torsdag, januari 31, 2008

Tack och hej leverpastej!


Packat och klart. Några timmar kvar att jobba sedan bär det av till flygplatsen igen. Fortfarande jetlaggad. En riktig zombievecka har det varit.

Kul att ha varit i USA. Det såg ut ungefär som väntat. Folket var trevligare. Folket var fattigare. Slutsats? Bortsett från temperaturen var det en positiv upplevelse.


Saint Pauls Skyways

En ganska intressant företeelse här i Saint Paul (kanske gäller andra platser med?) är skyways. Alltså gångar genom husen och tunnlar där emellan. Du kan parkera bilen flera kvarter bort men ändå gå inomhus hela vägen till kontoret. Skulle tro den stora anledningen till detta är kylan de har på vintern samt det faktum att väderomslagen är sanslösa. Över dygnet är det inte ovanligt med temperaturskillnader på 20 grader. Tydligen är rekordet 30 graders skillnad på 27 minuter.

Snacka om svårt att veta hur man skal klä sig!?

Svårt att gissa varför väder TV är så stort här...


onsdag, januari 30, 2008

Proppen har gått ur

En av mina ”missions” har varit att vänja barnen vid att höra att jag älskar dem så ofta jag bara kan, minst en gång om dagen – oavsett om de varit snälla eller bråkat. Belöningen kommer omedelbart. Ganska ofta får man direkt höra detsamma tillbaks, och det värmer ju förstås.

Min kärlek till mina barn är förutsättningslös, allt som kommer tillbaks är bonus.

För ca 1 månad sedan hände något annorlunda. Emily kom fram, utan förvarning, tittade mig i ögonen och sa – pappa, jag älskar dig (lipar nästan när jag skriver detta).

Efter det så har alla hängt på. Nu springs det runt och älskas från alla håll och kanter, flera gånger om dagen. Proppen har gått ur.

Ps. Man blir lite blödig när man är på resande fot. Att höra detta över telefon när man är ute och reser är ju fantastiskt.

Goda nyheter, eller?

Fick ett jobberbjudande igår morse. Har ju gått på ett vikariat (skulle gått ut i Juni 08). Inget på papper ännu men det blir nog svårt att tacka nej. Jag menar blir det bara minst lika bra som nu så är det inte mycket att klaga på. Det blir till att bygga eget på fritiden istället. Suck.

Och - hur blir det med min planerade Thailandsresa i höst?

Med lite tur kanske jag kan jobba från Thailand. Jag åker ju inte dit på semester direkt så varför inte. 2-3 dagar i veckan borde räcka för att underhålla mina åtaganden. 2 månader skulle jag vilja vara borta.

Internet blir ju bara bättre och bättre så varför inte...

En avkoppling jag saknar är...

POKER!

Nätpoker alltså. Och turneringsspel. Ringspelen funkade inte för mig. För små marginaler. Turneringspelet gick ganska bra. Kom ofta in i pengarna. Ofta är ju varje session en avslutande tävling. Ungefär som att gå ut och spela en match, det är nu det gäller. Ringspelen är för mycket nöta för mig, för mycket nöta, för mycket räkna, och för mycket psykologi.

Synd att man inte har tid att ta upp detta igen. Det skulle vara kul.

Men vad faan, en liten 2 timmars turnering borde man ju kunna klämma in lite här och där, eller? Funderar faktiskt på att ladda ner en pokerklient på jobbdatorn just nu.

Lite tradigt på hotellet. 19 minus där ute - jag går inte ut igen!

Fy satan i gatan vad kallt det är på kinderna. Jag kan inte minnas en kyla som detta.

tisdag, januari 29, 2008

31 minus, kan det stämma?

Nollgradigt idag men 31 minus imorgon, och sedan nollgradigt igen i övermorgon - kan det verkligen stämma? Hoppas inte!

Kollade vädret på tv alldeles nyligen. Väderomslagen verkar galna. Skiljer 30-40 grader bara inom en hundra-milsradie imorgon!?

Tydligen är det kalla vindar som gör de snabba omslagen.

måndag, januari 28, 2008

En lång dag är långt från slut

Det vankas middag med några kollegor om en stund. Visserligen trevligt men jag känner mig som en zombie. Har lyckats sitta tiden ut på tre möten redan - var tvungen att sätta en klädnypa i [cencur] för att hålla ögonen öppna.

