Ordspråk och sägner

Jag minns att morfar brukade säja att om man går runt och drar in snoret när man är snuvig, så blir det till slut förstoppning och man dör. Det var antagligen ganska irriterande att lyssna på det, och mer en pik på att man skulle gå och snyta sig. Jag vet inte om han sa detta mer än en gång, men jag trodde på det ganska länge. Det fungerade ganska bra och jag tror inte jag tagit för mycket skada av det.

De har sina egna metoder att få som de vill här, de vuxna i Thailand. I morse när ett av barnen satt och knackade på en vägg på verandan, som var i plåt, hörde jag Plair och hennes mamma skoja med barnen.

- Knackar du sådär så väcker du ödlorna till slut. Ödlor äter småbarnshuvuden, det vet du!

Jag tycker det var lite småroligt skojat. Inte så pedagogiskt kanske, men ett bra sätt att få dem att sluta, och kanske dröja med att göra om det. Mer logik för ett barn än att förklara att man tycker det är ett jobbigt ljud. Det tyckte ju inte de.

Tanken slog mig igen. Jösses vad jag börjar förstå mycket av de konversationer som sker runt omkring mig. Även när de sluddrar på fyllan, pratar med dialekt, eller pratar fort, är jag många gånger med. Jag behöver gissa mindre och mindre. Tyvärr så är det spontana ordförrådet dåligt så när jag får en fråga stockar det sig som oftast. Jag tror att jag är i ett jätteläge att ta ett par rejäla kliv framåt. Jag måste få tid till att ta tag i detta. Hemma har vi ju valt bort Thai när jag är inblandad.

Min Thai är inte imponerande efter dessa 10 år.

Någon som har hört några andra roliga ordspråk, eller sägner?

Andra bloggar om: thailand, resor, ordspråk, barn

Livet på landsbygden

Det är inte bara jag som njuter av lugnet här ute i den Thailändska landsbygden. Barnen formligen älskar varje sekund. Bara sådana saker som att kunna springa in och ut på egen hand. Att gå på äventyr utan mamma och pappa (ibland med annan vuxen, men ofta själv). Men framför allt att mamma och pappa är i full harmoni med sig själva.

Oftast lyser det igenom att vi är stadsmänniskor. Förstås. Jag som sitter och skriver på datorn, och barnen som är livrädda för allt som kryper eller surrar. Det räcker med en liten myra som ilat bort sig för att de ska få panik. De studerar gärna alla former av insekter från pappas trygga famn, och på säkert avstånd. Plair smälter helt klart in bäst av oss alla men det är ju inte så konstigt.

Jag har med mig lite X jobb men bestämde mig precis för att skippa det, och fokusera på att njuta i stället. Det kanske inte blir så mycket jobb om man skulle flytta ut hit? Man kanske blir lat i miljön?

... och harmonisk.

Josefine och Sebastian kom precis upp på skrivbordet (sängen) för att berätta om sina senaste äventyr. Bara leenden. Nu gick de vidare.

Just nu håller vi på att förbereda kusinen Phi:s 5-års kalas. Även om jag tog ett kort avbrott för att skriva om det. Det blåses många ballonger. En sak är säker, hade man många fler barn än vad jag har, skulle nog en elektrisk pump vara en bra investering. Kanske man sedan skulle kunna leverera färdigblåsta ballonger till andra kalas, och bli Thailands partykung nummer 1. Jag skall nog ta och införskaffa en sådan tror jag minsan.

Om en stund skall jag och Plair åka in till byhålan (Soi Dao) för att införskaffa tårta och andra festprylar (cola, godis, kakor, och öl förstås). På de flesta barnkalas jag vart på i Thailand är det ganska bra fart på föräldrarna också. För och –nackdelar med det förstås. De har lagat vägen sedan sist. Jäklar i min gata vad det var mycket hål den sista biten, bara för 2 veckor sedan. Antagligen väntade de tills efter regnsäsongen med att fixa detta.

MAKE SENSE!

Andra bloggar om: resa, thailand, avkoppling

Om att jobba från den Thailändska landsbygden

En tanke som slagit mig flera gånger är att flytta ut på den Thailändska landsbygden. Dra ner på tempot och jobba nästan uteslutande över nätet. Jag har den fördelen med det jag sysslar med, att det kan göras vart ifrån som helst, bara jag har en hyfsad uppkoppling (250 kbps skulle kunna fungera men vara segt). Eftersom jag nu sitter med min dator där ute, i ingenmanslandet, tänkte jag plita ner några minnesanteckningar.

