tisdag, oktober 31, 2006

Ingos Bar & Restaurant i Pattaya

För någon månad sedan besökte jag Ingos Bar & Restaurant i Pattaya. Jag lovade att skriva mer om detta eftersom jag tyckte temat var så kul.

Temat: Ingemar Johansson, den gamla boxarlegenden, och Johns (ägarens) stora idol ända från barndomstiden. Till råga på allt en Norrman som bygger i blått och gult, har svensk meny, döper sonen till Ingo, och kallar stället en svenska bar!? Jösses!

På väggarna hänger diverse samlarobjekt, många signerade. På tv:n går boxningsfilmer varma, om inte annat önskas. Gott om norska gäster som bittert menar att Ingo bara hade tur, och att han inte var så himla bra egentligen. Härliga diskussioner för den som önskar med andra ord. En av filmerna som visas mycket är en nyproduktion av den klassiska matchen mot Floyd Patterson, 1958 tror jag det var. Filmen är i svartvitt förstås, men i övrigt kunde den ha varit inspelad i går. Inte så hackig som annars gamla sportfilmer kan vara, utan i modern ”fart”. Nu såg jag själv för första gången, hur jävla bra han var, eftersom jag kunde jämföra hans rörelsemönster med nutida boxare på ett helt annat sätt.

Frågan är bara hur bra det kommer gå för baren? Min erfarenhet när det gäller dessa mikro barer är att dess framgång ofta är relaterat till ägarens personlighet och nationalitet, mer än något annat. Nu har vi detta med Norrmän och Svenskar. En Norrman som klär sin bar i blått och gult, kallat det en svensk bar. Hur högt kommer han rankas bland norrmännen i Pattaya, det undrar jag?

Nä, jag skulle ta bort det blågula och göra den mer neutral.

För boxningsälskare från hela världen så borde detta vara ett måste besök nästa gång i Pattaya. Alla bilder samt en påläst ägare borgar för väl investerad tid. Du kan läsa mer om Ingos Bar & Restaurant i Pattaya på denna länk!

Andra bloggar om: , , ,

måndag, oktober 30, 2006

Trötta barn på Koh Changs stränder

När vi väl var på stranden valde vi att ligga på en plats som skulle visa sig vara den mysigast platsen att även äta middag på, Sabay Pub & Restaurant. Massor av strandmattor låg utrullade, och alla med låga bord utplacerade på. Vi drog förstås ihop en jättesektion bara vi 12, som vi var vi allt som allt.

Sabay bar hörde till samma grupp som vi bodde hos, San Sabay Resorts. Ett bra val. Helt klart jättemysigt i jämförelse med många av de andra hotellen som mest påminde om charterresor till Mallorca. Eller själlösa, som min svåger uttryckte sig.

Barnen kunde springa ner på den långa stranden och leka samt leta snäckor. Senare kom eldkonstärerna och uppträdde. Detta gillade barnen mycket!

På dagarna gick det lugnare till, som denna filmsnutt visar!



Andra bloggar om: , , ,

Hälsenan höll för ett riktigt löppass

Första riktiga löppasset avklarat. Jag körde 20 minuter på löpbandet, och det kändes mycket bra. Jag har ju gjort några varv runt polen tidigare, men inte sprungit på riktigt, så detta var trevliga nyheter. 5 hela månader tog det från operationen till att komma igång på just löpbandet.

6 månader skulle HELA rehabilitering ta.

Jag tror jag ligger på efterkälken.

Dock, fotbollskorna är putsade. Nästa Viking Cup går på Bali i April, och det vill jag inte missa för allt ris i Thailand.

Att Erik och Niklas har införskaffat medlemskap på sportklubben, det visste vi ju, men att de raggat ytterligare en kille var nytt. Nu har Mikael handlat kort han med. Alla är vi lunchtränare, så det blir risk för långa luncher framöver. Kul!

Kuriosa om min hälseneoperation på denna länk

Bildspel från rundresan i Thailand

Jag vet att några väntar med spänning på bilder från vår semester, så här kommer ett kort bildspel. Bilderna ligger inte i ordning, den rätta skall vara Pattaya, Soi Dao, och Kho Chang. Jag skall komma tillbaka och kommentera dem senare.

I kort:
Pattaya och utflykt till stranden i Baan Saree.
Soi Dao och besök hos Plairs mor: Ohm Im, tuppslakt, gräshopps middag, och fest.
Kho Chang: San Sabay Resort, strand och poolbad. Tips! Klicka på bilden till vänster för en högre upplösning!

Bildspelet finner du på denna länk!

Status:
Linus och Ingela vart magsjuka sista natten på Kho Chang. Båda familjerna fick sin flight med Bangkok Airways upp till Bangkok inställda. Moquistarna är nu på Kho Samui, och Linus familj installerad hemma hos oss.

Andra bloggar om: , , , ,

lördag, oktober 28, 2006

Poliserna samlar ihop till bonusen

Alltid samma plats, alltid samma prylar, och alltid i slutet av månaden. Denna månad började de mycket tidigare än vanligt. Undrar om det finns ett samband med detta och den nya regeringen?

Observera att jag skrev detta den 20:e denna månad. Lite fördröjning alltså.

De tog mig en gång faktiskt, och det var ganska nyligen. Jag garvade när de visade in mig till sidan. – Va e re om, sa jag!

Du har inte betalt fordonsskatten, och därmed heller inte besiktigat din bil i tid, sa de. – Va, sa jag?

Det står ju en 9:a på skattekvittot och September är ju inte förrän nästa månad (detta var i Augusti), sa jag!

Polisen log och förklarade att 9:an var dagen i månaden. Sant, det var några thai bokstäver efter... Jag kan inte alla månaderna så jag försökte aldrig att läsa detta ens. Tänkte att jag skulle skälla lite på frugan när jag kom hem, men ångrade mig. Det här kändes som ett typiskt nille-fel så jag svalde, betalde, och åkte vidare.

Annars är bilbesiktningen en ganska simpel historia. Det handlar bara om att man skall betala. Förstås. Efter det hämtar man det man kom för, skattekvittot. Sedan skriver man in informationen i Outlooks förnämliga datum hanterare (så man ändå försökt, när man missar igen nästa år).

Andra bloggar om: , , , ,

fredag, oktober 27, 2006

Travel Sea Tour: Motorbåt till Koh Samed

Billig och bra transport från Ban Phee till Koh Samed.

Travel Sea Tour – Speedboat service
Grossist av båtresor runt Koh Samed
Telefon: 038-651999, 652888
Ring och låtsas att du åkt med dem tidigare, TA NAMN på personen du pratar med!

900 baht för en medelstor båt till en strand på genomsnittsavstånd är vad vi brukar betala. Vi var 4 vuxna och 4 barn sist. De kan lägga på en hundring om man är för många eller om man åker över på natten.

Ring dem på morgonen när du är på väg ner till Koh Samed, för att boka en båt. Kommer du ner utan bokning kommer de andra mäklarna äta upp dig levande. Dessa bovar tar 1,400 baht, minst, för samma resa. Undvik alltid gåpåiga säljare i Thailand. En bra produkt behöver knappt säljas, bara marknadsföras, tänk på det.

Notera att om du åker till en liten strand så är det en massa kostnadsbesparingar i detta också:
- Det är sällan jag betalar inträdesavgiften på 200 baht (Koh Samed är ju en nationalpark) när jag tar båten direkt till Ao Tub Tim.
- Taxi resan till stranden kostar ca 50 baht per skalle, och är riktigt jobbigt guppig.

Vill du ändå betala inträdesavgiften så kan du passa på när du rör dig på ön. Den går annars bara ner i fickorna på poliserna som sköter ön i vilket fall. Det är inte de som städar stränderna, utan ägarna av resorter själva. Detta borde finnas gott om skattemedel för detta, om trots allt nödvändigt att samla in. Det är bra kommers på ön året runt.

Andra bloggar om: , , , , ,

torsdag, oktober 26, 2006

Ko Chang: Dag 3

Sand, sand, och åter sand. Jag skall ta tag i min ide om att utveckla lite sand och beach vänliga familje prylar. För tusan vilket slit det är. En ekvation får jag inte att gå ihop: vi kommer ner till stranden med 2 små ryggor plus en lekpåse, och skulle behöva 4 för att få med oss allt hem!?

Det kan ju inte bara vara sand frugan fyller väskorna med tycker man?

Ko Chang är ett underligt ställe tycker jag. Ja, nu har jag bara sett White Sand Beach de gånger jag varit här. Jag förstår mig inte på ön liksom. Lite Ko Samet, lite Ko Samui, men ingen egen själ liksom. Bara drömmar. Inte speciellt billigt heller. Inte i Thailändska ögon mätt i alla fall.

De pratar om att detta skall bli nästa heta resemål, men hur? Kanske efter flygplatsen kommit? En massa thaiklippare har definitivt investerat i land bara för att invänta prisökningar. Några försöker sig på en branch som verkar ny för dem. Ungefär som om man bygger billigt med mål att det skall se dyrt ut.

Alla dessa människor med kunskap, som vill bygga en resort och göra pengar med dagens besökare verkar hålla sig borta. Väntar man på att jätteresortsen bara helt plötsligt skall dimpa ner på ön eller vadå?

Det finns massor av fler stränder och öar än vad jag sett, och det skulle vara kul att hinna besöka dem. Nästa gång kanske.

onsdag, oktober 25, 2006

Skön dag på White Sand beach, Ko Chang

Jag får skriva mer om Ko Chang när jag kommer tillbaks till Bangkok nästa vecka. De första dagarna har varit väldigt sköna. Lite varmt för min smak kanske men synd att klaga. Vi hittade ett mysigt ställe bara 700 meter norr om de andras hotel. Sun Sabai Resort har bara 6 bungalows, så ganska stillsamt med andra ord.

Vi har ju bilen med oss över så för oss är det ganska lugnt att åka en bit. Dock, den börjar bli ganska sandig nu..

Förmiddagen och halva eftermiddagen i dag, var vi nere på stranden. Även här finns det gott om lediga palmer att jäsa under, som tur är. Dagen avslutades med poolen där syster och bror bor. Härligt att slippa saltvattnet och sanden för en stund.

Thailändsk byggkonst: del 2

Jag noterade att fönstret i barnens sovrum stod på glänt så de måste öppnat det i går. Jag hoppades på att det skulle vart Plair som glömt stänga men sådan tur hade vi inte. Emily och Josefine lyckades tydligen klättra upp på en hylla och pillar upp fönster låset. Det krävs inte mycket för detta men är ingen ursäkt. Emmy ljuger lika dåligt som mig så det var inte svårt att få ur henne hur det gått till. I vilket fall sa hon att hon hade klättrat upp och öppnat, medan Josefine och Sebastian satt i sängen och tittade på. Josefine hade senare klättrat upp själv. Läskigt.

Tänk om Sebastian hade försökt sig på att klättra upp med...