Vi sitter i små kuber i deras kontorlandskap. Ungefär som dem ni sett på Amerikanska långfilmer men lite bättre. De är inte högre än 1.50 meter och eftersom vi sitter i en hörna med fönster utmed hela väggarna känns det ganska trevligt.

Här hälsar (nickar) folk på en när man möter dem i korridor och hissar. Folk slänger till och med en fras i hissen. Gillar det. På kontoret i Stockholm finns det fortfarande folk på samma våning som inte hälsar. Isen börjar brytas med några men långt ifrån alla. Allt eller inget liksom.

Framme i Staterna

Så här långt är det mesta som väntat. Amerikanarna är Amerikanare typ. Saint Paul är en liten stad. Knappt något alls som var öppet på Söndagseftermiddagen. Inte ens en 7 eleven hittade vi!? De de hade stängde 19.00. Det vart mat på hotellet.

Bilden från mitt fönster är den bästa vyn så här långt. Det var någon slags ismarknad i stan. De tävlade i isskulpturering.



Mycket pråligt hotell.



Och en annan vy från mitt rum.



Klockan är nu 18.00 lokal tid och jag är jättetrött. ZZZzzZZzZzzZZ

lördag, januari 26, 2008

Fääääääääääärdig




Om jag inte tar fel så var det en av Beppe Wolgers dockor som brukade gny så.

Nu är jag också färdig. Taxi bokad (04.00). Struket och snart packat. Veckohandlat och fyllt upp alla kylskåpen.

Idag var som sagt var en händelserik dag. På allt detta var både Emily och Josefine på kalas.

På Stinsen fick de gå in i lekhörnan medans vi handlade, alla utom Sebastian som var för liten. Gränsen gick vid 3. Dessutom var det fullt, de fick bara ta in 20 ungar. Sebastian vart JÄTTELEDSEN. Såg tomt ut och Plair misstänkte att personalen var rasister. Sedan glömde vi Emilys jacka. De hade stängt lagom tills vi kom på det. Farfar får hämta den i morgon.

Tack och hej leverpastej!

fredag, januari 25, 2008

Saint Paul, Minnesota - here I come!

Tidgt på Söndag morgon åker jag till vårt USA kontor för en veckas utbyte. Jag har aldrig varit i USA så det ser jag fram mot. Tyvärr har de klimat som i nordliga Norden. Temperaturen kommer pendla mellan 10-18 MINUS.

Om inte vintern kommer till Nille får Nille komma till vintern.

Saint Paul är staden som tillsammans med Minneapolis kallas för Twin Cities. Jag skall handla en iPod och jag skall träffa Stålmannen, det är det enda som står på min måstelista.

Det blir väl ingen semester - men snart har jag varit i Staterna i alla fall.

Ps. Fick precis ett sms från Niklas som tillbringar helgen på Koh Samed. Kvällning, paraplygrogg, barnen med maiden, liggandes på en matta nedanför Silver Sand. Ingen slump utan bra timing om jag känner honom rätt.

Ps2. Och så kom ytterligare ett SMS. FÖRSTÅS. Denna från John som befinner sig på Spa i Hua Hin med familjen.

onsdag, januari 23, 2008

Brandbilen ja, hur var det med den egentligen?




Brandlarmet gick på jobbet och det vart ju ingen panik direkt. Folk masade sig ut. Brandbilen kom. Och brandgubbarna tog hissen upp!?

De sista eftersläntrarna kom springande ner med hjärtat i halsgropen. Det kanske är på riktigt trots allt?

Detta var mitt i lunchen och massor av folk hade fått lämna sin lunch. Aerobicpasset avslutades i halvtid.

Fortfarande visste ingen om det var övning eller inte. Bessynerligt.

Någon timme senare kommer ett syrligt mail om att vi hade fått underkänt av brandkåren. Att folk hade skitit i larmet. Att vi hade samlats på fel ställe mm. Att det var sämre än på ett dagis. Jävla idiot tänkte jag. Ansvaret för misslyckandet ligger förstås hos ansvarig. Ingen visste vad de skulle göra. Larmet var skarpt så jag ställer mig frågande till att ingen drev på och påvisade allvaret. De ansvariga stod bara och tittade på - som om det faktiskt vore en övning. Skriker man på vargen för ofta blir det ju så här.

