byråkrater, eller helt enkelt bara driftiga och hjälpsamma medmänniskor?

Vi skall i vilket fall vara försiktiga, jag vill inte hamna i de svenska lådan igen, precis som vi inte hamnade in den Thailändska! Ett visst utanförskap kan göra livet lättare att leva, så som det gjorde i Bangkok…

Även om man gillar regler och rutiner måste man inte följa dem man inte kan relatera till (om det inte står i lagboken då kanske). Jag får en känsla av främlingskap, av att komma till ett nytt land. Jag känner mig som en svartskalle ännu en gång. Det stör mig faktiskt inte alltför mycket vad svenskarna har för sig, tycker, och bryr sig om, eftersom jag inte begriper det lika bra längre. Ja, ja, dag 2 och mycket kan hända. Men denna erfarenhet känns positiv, även om jag tror Sverige är MYCKET bättre på att bryta ner sina gäster än vad Thailand är. Hur länge står vi emot?

Kanske därför alla gillar Thailand så mycket, boxen öppnar sig liksom, man ser stjärnorna.

Klockan är 07.00 första morgonen och andra dagen. Vi har fortfarande inte sett mörkret. Och vi har fortfarande varken telefon eller bredband.

Ps. Snor bredband utanför brorsan. Klockan har hunnit bli 08.30 och jag sitter på deras veranda och småfryser om fingrarna. Tror familjen sover där inne :)

fredag, maj 11, 2007

Hemkommen slutligen

TG 960 avgång 01:10 tog oss och 145 kg (barnvagn, golfklubbor och 2 bilbarnstolar ej inkluderat) säkert till Arlanda.
Resen gick bra och barnen var snälla och lydiga. Ekonomi Plus är att rekommendera, allt kändes bussinesclass? Tyvärr hade vi bara 4 platser där och de 2 andra utspridda över vanliga ekonomiklassen. Personalen hjälpte oss att fixa och trixa så vi skulle kunna sitta smart. Ingen ville ju sitta ensam med 3 småbarn.

Vi fick kungligt sällskap. Både Börje Salming och Ingemar Stenmark reste i vår klass. De verkade vara lika trevliga som jag hade trott.

Som väntat var det 3 bilar som kom och mötte oss. Vi är nu installerade i den lätt möblerade lägenheten men börjar känna oss lite småhängiga. Barnen har redan varit ute och röjt i området. Kusinerna guidade. Kallt är skönt säger de. Ikväll middag hemma hos pappa.

Jag tog en promenad till bankomaten och njöt av tystnaden, och faktiskt av tomheten. Grönt och svalt men vart är alla människor?

Än så länge har vi varken telefon eller Internet så världen får vänta med vår officiella ankomst. Det konstigaste just nu är att all tv och radio är på svenska…

Ps. tack John för att du körde ut oss. Otroligt att vi inte behövde använda ditt takräck!?

Det känns ok så här långt.

torsdag, maj 10, 2007

Packat och klart!

Sådär ja, ikväll bär det av!

Väskorna är nästan färdigpackade. Problemet med tvillingvagnen som vi bestämde oss för att ta hem löstes med Johns takräck. I vilket fall kommer det bli fullt i bilen. Kanske vi kommer behöva en taxi också.

Den här dagen har man funderat över i många år, hur det skulle kännas att flytta hem, men framför allt om hur det kommer kännas att vakna upp första morgonen i egen säng i Sverige. Snart får jag svaren.

Idag har i övrigt varit en sjuk dag. Jag har bara glidit här hemma, tagit hand om barnen (som är ganska självgående) medan Plair är ute på stan och gör lite ärenden som det helt plötsligt vart tid för. Alla barnen sover middag. Jag hoppas de sover länge och är pigga i natt.

Jag funderar mycket över just det jag skrivit ovan. En mardröm jag hade tills fram mot ca 5 år sedan var att jag skulle få ett Nille-ryck och flytta hem över en natt, vakna upp i pojksängen helt tömd på medel och undra vad vasen jag tagit mig för. Detta känns som det största beslut jag tagit i hela mitt liv, och jag tog det förstås i ett ögonblick…

Jag kommer hem med ganska mycket i bagaget men där fru och 3 barn är det största.

