lördag, november 24, 2007
torsdag, november 22, 2007
Skadeglädje..
Jag måste erkänna att Englands misslyckande i EM kvalet framkallade skadeglädje från min sida. Det känns faktiskt bättre än Sveriges seger mot Lettland (vi var ju klara oavsett). Sällan jag gottar mig åt andras olycka, men det gör jag nu.
Snacka om självgoda beslutsfattare. Engelsmännen alltså.
Undrar om mantrat fortfarande gäller. – skall vi gå till ett stort mästerskap ska det vara med en Engelsk manager, annars kan det lika väl vara!
Jag menar, vad vore premier league utan utlänningarna?
Hur kan de ens tro att de har ett landslag som kan spela hem mästerskap bara av att ställa ut skorna?
Engelska människor, LANDA!
Ps. Logade precis in på Facebook och vad ser jag? Kompisarna har startat upp en grupp om just detta, So now you miss Svennis??! Bye Bye England... Gott folk, bara att anmäla er där.
Detta får mig att tydligare se den oerhörda styrkan dessa sociala nätverk har som opinionsmätare. Nästa fråga blir väl bara hur man skall mäta dessa åsikter. Får återkomma om detta men intressant är det.
Snacka om självgoda beslutsfattare. Engelsmännen alltså.
Undrar om mantrat fortfarande gäller. – skall vi gå till ett stort mästerskap ska det vara med en Engelsk manager, annars kan det lika väl vara!
Jag menar, vad vore premier league utan utlänningarna?
Hur kan de ens tro att de har ett landslag som kan spela hem mästerskap bara av att ställa ut skorna?
Engelska människor, LANDA!
Ps. Logade precis in på Facebook och vad ser jag? Kompisarna har startat upp en grupp om just detta, So now you miss Svennis??! Bye Bye England... Gott folk, bara att anmäla er där.
Detta får mig att tydligare se den oerhörda styrkan dessa sociala nätverk har som opinionsmätare. Nästa fråga blir väl bara hur man skall mäta dessa åsikter. Får återkomma om detta men intressant är det.
Etiketter:
Sport
måndag, november 19, 2007
Jävla skitsoffa!
Så illa var det kanske inte men inte gick det helt smärtfritt efter nya soffan anlänt inte.
De senaste veckorna har annars varit extra bra veckor. Många positiva saker och få negativa. Nu vände alltså trenden.
IKEA soffan jag handlade förra veckan har alltså anlänt. Leverans mellan 9-15 med en halvtimmes varsel. Tack för kaffet. Där stod den alltså när jag kom hem, ordentligt hoppackad, utan överdrag, utan ben, utan monteringsanvisning.
Trodde jag ja!
Inte förrän jag skulle dra på överdragen hittade jag monteringsanvisningarna, de låg snyggt där i lilla mjukpaketet. Bara att skruva ut några skruvar och köra vidare. Nej då, jag blir inte alls irriterad när det blir så. Nej då, inte alls.
Ett av kuddfodralen gick sönder direkt när vi skulle trä på det. Soffan är 2-delad, en 2-sits med Schäslong. 2 delar där åtminstone överdragen verkar vara tillverkade vid olika tidpunkter, kanske till och med på olika fabriker. Färgnyansen verkar inte matcha 100%. Detta vet jag ju inte med säkerhet innan jag beskådat soffan i morgonsolen. Morgonsolen ja. Kanske i morgon, kanske någon annan dag.
JOBBIGT!!
Vid sådana här tillfällen visar sig mina svagheter tydligt. Jag vill verkligen framåt utan bakslag. Jag får verkligen hålla i mig för att inte hornen skall växa ut. Jag behöver väl inte berätta att barnen frestar på läget ytterligare. Provhoppar nya soffan innan den är monterad. Leker frisbee med pappkartongerna. Osv.
Som sagt var inte ens min mor skulle älska mig nu.
Ps. Lagom tills jag hade skrivit ner detta lugnade jag ner mig tillräckligt för att Josefine skulle våga sig upp och kramas lite. Helt plötsligt kan man nästan skratta åt sig själv. Även om det inte ursäktar beteendet.
Så här ser soffan ut fast lite mörkare, ja åtminstone den ena delen. Stålställningen får vi försöka maskera annars är den ganska snygg tycker jag, soffan alltså.