Snacka om att man måste barnsäkra allt själv här. Men, som om jag inte redan visste det.

En dansk kompis till mig har en balkong som går till strax under höften på mig. Det är asläskigt att stå där och titta ut. Michael som bor där är nära på 2 meter lång så han håller sig nog i dörröppningen. Till råga på allt har de en liten son på dryga 2 åren. Det blir lite svårare för dem att näta in hela balkongen, än för oss att para näta in öppningarna i vår.

I vilket fall: så mycket för Thailändska arkitekter och deras underleverantörer.

Andra bloggar om: , , ,

tisdag, oktober 24, 2006

Heja Frankrike - Zidanes mamma som nästa FN president!

Jag höll inne på denna ganska länge, men kan inte hålla mig längre.

När en stor del av Franska befolkningen anser att det Zidane fick höra försvarar hans handling blir man orolig för framtiden, och värds freden! Vad är nästa steg, att skicka in lillebror i en buss som självmordsbombare för att farfars farfars tält vart stulet för 200 år sedan? Detta bekräftar mina mistankar om att Frankrike faktiskt har u lands mentalitet. Jag har svårt att tro att något annat nord/central europeiskt land hade försvarat denna handling. Efter mina 10 år utomlands är det Fransmän som har tappat mest i ranking (även om jag givetvis mött många trevliga). Om det nu kan vara av intresse, så är det Finnarna som klättrat mest....

Jag är medveten om att man inte får skriva så här men.....

Andra bloggar om: , , , ,

måndag, oktober 23, 2006

Hjälporganisationer och annat skräp

Polaren berättade att han hade stött på en svensk där han bor, som jobbar för en av de största hjälporganisationerna. Det är ganska dyrt där han bor så han vart nyfiken, och det var därför han frågade vart personen i fråga arbetade. Dennes arbetsgivare lämnar alltså ett bostadsbidrag på 100,000 baht i månaden.

100,000 baht = 20,000 kr

Köpkraften på 20,000 kr i Thailand är att jämföra med 100,000 kr i Sverige. Du kan ledigt försörja en hel by, om du vill.

Det är det mer än 3 ggr så mycket som en västerlänning som arbetar som språklärare har i lön. Min lägenhet kostar 10,000 baht, är på 3 rum, 75 m2, och har tillgång till pool och bevakning. Detta är alltså 10 ggr mer än vad min lägenhet kostar.

Man kan undra vad människan sedan har i lön?

Detta stärker mina misstankar om att de flesta av dessa organisationer bara är ett sätt att kanalisera pengar ner i egna fickor. Administrativa kostnader får inte överskrida en viss procent, visst. Men hur svårt är det att lägga ut projekten på entreprenad till skickliga affärsmän. Kanske en klausul att VISSA tjänster måste införskaffas via ett SPECIELLT företag?

Just nu har jag en gammal kompis från barndomen, Markus, som är i Kampala, Uganda, och arbetar som undersköterska. Du kan läsa om hans äventyr på denna länk. Notera att han är i Uganda främst för att hjälpa andra människor, inte för pengarna. Det är ju så det skall vara inom bistånds projekten, man skall ju vilja hjälpa andra mer än vad man vill tjäna pengar.

Som sagt var, NGO:s (non-governmental organisations) är BIG business här i Thailand! Länk till mer information här!

Inte konstigt att jorden inte blir en bättre plats att leva på.

Andra bloggar om: , , ,

lördag, oktober 21, 2006

En trevlig överaskning!

Vi bestämde oss för att inta middag på en dansk restaurant på 3 :rd road i Pattaya. Ferdinand hette den visst. Vi hade slagit oss ner för middag på kvällen, jag, min syster, och min mor, och alla som hör oss till. Helt plötsligt stormar lillebrorsan Linus in med flickvän och dotter.

Surprise...

Jag verkligen älskar denna typ av överaskningar!

I kväll firar vi Michaels 40 årsdag på PIC (Pattaya International Kitchen), en gammal traditionell thai restaurant som har funnits sedan tidernas begynnelse.

Och hur kom "C":et i PIC dit kan man undra?

Efter det tar vi ut Micke på lite party, jag och Linus. Fyrkantsbarerna på soi 8 lär ju bli starten. Lucifer på walking street antagligen slutet.

Frikort ordnat.

I morgon bär det av till Soidao i Chantaburi för 2 nätter hos Plairs mamma. Där får vi träffa resten av kusinerna. Vilket tillfälle att få alla kusinerna på ett kort, men frågan om det går att arrangera utan för mycket besvär. I vilket fall, det kommer fler, så kortet skull inte vara fulltaligt speciellt länge.

Det kommer att bli en kanonsemester det här. Den börjar bra.

Andra bloggar om: , , ,

Läsarbrev: Barn & flerspråkighet

Jag fick en kommentar på ett inlägg jag skrev den 29/9 om barn och flerspråkighet, från Nejma, en 2 barns mamma i Marocko (länk till hennes blogg här). Det är så pass intressant läsning så att jag väljer att klistra in det som ett inlägg. Jag hoppas att vi kan ta diskussionen vidare härifrån.

” Jag är själv uppväxt med 4 språk i familjen, men tyvärr pratar jag bara 2 av dom (svenska och spanska)flytande idag. När jag fick barn i Sverige valde jag att prata mitt minoritetsspråk med barnen eftersom jag visste att dom ändå skulle lära sej perfekt svenska i samhället. Min man pratade sitt språk (marockansk arabiska) med barnen i början, men övergick efter några år till spanska. Barnen och jag bor sedan 1½ år tillbaka i Marocko och dom går på spansk skola. Deras bästa språk nu är spanskan, marockanskan kommer mer och mer, båda läser och skriver rätt obehindrat på klassisk arabiska. Äldste sonens svenska är perfekt, yngste sonen börjar glömma en del tyvärr. I år har båda börjat läsa ett främmande språk i skolan. Den ene läser franska och den andra engelska. Så summa summarum - mina barn växlar i princip dagligen mellan 5 språk (spanska, svenska, marockanska, klassisk arabiska och franska/engelska) och det funkar JÄTTEBRA!

Ett tips till familjen där barnet vägrar prata thai - ge inte upp! Strunta i barnets protester, ge det ännu fler tillfällen att umgås med thaitalande och ge honom stöd i det språket. Jag gick själv igenom en sån period när jag var liten och tyvärr gav min pappa upp och slutade prata katalanska med mej, vilket är anledningen till att jag inte längre pratar katalanska. Och det är jag jätteledsen över idag. Ofta beror en sån vägran på att barnet helt enkelt inte har ett tillräckligt bra ordförråd på det språket och det blir jobbigt för barnet att hänga med i samtal. Vet man med sej att föräldrarna kan prata ett språk man har lättare för, t.ex. svenska, så slipper man ju anstränga sej om man kan få föräldrarna att överge hemspråket. Men med tiden ångrar man ofta att man tvingat föräldrarna att ge upp sitt språk. Så stå på er och hjälp sonen genom hans period! Fortsätt prata thai, även när han svarar åp svenska. Hans ordförråd kommer att öka även fast han vägrar prata språket och en vacker dag kommer puzzelbitarna att falla på plats och han kommer att kunna tala språket utan att själv vara medveten om hur det gått till....

Oj vad långt det här blev!

/ Nejma i Marocko ”


Andra bloggar om: , , ,

fredag, oktober 20, 2006

Byta från Non-B till Non-O gick ju busenkelt!

Som min bloggkollega Guava påpekade I sin blogg, så var det en ren formalitet att byta från Non-B (business) till Non-O (other-> thai wife).

Det var snortjockt med folk på immigration eftersom kommande Måndag är en helgdag, och kan vara för sent för många. Advokaten kom lite tidigare och hade redan tagit en nummerlapp, samt plockat upp min familj som jag släppte av innan jag INTE hittade en parkeringsplats. I vilket fall, när jag kom in var det mesta klart. Bara en underskrift som saknades.

Advokaten drog vidare till arbetsministeriet för att fixa arbetstillståndet. Jag fick en kopia av passet.

Den här typen av lyx gillar jag bra mycket mer än 5 stjärniga hotell.

Plair fick sitta för en intervju som måste känts ganska meningslös för båda parterna. Vi hade ju alla ungarna med oss. Bergis var detta inget skenäktenskap!? Plair sa att det enda hon frågade om var hur länge vi varit gifta. Resten av informationen kopierade hon över från de andra dokumenten. Meningslöst?

Andra bloggar om: , , , ,

Jag, Owen, och Asien

Jag hittade denna häftiga släktforskarsajt på en annan thaibloggares sida, Micke i Korat. Eftersom jag inte har mer information än till farfar så använde jag mig av deras ansiktsigenkännelse program för att hitta släktingarna. Tyvärr har de bara kändisar i sin databas.

Nu vet vi att det inte var en slump att jag hamnade i Bangkok Vikings FC, här ute i Asien. Jag söker mina rötter tydligen. Jag var inte den första att emmigrera visade det sig. Människorna på bilderna är bla. Michael Owen, Gary Cooper, John Irvin, Susanne Vega, mm.

Jag skall försöka starta igång ett släktforskarprojekt här framöver, tills dess kan du klicka här för att se vilka DINA egna avlägset kända släktingar är. Glöm sedan inte att skicka länken till ditt egna resultat.



Andra bloggar om: , ,

Moquistarna har landat!

Min syster med familj kom till Thailand i morse. Tuff resa för henne, speciellt, kan man säja. Kom till Sverige från San Fransisco på Torsdagsmorgonen och flög på eftermiddagen vidare till Thailand. Totalt 20 timmar i luften. Hon hade 4 timmar i Chicago också, sa hon. Det var varmt här, sa de allihopa.

I eftermiddag drar vi ner mot Pattaya för att möta upp med dem. Sedan blir det Chantaburi föjt av Ko Chang. Skönt att man kan ta bilen med hela vägen. Nu kan vi packa MYCKET saker till frugans belåtelse.

Oroa er inte, jag kommer blogga under resan. Det är ju kul ju!

Andra bloggar om: , , , ,

torsdag, oktober 19, 2006

Hur man nätverkar i Bangkok

Jag fick ett utskick i morse som handlade om den årliga Skandinaviska golfturneringen i Asien, som spelas här i Thailand, i år i alla fall. Visst låter det helkul, jag som skall damma av golfklubborna snart och allt!

Det är bara en sak med dessa sammanträffanden som jag stör mig på. Måste man avsluta en inbjudan med att påpeka värdet av att nätverka i samband med händelsen? Jag menar, det kan ju en åsna räkna ut, att det är bra för att nätverka. Det är samma med Svenska Handelskammaren här i Bangkoks Torsdagsträffar. Där har man gått ytterligare ett steg. Man kallar träffen för nätverksafton. Bara så man vet liksom.

Vad skall detta vara bra för?

Finns det affärsmän som bara kan vara trevliga på beställning, eller vad?