Hemma på Bergskällavägen i Rotsunda Gård vet jag att de har haft fullt upp med att möblera lägenheten, även om temporärt. Imorgon vet jag att det kommer 3 bilar ut till flygplatsen för att hämta och välkomna oss. Fantastiskt vilken familj man har. Nästa så man blir lite fuktig i ögat.

Massor av gamla vänner har hört av sig sista tiden, och flera nya intressanta bekantskaper har stiftats. Sedan har vi alla vänner jag faktiskt hållit god kontakt med över åren.

Vi kommer hem precis innan sommaren och vi har inte kniven på strupen förrän någon gång i höst (om jag räknat rätt och om alla bitar slutligen faller på plats). Kunde det ha börjat bättre?

Ps. Sådär ja, det var nog det sista blogginlägget från Thailand på mycket länge!

onsdag, maj 09, 2007

Regnet kom som en överraskning, igen

När det regnar då stannar Thailand. Ungefär som om det kom som en överraskning!? Återigen noterade jag alla budmoppar som står stilla i regnet. Så fort det börjar dugga så kör de in under en viadukt och tar igen sig lite. Världens bästa ursäkt för att komma sent eller ta sig lite extra rast. Regnkläder vad är det?

Jag minns vår budkille på TVV, som kunde försvinna helt när det regnade. Detta oavsett hur många eller viktiga paket han hade att hämta eller lämna. En gång fann vi honom vid en moppetaxi-stolpe väntandes på kund… i regnkläder.

Visst kan de vara företagsamma om de vill.

Flyttgubben fick jobba hårt

Vi hann precis hem innan flyttgubben kom. Han var bara en halvtimme sen så det var på håret att vi missade honom eftersom vi var sena vi med. En sak som jag finner underlig är att han inte har med sig en pirra. Han jobbar alltså med att åka runt och hämta och lämna kartonger och bär dem en och en istället för att rulla dem 5 och 5? Det är ju knappas som så att han inte har råd att köpa en, snarare som så att ingen av de andra har en heller. Ingen har liksom tänkt på det.

Eller var det en tillfällighet!?

Hoppas de tänkt på att ta med en regnskydd i alla fall. Kartongerna är ju av papper. Synd om prylarna skulle gå sönder innan de ligger på båten ens.

Internet är nedmonterat hemma men jag upptäckte precis att en av grannarna hade sitt öppet. Jag lånar det för att döda lite tid medan jag väntar på att flytten skall sköta sig själv klart, samt att Plair skall komma tillbaks från sina ärenden.

Lite småstressigt men vi skall nog hinna!

Klockan är snart 11.00 och fraktfirman har sagt att de inte kommer tidigare än 12.00 för att hämta kartongerna. Vi är fortfarande hemma hos John och har väll en 45 minuter hem till oss. När som helst under eftermiddagen menar de alltså att de kan komma. Jobbigt att behöva stressa iväg men vi måste ju ändå släppa in städerskan så vi lär ju öka i vilket fall. Bara vi får ut de där jävla kartongerna, och kan låsa lägenheten bakom oss…

Sedan handlar det ju om vad vi kan ta på planet. 110-120 kg får vi ta och vi kommer nog ligga på gränsen. Imorgon får vi slita fram vågen igen för att göra sista invägningen. 2 taxis lär det bli alla gånger (utan gastank).

Tandläkaren klarade vi av i förra veckan. Visserligen han jag inte göra en krona de rekommenderade men vi han med ganska mycket ändå. Jag hoppas vi hinner till frisören och banken också. Kanske hinner jag med en lunch med kompisarna imorgon men den känns mycket tveksam.

Snart är det thai Nille som bloggar från främmande territorier, ett UFO bland andra…

Puh…

tisdag, maj 08, 2007

Hembiträde version 1.08 uppgraderar ytterligare

I lördags kväll checkade Johns hembiträde nästan ut för gott. Jag vet inte om det var det extrajobb som vår ditflytt gav eller något annat. Hon försvann sent på kvällen för att dagen efter ange en vän i nöd som orsak. Hon skulle komma tillbaks under Måndagen, men det gjorde hon inte. Hon hade tydligen missförstått direktiven, meddelade hon när hon slutligen dök upp.