1. Det kan bli svårt att jobba mer än någon timme i sträck om man inte har med sig en adapter för eluttaget. Just nu är jag nere på 67% av batteriet, men då använde jag visserligen datorn en timme i gårkväll, samt lät den stå i sov-mode över natten. Dock, det brukar gå fort härifrån.

2. Det är ganska dammigt överallt i Thailand av någon underlig anledning. Speciellt här ute. Antagligen delvis för det är så torrt men det finns säkert andra orsaker också. I långa loppet kommer det inte fungera om man inte löser detta. Elektroniken kommer damma sönder på nolltid. Ett slutet rum känns som en dålig lösning. Kanske en stark riktad fläkt som blåser över datorn?

3. Jag installerade mig först ute på verandan. Skugga och bris. Kände att detta skulle kunna vara livet på en pinne. Dock. Det var alldeles för ljust, jag såg knappt något alls från skärmen. Nu sitter jag i ett rum längst in i huset, i sängen vi använder när vi är på besök. Fortfarande mysigt men inte en långsiktig lösning det heller. Arbetsställningen suger.

4. Sedan finns det väll både för och –nackdelar med att gå ner i varv. Jag måste ju fortfarande tjäna pengar, så någon måtta får det vara på hur bra jag har råd att må. Helt klart känner jag mig mer harmonisk när jag sitter här ute. Jag undrar om det lyser igenom när jag skriver?

5. Sist men inte minst. Internetuppkopplingen. Den har jag inte, så allt jag skriver under helgen tankas upp först på Söndagen. Men med rätt tid och datum förstås. Utbyggnad av marknätet kan vi nog glömma. 3G är på gång i Thailand men det tar nog ett tag innan det blir användbart här ute. Dessutom använder jag DTAC och deras täckning här är usel. Jag vet inte hur deras EDGE (3G) lösning fungerar i jämförelse med AIS:s TRUE. Någon?

Skulle jag förverkliga mina drömmar blir det nog en smygstart. Behålla en lägenhet i Bangkok, hyra in sig på något litet kontor, och pendla. 3 dagar här, 4 där, osv. Dock, jag måste kunna hitta nätverk någonstans i bygden för att detta skall vara möjligt. Jag MÅSTE kunna kolla e-posten dagligen, åtminstone utan tunga filer.

Samtidigt vill man inte ligga ute på landsvägarna för ofta, speciellt inte på kvällar och nätter. Det vore stor skillnad bara att pendla mellan Bangkok och Pattaya, eller Hua-Hin. Chantaburi också för den delen. Det är de sista 70 km som är värst.

60% kvar av batteriet.

Andra bloggar om: thailand, landsbygden, internet, arbeta

Det är lugnt på landet!

Det kan vara ganska tyst här ute. Bortsett från syrsors, grodors, och ödlors sång förstås. Nu missade jag missade säkert något spännande djur. För.

En eldfluga blinkade just förbi.

Svenskt tyst blir det inte ens här ute.

Vi kom oanmälda denna gång. Min fru börjar få smak på det Uddmanska överaskningsmomentet. Ingen hemma och kolsvart. Bara en nattsvart himmel och de efterlängtade stjärnorna. Vi sitter kvar i bilen, släcker ner, bara himlen lyser på oss nu. Väntar.

En lykta cirklar runt kullen ett par kilometer bort. Långsant långsamt närmar den sig. Det är dem.

Överaskningen fullbordad. Motorn i natten dödar tystnaden. De kritvita sjukhusbelysningarna tänds upp. Nu gick bevattnings anläggningen på. Pumpen dunkar sönder det lugn som fanns kvar. Den tecknade favoritfilmen går i stereo i bakgrunden. Nu kommer grannarna inrullande. Klockan är 21:00 och festen har flytatts hit.

Imorgon blir det födelsedagskalas för lilla Phi. Hans 5 årsdag och det är därför vi är här. Han låg i magen när jag träffade på honom första gången. Hans mamma var höggravid. Vad uttråkade de såg ut, Plairs unga bror och hans flickvän. Nu är de separerade. Förstås. En till, Ohm Im, har kommit till världen. Hoppas de ringer i alla fall.

Det är så mörkt och tyst efter mörkret lagt sig. Det är mysigt runt brasan.