Det är inte första gången barnens dagis slår oss på fingrarna när det gäller organisation, målstyrning, och action.

tisdag, januari 22, 2008

Och så snöar det igen




och förstås kom det som en överraskning för många!?

.. även fast det är mitten av Januari blir det trafikkaos när det börjar snöa... För att dagen efter återgå till normal rytm.

- Hallå taikon!

- Det blir halt när det snöar! Ta avstånd till bilen framför dig!

- Ja just det, glömde det...

söndag, januari 20, 2008

Järvafältet - fullt men trevligt


Och man förstår varför...

Det vart alltså en tur ut på Järvafältet tillsammans med Anders, Mary och deras barn. Matilda och Felicia är i samma åldrar som våra barn, och pratar thai de med. Smidigt är bara förnamnet.

Medhavd matsäck hade vi. Anders drog igång grillen. Nästa gång tar vi nog med oss något att grilla också :) Otroligt att de ställer ut påsar med björved vid grillarna, för alla att använda sig av! Sverige är fantastiskt - ibland.



Snacka om vinter - inte




Du kanske undrar om jag blivit helt kocko-bäng-bäng eftersom jag fortsätter klistra in den här bilden tagen från vår balkong?

Eller att jag kanske blivit senilare än vanligt?

Nej då. Jag skapar en serie årstidsbilder. Hittar du den här bilden i något inlägg där länken "årstider" inte finns - hojta till så jag kan justera det.

lördag, januari 19, 2008

Kompis på besök!




Det de pratat om länge har äntligen hänt. Första kompisen från dagiset har kommit på besök. Då räknar vi inte Filip som bor vägg i vägg. Emilys kompis Malin var det som tittade förbi idag.

Jisses vilket drag det var på den ungen - 15 kilo energi!

torsdag, januari 17, 2008

Josefines första bjudning

Det var en strålande lite flicka som stolt visade upp sin inbjudan till Williams kalas nästa helg. Emily har sprungit på 6 kalas över hösten. Josefine på noll.

Mot slutet var det inte kul längre.

Oj vad glad hon var - och stolt.

Inte att hon inte blir bjuden utan bara det att de helt enkelt inte haft några i hennes grupp. De får heller inte dela ut korten på dagis om de inte bjuder alla - det gillar jag.

Ps. Sebastian har skaffat sig en flickvän. Nicki heter hon. Jag skall kolla in henne i morgon när jag hämtar.

Snart dags för Emilys skolval

Nästa år är det dags för årskurs 0 för Emily. Detta kan man antingen köra på sin egen förskola eller på skolan man tänker börja i vad tiden lider. Emily börjar få en hel del post i ämnet - Tänk att hon har blivit så stor min lilla tjej. Vi vet förstås vart vi tänker försöka sätta henne. Minns inte om jag redan ställt mig i kö där, kanske dags att dubbelkolla. Närmst är bäst känns det som. Rotsunda Skolor är det som gäller för oss.

Idag fick vi ett erbjudande från Sollentuna International School som ligger på Bygatan nära Sollentuna Centrum. Det lockar med mer engelskspråkig undervisning. Men oj vilken resväg. Tyvärr har jag hört att det inte är något vidare där, en massa problem bara – så vi avvaktar nog med den.

I Juni smäller det

Den här gången skall det bli annorlunda - och det skall inte skjutas upp till sista möjliga stund. Jag sitter ju på ett 1-årsvikariat som inte verkar bli mycket mer än just det. Det handlar alltså om att söka nytt jobb/uppdrag.

Det låter sjukt jag vet, men jag ser fram mot detta. Det känns som om detta halvår har öppnat mina ögon. Det känns som om jag vet mer vad jag vill med resten av mitt liv – samt hur jag skall få ihop pusselbitarna.

Nyckeln är förstås att inte överkonsumera. Går man på knäna redan har man förstås inte mycket spelutrymme.

I helgen tänkte jag därför sätta mig och slipa på min och Plairs CV:s.

För att planen skall hålla hela vägen ut är det förstås viktigt att även Plair får en sysselsättning.