Inne i hennes rum låg 2 böcker, en om hur man sminkar sig samt en nybörjarbok i engelska....

Nyligen kom hon från en veckas semester i sin hemby i Isaan. I Isaan har hon sin son, familj, släktingar och bekanta. Kan hända att hon där upptäckte att det enda sättet att bygga hus åt sina föräldrar (som de andra mer "framgångsrika" flickorna gjort) var att byta jobb. Jag kan tro det fanns många goda råd nu när hon bor så centralt och bra...

Hon kom tillbaks på Tisdagsmorgonen, men bara för att återigen försvinna på kvällen.

Antingen har hon en Thaipojkvän som hon måste ta hand om, eller så extraknäcker hon på barerna, det är min slutsats.

Om det är på detta vis eller inte kan vi låta vara osagt, men hon blir inte det första hembiträdet som uppgraderar till prosituerad om så skulle vara fallet.

Prostituerad är förstås ett alldeles för hårt ord eftersom det enda hon önskar är att träffa en farang som kan ta hand om henne. Vem som helst skulle jag tro. Glädjer det inte henne kommer det åtminstone glädja hennes föräldrar, vilket troligtsvis är gott nog.

måndag, maj 07, 2007

Vemodigt känns det...

Ikväll var vi bortbjudna på middag hemma hos Stefan och Zurena. Vi tog oss ut till våra gamla hemkvarter där de bor, detta efter en lång dag på shopping i Bangkok city. Det vart ett besök på det nya MBK, Platinium, som ligger mitt emot Pratunam market. Första gången där, och jag är imponerad. MBK kommer få en tuff konkurens.

Peter och Bee var kom över till Stefan de också. Även om vi snart träffar båda dessa familjer i Sverige på semester kändes det onekligen lite vemodigt. Killar jag känt nästan sedan första året i Bangkok (1996).

Imorgon hoppas vi möta upp med Niklas och Dee (även dem träffar vi snart i Sverige).

Inte att jag ångrar mig men känslan är konstig. Mycket konstig.

Snart vaknar jag upp i en mjuk kall säng. Knäpptyst kommer det vara, förutom pipet från mitt eget huvud. Jag undrar vad jag kommer tänka då, precis innan jag öppnar ögonen?

lördag, maj 05, 2007

Thaimat i sverige, på svenskt vis

Ganska ofta får jag frågor om thaimat och alla som känner mig vet ju att jag är mer ätglad än vad jag är kock, så det är sällan jag har något intressant svar att komma med. Tyvärr. Men nu har jag äntligen hittat ett sätt att bidra.

Jag fick en kommentar från en annan bloggare, Lagers tabberas, med thailändsk anknytning, och efter att ha besökt hans blogg noterar jag att det först inlägget är ett hemmagjort recept på hur man gör en Mokpla på strömmig. Jag ögnade igenom några inlägg och kan notera att för er matlagarglada thailandslängtare, så har ni ert Mecka här. Bloggen verkar vara fullproppat med egna recept, inte bara Thailändska utan annat också. Detta är ju helkul eftersom jag länge undrat över hur man kan laga thaimat med just svenska råvaror. Ta en rätt som Patkrapaow tex,. Den kan göras på mer eller mindre vad som helst, kyckling, fläsk, nöt, skaldjur och ja just det, även med padda. Varför inte svenska grodor, musslor, eller huggormar? Det smakar mest starkt och Krapaow (basilika) i vilket fall.

Vi har en avdelning på Thailandsforumet för Mat & Dryck men än så länge får man kalla den sektionen för under uppbyggnad eftersom vi inte fått alls mycket recept ditlagda. Jag hoppas vi får lägga upp några av Lagers tabberas och hans frus recept framöver. Tills dess länkar jag.

torsdag, maj 03, 2007

Biljetter bokade!

Mamma vill ha sällskap på sin flight så barnen cashar in födelsedagspresenter för ett par år framåt. 4 biljetter bokade på TG 960 den 11 Maj. För er som kan räkna så ser ni att vi saknar en biljett, min. Kanske jag får en ofrivillig vecka i Bangkok...