Finns det folk som inte vill umgås med andra människor om man inte kan tjäna pengar på dem?

Nätverkar gör man väll precis hela tiden, eller?

Svar: för mycket ja, ja, ja, är jag rädd för...

Finns det något värre än folk som är nongalanta och arroganta, bara för att slå över till att vara trevliga, när de finner att de kan sälja dig något? Jag tycker inte det. Dessa människor lär ju flockas till dessa tillställningar. Trycker på trevlig-knappen när de går in, och trycker av den när de går ut liksom.

I vilket fall tänker jag börja gå på dessa nätverkstillställningar. Jag måste ju börja nätverka på riktigt snart. Vad har jag att förlora. Vad är inte bättre än en liten fiskedam med bara beten? Jag tror jag vet. En liten fiskedam med bara fiskar!

Till dessa nätverksträffar går jag nog mest för att dricka öl med goda vänner, känns det som. Ett bete mer eller mindre gör nog ingen skillnad. Det blir nog få napp och mycket öl har jag än känsla av. Mina kompisar är duktiga på att dricka öl, och är alltid trevliga. Vilken tur jag har.

Andra bloggar om: , , ,

onsdag, oktober 18, 2006

Google annonser i min blogg

Det undgår väll ingen att jag börjat lägga in lite Google annonser i bloggen? Just nu provar jag dem bara, ser hur de ser ut, fungerar, mm. Google är inte direkt frikostiga med att dela med sig så det blir nog inget, men vi får se. Förhoppningsvis kan de bidra till att betala serverkostnaden samt bidra till mer aktivitet. Jag hoppas att de inte är störande. Lev väl!

Andra bloggar om: , ,

Ha ha vilka thai tomtar

Hedervärt är det också att man har beslutat att det är olagligt att göra reklam för alkoholhaltiga drycker här i Thailand. Men vilka tomtar de är. Man tar ordern och följer den till punkt och pricka.

- Nu ser du till att all reklam för alkohol i all media stoppas, fattar du det undersåte?
- Ok, ers överhet

När jag kollade på sammandrag från Champions League i morse så följde någon live bilderna med en dimmad ruta. Rutan placerades över alkoholreklamen utmed planerna. Jag såg bara Heinekenreklamen och det var väll tur det (ja, jag såg den verkligen nu eftersom de försökte täcka den hela tiden). Tänk 2, eller 3 personer som har varsin reklam skylt att täcka, i samma bildmoment. Jösses vad det kommer bli rörigt.

Heineken hade en av sina skyltar bakom målet. Hur tror ni det såg ut, när det vart mål?

Ha ha vilka tomtar!

Självklart är det någon som varit lite övernitisk, och liksom inte greppat situationen. Detta kommer ju ordna upp sig. Eller?

Annars kan de lägga ner allt vad sportsändningar heter, det är en sak som är säker!

Ja, jäklar, tänk om det är en kampanj riktad mot Heineken direkt?

Man föreslår också att höja minimum åldern för alkoholinköp till 25 år och förbjuda försäljning i närheten av skolar. Tomtar igen. Det är ju bara i Bangkok detta kommer efterföljas, om ens där. Nä, problemet ligger lite djupare än att en lösning är att bara förbjuda det.

Andra bloggar om: , , ,

Thailändsk byggkonst när den suger som värst!


Kolla in balkongerna där jag bor. Notera att det bara är jag som ”nätat” in min. Barn och hundar ramlar ut genom dessa hål med jämna mellanrum. Det blir ramaskri. Har du slängt ut ditt barn!?

Vem har ansvar?

Många förstås: Mäklaren, arkitekten, byggherren, underleverantörer och eventuellt hans underleverantör. Alla skyller på alla förstås, så är det alltid. I vilket fall, man tycker det hör till normalt folkvett att studera sin omgivning om man tänker placera sina barn där. Brunnar, vattendrag, trappor, balkonger, mm.

Klicka på bilden för en förstoring (alla bilder jag lägger upp på bloggen kan förstoras).

Andra bloggar om: , , , ,

tisdag, oktober 17, 2006

Skymning i Bangkok

Om 2 veckor startar skolan igen. Skönt. Jag tror tjejerna längtar ihjäl sig. Det skall bli kul att se hur Josefine, som oftast vill följa med hem igen, reagerar när man lämnar henne första dagen på hennes andra termin. Det blir nog andra toner har jag en känsla av.

Det har nog varit dötrist de här 3 veckorna. Jösses, är det är bara 3 veckor! Det känns som 3 månader.

Det finns ju inte mycket annat att göra i våra krokar än att gå ner i garaget eller bada i poolen. Om jag säjer att Emily hellre ville han en sminkbox än en ny cykel kanske du förstår hur trist det är där vi bor. Bangkok är verkligen trist för barn.

Det blir mycket bada i poolen förstås, nästan var dag. Alla barnen börjar få fenor och spenderar mer tid under, än över ytan.

Man kan förstås åka iväg och leka i något köpcentra men det är tufft för Plair, att dra iväg själv med alla 3. Samtidigt finns det ju lite att göra på hemmafronten eftersom vi inte lyckats finna något nytt hembiträde ännu. I vilket fall känns det om livet är bättre nu när vi båda har fullt upp. Konstigt.

Jag nattade precis Josefine och Sebastian. Ja, det finns inte mycket som är mysigare. Lite sång. Lite skratt. Lite lajbans. Emily hade redan somnat framför tv:n så det vara bara vi 2. Emily brukar i och för sig inte vilja sova inne hos mig så det brukar bara vara vi 2, i vilket fall. Senare hämtar Plair Sebastian och det blir bara jag och Josefine kvar. Ofta annars vill alla sova med mamma i barnkammaren. Sedan en dryg vecka har Josefine fördragit att sova hos mig. Mysigt, och jag tackar och tar emot. Hon skämde bort mig när hon var liten, då var jag nummer 1 alltid. Även när hon drömde mardrömmar och var sjuk. Emily och Sebbe är riktiga mammisar, och har alltid varit.

God natt!

Andra bloggar om: , , ,

Typiskt problem på ett Thai kontor

Ning kan inte få iväg ett av hennes utgående e-brev sedan i går förmiddag. IT kommer inte förrän imorgon så de kunde inte vänta utan frågade om kanske jag kunde hjälpa till. Ser man på. Farangen är inte helt värdelös alltså?

Annars tycker de mest jag är ett UFO, speciellt de nytillkomna. Dem mot mig liksom.

Jag är INTE, och har ALDRIG jobbat med IT, utan bara en glad nyfiken användare. Jag brukar snappa en del när jag har problem, eftersom jag alltid försöker lösa dem själv innan jag ber om hjälp. Detta beteende är på gott och ont förstås.

Det första jag gjorde var att kolla på felmeddelandet som poppade upp. Redan där gick det en susning bland publiken.

Det var något med en av mottagaradresserna som skulle ha en kopia. Felmeddelandet sa att minustecken (-) inte var tillåtet i namnfältet? Jag gissade att de skrivit fel och att det skulle vara ett understreck (_), men gick till Nings brevlåda först, för att kolla hur adressen såg ut tidigare. Mycket riktigt, det var understreck tidigare.

Provar att skicka. Voala!

- Redigerat -

Problemen fortsätter. Nu hittar vi en gammal adress med punkt emellan (.). Nu ger jag upp.

Ning undrar sedan om jag kan ta bort en irriterande ”toolbar” som ligger över hela verktygsfältet i hennes Outlook. En konstig pryl med massor av blinkande prylar och Google liknande funktioner. Troligen installerad från någon lustig hemsida.

Jag vet inte hur många gånger jag rekommenderat vår interna IT ansvarige (ägarens sekreterare) att det kanske inte är så lämpligt att vem som helst kan installera vad som helst. In i ena örat och ut genom andra, alltid. 7 stega framåt och 7 steg tillbaka, alltid.

I vilket fall, det var förstås bara att högerklicka i verktygsfältet för att få valet att avmarkera ”Hot Bar”. Jag borde avinstallerat, eller åtminstone förklarat att det borde göras snarast, men kände att det vore som att prata inför tomma läktare, så jag hoppade över det. När Marko, vår IT konsult, kommer imorgon skall jag försöka komma ihåg att berätta detta för honom. Han är bra, och billig till råga på allt. Om någon behöver en pålitlig IT konsult här i Bangkok så kan jag rekommendera honom.

Det skall bli kul när personen med minusstrecket svarar på detta brev. Jag är ganska säker på att hon angivit fel avsändaradress i sitt e-post program. Hon kanske har bytt nyligen. I så fall kommer problemet att upprepas har jag en känsla av. Bergis kommer jag bli beskylld för att inte alls ha varit hjälpsam.

Det brukar sluta så. Inte för att jag bryr mig så mycket, längre, men ändå.

I övrigt tycker jag det finns för lite yrkesstolthet, och alldeles för mycket folk som bara glider med här i Thailand. Sällan jag ser någon brinna för sin arbetsuppgift. utlook är ett verktyg de flesta spenderarv MYCKET tid med så att hoppas att användaren skall göra lite mer än klicka på skicka/ta emot är väll inte att hoppas på för mycket eller? Ok, om man jobbar för minimum löner, med inte för de tredubbla. Då bör man kunna ställa krav tycker jag.

Andra bloggar om: , , , ,

måndag, oktober 16, 2006

På Thailändskt vis lämnades Ohm Im efter

Medan hon sov försvann hennes mor och mormor. När hon vaknade letade hon förstås förgäves. Tårarna flödade när hon förstod vad som hade hänt. Hennes mamma hade övergivit henne. Nu börjar resten av hennes liv.

Ja, det låter nästan som början på en novell. Vi får se till att ge den ett lyckligt slut, för det kan vi, om vi försöker tillräckligt. Det är alltså mina barns återfunna kusin jag pratar om här. Den lilla flickan som vi inte sett sedan hon var 3 månader gammal, och nu snart fyller 3 år. Jag skrev om detta i förra veckan, klicka här för att läsa det.

Hon pratar inte thai alls den lilla flickan, utan enbart den lokala dialekten i Isaan, där hon kommer från, och nu är hon långt hemifrån.

Farmor och Ohm Im har uppenbara problem att kommunicera.

Som tur var pratar Narai (min plast-svärfar) språket, och många andra i byn med honom. Så nu är det han som sköter snacket. Min fru berättade att många i Soidao (fd. Pathong) kommun pratar språket, även om detta är långt borta från Isaan. Det måste ha varit en populär plats att emigrera till en gång i tiden.

Isaan kallas nordöstra delen av Thailand som också är den fattigaste delen av landet. Här pratas Isaan dialekten som egentligen är språket som talas i Laos. Språken Thai och Lao är lika skilda som svenska och danska om jag förstått rätt. Ibland förstår man ibland inte. En kort språkjämförelse här. I Isaan gillar man inte att bli förväxlade med Laoter, som är ännu fattigare. Detta var Thaksins starkaste fäste.