De senaste veckorna har annars varit extra bra veckor. Många positiva saker och få negativa. Nu vände alltså trenden.
IKEA soffan jag handlade förra veckan har alltså anlänt. Leverans mellan 9-15 med en halvtimmes varsel. Tack för kaffet. Där stod den alltså när jag kom hem, ordentligt hoppackad, utan överdrag, utan ben, utan monteringsanvisning.
Trodde jag ja!
Inte förrän jag skulle dra på överdragen hittade jag monteringsanvisningarna, de låg snyggt där i lilla mjukpaketet. Bara att skruva ut några skruvar och köra vidare. Nej då, jag blir inte alls irriterad när det blir så. Nej då, inte alls.
Ett av kuddfodralen gick sönder direkt när vi skulle trä på det. Soffan är 2-delad, en 2-sits med Schäslong. 2 delar där åtminstone överdragen verkar vara tillverkade vid olika tidpunkter, kanske till och med på olika fabriker. Färgnyansen verkar inte matcha 100%. Detta vet jag ju inte med säkerhet innan jag beskådat soffan i morgonsolen. Morgonsolen ja. Kanske i morgon, kanske någon annan dag.
JOBBIGT!!
Vid sådana här tillfällen visar sig mina svagheter tydligt. Jag vill verkligen framåt utan bakslag. Jag får verkligen hålla i mig för att inte hornen skall växa ut. Jag behöver väl inte berätta att barnen frestar på läget ytterligare. Provhoppar nya soffan innan den är monterad. Leker frisbee med pappkartongerna. Osv.
Som sagt var inte ens min mor skulle älska mig nu.
Ps. Lagom tills jag hade skrivit ner detta lugnade jag ner mig tillräckligt för att Josefine skulle våga sig upp och kramas lite. Helt plötsligt kan man nästan skratta åt sig själv. Även om det inte ursäktar beteendet.
Så här ser soffan ut fast lite mörkare, ja åtminstone den ena delen. Stålställningen får vi försöka maskera annars är den ganska snygg tycker jag, soffan alltså.
Etiketter:
Svammel
Spanien - Sverige 3-0 - det var väl inte så farligt?
För att se det från den positiva sidan.
Matchen på Onsdag mot Lettland blir ju helspännande.
Lite sent kanske för er i Thailand men för oss i moderlandet är det verkligen något att se fram mot. Är man en fegis kan man ju alltid lyssna på Spanien matchen samtidigt, men då tar man ju bort spänningen.
Frågan är om inte Scandinavian Vikings skulle kunna gå ut mot Letterna och oavsett stå i duschen med ett avancemang i bakfickan.
Matchen på Onsdag mot Lettland blir ju helspännande.
Lite sent kanske för er i Thailand men för oss i moderlandet är det verkligen något att se fram mot. Är man en fegis kan man ju alltid lyssna på Spanien matchen samtidigt, men då tar man ju bort spänningen.
Frågan är om inte Scandinavian Vikings skulle kunna gå ut mot Letterna och oavsett stå i duschen med ett avancemang i bakfickan.
Etiketter:
Sport
fredag, november 16, 2007
Loy Khratong i Gävle
Vi hade ju planerat att resa lite i November men det verkar inte som om det vart så mycket. Nu dök det i alla fall upp en aktivitet i Gävle som vi tänkte åka till. Och inte vilken aktivitet som helst, utan självaste Loy Krathong! Det var Endo som postade det på Thailandsdforumet. Detta påminde mig om att vi nog måste bygga en kalender där.
Thaifesterna i Gävle verkar dra mycket folk, så det skall bli kul.
Du kan läsa mer om Loy Krathong på denna länk men i kort så är det en buddistiskt högtid och en tacksägelse för havs och flodgudarna.
På Söndagen planerar vi att svänga förbi Furuviks djurpark som jag har hört skall vara ganska trevlig. Med andra ord verkar det som om vi får något gjort denna månad i alla fall. Bra.
Häng med vet ja!
Thaifesterna i Gävle verkar dra mycket folk, så det skall bli kul.
Du kan läsa mer om Loy Krathong på denna länk men i kort så är det en buddistiskt högtid och en tacksägelse för havs och flodgudarna.