På Måndag skall jag försöka få iväg flyttlasset till hamnen.

Uppehållstillståndet klart!

Uppehållstillståndet klart!

Efter faxet om förtur gick det ju blixtsnabbt. Fick mail från amabassaden nu på eftermiddagen.

Nu kastat vi oss tillbaks in i biljett cirkusen. Jag tror inte vi kan åka tidigare än 7 Maj eftersom vi fortfarande har saker som skall skeppas.

Nu kan man säga att det är lite tur att vi redan tömt lägenheten :)!

onsdag, maj 02, 2007

Frugan kliver in i bilden

Jag har inte gett Plair för mycket kredit över bloggen så jag ville passa på att få ut detta. Nu när jag nästan säckar under av alla ovissheter kliver hon fram som ett skyddande helgon. Man skulle kunna säga att det är hon som styr skutan för tillfället. Det har varit samma sak när jag varit kryppling för någon idrottsskada, eller så sjuk bara en man kan vara, då fixar hon allt. Och jag fixar inget.

Tur att jag har min fru, synd bara att hon inte tjatar mer på mig. Jag skulle gott kunna behöva ett par sparkar i arslet.

Emily först och sedan Josefine

På något vis känns det bra att Emily och Josefine kom just i den ordningen de gjorde.

Emily har det mycket lättare i skolan och det hade nog varit jobbigt att ha haft henne flåsandes i nacken (som en lillasyster), än tvärtom som det nu är. Jag har läst (och tror på) att i syskonskaran känner man inte alls samma hot från syskonen av det andra könet, så vad Sebastian har för sig där bakom det skall hon alltså kunna hantera mycket bättre. Samtidigt tror jag Josefine, mer än Emily, behöver en nära förebildatt se upp till, även om båda har gott att lära från varandra.

Min uppfattning är att många Thailändare uppfattar Josefine som ouppfostrad. Hon är bångstyrig och gör inte vad folk säger åt henne. Hon är också hemskt envis när hon väl fått för sig något, hyss eller annat. Jag tror det finns massor av Thailänska svar på Josefine men att Thailändska föräldrar förtrycker dessa beteenden. Det är ju här så viktigt att vara som alla andra. Glada och artiga på utsidan, och sig själva långt inne i själen enbart. Det konstiga är att efter en tid så verkar Thailändare (som lärare och andra som tvingas träffa Josefine ofta) lära sig att tycka om henne, och hennes olikheter?

Emily är annorlunda, hon fogar sig i ledet. Hon föredrar att veta vad som gäller, och att följa de reglerna. I Thailand är detta ett önskat beteende. Inte någon nackdel i Sverige heller. Massor av svenskar är på detta vis, men i Thailand saknar man nog lite mer den bångstyrige typen av medborgare, den som inte fogar sig utan vidare. De som vi har så gott om i Sverige.

Sebastian är lite knepigare att klura ut. Visst, han både liknar och påminner mer om Emily, men han verkar växa upp i sin egen värld, bli ytterligare en karaktär.

I vilket fall, det finns en tydlig skillnad mellan Emily och Sebastian, mot Josefine, och det är språket. Josefine har varit ganska sen med alla hennes modersmål. De andra 2 har haft ganska lätt för sig, och gjort mycket av det lilla de fått (svenskan). Josefine brås nog på mig här också. På detta verkar hon vara en drömmare och ganska impulsiv. Hmm. Vart kommer denna gen från?

Eller?

Kanske det är så enkelt som att det är ordningen i syskonskaran som skapar individen...

Det här suger fett ordentligt

Och jag har ju bara mig själv att skylla, som vanligt.

Ringde Migrationsverket igen och det verkar som om mitt förra samtal åtminstone tagit vår ansökan från att bara ha varit registrerat, till att ha hamnat hos en handläggare. Jag skulle vilja banka huvudet blodigt att jag helt förlitat mig på att ambassaden skulle göra detta åt mig. Eller för att jag i min enfald trott att vår ansökan skulle komma med en ”PRIORITY” märkning.

Har ambassaden försökt via epost så är det ju kört. Kanske är det som i det privata, alla skyller på alla.

