Tisdagskväll i byn

Det är lite intressant att se hur Plairs bror förhåller sig till sin son när han kommer på besök. Det är ju Plairs mamma och hennes nye man som tar hand om grabben hans. Pii är 7 år gammal nu och har bott permanent hos mormor sedan han var 3. De första åren försökte hans föräldrar men det var mycket hattande fram och tillbaks.

Plairs bror, Peao, åkte ju med oss i minibussen. Han har inte vart hemma på ett. Ringer väl inte så mycket heller. Ung kille, ca 24.

Jag har ju dragit med han till byn förr så jag ser ju skillnaden. Grabben hans ignorerar numer honom totalt. Förr fanns det hopp. Han tyr sig till mormor och hennes nye man. Mannen som heter Narai gillar jag 100%. Samma ålder som mig (men ca 10 år yngre än sin kona). Han har inga egna barn. Behandlar Pii som om han vore hans egen.

När Peao kommer backar han och låter Peao visa vart skåpet skall stå.

Det bubblar nog en del under ytan både hos styvfar, far, och son.

I vilket fall Peao låtsas som ingenting, Pii låtsas som om Narai är hans far och vi andra dricker whiskey och låtsas som ingenting.

Frågan är om inte det är det bästa. Varför skaka om känslorna mer än nödvändigt när det inte finns några avsikter att förändra. Jag tror alla brys sig MYCKET mer än de visar.

Kusinerna bröt isen ganska snart

De sa knappt hej till varandra men nu efter en timme har de både börjat leka och prata med varandra. Jag tror och hoppas mycket på denna resa, i fråga om språkutveckling. Kusinen Pii hade förstås blivit lite större. Han ligger ca 7 månader före Emily, fyllde 7 i december.

Emily i hängmattan

Lite om tekniken på resande fot

Ingen långsiktig lösning kanske men alltid något. Med min bluetoth koppling mot Plairs telefon kan jag skicka över textfiler jag skrivit på min dator. Textfilerna kan jag sedan kopiera för att sedan klistra in i ett blogginlägg. Troligtvis skulle jag kunnat ordna med en dial-up connection över mobiltelefonen men har inte skaffat något sådant konto.

Detta inlägg plus det innan kommer alltså från minibussen.

Så det kommer bli fortsatt bombning här på bloggen även om texten kanske kommer senare (när jag har tid att koppla ihop apparaterna).

En sak som slår mig är hur blixtsnabbt blogginläggen går upp. Bilderna ligger ju på 400 kb så det borde inte gå på ett ögonblick, men det gör det. Klart snabbare än i Sverige.

John har tråkat mig en hel del för mina on-line aktiviteter - och med all rätt kanske man skall säga. Jag tar åt mig av det. Nu vet inte jag om hans alternativ är bättre (dricka öl med kompisarna) men visst har han en poäng.

Från motorvägen

Skriver detta från minbussen så ursäkta för skakiga bokstäver ?!

Chauffören ser som sagt var lite sliten ut. Som tur var är det hans minibuss. Hoppas den är oförsäkrad också för då kanske han kör med ännu mer marginal. För säkerhetsskull mutade vi honom med 500 extra om han tog det lugnt. Vet ej om det gav önskat resultat (har ju inget att jämföra med).

Utmaningen nu är att hitta bakvägen till Soidao. Jag han ju bara köra den 2-3 gånger och det var en himla massa vägbyten som jag inte är hundra på. Vi spar åtminstone 1 timme så den vill jag inte missa. Dessutom borde chauffören kunna andas ut lite.

5 min senare: han svängde precis av på rätt ställe.

Av de 3500 får han 2500 och MR T 1000. 1000 går till bensin och 1500 till honom och bilen. Att hyra bil för en dag kostar mer än 1500…

Man har verkligen byggt mycket utmed motorvägen de senaste åren. Inga snikprojekt som det ser ut utifrån i alla fall. Lite förvånad över så fina projekt så långt från städerna. Om de dessutom lyckas sälja, eller hyra ut dem, till projekterade priser skulle man ju kunna dra slutsatsen att Thailand är på G, att arbetarklassen får det bättre och bättre.

Överlag känns det inte som om arbetaren upplever denna ekonomiska nedgång mer än någon annan nedgång. Tror inte de känner att de står på ruinens brant - ännu.

Nu väntar vi bara på min svåger och hans fru

Tyvärr inga bälten i bussen. Dessutom ser föraren lite trött ut. Undrar vad han skall med kartan till?

Nu drar vi ut i jungeln!

I morse började vi på allvar jaga transport till Soidao, Chantaburi. För mig var buss ett alternativ men inte för Plair. Det slutade med att vi kontaktade vår gamla klassiska taxi firma Mr T i Pattaya. Klockan 12 kommer minibussen och hämtar oss. 3500 baht för ca 30 mil är ok.

Plairs bror och högravida flickvän följer med. Nummer 3 för honom men med ny flickvän.

Överraskningsmomentet har brorsan hennes sabbat men morsan har tydligen inte köpt det helt. Något förvarnade om att något är på G är de nu i alla fall.

Måndagskväll i Bangkok

Att det skulle bli öl mer eller mindre varje dag hade jag gissat men skall försöka att hålla nere på intaget även om det är trevligt. Måndagskvällen tillbringade vi hemma hos John. Ytterligare en kompis kom på besök.

Det vart inte fler flaskor än de som syns på bilden så det var efter omständigheterna ganska lugnt.

Tv duger även i thailand

Lugn gott folk, det kommer mer

Av en händelse upptäckte jag att Plairs telefon fungerade med mitt bloggverktyg. Tyvärr har hela dagen gått och ni har missat massor av intressanta händelser :)