På Söndagen planerar vi att svänga förbi Furuviks djurpark som jag har hört skall vara ganska trevlig. Med andra ord verkar det som om vi får något gjort denna månad i alla fall. Bra.
Häng med vet ja!
onsdag, november 14, 2007
Cops – Hej på dej din gamle knarkare
Kollade just ett avsnitt av tv serien Cops. Sällan jag fastnar bakom sådant skit men nu hände det igen. Inget jag är stolt över. Oavsett. Jag tycker det är tragiskt med alla dessa livsöden som exponeras. Vet inte vad som är mest kriminellt, det eller brottet de begår.
Knarkare på livets brant. Hur fasen hamnade de i den situationen i första stund?
Hade man kunnat göra någon skillnad?
Klart man hade men det kommersiella intresset i det var väl inte tillräckligt stort. Jag skulle nästan kunna citera Michael Moore här. Det ekonomiska intresset av att ha dessa människor på gatan är alltför stort.
Man säger att alla har ett eget ansvar för sitt eget öde. Själv ställer jag mig tvivlande till det. Man glöms lätt bort. Inte heller alla syns, inte ens om de försöker. Vi sitter alla i samma båt, men vi passar in olika bra. Fakta.
De känns ungefär som om man vill han en knarkande underklass. Eller åtminstone som om att det är ett pris man är villig att betala för framgång.
Nu handlade detta program visserligen om USA. En sida av USA man sällan ser, tyvärr. En sida som antagligen är mer sant än vad vi annars ser på tv. Detta är alltså ett land som står som förebild för många u-länder, Thailand inkluderat.
I vilket fall, jag tror inte världen är redo för total kapitalism ännu. Vi är alldeles för egoistiska för det.
Knarkare på livets brant. Hur fasen hamnade de i den situationen i första stund?
Hade man kunnat göra någon skillnad?
Klart man hade men det kommersiella intresset i det var väl inte tillräckligt stort. Jag skulle nästan kunna citera Michael Moore här. Det ekonomiska intresset av att ha dessa människor på gatan är alltför stort.
Man säger att alla har ett eget ansvar för sitt eget öde. Själv ställer jag mig tvivlande till det. Man glöms lätt bort. Inte heller alla syns, inte ens om de försöker. Vi sitter alla i samma båt, men vi passar in olika bra. Fakta.
De känns ungefär som om man vill han en knarkande underklass. Eller åtminstone som om att det är ett pris man är villig att betala för framgång.
Nu handlade detta program visserligen om USA. En sida av USA man sällan ser, tyvärr. En sida som antagligen är mer sant än vad vi annars ser på tv. Detta är alltså ett land som står som förebild för många u-länder, Thailand inkluderat.
I vilket fall, jag tror inte världen är redo för total kapitalism ännu. Vi är alldeles för egoistiska för det.
Etiketter:
Svammel
måndag, november 12, 2007
Där ser man, snön smälte bort
Trist för barnen men de verkar inte ta det så hårt. Tar mest dagen som den kommer. I vilket fall. Den lilla snön vi hade regnade bort idag. Fortsätter det att regna, och blir lite kallare slår det kanske om till snö igen.
Känns som en Stockholmsvinter i ett nötskal.
Känns som en Stockholmsvinter i ett nötskal.
Etiketter:
Årstider
Några minuter att drömma sig bort
Vad vill jag om jag får välja, brukar jag tänka. Sällan får jag svar. Det är helt enkelt för långt mellan Thailand och Sverige för att man skall kunna kombinera dem speciellt bra. Helgerna i Thailand och veckor med jobb och skola i Sverige? Liiite knepigt kanske. Tankarna börjar som vanligt snurra på men bara för att vandra bort för att tänka på annat. Kombinationen är ju annars drömscenariot och har alltid varit.
Oavsett vad som händer hänger vi nog i Sverige minst 3 år till. Skulle saker och ting gå min väg riktigt ordentligt kanske det kan bli en längre semester i Thailand någon gång under dessa år. Har ju massor av föräldraledighet att ta ut. Detta är ändå vårt ”sämsta” scenario.
Snart har jag nått mitt första mål.
Full föräldrapenning.