Du kan läsa mer om provinsen Ubon Ratchathani, platsen där Ohm Im bodde fram tills för en vecka sedan, på denna länk.

Andra bloggar om: , , ,

söndag, oktober 15, 2006

Familjen taikon på Srivara Garden

Idag hade barnen byggt ut lägenheten med ett rum. Ett stort rum med många möjligheter vart det. Våra 3 vagnar samt 4 nybyggda sängar täckte bättre delen av våningen där vi bor. Damen i dörren mittemot är en snäll och förstående kvinna som tur var. Thailändare har överlag inte så mycket problem med sådana här tilltag. Tur ändå att vi bor längst ner i korridoren.

Förr brukade vi ta in vagnarna och stuva undan dem, men efter frugan förstod varför jag ville ta in dem, så slutade hon med det. Jag ville inte störa grannarna. Frugan trodde att jag var rädd för att de skulle bli stulna.

Tänk om man gjort det i Sverige, invaderat korridoren alltså!

Läskiga tanke!

Jag är ganska säker på att tysta djungeltelegrafen hade börjat trumma, och att man strax skulle få ett litet brev med en uppmaning om att falla in i ledet, eller flytta. De finns de som säger till själva också, och det är bättre. Speciellt om de gör det INNAN de samlat på sig för mycket. Svenskar har en tendens att göra det, samla på för mycket, för att sedan rinna över. Jag förlåter dem för det...

Been there, done that

Överhuvudtaget bryr jag mig mindre och mindre för vad tycker och tänker om mig och de mina. Man skall respektera andra och deras åsikter men man skall inte behöva be om ursäkt för att man är den man är. Det är ju en klar fördel om man besitter någon grad av självinsikt, för:

för att utvecklas som människa, måste man rannsaka sig själv.

Tycker jag.

Andra bloggar om: , , ,

lördag, oktober 14, 2006

Dagsutflykt till Yo Yo Land i Sicom Square

I dag var vi på nöjesparken Yo Yo land som ligger på översta våningen av shoppingcentrat Sicom Square. De flesta större shoppingcentra i Bangkok har någon form av nöjespark så inget märkvärdigt med det egentligen. För 10 år sedan var Sicom Square det största Bangkok hade. 6 våningar och stort som 10 Åhléns City, om inte mer.

Jag vart lite chockad över att vi brände 300 baht på de första 10 minuterna. 3 barn + 1 vuxen per attraktion tickar på. Tjejerna klarar sig själva men Sebbe behöver ju en av oss om han skall åka. Dubbelt då med andra ord. Jag tror det slutade på 850 baht och då lekte vi vad vi ville, samt käkade. Ja maten för familjen kostade bara 150 baht kan jag tillägga. Helt ok och barnen älskade det.

Följ denna länk för ett bildspel.

Filmer från Yo Yo Land, klicka länkarna nedan för att titta:
Josefine hoppar FÖR högt ifrån!!
Sebastian leker och hoppar försiktigare!

Andra bloggar om: , , ,

Barnen gillar läskiga saker

Ja, så var det här med mig och barnuppfostran. Jag skyller på frugan igen förstås, det är enklast.

Barnen sveper mest allt som visas på tv (när den är på) och deras favoriter är läskiga filmer. Jag är egentligen en motståndare till detta men jag kunde inte tillräckligt bra motivera detta inför min fru. Min trevare var: - Hemma på min gata i stan, där bord det en fru, och HON säjer att ...

Som du säkert redan gissat så är det här inga konstigheter i Thailand. Man tänker överlag inte mycket längre än näsan räcker (och den är ju ofta ganska kort) och att övertyga dem om hur detta påverkar någon 15 år framöver känns hopplöst. Samtidigt vet jag ju inte hur stor inverkan det egentligen har. Som med allt annat tror jag det beror mycket på vem man är och miljön man växer upp i, hur pass man skall fara illa av detta. Med det skall jag säja, att jag tycker man skall undvika läskiga filmer så länge det går.

Faktiskt, jag tycker man skall undvika tv över huvudtaget så mycket det går, och istället göra saker tillsammans.

Josefine och Emily tar in dessa filmer helt olika sätt, och har alltid gjort. Man kan säja att Josefine påminner om mig när jag var liten, när man smög in bakom soffan och smygtittade på ”Skräcken i Svarta Lagunen”, och var livrädd hela tiden, men varken kunde eller ville slita sig. Emily däremot, hon verkar ta det med ro. Hon kan tom. skratta när det är alldeles för löjligt dåligt ibland. Bilderna är från när vi tittade på ”The Ring Two” igår, kanske för 6:e gången, och som även jag kan få lite gåshud av. Inte ens Emily skrattade.

I Sverige är det ju massor av filmer som är barnförbjudna upp till 15 år. Säkert välment, men jösses! Här sitter vi hemma och öglar genom kvällens filmer, och utesluter vissa pga. att våra barn inte fyllt 15 ännu. Jag är säker på att många låter storebror avgöra vad som är acceptabelt för våra barn. Hur många sådan här småregler finns det inte i det svenska samhället egentligen?

Jag försöker inte rättfärdiga mitt eget beteende, men ge mig gärna lite mer kött på benen så jag kan ta diskussionen vidare.

Exempel 2: Att man inte får köra bil efter en öl, eller två, är ju för att tillräckligt många inte kan sluta dricka när de väl börjat. Även om de flesta klarar det vet man vet ju inte vem som initialt faller ur ramen. Det är tillräckligt att titta på svenskar boende eller turistande i Thailand för att se att man lämnar en hel del bakom sig när man åker bort. Hur många tar med sig barnstolen tex.? Jag menar, är det någon vecka på året den behövs så är det på semesterveckan utomlands.

Vi är alltså rädda för att åka dit, bli uthängda, och det är därför vi följer alla dess idiotiska regler satta med byråkratiska medel.

I Thailand så matas man med otäck information från barnsben. Absolut ingen censurering i denna genre. Det finns massor av tidningar som bara publicerar detaljerade bilder från olyckor. Nyhetskanalerna från tv döljer inte mycket de heller. Det kan ju såklart finnas ett samband mellan detta och folkets låga empati för andras olyckor, tragedier och misär. Men vad vet jag.

Skräcken i svarta lagunen förföljde mig långt upp i tonåren och det var inte förrän när jag vid vuxen ålder såg den igen, som jag kunde lämna den bakom. Bilderna sitter dock fortfarande på näthinnan. Ett ganska kul minne trots allt.

Andra bloggar om: , , ,

fredag, oktober 13, 2006

Syster yster på inflygning

Nu är det bara en vecka kvar innan min syster med familj kommer hit på semester. Här har man tur att man bor i Thailand helt klart. Även om de gärna vill besöka andra platser så har de inga större problem att mer eller mindre årligen komma på besök. Det hade nog varit värre om jag bodde i Peking. Inget ont om Peking, jag har inte ens varit där.

Dagen efter deras ankomst firar vi min svågers 40 års dag på en restaurant i Pattaya. Det blir nog svårt att få dem att svänga förbi oss för en frukost på vägen dit, nu när vi inte längre bor på vägen. Flygplatsen ligger nu 20 minuter åt Pattaya hållet till, sätt från där vi bor.

Leendena i mina 2 stora barns ansikten när vi pratar om kusinerna Amanda och Wendela som snart kommer, är rörande. De verkligen avgudar dessa jättestora tjejer. Onsdagen efter deras ankomst möter vi upp dem på Ko Chang. Innan dess har vi hunnit med 2 dagar hos Plairs mamma som bor på vägen. Bilden är en av mina favoriter, och tagen för dryga 2 år sedan, på en gemensam resa till Chantaburi. Josefine är bara halvåret gammal. Det är Rebecca som tar bilden.

Ohm Im, den försvunna kusinen, är nu installerad hos Plairs mamma. Ohm Im har mor och mormor med sig, och jag hoppas de stannar ett par dagar i alla fall, innan de lämnar henne bakom. Som gissat så är det lite mer än slumpen, det som inträffat. Jag får återkomma om detta.

Andra bloggar om: , ,

Ytterligare en kväll vid poolen

När jag parkerat och klivit ur bilen hörde jag några bekanta läten som kom från hållet där poolen ligger. Det visade sig att mina små änglar var ute och badade. Det är bekvämt nu. Vi kan bara stå och titta på om vi vill. Badandet sköter de själva.

Vattnet är ju så kallt på kvällarna, kanske 26-27 grader ibland. Undrar om man kan dra in någon värmeslinga eller något?

Emily dyker, Josefine ramlar, och Sebastian flyter. Dagens filmsnutt är lite mörk men nog rolig ändå. Jag fick problem med spelaren så du får klicka på denna länk för att titta på filmen.

Andra bloggar om: , ,

torsdag, oktober 12, 2006

Om att organisera en parkeringsplats i Bangkok

Man parkerar ju lita annorlunda i Thailand än i den värld vi känner som bäst. Bilarna packas som sardiner i sidledd följt av en snöre av bilar bakom dem. Det är snarare en regel än ett undantag, att det första man får göra, när man skall ur en parkering, är att rulla bort bilarna bakom. Detta kan vara enklare sagt än gjort. En längre parkering, kanske med en 20 bilar i sidledd, som har ett snöre av bilar med bara en bils tomrum i raden, lång borta, skapar ett STORT behov av en parkeringsvakt.

Detta påminner om det där spelet man spelade som liten. Puzzlet där man skjuter brickor för att bilda ett mönster. Jag tror Thailändare har god potential i all bli världsmästare i det spelet. Jag tar dem alla i fyra i rad dock.

Parkeringsvakten är också bra för att se till att ingen av dessa bilar i snöret har dragit åt handbromsen, eller glömt lägga ur växeln. För då är det kört liksom. På långtidsparkeringar (färjeparkeringen vid Ko Samet tex.) har jag sätt att de har domkraft på hjul de kan flytta bilarna med.

In morse var jag rejält inparkerad som du säkert redan gissat.

Jag bad vakten gå och väcka drömmaren. Jag var inte arg. Detta kan ju hända även den bäste (och har gjort). Nu vill jag bara se människan lite stressad och ödmjuk, sen var jag nöjd. Det visar sig att personen i fråga befann sig i en annan bil, på en annan plats, men tack och lov bara 10 minuter bort. På väg tillbaks från flygplatsen.

Detta var lite intressant.

Killen har alltså kommit med sin gamla pickup på natten, hämtat en snyggare privatbil, och kört taxi hela natten. Jag vet att de tar 900 baht mellan Bangkok och Pattaya och har alltid undrat hur priset kunnat vara så lågt. Antagligen hyr man ut sin bil medan man sover för någon löjlig summa, säkert runt under 50 baht i timmen, för att kunna betala amorteringarna på den för dyra bilen. Någon kör-kåt kille sugen på pengar tar då tillfället i akt att förena nytta med nöje. Detta kan ju förklara varför de kör som svin, många.