Själv har jag breddat mina kunskaper och dessutom lyckats få till ett par välkända certifieringar på detta. Lägg till det faktum att jag nu vet vilket typ av jobb jag vill ha, och vilken form av uppdrag, så förstår ni att jag ser med glädje på detta.

Men framför allt - digital och därmed portabel bransch.

Sent skall den gamle vakna!

måndag, januari 14, 2008

Snabba Cash!

Jag lyssnade färdigt på Snabba Cash, av Jens Lapidus, under dagens gymrunda. Perfekt med bra böcker när man gör långa monotona träningspass på halvfart. Den vart bättre och bättre desto längre jag kom. En bra spännande bok jag kan rekommendera. Kanske något överreklamerad. Nästa ljudbok jag skall hugg in i, för tredje gången, är Jan Guillous Tjuvarnas Marknad. Har en känsla av att dessa böcker har gemensamma nämnare. De versioner jag laddat hem tidigare har hackat sönder historian.

Boken Svensk Maffia spar jag till USA resan i slutet av månaden.

Snabba cash : "Jorge panikade. Sparkade allt vad han kunde mot kuken på polisen. Mannen vrålade. Jorge hade bara en sak i huvudet: kokset i bagageluckan. Greppade handtaget på luckan. Öppnade den. Slet upp NK-påsen. Polismannen slängde sig mot Jorge. Jorge höll sig fri. Polisen slet upp ett vapen. Skrek något. Jorge sprang. Mannen efter var snabb. Jorge var snabbare. Tacka Gud för tiden på Österåker och den träning han fått på sistone."

Snabba cash är en spänningsroman för 2000-talet, en skildring av samhällets mörka sida där känslokalla psykopater som saknar spärrar styr. Med ett rättframt språk och imponerande berättardriv skildrar Jens Lapidus brottets obönhörliga logik mitt ibland oss. På Stureplan, i Sollentuna, i villaförorterna. Det är en bild av Sverige som anas i medierna, men som vi inte riktigt vill kännas vid.
JW är stureplanskillen som säljer kokain på de hetaste inneställena. Överklasskillarna han hänger med anar inte att han är en uppkomling som ljuger om sin bakgrund. Han vill vara som dom.
Jorge är latinon som kan allt om koks och som går i land med en osannolikt tjusig rymning från Österåkeranstalten. Väl ute planerar han en grym hämnd mot dem som satte dit honom, juggemaffian med Radovan i spetsen.
Mrado är underhuggare till Radovan. Tidigare var han en av krigsförbrytaren Arkans fruktade pojkar. Det enda han kan: att tortera och plåga utan hänsyn.
Dessa tre mäns vägar korsas på ett ödesdigert sätt som bara kan sluta i en kamp om liv och död. Vägen dit går genom de finaste salongerna på Östermalm, genom fängelser och de tyngsta kriminella gängen, genom skitiga förortsbordeller där flickor hålls fångna, ja, kort sagt, genom ett helvete. Och varför? För snabba cash!

Hur är det med urinblåsan?

Egentligen är jag ju en förvirrad grabb i yngre tonåren, instängd i en 42 årings kropp. Och tyvärr blir det svårare och svårare att förneka detta, att kroppen går mot 43 alltså.

Ett par förändringar beträffande mig själv som jag noterat de senaste 4-5 åren är bland annat att jag måste upp och pissa strax innan klockan ringer på morgonen. OAVSETT om jag drack något innan jag gick och la mig eller inte. Urinblåsan verkar vara helt utan stuns. Stukar mig när jag kliver ur sängen, och inte som förr, enbart efter en brutal engelsmans glidtackling. Ett lätt utdraget ledband tar + 4 månader att läka istället för 3 veckor (om det ens läker). Dricker jag kaffe på sena eftermiddagen blir det stört omöjligt att sova den natten, även om jag samtidigt är jättetrött. Dåligt med sömn ett par nätter tar flera dygn att hämta tillbaks. Ett par öl för mycket, och kanske några glas vin på det 2 dagar i rad och ångesten sitter i till onsdag. Som tur var är känslan bekant och man biter ihop, härdar ut, och väntar in sig själv.

Bara en tidsfråga innan jag får köpa mitt första viagrapack… Nä, så långt skall det väl inte behöva gå!