Inte ambassadens fel, utan mitt!

Där vi är nu tar det normalt 2 månader... Jag frågade om vi kunde få förtur eftersom vi har små barn, och det faktum att vi sitter i en tom lägenhet och bara väntar... Det sa det att vi säkerligen skulle kunna få, men att vi måste faxa en förfrågan. Sagt och gjort. Ansökan skriven och vidarebefodrad till kompisen Erik för snabbfaxning till Sverige. Bra med hjälpsamma kompisar.

Detta fax, och alla telefonsamtalen, borde ju klarats av för en månad sedan förstås!

Suck!

tisdag, maj 01, 2007

Emilys första klädkollektion

Emily gjorde denna utsmyckning (julgrans glitter)helt själv. Jag är lite imponerad av det faktiskt. Tänk vad de får lära sig i skolan de Thailändska barnen. Det gäller att förbereda barnen för vad som är viktigt, här i dubbelmoralens mecka.

I vilket fall gillar hon verkligen detta med kläder, prylar ock smink. Hon kan sitta timtals och pyssla med dataspel som gör just detta, klär och sminkar flickor. Vem vet, kanske vi har en liten designer här.

Allt sedan barnen fick en låda med utklädningskläder av sina kusiner har de varit helt galna i att klä ut sig. Det har varit mina kläder, Plairs kläder, och som sagt var, saker. Det enda jag inte tyckt varit alltför spännande är när Sebastian haltat på Plairs högklackade iklädd en klänning.

Nu är det utflytt för hela slanten som gäller!

Även om vi inte har uppehållstillståndet klart flyttar vi ut. Det vore ju skit om det skulle dröja flera månader men ut måste vi ju i vilket fall. Lägenhetskontrakten är uppsagt from 1 Juni, även om vi säkert skulle kunna bo fram tills värden hittar en ny gäst. Hur kul är det dock att bo i en tom lägenhet, och nu pratar vi tvär-tom, alltså ingen säng, ingen tv, inget alls…?

I dag går lasset till frugans mor och det verkar som om de får med sig allt. Det är våran gamla säkerhetsvakt, den snälle vindögde, som kör ut prylarna. En liten flakbil som jag tror de packar på höjden upp till månen ungefär. De brukar ju göra så. Bilen köpte han efter han vunnit åtminstone handpenningen på lotteri.

Jag trodde nog inte de skulle få med sig allt eftersom det var så mycket stora saker: en 3-delars soffgrupp (vad de nu skall med det till ute i djungeln), tvättmaskin och kanske 10 kartonger med kläder och andra prylar. Prylar som frugan inte trodde vis kulle få tillräckligt med betalt för så att det var bättre att betala vakten 4,000 baht för att köra hem det till hennes mamma. Nä, någon affärsman blir hon nog aldrig min kära fru. Men hon har varit en jäkel på att packa prylarna, det som skall till hennes mor, det som skall till Sverige med båt, och det vi sålt/säljer.

Det har började ju regna för ett par dagar sedan, och ingen presenning har de. Undrar kur det som är kvar av skinnsofforna kommer må av denna utflykt… I vilket fall vill jag inte önska bort regnet för allt smör i Småland.

I morgon Onsdag går en Bangkokleverans med prylar vi sålt: kylskåpet till Johan och barnmöbler mm upp till Khon Khen (vi levererar till en uppsamlingsplats vid gamla flygplatsen). Det blir lite nedmonteringsarbete för en annan eftersom vi lovat att plocka isär möblerna. Förhoppningsvis kommer de andra och hämtar skrivbordet och sängen, sådant som vi inte ville lämna ut direkt.

På Onsdag eller Torsdag hoppas jag att de kan komma och plocka upp allt som skall gå med båt till Sverige. Det verkar inte bli mer än 1-2 kubik. 10-15 kartonger ungefär. Nu skall vi bara märka dem sedan är de ”ready to go”. Vi väntar inte på att de plockar upp detta utan flyttar nog ut redan i morgon. Det känns trots allt lättande att ha detta bakom sig.

Om det var tomt i lägenheten för en vecka sedan kan jag säga att det är oerhört tomt idag…