Tur att jag inte skulle iväg under natten, då hade det kunnat bli mord.

Billig Taxi mellan flygplatsen, Bangkok och Pattaya fixar du via Mr T på mobil: 081-2587716

Andra bloggar om: , , , ,

onsdag, oktober 11, 2006

Gnagare i Bangkok exil

Ja, livet kunde varit värre!

Nu skall vi äntligen ha vår första exilgnagarträff, jag Johan A (Guava heter han från och med nu) och Johan M. Mofok känner jag sedan länge medan Johan A är en ny bekantelse här över bloggen. Första träffen blir hemma hos Johan eftersom vi inte verkar bli fler än vi tre.

Nu skall ni få höra.

När vi förklarat för Guava vart Mofok bor så visar det sig inte bara att Guava bott i samma område, och håll nu andan, också på samma soi!

Nej du, det är inte slut där. Hör och häpna. Mellan Juli och Oktober förra året så bodde de i samma kåk. Ja, de måste ha mötts i hissen någon gång tycker man. Ni skall se att de bodde på samma våning, vägg i vägg, men ändå aldrig mötts.

Bangkok är en +10 miljoners stad och detta är inte turistkvarteren. Vilket sammanträffande.

För andra exilgnagare som vill ta rygg hänvisar jag till vår nyskapade (tack Guava) exilgnagarblogg för Bangkokianer. Det blir nog inte så mycket mer AIK prat på min egen blogg från denna stund och framåt. Allt om AIK på radio och tv via Internet kommer diskuteras på nya bloggen.

Andra bloggar om: , , ,

Feminism och genusvetenskap

Jag skulle egentligen lagt in detta inlägg som en kommentar på Dianas blogg men det var stört omöjligt. Jag hade lovat att försöka finna en inriktning för hennes genus uppsats som kunde blanda in Thailand (Diana är ju Thailands Svensk) med Sverige. Lättare sagt än gjort men troligtvis fullt möjligt för någon med mer kött på benen än mig. Min trevare finner ni nedan. Är det någon som kan hjälpa till så är det bara att skjuta kommentarer. Tanken var att en uppsats om detta skulle komma oss alla till nytta.

Här börjar min kommentar som inte gick att klistra:

Här har vi 30 grader och regn om det är något tröst. Antagligen inte :)

Genus igen: När jag läser kursbeskrivningen så får jag intrycket av att det är en liten introduktion på vad genusvetenskap egentligen är.

Kursen ger grundläggande kunskaper om kvinnors och män livsvillkor och livssammanhang förr och nu, inom samhälle, arbetsliv och familj, liksom i förhållande till den moderna jämställdhetspolitiken.

Och huvudfrågan verkar vara: Genusvetenskapen har sin vetenskapliga bas i feministisk forskning, som problematiserar relationer mellan könen ur ett maktperspektiv.

Några spontana frågeställningar:
1) Hur påverkar din bakgrund dina möjligheter i jämförelse med andra kvinnors (svenska, invandrare). För och nackdelar.
2) Svensk kvinna gentemot invandrarman? Svensk soffliggarman mot en invandrad karriärskvinna?
3) Hur drar man som dig nytta av sitt ursprung för att skaffa sig ytterligare fördelar jämfört and svenska kvinnor (och eller män).
4) Är det att vara man eller kvinna, eller drivkraft, uppfostran och motiv, som är det avgörande?

Män och kvinnor är olika som natt och dag. Svenska kvinnor är jämlikast i världen. Det, bara för att vi svenska killar är mesigast i världen (goiga, mysiga, pappiga, mm). Inte nödvändigtvis för att vår jämnställdshetspolitik är så bra. Vad ni får betala i ena änden får ni tillbaks i andra.

Japp, makten ligger hos män, varför? För att de finns fler psykopatiska killar än tjejer är min gissning. Psykopater som kan anpassa sig till samhällets normer är vinnare i pengar och makt mätt, eftersom de kör över oss alla.

Inget att sträva efter. Låt tiden gå och samhället förändras långsamt, detta tar generationer. Världen är internationell. Affärer kommer fortsätta att göras upp på barer och i maktens korridorer mellan människor som gillar att jobba med varandra, inte nödvändigtvis i andra människors nytta.

Vill man som feminist påverka framtiden får man gå bakvägen, och skynda på utvecklingen för de som har det som sämst på denna front. Gör något där det gör som störst skillnad.

Är du kompetent får du jobbet och lönen förr eller senare. Är du inte kompetent kanske det handlar om tärningsspel där man som man har större möjligheter. Fördelen med Sverige är i så fall minimum löner vi ändå har.

Kvinnor, om ni börjar med att tala ur skägget, och säja vad ni tycker och tänker blir det lättare för er chef och era kollegor att förstå vad ni vill. Om man kliar sig i örat kan inte chefen förstå att man vill ha löneförhöjning (kanske om chefen är tjej, så det lär jag få äta upp). Om man grinar på toaletten kan inte chefen förstå att man egentligen ville ha den där befordran som gick till Pelle.

Men vad skönt att den gick till Pelle, då kan man ju gömma sig bakom att han var man.

Nä, ge upp detta

Ps. Ja, det vart lite väl mycket pladder från min sida. Men det är så jag är, en ordspruta med åsikter. Jag hoppas att du inte tar detta personligt. Det var riktat mot feminismen som en front, kvinnor mot män. Lite genus tycker jag allt.

Män är från Mars och kvinnor från Venus, och det kommer ALDRIG ändras.

Och det känns skönt. Tänk om alla kvinnor började bete sig som män, eller alla män som kvinnor. En mix är bäst och den har vi nu. Pengar är inte allt. Man är 2 i en familj. Man får dela på framgången oavsett vem som fått den. Inget kommer utan ett pris.

Andra bloggar om: ,

tisdag, oktober 10, 2006

Familjelyckan kommer och går

En bra och en dålig nyhet

Min frus bror var kanske för ung för att få barn, likaså hans fru. Kanske inte, men det har inte varit så enkelt för dem i alla fall. Och i ärlighetens namn har de inte gjort sakerna enklare själva. Han var bara 19 år då jag träffade honom första gången. Hans flickvän var då höggravid. Då bodde de i hembyn och det var lugnt, tyst, mörkt och tråkigt. Mina barns älsklingskompis, kusinen Phi föddes i December 2001, ett halvår före Emily.

Ganska snart tröttnade de på tristessen och drog mot Bangkok för att tjäna pengar och skaffa sig ett liv. Det vart bara skit. Sprit, skulder och jag vet inte allt helvete de drog på sig. I vanlig ordning hade de förstås lämnat sonen bakom sig, hos hans mamma. I Thailand gör man på det viset, det är standard typ. Jag vet inte hur många redan vuxna som växt upp med sina far/mor föräldrar. Jag ser heller inget ljus i tunneln. De ser ut som om kärleken hoppar över en generation.

Man kommer till storstäderna för att jobba på kontor, restaurant, eller annat. 12 timmars dagar och minst 6 dagars veckor är vardag. Båda kan ju inte jobba och samtidigt ta hand om sitt barn. Sedan vill de unga ut och roa sig också. De saknar sina barn men glömmer dem med tiden. I många fall har de det nog bättre i lugna hembyn med mormor men saknaden efter föräldrarna är enorm. Och vi skall inte prata om besvikelsen över att bli lämnad bakom.

Vid ett par tillfällen har de provat att ta hand om sin son. Det har oftast varit efter konflikter när de bråkat om underhåll för barnets farmor, som sällan kom. Farmor har dock varit snabb att ta tillbaks sitt lilla kära barnbarn som hon hunnit fästa sig ordentligt vid.

Ja, sedan fick de en andra. En liten tjej vid namn Ohm Im. Vi har bara träffat henne en gång. Efter deras ofrånkomliga separation drog mamman till sin hemby långt långt borta och tog med sig dottern. Jag tror hon var ca 3 månader då. Efter det är det ingen som sett henne. Ohm Im borde bli 3 om några månader. Om jag inte minns fel är hon ca 6 månader yngre än Josefine.

Brodern hör vi knappt av längre. Han bor med sin nya flickvän i Bangkok, men vi får inte tag på honom. Jag tror inte livet är så kul för honom just nu. Jag hoppas han håller sig på rätt sida och inte råkar ut för något allvarligt. Liten snäll kille egentligen. Beter sig som 14 fast han är 23. Överbeskyddad Thai gigolo för att summera. Han är inte ensam. Det finns många Thailändska killar med mindrevärdeskomplex. Det finns många bra också men det här handlar inte om dem.

De tackar han där uppe för alla förklädda bordeller, som i avsaknad av annat, kan tillfredställa deras ego, karaoke barer, massagepalats, kvarterspubbar, mm. Ja, i tidernas begynnelse var det inte turisterna som drog prostitutionen till Thailand, utan tvärtom. Marknad och efterfrågan klarade de av att möta på egen hand.

Ja, vi skal inte glömma bort att det var hans syster, min fru, som valdes ut att studera vidare. Hon är 7 år äldre. Detta är ju inte helt rättvist förstås så ett visst ansvar har hon ju att hjälpa till, och jag med henne. Föräldrarna kommer bli gamla och allt ansvar kommer falla tillbaks på oss. Förhoppningsvis inte innan jag går i pension på deras fruktfarm.

Så det goda med det hela. Jo, det verkar som om ex flickvännen vill lämna över Ohm Im till Plairs mor. Vi har alla hoppats på att detta skulle hända. Vi har varit väldigt oroliga för denna lilla flickas framtid. Modern är mytoman utan dess like. Alla gillar att höra på henne eftersom hon alltid skall göra alla rika. Thailändare drömmer ofta om detta. Men, det blir ju aldrig så, så hon bränner sina skepp stup i kvarten.

Det kommer bli lite svårt för henne att sköta 2 barnbarn och fruktfarmen samtidigt, men hon har en duktig pojkvän, så det skall nog gå vägen. Narai som han heter är 1 år yngre än mig och älskar kusinen Phi som sin egen son. Plairs mamma är 15 år äldre än oss. Jag hoppas de båda kan ta åt sig lilla Ohm Im på samma sätt som de gjort med Phi. Vi får hjälpa till att få detta att fungera. Det värsta vore ju om pojkvännen inte pallade trycket. Jag har goda förhoppningar om Narai, han har karaktär och är en god människa.

Andra bloggar om: , , ,

Nu järnspikar kommer det regna i Bangkok

Gott folk. Det var länge sedan det var så här svart på himlen redan klockan 17:00. Nu drar jag hem i ilfart och tar med mig datorn. Nu blir det regn.

Mera regn i Bangkok

Det regnade mycket igår och över natten, över hela Bangkok. Mitt område verkar klara sig ganska bra eftersom jag inte sett några översvämningar att tala om ännu. Värre var det förr om åren. Stefan och jag hade planer på att köra vattenskidor efter hans båge, men det var ju bara drömmar förstås. Det var för djupt, man kunde ju ha drunknat.