Sedan har vi det här med sömnen. Helt plötsligt börjar det bli helt hopplöst att sova längre än till 07.00 - från att ha varit en sjusovare utan dess like!? Tro nu inte att jag vaknar pigg - nej du, så jäkla trött är jag, men kan inte somna om. Inget bra alls med det som jag kan se det.

Vad jag vill komma till är att det nu börjar spela stor roll hur man lever. Det betalar sig verkligen att tänka vad man stoppar i sig – för den största sanningen är nog att man blir vad man stoppar i sig. Jag har skrivit en hel del om kost kontra vävnadsanalyser (håranalys) och även om jag inte tjatar på om det tror jag benhårt på det. Detta är framtiden. Och det är fortfarande i sin linda.

Och du – urinblåsan kan man fixa till. Låt mig bli försökskanin.

söndag, januari 13, 2008

Söndag eftermiddag



På med mössan, händerna ner i fickorna, ut med ungarna. Klarblå himmel. Nollgradigt. Gröna gräsmattor. Lövlösa bruna träd.

Kan det bli mer vintrigt så säg!

Barnen och jag precis som sist. Plair stannade hemma för att tvätta. Hon har inget emot att missa dessa polarexpeditioner (i hennes ögon). I vanlig ordning avverkade vi någon kilometer eller 2. Förbi syrran, förbi brorsan, och ner till sjön. 3 lekplatser hann vi med på vägen. Sebastian vågade sig på linbanan för första gången. Villkoret - Pappa håll i mig.

- Jätteroligt pappa, mera!

Sedan ner till OK för att byta torkarbladen, tanka samt tvätta. Lite tjafs med personalen eftersom jag inte kunde hitta kvittot och de vägrade varken byta eller låta mig lämna tillbaka dem. OKs egna orginalförpackningar. Suck!

Letade som en galning hemma innan jag drog iväg. Minndes väl att de sa att jag skulle spara kvittot ifall de inte passade. Var säker på at jag gjort det men kunde faan inte hitta det???

Väl ute i bilen fick jag flashback! - Handsfacket!?

Japp, där låg det. Vilket bra ställe!

Tur att jag inte vart otrevlig. In till killen igen. Ut till bilen. På med de nygamla bladen igen. Han bände och böjde och fick dem att passa. Ser man på...

lördag, januari 12, 2008

Kom igen fågeln, det rockar ju!

Slog på en konsert med Bird precis, inte jag skall erkännas, utan frugan var det som gjorde det. Inte mig emot. Jag gillar verkligen thailändsk musik. Inte bara popmusiken utan även deras dansbandsmusik. Så jäkla mycket känsla i den, kan tom få en kille som mig att ställa sig upp och gunga loss på plats. Bird, eller Tongchai Mcintyre som han heter på riktigt är en stor Thailändsk artist. För jävla bra!

Thailändarna är så jäkla sköna när det gäller fest och musik. Sätt på en bra låt i ett lunch-hak och de ställer sig upp bakom stolarna och jazzar loss. Konserten jag tittar på påminner om detta. Hela publiken, och då snackar jag ett fullsatt Impact arena, är helt galna. Faan vad de rockar loss. De är duktiga på det Thailändarna, att släppa loss, att greppa stunden och ha lite Sanok.

Under studietiderna hängde vi ofta nere på Country Club precis brevid Imperial Lardprao. Oftast var det jag, Jensa och Stefan, ibland drog vi med oss de andra. Vi bodde bara 5 minuter därifrån. Country Club är ett av massor av ganska stora livebands restauranter. Gillar verkligen stuket. Det enkla raka tilltalar mig.

Det var tider det!

tisdag, januari 08, 2008

Så här löser man problem i multinationella företag

Ganska så ofta jag och mina kompisar brukade skratta åt alla likheter mellan USA och Thailand och nu händer det igen. Problemlösning nästan på komisk nivå från en VD för ett internationellt företag med 4,000 anställda. Antar att aktiekursen vår hade underpresterat och att ägarna hade krävt omedelbar åtgärd.

Högsta hönset fick för sig att folk vart kopierade på för mycket e-post. E-post som inte var ämnade för dem. Visserligen sant men det är inte det detta handlar om utan åtgärden för att komma till bukt med problemet.

- Vad gör man tror du?

