torsdag, november 08, 2007

Ser man på. Där rök ytterligare en oskuld.

Inte ofta nu för tiden men det vart ju en del just vid hemkomsten.

Jag hade ett möte i stan (bilen på verkstad) på eftermiddag och ”tvingades” åka kommunalt hem. Det vart hela paketet, tunnelbana, pendeltåg, och buss. Så farligt var det ju inte men ytterligare en gång var jag lite vilsen.

Det blir mindre och mindre sådant numer, vilset…

Trist kanske men livet har sin gång och man vänjer sig med det mesta.

Det jag reflekterade på var vad tråkiga alla var, hur mycket de sket i alla andra. Eftersom jag inte rör mig helt enligt mönstret var det ju några stackare som mer eller mindre gick in i mig. En ursäkt från mig, en bitter blick tillbaks från dem och vidare. På bussen likadant.

- FÅR JAG KOMMA FÖRBI HÄR!

- KAN INGEN SÄTTA SIG PÅ DEN PLATSEN SÅ DET BLIR LITE UTRYMME?

- Sätt dig själv vet ja!?

Vad fasen är det med oss svenskar? Eller, vad fasen är det som hänt?

Vi har det för bra nu. Egon växer och blir stora. Hoppas jag inte vänjer mig vid det.

Ekonomin kommer aldrig blomma som den nu gör. Snart blir det flygplatser och massor av nya landningsbanor, vi får se hur kul livet blir då. Låt oss bry oss lite mer om varandra redan nu. Vi sitter faktiskt i samma båt när det kommer kring.

4 kommentarer:

Annie alias UFOt sa...

"Vi har det för bra nu. Egon växer och blir stora."
Strålande välformulerad iakttagelse. Efter perioder utomlands kan ibland alla dessa "dagens i-landsproblem" stå mig upp i halsen i Sverige. Noll perspektiv och total hemmablindhet.

Anna Malaga sa...

Jag tror snarare det har med uppfostran att göra. Visst finns det folk i Thailand som har det bra och ändâ är vänliga? Sâ himla svârt är det väl inte.

Nille sa...

Det är nog något svenskt det där. Att vara så fokuserat på det i din närhet så att allt annat bara försvinnewr bort. Trots allt är vi nog ganska duktiga på det vi gör.

Fokus har ett pris!

niklas sa...

Mkt bra inlägg! Kul att se dig tillbaka på bloggen.