Regnar det på så här ett par dagar då kommer vi få ordentliga problem i Bangkok. Kungen har redan gått ut och kritiserat Thaksin regimen för att de försummat detta område. Det regnar inte mer än andra år, men vatten administrationen har varit bristfällig.

På tv ser vi bilder från byar runt över som är totalt översvämmade. De har de värre.

Andra bloggar om: , , , ,

Läskigt med mediciner från Thailand

Jag märkte oerhörda förbättringar efter jag började äta kortison mot min slitna axel. Efter 3 dagar kände jag nästan ingenting. Läste också en artikel i Aftonbladet som bekräftade det jag redan visste. Min arbetsmiljö suger.

- För högt bord (för låg stol).
- För brett tangentbord

Första åtgärden blir att skaffa några plankor att lägga under stolen, mot smärtan i handleden. Sedan flytta in musen i linje med tangentbordet. Sedan får vi se, men tydligt är att allt kommer komma tillbaks om jag inte ändrar mina vanor. 8 timmar om dagen framför datorn är ingen lek.

Kortisonet jag fick av mamma räckte bara i 3 dagar så igår var jag nere på Bangkok Hospital och fixade för ytterligare 3 dagar. Ett annat märke, Prednisolone (5 mg) och 2 tabletter om dagen tills de är slut.

Ganska snart undrade jag vad det var jag stoppat i mig. Jag började känna mig varm, mjuk och avslappnad. Ja, det är ju inte jag i ett nötskal förstås, så jag började bli lite orolig. Det var en bekant känsla jag hade..

Jag hade ett möte senare på kvällen, och det vart lite besvärande eftersom jag också började känna koncentrationssvårigheter. Som tur var känner jag människan i fråga väl så jag kunde berätta om medicinen. Han känner till kortison eftersom han är i alternativa läkemedelsbranschen (håranalys och kosttillskott).

Det kändes mycket konstigt att köra hem senare. På natten gick jag upp på toaletten och då var jag alldeles simmig.

Ve och fasa när det första jag läser på Internet denna morgon är att detta ordineras till hundar och katter, mot infektioner och sjukdomar. Nu blir det lusläsning och i fall att jag inte hittar mer läskigt tar jag resterande tabletter 1 och 1 tills de är slut.

I vilket fall kände jag mig tryggare efter att ha läst detta!

Andra bloggar om: , , ,

måndag, oktober 09, 2006

Ytterligare en helt vanlig Måndag!

Gult på gatorna förstås. Jag hade först glömt bort det men påmindes snabbt när hjärnan hade vaknat till.

Pip, pip, pip, piip....

En polisman hade stoppat en leende mopedist för någon förseelse, kanske för lite luft i däcket, trasig backspegel, avsaknad av skattekort, eller kanske rent av för att han hade kört som en idiot. I vilket fall, mopedisten stod som väntat bara och log.

Bangkok Vikings FC fick stryk av Brazilian Bullsheads ute på Pattana International School med 4-0. Utan avbytare och med kanske 2-3 träben i laget, var det för mycket att hoppas att man skulle nypa en pinne mot ett urstarkt Bullsheads med 5 avbytare. Notera att alla matcher spelas i över 30 graders värme. De flesta topplagen åkte på pisk så allt är fortfarande en öppen historia. Bangkok Vikings stora problem är alla spelare som reser så mycket. Sällan vi kör samma lag 2 matcher i rad.

I första omgången förra veckan spöade vi ett juniorlag, ett hopplock från de internationella gymnasieskolorna här ute, med 9-2. Studenten från Bangkok University, Chris Lundquist, gjorde 4 mål och toppar därmed den interna skytteligan, åtminstone.

I vilket fall, nu har jag mer eller mindre bestämt mig för att åter snöra på dojorna. Jag har gjort 4 månader av de 6 som behövdes för återhämtningen av min avslitna hälsena, i slutet av Maj. Mer om den trasiga hälsenan här.

I kväll blir det lite rajtan tajtan men min bekant som är på genomresa. Han har aldrig sätt Bangkok by night så det kan bli lite kul. Jag måste vara försiktig bara. Prostituerad eller inte prostituerad, här älskar alla pengar. Han är verkligen den typen som bara kommer älska att bli uppvaktad som för 40 år sedan. Nu är han 60 år och lycklig familjefar så vi skall inte ha för roligt. Han flyger till Indien i morgon så ser han något han gillar hinner han inte med det i alla fall.

Andra bloggar om: , , ,

söndag, oktober 08, 2006

Chatuchak Market i Bangkok. WOW!

Det vart middag och en del dricka på Shangri La igår skall erkännas. Trevligt hotell även om det inte är min stil riktigt, trotts att det är kul att besöka dem ibland, om inte annat för att kolla in människor. Ja, många av affärsmännen som satt och sprätte pengar på affärsresan hade ju en eller par nyfunna kärlekar. Samma tjejer, annan plats. Money talks, bullshit walks.

Jag var hemma igen ca 1 timme innan matchen skulle börja, runt midnatt alltså. Det var lite svårt att somna efter de härliga matchen, och att sedan släpa sig upp vid 09:00 för att förbereda för en dag på stan var lite tungt.

Det vart förstås en lång dag på Chatuchak Market (weekend market) på Söndagen. Jag blir förvånad var gång jag går på den marknaden. Jäklar vad med grejer. Jag hittar nya saker var gång. Tyvärr svårt att hitta tillbaks nästa gång. En presenthandlares mecka. Tur att min affärsbekant är nästan i den branschen. Troligtvis kommer vi knyta ihop Plair med hans säljare, för att prova nya produkter. Fördelen med Chatuchak Market är ju att man inte MÅSTE handla per dussin men kan handla styckevis, och använda som säljprover. Inga större risker alltså.

Jag hittade en bra karta över området, klicka på den för en förstoring!



Andra bloggar om: , , , ,

lördag, oktober 07, 2006

En bra karta över Bangkok

Här är en länk till en av de bättre kartorna jag kommit över för Bangkok. Man måste ju veta på ett ungefär var man är så den passar nog bättre för oss som bott här en stund. Men, den blir nog bättre.

Nackdelen med alla digitala kartor är annars att de saknar mycket detaljer. Denna är en scannad traditionell karta och har allt.

Någon som har en bättre?

Andra bloggar om: ,

Betygsutdelning på Udomsuksa School

Förmiddagen tillbringade vi på tjejernas skola. Det var officiell avslutning och betygsutdelning. Denna gång var det bara förskolebarnen som tur var annars kan dessa ceremonier vara lite väl utdragna. Som vanligt började allt med ett timslångt tal om hur bra deras skola var, bara om vi hade missat det liksom. Även deras engelska lärare, Khun Berry, pratade lite, och det var väll den ända behållning jag hade, annat än att gissa vad som sades åt bilderna de visade. Nu vet jag vem han är tjejerna pratar om i alla fall så nu kan jag försöka ta honom på tu man hand när jag lämnar dem framöver.

Den sista timmen bestod av olika barngrupper och deras shower. Det är alltid jättekul at titta på detta. Alla glada och stolta föräldrar är trevligt att studera. Josefine ville inte dansa, förstås, och det behöver hon ju inte. Emily stod dock i första ledet så henne fick vi alla se mycket av. Josefine är så stolt över Emily när hon sitter och tittar. Och Emily blir sedan så stolt över att Josefine blir så stolt så... Ja, det klumpar sig i halsen...

Jag valde att göra en film för att testa att ladda upp på bloggen. Jag använder Googles video service och om du har synpunkter på detta är de välkomna. Jag antar att MyTube är det som gäller men funkar detta så är det smidigt. Google äger ju Blogger som jag använder, samt Picasso, bildprogrammet jag tänker ladda upp stillbilder med framöver.

Om du inte kan se filmen här, klicka här för en länk till en annan plats du kan se den på.



Andra bloggar om: , , , ,

fredag, oktober 06, 2006

Jomtien Beach, Pattaya

Ja, det må vara att den inte är den vackraste stranden i Thailand, men den är bra mycket mer rogivande än vilken bakgata i Bangkok som helst. Som vanligt hade vi stannat till på vägen för att köpa en grillad kycklig. Mums vad de är goda. De är inte marinerade men principen är något liknande. De fylls med grönsaker och kryddor och tar sedan smak av det. Bakad kyckling kanske det kan kallas?

Vågorna gick höga, det duggade, och det blåste. Inget bad, men riktigt skönt ändå (kanske just därför). På kvällen vart det middag på en nyöppnad svensk restaurant, Ingo Bar, på 3rd road. Tema Ingemar Johansson, och ägs av en norrman. Ett MÅSTE för boxningsälskare från hela världen. Det kommer mer om detta.

Snart skall vi bege oss till en närbelägen marknad vid soi Buakaow i södra Pattaya och efter det packar vi väll våra prylar och drar tillbaks till grytan.

Andra bloggar om: , ,

torsdag, oktober 05, 2006

Tecknade favoriter: Khan Kluay

Kantana Animation har producerat en högkvalitativ tecknad film baserad på en historisk thailändsk elefant, Khan Kluay. Mina barn älskar denna film. Jag gillar den med, fastän jag inte förstår allt. Animeringarna håller världsklass. Filmen finns bara på thai, på gott och ont.

Filmen utspelar sig under Ayutthaya eran av Siam, och handlar om en liten elefant som kommer bort från sin mor, och slutligen blir krigselefant åt Kung Naresuan.

Läs mer om elefanten Khan Kluay (översatt: bananblads stjälk) här.

En tanke som slog mig. Har du barn i Sverige med thailändsk bakgrund? Vad är då bättre än att introducera ditt/dina barn inför denna älskvärda elefant, som dessutom bara finns på thai? Vem vet, det kan ju ge mersmak.

Mitt förslag. Införskaffa denna via mig, eller byt mot en svensk film jag inte ännu har. Detta är en original film (jag kräver inte det i retur) och jag bör kunna införskaffa, och skicka den, för ca 120 kr. Om du inte vill byta förstås! DVD.

Intresse?

Andra bloggar om: , ,

ABAC: Att plugga på universitet i Bangkok

Förbered dig för en kulturkrock utan dess like!

Jag tänkte att jag skulle börja skriva om mina minnen från ABAC här på bloggen. Jag tänkte att jag skulle börja med en introduktion.

Jag tog min examen för ca 5 år sedan. Inriktningen jag valde var finansiell ekonomi, eller vad det kan tänkas heta på svenska (business administration: finance & banking). På den tiden var det lite hipp att plugga där, men nu finns det många konkurrenter så det har kanske ändrats. Utlänningar som dominerade på ABAC var framför allt Indier, Kineser och Bangladeshier.

ABAC är ett internationellt universitet, men som alltid i Thailand, dominerat av thailändare. Inget fel med det, inte konstigt heller.