Utbildar personalen i att kopiera enbart kollegor inblandade i projekten?

- Nä!

Utbildar personalen i att snabbt radera icke relevanta meddelanden?

- Nä!

Vet ni vad de gör?

Du kommer inte tro det är sant!





Jo de tar bort ”kopiera alla”/”copy all” knappen!!!!



Hur spännande är det när man har projekt som rullar konstant med flertalet deltagare. Nu skall man lägga till dem på egen hand. Och man skall inte missa någon. Spar vi verkligen tid, och huvudvärk med detta?

Notera att vi utvecklar och säljer affärslösningar!

Tänk om dagens industri eller veckans affärer fick reda på detta. Detta strider totalt mot hur vi själva kommunicerar att lösa våra kunders problem.

Jisses!

måndag, januari 07, 2008

Sebastians egen hjälte - Spiderman

Det är svårt att bli förbannad på Sebastian för att han är så jäkla envis och påstridig som han är. Jag menar en meterhög man som pekar finger och försöker få pappa eller mamma, eller någon av systrarna för den delen, att ändra uppfattning – det blir nästan komiskt.

- Pappa bestämmer, säger jag
- Pappa och mamma bestämmer, rättar Josefine
- Bass stämmer, Bass och pappa stämmer, skriker Sebastian

Eller…

- Jag Spiderman, du spindelmannen, säger Sebastian
- Jag är Spiderman, du är spindelmannen, säger jag lite retsamt
- NEJ JAG SPIDERMAN, DU SPINDEL, skriker han med gråten i halsen

Sådär håller det på. Tårarna sprutar innan vi är klara. Ger han ett par minuter på det, sedan är det försoningsdags. Han gillar att försonas och tur är väl det.

Oavsett är ju envishet något gott, speciellt om man är redo att kampa för sin tro. Och det kan jag lova att Sebastian gör. Klart vi låter honom vinna ibland. Klart vi försöker allt vad vi kan att hålla oss för skratt.

Ps. Han fick massor av spindelmannen prylar i julklapp. Massor av kläder från Farfar och Susanne, och en stoppad värstingdräkt av sin faster. Han sover ALLTID med spiderman prylar (det gjorde han redan innan julen men då fanns det inte lika mycket att välja på). Jag skall limma upp en bra Spiderman bild på honom så snart jag hinner.

lördag, januari 05, 2008

Bingolotto, är det där det slutar?

Sitter och slökollar på bingolotto och kommer på mig själv med att tänka - Faan, det verkar ju vara ett ganska trevligt program ju. Kanske vi skall prova?

Allvarligt. När bingolotto är helgens stora nöje då måste man ha växlat fel någonstans. Men man kan väl lika väl göra det som ingenting. Oavsett verkar det roligare än lotto.

Dags att köpa kupong. Bara drömmen i sig har ju ett värde.

Att blogga eller inte blogga

Jag börjar avsky orden bloggare och blogg...

Var precis inne och skulle skriva ett inlägg om Facebook. Facebook och andra sociala nätverk fascinerar mig mer och mer. Och det borde de ju. Jag är ju i branschen så att säga. Men jag tänker inte skiva om Facebook nu utan om bloggsfären.

Blogssfären alltså, den som nästan dödade min fritid. Skadad som man är så var det ju tävling men framför allt handlade det om att lätta på trycket. Det handlade om placering och inte om vad det borde, att dra in annonspengar.

Annonspengar, HA. Dem har jag inte räknat sedan dacke gick och dog. Tanken på att tjäna pengar på bloggen gav jag upp för hundra år sedan. Vad jag däremot började förstå var att det var ett utmärkt sätt att nätverka på. Ganska lätta att hitta likasinnade. De bloggare som jag gillade att läsa gillade att läsa mig, och så vart vi bloggkompisar. Flera av dessa människor har jag dessutom träffat. Härliga människor. Hittills har ingen gjort mig besviken.

Så föddes iden om Thailandsforumet som jag envisas med att stava med S (kan ingen förklara varför det är helfel, jag fattar inte?). Ett nätverk för oss andra. Kanaler som alla kommer åt. Alternativen var ju annars barerna, Scandinavian Society in Siam, eller andra nätverksgrupperingar. Få av dem passade mig som handsken. Nätverksträffarna i Bangkok var lite väl mycket nätverka för att passa min smak.