Tveksamt om jag kommer utnyttja det till fullo men det är skönt att ha möjlighen.
Ett perfekt scenario vore ju att ha något on-line halvtidsjobb på konsultbasis. Jag tror inte jag har råd att vara borta från arbetsmarknaden helt (kunskapsmässigt alltså). Jobba lite, läsa mycket, och lära mer,,,, från Thailand, är ingen dum tanke. Något slags jobb kommer jag ju ha, något annat verkar ju osannolikt, men helst skulle det vara kul med något som betalade sig också. Det viktiga är ändå att jag inte soffar till.
Emily fyller 7 och börjar skolan näst nästa höst. Innan dess skulle vara enklast.
Väljer vi att bo kvar i Sverige kommer vi säkerligen tillbringa längre perioder i Thailand oavsett. Både när barnen är små och när dom är stora. Inte varje år men några gånger under uppväxten. En termin här och där. Barnen får gå i Thailändsk skola, lära sig läsa och skriva ordentligt. Detta kommer vara nyttigt för barnen och kompletterar ledigt ett eventuellt kunskaps bortfall. Hamnar vi i Thailand så blir det ombytta roller förstås.
Oavsett vad som händer hänger vi nog i Sverige minst 3 år till. Skulle saker och ting gå min väg riktigt ordentligt kanske det kan bli en längre semester i Thailand någon gång under dessa år. Har ju massor av föräldraledighet att ta ut. Detta är ändå vårt ”sämsta” scenario.
Snart har jag nått mitt första mål.
Full föräldrapenning.
Tveksamt om jag kommer utnyttja det till fullo men det är skönt att ha möjlighen.
Ett perfekt scenario vore ju att ha något on-line halvtidsjobb på konsultbasis. Jag tror inte jag har råd att vara borta från arbetsmarknaden helt (kunskapsmässigt alltså). Jobba lite, läsa mycket, och lära mer,,,, från Thailand, är ingen dum tanke. Något slags jobb kommer jag ju ha, något annat verkar ju osannolikt, men helst skulle det vara kul med något som betalade sig också. Det viktiga är ändå att jag inte soffar till.
Emily fyller 7 och börjar skolan näst nästa höst. Innan dess skulle vara enklast.
Väljer vi att bo kvar i Sverige kommer vi säkerligen tillbringa längre perioder i Thailand oavsett. Både när barnen är små och när dom är stora. Inte varje år men några gånger under uppväxten. En termin här och där. Barnen får gå i Thailändsk skola, lära sig läsa och skriva ordentligt. Detta kommer vara nyttigt för barnen och kompletterar ledigt ett eventuellt kunskaps bortfall. Hamnar vi i Thailand så blir det ombytta roller förstås.
Etiketter:
Drömmar
lördag, november 10, 2007
Mormors farmor, vad kallar man det?
Farmor på bilden hette Emmy och bör vara ca 35 år gammal här. Fadern, den unge herren till vänster, Axel, kan vara 13-14 år kanske. Fastrarna Lisa och Greta, och sedan farbrodern Gösta längst ner. Kul att mormor kom ihåg alla namnen. Farfar och farmor hette Janson. Mamma hennes gifte alltså in sig i familjen. Hon var född Gustavsson. Jösses, jag kommer inte ihåg hennes förnamn? Har träffat henne massor av gånger. Även hon höll sig vid liv länge. Jag var över 20 när hon gick bort.
Sin farfar träffade hon aldrig. Han föll ner från en byggnadsställning när han var 32. De byggde på norr mälarstrand på den tiden och han tappade fästet och föll handlöst från 3:e våningen. Inte så jättehögt men det räckte. Pappa Axel gick också en tidig död till mötes. Han dog även han i 30 årsåldern. Lungcancer.
Conny och mamma, läser ni detta. Fyll gärna på.
Man får passa på och fråga medan det finns någon att fråga. Synd att jag missade alla på pappas sida, och även morfars. Det blir svårt för mig att fylla luckor här så jag får nog sätta mig med mamma och pappa om detta. Intressant.
Släktforskning ligger nog nära mig. Även om det nog ligger MYCKET långt fram i tiden. Snacka om meningsfullt oavlönat tidsfördriv.
Etiketter:
Familjen,
Släktens historia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)