Assumption University (ABAC), Bangkok, Thailand

Vi var 5 svenskar som pluggade mer eller mindre samtidigt. Uffe och en annan Niklas låg 2 terminer före. Jag, Jensa och Stefan låg i fas. Niklas tror jag aldrig färdigställde. Jag hade några klasser med honom men han verkade ganska ointresserad. Han var riktigt trött på ABAC. Han flyttade sedan till Bali tror jag, för att driva resebyrå med sin pojkvän....

Själv tog jag ett sabbatsår när jag var som tröttast på ABAC. Pysslade med lite egna projekt i Bangkok och hade det ganska bra. Jag var singel på den tiden så det vart mycket resor och nattliv. Var i Sverige 3 gånger det året om jag inte minns fel.

Uffe och Stefan arbetar för svenskägda företag här i Bangkok. Jensa valde att flytta tillbaks till Sverige, efter bara något år på det jobbet jag har i dag. Han flyttade med sin dåvarande thailändska flickvän. De gifte sig, och skilde sig. Han jobbar idag som inköpare, och verkar lite småsugen på att komma tillbaks. Hoppas det inte dröjer.

Jag har mycket likgiltiga minnen från ABAC. Det var ganska ofta förenat med uppgivenhet att plugga där. I alla fall för mig. Bra böcker men oftast usla föreläsningar och idiotiska prov. Det kommer mer...

onsdag, oktober 04, 2006

Uttråkning och överhettning

I morgon packar jag familjen och drar jag till svärmor i Soidao (Patong som det också kallas), Chantaburi. Vi har hittat en bakväg som klipper ca 1 timme (10 mil). Resan bör alltså inte ta mer än 3 ½ timme. Vi får bra markservice där, och jag skulle verkligen behöva läsa några kapitel i en stillsam bok, känns det som.

Jag måste vara tillbaks tills Lördag kväll då en affärsbekant flyger in från Sverige.

1 timme senare: Skit!

Jag fick precis redan på att Emily måste infinna sig i skolan på Lördag morgon. Vet ej om vad. Kanske slutprovet. Hon är 4 år, jösses!

Kanske vi tar oss på en dagsutflykt till Pattaya i stället, även om det inte blir riktigt samma avkoppling...

Tokiga motorister finns det gott om i Bangkok

Ett passage jag kör dagligen är smalt, mycket smal. 2 bilar möts nätt och jämnt. För 2 bussar är det MYCKET tight. Soien (gatan) är ca 2 km lång. Hela gatan är ganska skymd så det är svårt att komma ut på denna gata för de som har ärenden kring den. Det här är ett av få ställen där jag verkligen uppskattar parkeringsvakter. I stället för att stå i en skarp högerkurva och vinka mig höger, kan de här faktiskt göra nytta.

Iband undrar man om det har brunnit i huvudet på vissa motorister.

På den här lilla gatan kan man se omkörningar, alltså, bilar som kör om varandra, var och varannan kvart. Det går fort också, kanske 60-70 km/hr. Att försöka komma ut från en byggnad kan vara hårresande utan hjälp från en vakt. Faktiskt, till och med att GÅ ut från en byggnad kan vara hårresande. Du kollar höger och konstaterar att ingen bil kommer och går vänster bara för att i ögonblicket efter... SWOOSH omkörning... och nästan överkörd... igen...

I rusningstrafiken är det ännu lustigare, men då går de saktare. Bilkön kanske sträcker sig 1 km upp på soien och går i snigelfart ner mot Rama 9. Vad gör man då om man har bråttom?

Fel. Gissa igen.

Jo, man går ut i ytterfil, i mötande trafiks körfält, och hoppas hitta en lucka längre fram. Ja, om man inte kan konstatera att man kommer få problem alltså. Visuellt konstatera då alltså. Ja, mycket kan ju hända under denna dryga kilometer, och det händer ofta. Jag skall tillägga att detta inte bara handlar om Mercedes, utan också om minibussar i linjetrafik (de är riktigt asjävliga ), främst.

Vipps! En bil har just svängt in och kommer i mötande körfält. Vad göra? Man saktar ner och försöker trycka sig in i bilkön. Inte heller thailändare gillar dessa fasoner så detta är lättare sagt än gjort, men inte omöjligt.

Det är konstigt att ingen stannar, kliver ur, och kallar dem för vad de är. Men inte thailändare inte, de hatar konflikter och vanligen undviker dem om möjligt. De sitter snällt och tittar rakt fram medan de försöker stänga dig. Misslyckas de går livet vidare som vanligt verkar det som.

Man undrar många gånger om thailändska motorister lämnat hjärnan kvar hemma.

Och nu skall ni få höra!

Mopedisterna. Jösses! Undrar vilken planet de är från?

Man kommer körande, på samma soi, i hög hastighet. Man ser att man kommer få möte längre fram av en annan bilist. Man ser också ett par motorcyklister som ligger bakom den bilen och tokkör. Ja, de tokkör ofta mopedisterna. Vi närmar oss varandra, jag och den andra bilen. Som jag skrev är det en smal soi. Vad gör den tokiga mopedisten då? Jo, han gör en omkörning och tvingar oss att slicka muren på varsin sida, för att få plats med honom emellan.

Detta händer dagligen.

Nu vet ni varför thailändska mopedister kör med hjälmen på armbågen.

Massor av fäder, mödrar, söner, bröder och döttrar dör i trafiken var dag. Man kan undra om det är självmord det handlar om.

Studenterna vid poolen

Ganska ofta sitter ungdomarna (studenterna) i grannskapet kring polen och pratar (leker) på nätterna. Poolen stänger vid 20:00 men det är klart att de skall ha någonstans att sitta. Jag är inte helt säker på att de bor här men antar att i alla fall några gör det.

Jag störs inte direkt av detta eftersom mitt sovrum är längst inne i lägenheten. Jag hör inte ens om det ösregnar, åskar eller ett billarm går på. Man blir lite förvånad ibland när man går ut på balkongen i fullt solsken bara för att upptäcka att hela området är översvämmat efter en regnig natt man totalt missat.

I vilket fall, ungdomarna samlas kring polen och tjatar ganska frisk. Ibland super de. Oftast badar de. Eftersom området är byggt med 5 bostadshus med poolen i mitten kan det eka på ganska bra. Jag hör inget om jag inte fortfarande är uppe. Sover du i rummet mot poolen så är det jämförbart med ett åskväder. Plair sover i det rummet men klagar aldrig. Det finns andra som klagar, men de är få.

I morse när jag vaknade satt de fortfarande kvar och tjatade. Fullt med fimpar, plastpåsar och andra förpackningar låg kring deras bord, som varje morgon, skillnaden var att nu satt de kvar när man kunde se det.. Kanske alla ungdomar är så skräpiga och hänsynslösa vad vet jag? Jag tror inte det. I Sverige tror jag man använder en skräpkorg som oftast.

En vakt var i morse framme och pratade med dem, jag vet inte om vad. De såg inte ut att lyssna i vilket fall. Han städade sedan upp lite runt dem, hjälpte dem att fiska upp något de tappat i poolen, och gick sedan tillbaks till sin plats.

Thailändarna är ena riktiga nedskräpare. De öser till och med skräp ut på sina egna bakgårdar. Hur ofta ser man inte i en stillastående bilkö hur bilisterna passar på att tömma sina papperskorgar och askkoppar ut genom dörren. Inte varje dag men tillräckligt ofta för att man skall börja undra hur det är ställt.

Mycket jag, och bara lite empati för medmänniskor. Detta kanske är Asiatiskt.

Om min Thailandsblogg: Del 2

6 veckor tror jag det är nu, ungefär, sedan min blogg föddes. Det känns skönt och befriande att få lufta lungorna. Ibland kanske jag tar i så jag nästan spricker, men det får du ha överseende med. Jag har noterat att det är mycket folk som läser min blogg nästan dagligen. Detta är mest roligt men inte helt obekvämt.

På Bloggportalen där man kan rösta på alla svenska bloggar har jag blivit totalt sågad. I dagsläget har jag betyget 3.2 av 10, vilket motsvarar på en svensk betygskala (av 5 möjliga) ca 1.6. Inte ens en 2:a vilket skulle tvinga mig att lägga ner om min existens var beroende av betyget. Eftersom betyget fortfarande sjunker måste många som röstar ge mig en 1:a.

Är jag så dålig? Det tycker jag inte.

Kan det vara som så att jag ligger i fel kategorier? Man tycker ju att om man inte alls känner igen sig så klickar man bara vidare. Man betygsätter väll inte bloggar man inte tänker läsa, eller?

Eller, kan det vara som så att man blir nedröstad med avsikt? Men vem i herrans namn skulle tjäna på det?

Bloggen hade ca 530 unika besökare den senaste veckan. Med unika räknar man inte de som är återkommande, utan bara nya under den perioden. Den 2 Oktober hade jag hela 200 besökare vilket var rekord för en dag. På ett ungefär ökar bloggen med ca 10 besökare om dagen. Det är mycket återkommande besökare, och det är det betyg jag själv väljer att titta på för tillfället.

Jag tänker fortsätta att skriva om det som faller mig in. Oftast är det en blandning av vad jag ser på tv, läser i tidningarna, och hör pratas kring mig. Framför allt är det min sak att se på saker och ting jag skriver om. Givetvis kommer jag fortsätta skriva mycket om min familj och andra funderingar jag har.

Välkommen tillbaks!

tisdag, oktober 03, 2006

Barn och flera språk: Del 2

Det var riktigt roligt att det vart så mycket kommentarer på det jag skrev om barn och flerspråkighet i förra veckan. Jag fick mycket intressanta kommentarer som helt klart ställde mina teorier på tvären. Dags att tänka om. Jag tar tillfället att summera diskussionen här nedan.

Om du inte har läst det inlägget finner du det här.

Det vart kommentarer från GreenCurry och Diana som båda har växt upp i Sverige med thailändsk mor och svensk far. I Thailand kallar man barn med utländsk mix för Look Krung. Direkt översatt blir det Barn Hälften men kanske Bland Barn är en bättre tolkning. Man skiljer också på olika Bland Barn här. Västerländsk blandning verkar för tillfället hetast. Vi ser dem på tv, bio, tidningar, rockscenen, och i Bangkoks nattvimmel förstås. Just nu är de kungar av Bangkok. Deras ena förälder kallas ofta Farang.

Diana och GreenCurry har inte fått lära sig prata thai av sina mammor, men önskar de hade förstås. De beskyller inte sina mödrar för detta men hade velat att de stått på sig.

Håkan och Warisa bor i Sverige och har 2 barn. Kevin som är 5 år vill inte prata thai fastän hans mamma försöker. Kevin svarar sin mor att han inte förstår när hon pratar och att han inte vill prata thai med henne.

Johan (Guava) skall snart få sitt första barn och har tidigt blandat sig in i diskussionen. Johan, till skillnad mot mig själv, har inga planer på att flytta hem. Han pratar dessutom flytande thai själv. Han funderar på hur han skall ge sin dotter det svenska språket även om hon inte kommer bli så värst exponerad mot det. Han pratar thai med sin fru.