För några månader sedan slutade jag skriva på bloggen, eller drog ned till minimum. Torka. Inget att skriva om liksom. Samtidigt kändes det inte alls lika spännande att bjuda på sig själv. Såg hur jag störtdök på listorna. Sket i det och kastade in blogghandduken. För någon månad sedan drog jag bort min länk från min signatur på Thailandsforumet. Reträtten var ett faktum.

När jag nu planerade att skriva om Facebook dök jag på några gamla länkar jag hade gömda i marginalen. Bla,. Bloggportalens. Döm min förvåning när jag nu gick in och studerade Bloggportalens topplistor (förlåt mig för att jag fortfarande ligger kvar inom sektionerna ”resa” och ”utlandssvenskar”). Lika många besökare som i glansdagarna. Bessynerligt!? Jag förstår att kompisarna i Thailand tycker jag är lite småintressant att läsa (och de är anledningen till att jag fortfarande blottar mig) men majoriteten av läsarna finns ju i Sverige. Och därför vart det bloggen och inte Facebook som detta handlade om.

Jättekul men, vad är det som lockar?

Eller har du bara fastnat i en dålig Såpa?

Mera Pulkaåkning...




Det tjatas om pulkabacken mer eller mindre varje dag nu. Verkligen kul att vi äntligen fått lite roliga aktiviteter runt hörnet.

Barnen börjar bli riktigt duktiga på att åka åklapp. Vi fick ärva 2 snowracers av kusinerna men just nu är åklapparna smidigare. Backen är kort och åklapparna springer de upp med själva. Ner kommer de för egen maskin...

Även om det innebär en volt i knappt styrfart ibland...

-2 grader är det så det känns både tryggt och kallt. Det blåser också. Snön blåser bort från gräsmattorna. Brrr.

Fick låna värsta polarjackan av min svåger för ett par månader sedan. Den tillsammans med skidbyxorna och läderkängorna vi handlade på loppis i somras räddar dagen. Skidhandskar hade jag redan. Mössan jag kör under luvan är Sebastians. Jeansen fungerar som långkalsonger.

- Fryser jag?

- Skiter valarna på land?

Nä, nu är jag snart redo för en utmaning.

Så kan det gå




.. när inte haspen ligger på. Men roligt var det. Tur att de tränar i en liten backe. Småskador. Snart är det dags för testet med stort T :)

Vad säger frugan om allt detta: - Yo dont take care!

Barn bryter ben, får blåmärken, det hör till liksom. Det är ingen skyddad verkstad vi lever i.

fredag, januari 04, 2008

Det kan vara farligt i Thailand

Men det är sällan det är Thailändarna som gör det farliga åt oss, oftast ger vi det till oss själva. En bekant strök med i nyårstrafiken. Bagarn kallades han. Jag lärde känna honom 1993 i Pattaya, det var under andra året som vi hade baren där. Har stött på han nästan varenda gång jag vart i Pattaya. Det visade sig att han var gammal klasskamrat till min kusin. Motorcykel olycka förstås.

Jojje körde ihjäl sig med sin trimmade jeep för ca 5 år sedan. Tvärnitade och flög ur stolen och rakt in i en lycktstolpe. Dog på fläcken. Sören var med i en allvarlig olycka året innan, samma jeep och samma förare. Då hamnade alla på gatan. Sören är invalidiserad i dag, om jag förstått saken rätt.

Bullen körde ihjäl sig på sin båge för ca 8 år sedan.

Magnus drunknande i en båtolycka i Sverige endast 25 år gammal. Hade precis kommit tillbaks till Sverige efter sin andra thailandsresa. Killen hade blommat ut. Världens blygaste kille första resan, kände knappt igen honom när han kom tillbaks året efter. Han dog lycklig men ack så ung.

Sjömannen dog utan känd orsak i sin lägenhet i Viking hotell i södra Pattaya. Endast 45 år gammal. Bara dog.

Bloman vart gammal och dog av åldersrelaterade sjukdomar även om det var alldeles för mycket sponken. Det gick fort mot slutet. Nisse dog av ålderdom. Han hade åtminstone förstånd att dra ner på spriten de sista 10 åren. Hade nog bra sista år. Jag är rädd för att om jag kollar runt med gamla bekanta så är det nog flera som gått Blomans öde till mötes. Det går fort efter 60 om man inte sköter sig.

En gemensam nämnare för många av dessa människor är stor aptit på livet, men tyvärr också på spriten. Framför allt det faktum att alla kör på fyllan. Faktum är att jag känner ingen som har haft ett fordon i Thailand och inte kört packad. Thailändare har ungefär samma inställning. Inte konstigt att det smäller titt som tätt.

Jag skall inte nämna alla kompisar som har klarat sig med en hårsmån men de är fler, många fler. Samtidigt var detta bara de människor jag kände, många var de andra.

Nej du gamle vän, ta en funderare om du skall ut i Thailandstrafiken i kväll. Ta det lugnt.

God fortsättning!

Detta var ju ett händelserikt år. Jag tänkte passa på att göra en sammanställning av det medan jag fortfarande mins det.

Januari – Efter 6 år med samma arbetsgivare sa jag upp mig och började köra eget. Lyckades förhandla till mig ett konsultuppdrag som jag fortfarande har kvar. Även om det var mer värt i Thailand.

Mars - Bestämde oss för att flytta tillbaka till Sverige efter 11 år som exilsvensk i Bangkok.

April – Sebastian fyllde 2

Maj – Landade på svenska mark

Juni – Emily fyllde 5 och jag fick ett intressant och bra jobb, i min bransch (även om det var ett tidsbegränsat sådant (tills Juni 08)).

Juli – Började jobba på nya jobbet. Intressant. Inte imponerad. Jag hade underskattat mina förmågor.

Augusti – Josefine fyllde 4. Konstaterade att jag inte alls längtade tillbaks till Thailand, inte alls i närheten av vad jag hade fruktat.

September - Får en Thailändsk styvpappa!

Oktober – Plair och barnen ser snö för första gången. Det snöar samma natt som jag är på Åland med fotbollslaget, typiskt.

November - Vi har en fantastisk helg i Gävle där vi besöker den Thailändska föreningens Loy Krathong firande. Supertrevligt.

December – Barnen får åka pulka för första gången på riktigt och älskar det. Firar första julen i Sverige på 8 år. Konstaterade att vi trivs i Sverige men att om vi får chansen nog drar ut igen (minst 3 år till i Sverige blir det dock).

Nyåret – En bekant från förr omkommer i en trafikolycka i Pattaya, Thailand. En skolkamrat till min kusin. Träffade honom första gången 1993. Må han själ vila i frid. Amen.

Med facit på hand, vi har haft ett bra år. Brände knappt något av besparingarna snarare tvärtom. Framför allt vi har hälsan i behåll.

God fortsättning!

torsdag, januari 03, 2008

Snö - På riktigt




Så här såg det ut i morse när jag drog till jobbet. Det fortsatte sedan att snöa. För en stund sedan passerade de första plogbilarna förbi mitt fönster. 7-8 cm har vi nog fått nu. Temperaturen ca -1 grad så det är tveksamt om vi får behålla snön.

Pulkaåkning planerad till kvällen. Kul om det inte vore för att jag känner mig febrig. - Faan att jag körde ett grymtingpass på gymmet igår!

Peppar peppar...

tisdag, januari 01, 2008

Promenad i skogen




Någon pulkaåkning vart det inte tal om. Alldeles för lite snö, och alldeles för blött. Det gick att göra isbollar på sin höjd. Det vart dock en lång härlig promenad. 2 km avverkade vi på 1.30 timmar, och helt utan gnäll (även om det såg trögt ut i deras michelinuniformer).

Bara jag som frös. Måste köpa mössa, sockor, långkalsonger, och välja skor bättre.

Med det milda vädret vart avtrycken i snön väldigt tydliga, och roliga. Barnen gillade att gissa djuren. Vi såg hare, katt, hund, fågel, orm (eller cykel), och björn (eller stor hund).

Eftersom det nog fanns björn i skogen passade vi på att köra en överlevnadskurs. Det vart ganska autentiskt eftersom vi redan hade sett spåren (även om det nog "bara" var en liten en). När jag vrålar kastar de sig ner i liggande ställning, blicken i backen, i total tystnad. Bra lärljungar.

Kanske det blir läge för lite pulkaåkning idag