Jag & Plair har en helt annorlunda situation här i Bangkok, mot våra motsvarigheter i Sverige. Jag har tänkt dessa dagar på varför. Jag har en teori, men tycker mina barn borde vara för små för att passa den, men kanske jag har fel.

Mina barn vill prata svenska. De vill prata engelska. Ja, alla barnen här i Thailand vill prata andra språk. Det är cool tror jag de tycker. Emily är så himla stolt var gång vi pratar och ingen annan förstår, speciellt när de tittar imponerat. Det är alltså cool att vara Look Krung här i Thailand. Jag tror inte att deras motsvarighet i Sverige upplever det så?

Kommer man som utlänning (västerlänning speciellt) till Thailand blir man uppgraderad i hiarkin. Det är helt plötsligt många gånger finare att vara utlänning än thai. Det thailändska samhället är förstås lite mer komplicerat än så här, men det kan förklara varför alla turister blir så väl behandlade, och därefter älskar landet och dess invånare.

Kan det vara som så detta speglar sig i den invandrande förälderns beteende gentemot sin egen kultur och sitt ursprung? Är det kanske inte lika cool att vara thai i Sverige, som att vara svensk i Thailand. Nej, det är det nog inte. Men vad mer? Desto mer jag tänker på detta känner jag att vi har ett delikat problem att lösa. Jag tror att beroende på vart du kommer från, och vart du åker, så har du en egen unik utmaning framför dig. Vi skall inte blanda ihop en Thailändsk invandrare till Sverige med en Egyptisk invandrare till USA.

Men, jag tycker vi kan blanda ihop Sverige och Thailand, om inte annat för att göra denna diskussion mer intressant.

Frågan är om Emily redan snappat denna teori, hon är ju bara 4 år?

En annan sak vi gör, som man kanske kan vara intresserad av att ta efter är att tecknade och andra barn filmer bara tillåts på det språk man vill uppmuntra, med vissa undantag förstås. Detta gäller förstås böcker, spel och musik likaväl.

Förlåt mig för ordet blandning som jag använder frekvent i detta inlägg. Avsikten är inte kategorisera människor. Jag försöker bara skriva lite kul och kort.

Förstås så handlar det mest om att inte ge upp!

Thailändsk Polis ihjälsparkad av ungdomar

I går vart en polis ihjälsparkad av en grupp tonåringar. Han var visserligen ute i privat ärende och civilklädd, men jag tror ändå vi ser en avtagande respekt för auktoriteter i Thailand. Detta har jag funderat på länge jag bara tar detta tillfälle i akt att ventilera det.

Bråket uppstod i trafiken (förstås). Polismannen körde sin Mercedes Benz och hade sin flickvän med i bilen. Ungdomarna färdades i en Toyota och av vad förstått, var berusade. Bilarna stannade och polisen var, antar jag, förbannad för att de inte visade respekt för honom, som faktiskt kom färdandes i en Mercedes.

Dessutom ville han inte tappa ansiktet inför sin flickvän gissar jag.

Ungdomarna förstod för sent att han var en polisman och sparkade istället brutalt ihjäl honom. 3 ungdomar sitter anhållna (dem såg vi på TV i morse) men det var tydligen 8-9 personer inblandade. Flickvännen låste in sig i Mercedesen och gömde sig bäst hon kunde, och klarade sig helskinnad som tur var.

Varför i herrans namn skulle han stanna och kliva ur sin Mercedes för?

Såg han inte att Toyotan var fullproppad med fulla arga tonåringar?

Eller sket han i det och sa: - Jag är en väldigt viktig person, jag kör Mercedes, visa respekt för mig eller stå ert kast.

Det senare tror jag.

Det har säkert gått hem förut. Är det något man inte bråkar med i Bangkok trafiken så är det ju nya dyra bilar. Man vet aldrig vem de kan ringa och vad de kan ta för sig. Ungdomarna var dötrötta på detta faktum antagligen. Jag är rädd för att det kommer mer. 2 grupper som är alldeles för långt från varandra, som bara tid och en genrationsväxling kan lösa befarar jag. Ömsesidig respekt föds inte över en natt.

Detta påminner om när jag växte upp, när pensionärer kunde buffa sig fram på trottoaren utan att vika en tum. De krävde respekt och kände inte något annat. Min generation blev uppfostrad (tror jag) att respekt är något man förtjänar, inte kräver. Givetvis tyckte dåtidens pensionärer att vi ungdomar behövde lära oss veta hut oavsett. Båda parterna hade rätt, och fel.

Nu handlar det ju inte bara om pensionärer och ungdomar förstås, men om samhället överhuvudtaget. Jag tror vi når en balans så småningom, men så länge vi fyller på, utan att ställa krav är jag rädd för att det kommer att låta vänta på sig. Jag lever själv som invandrare i Thailand, det minsta felsteg och jag är historia. Jag behöver inte ens göra ett felsteg faktiskt. Det räcker med en tillräckligt stor konflikt mot en inflytelserik person, och varken mitt ord eller vittnens väger alls längre.

Jag känner inte att det är något problem att hålla sig inom Thailands ramar. Jag har förståelse för att jag som utlänning inte är önskvärd om jag inte sköter mig.

Jag har också förståelse för att jag att det finns värre straff än att vända åter Sverige. Om så är fallet skall man passa sig JÄKLIGT noga, tycker jag. Jag pratar givetsvis om Sverige över dessa sista rader.

Kom nu inte och påstå att jag är rasist. Både fru och barn håller utländskt medborgarskap.

måndag, oktober 02, 2006

Barnen, Rödluvan och farmor

Ett par roliga saker som precis hände!

De står på varsin sida av en hopfälld strykbräda, i ett litet skrymme. De är inte stora mina prinsessor, det kan jag lova. I vilket fall, de skall leka ”prata i telefonen”. Det är Emily som leder och konversationen går på thai, förstås.

Emily: hej på dig
Josefine: hej på dig
Emily: vad gör ni hemma hos er då?
Josefine: vad gör ni hemma hos er då?
Emily: nej, svara, säj inte samma som mig
Josefine: nej, svara, säj inte samma som mig
Emily: TYST MED DIG
Josefine: mumlar något obegripligt

Emily försöker förklara hur leken skall fungera och sedan försöker de igen, med samma resultat. Jag tror de försöker 3-4 ggr innan Emily ger upp.

Ja det är roligt att titta på dem. Men jösses vad Emily är bossig om hon släpps lös. Det låter som historier mormor berättat om mamma, när hon var liten. Dessa historier tror jag tveklöst på.

Nu har Emily gått med mamma till frisören, och resten av oss just hunnit till slutet av Rödluvan. Hos oss går Rödluvan alltid till farmor. Mina barn har ju ingen mormor, de har en farmor och en yai. Yai är det thailändska ordet för mammas mor. I alla fall, nu när skogshuggaren kommer för att rädda Rödluvan och farmor, pekar Josefine på skogshuggaren, och ropar - INGEMAR.

Nä, så tjock är ju inte Ingemar, men visst hör han ihop med farmor. Ingemar är farmors man, plastfarfar alltså. Lite kul att han dök upp som gubben i lådan i storyn..

Tyfonen Xangsane närmar sig Bangkok

Tyfonen Xangsane har plågat Filipinerna och Vietnam ordentligt den senaste veckan, och har nu kommit in över Thailand. Jag var lite orolig för att den skulle slå hårt även här men den verkar ha avtagit mycket i styrka, nästan halverats. Tyfonen ligger nu över den nordöstra delen av Thailand och frågan är om den kommer passera över Bangkok?

Det verkar som om Bangkok inte kan suga upp mycket mer vatten så vi får hoppas att den missar oss. Här kan du se hur den rör sig. Den förflyttar sig med hastigheten 18 km/hr och har vid centret vindar som rör sig i hastigheten 120 km/hr. Det är ju ingen orkan men nog fasen kommer det blåsa lite..

Thailands nya premiärminister: Generalen Suayud Chulanont

Suayud har utmärkt sig som en karriärmilitär, och var bland annat rådgivare åt premiärminister General Prem Tinsulanond när det begav sig. General Prem blev för övrigt premiärminister under likartade former som vi ser nu, han installerades i slutet av 70-talet. Han satt i hela 8 år och backade upp sitt mandat med det militära.

General Prem har sedan han pensionerade sig från politiken varit president över Kungens Stora Råd. Personligen ser jag inte hur detta kan betraktas som att inte delta i Thailands politiska rävspel, där han varit en flitig deltagare. Det kan ju vara som så att de blivit levande helgon och förebilder över tiden, men det låter jag framtiden utvisa.

General Suayud höll ett flertal nyckelpositioner inom det militära innan han pensionerade sig 2004. Han vart sedermera utnämnd till rådgivare vid Kungens Stora Råd (Privy Council).

Det känns som historien upprepar sig . Är det detta Thaksin försökt frigöra Thailand från månne? Innan hans återtåg bör han skriva, och publicera, en bok där han förklarar anledningen till alla övertramp han gjorde, och hur han gjorde dem i Thailands namn, och inte sitt eget.

General Suayud själv verkar för övrigt vara en god man. Bilden av honom som en av få militärer som vill distansera politiken från det militära är tydlig.

Sitter general Suayud längre än 1 år får vi nog hålla i hatten, igen.

I vilket fall.

The Story Goes On!

söndag, oktober 01, 2006

Överraskning. Kräftskiva!

John överraskad oss verkligen. Igen. Han hade släpat med sig 4 paket kräftor från Malaysia (inköpta på IKEA). Det vart nubbe också förstås, och jag tog personbästa i helor, 3 tror jag det vart (utan uppstötningar).

Jens och Elin fick ett par ganska annorlunda minnen från sin Thailandssemester kan man säja (militärkupp, kräftskiva, och en tredje sak jag inte minns riktigt..). Flyga från nya flygplatsen tro jag minsann det kan ha varit...

Mogna beslut från både mig och Stefan, att lämna bilarna hos John. Tyvärr är det ganska vanligt att man kör efter några öl här i Thailand. Det verkar vara som om allt som är tillåtet är acceptabelt. Om du känner någon som gör detta regelbundet kanske du skall rekomendera dem att läsa detta (storyn om Pelle Lindbergh) innan de gör om det nästa gång.

Min blogg diskuterades, på gott och ont, och det var ju intressant (tur att man inte hängt ut någon).

Grabbarna drog vidare ut mot stan vid midnatt. Detta var ju otänkbart för mig, i alla fall inte utan att forsla hem familjen innan. Att det skulle sluta med att krama kudden kunde ju faster Helen ha räknat ut. Skönt.

I eftermiddag åker vi, hela familjen, till John för att leka och äta lunch. Jag tror vi skall passa på att ta hem bilen oxå...

Oj, vad det trycker i pannbenet.

Det kommer bilder och mer senare...