Det är Fredagskväll. Fem stycken är de som sitter på ljugarbänken. Svärfar är den äldsta, den yngsta killen kan inte vara mer än 18. Det är väll bara dem kvar i byn kan jag gissa. Man tager vad man haver. Lao Kaowen (risbrännvinet) börjar långsamt puls i deras ådror. De är på gott humör.

Vad annat finns det att göra, än att ta sig en sup? Hur lätt är det att tacka nej? Snart får jag sluta och skriva och göra dem glada, bli full och mindre skrämmande. Allvarlig är ett skrämmande tillstånd i Thailand.

Andra bloggar om: thailand, landet, tystnad

Det var nära ögat!

Jag vart skrämmande påmind om varför jag sällan är ute och snurrar på landsortsvägarna efter mörkrets inbrott. Det blir mörkt fort, sedan är det djungelns lag som gäller.

Tvåfiliga vägar. Som tur var som oftast med väggren. Mopedister som väljer väggren och färdriktning efter vad som är bekvämast. Folk som går, cyklar, drar kärror. Lång ifrån alla med varken lykta eller reflexer.

Medtrafikanter som envisas med helljus så snart de får chansen. Antagligen bara jag som använder min backspegel. Helljus bakifrån, helljus framifrån. Omkörningar där omöjligt. Både mötande och i samma riktning. Mörkt. Mycket som rör sig runt vägen. Tröttande.

Då händer det. Jag ligger i 80 km/hr ungefär. En nära mötande bilist försämrar min syn. Bilen bakom hjälper inte till. Ett långsamgående fordon dyker upp bara 30 meter framför mig, som tur var till större delen i väggrenen och färdandes i samma riktning. Jag kastar mig ut i mellan körfälten.

Fingertoppskänslan sa att det fanns utrymme, men jag undrar om inte det smartaste hade varit att braka rakt in i baken på han i väggrenen.

Det var en lågbudgettraktor jag hade passerat. En sådan där traktor som bara har framhjul och som man kan spänna fast på vad som helst. Det finns massor i Thailand. Ungefär som en long-tail båt, fast på land. Inga reflexer, i alla fall inga jag kunde se förrän jag passerat. Strålkastare ja, men det gjorde inte mycket nytta för mig, eftersom jag inte såg dem innan jag hade dem i nacken.

Känslan i magsäcken, efter några sekunder, när det var lugnt, kände jag hur adrenalinet pumpade ut i ådrorna. Varm känsla. Benen började skaka.

Det var nära. Jag räddades av en medbilist som såg vad som var på gång att hända. Älskade Thailändska jag-vet-hur-man-kör-bil-i-thailand-bilist, du har just gjort min dag.

Hur många stryker inte med helt i onödan? Skall det verkligen behöva vara så här? Finns det ingen som bryr sig?

30 minuter tidigare hade vi passerat en olycksplats.

Traktorn nedan körde jag om dagen efter. Inte omöjligt att det var samma.



Andra bloggar om: trafik, olycka, thailand, bilkörning

Bloggens status

Det verkar som om bloggers automatiska uppgradering har fungerat hyfsat. Den tog ordentligt med tid. Minst 8 timmar?

Jag ser att det verkar vara något problem med ÅÄÖ i mallen, men det hoppas jag lösa på egen hand. Erik berättade presic att det är problem med att komma åt kommentarerna. Tyvärr kommer det bli svårt för er att hjälpa mig med andra problem innan jag löst detta. Detta får bli prioritet numero ono.

Kontrollpanelen och dess funktioner är lite annorlunda. Jag skall försöka att INTE få spel om saker och ting måste omläras.

Så, i dessa övergångstider, vänligen ha överseende!

Andra bloggar om: blogger, blogg, kontrollpanel

Matvanor i Thailand

Jag fick en kommentar från Diana som undrade lite över våra (mina) matvanor här i Thailand. Hon har själv växt upp med ris och andra thaisoppor i Sverige. Hon undrar hur en halvsvensk familj gör i Thailand.

I vilket fall så här är det för oss:

Alla som känner mig vet ju att jag och matlagning inte lätt kopplas samman. Inte det att jag inte älskar mat, men jag är så hungrig när jag är hungrig liksom. Varför offra timmar på något som man slukar på 3 röda?

I Sverige lagade Susanne (min plastmamma) fantastiska Söndagsmiddagar för alla som ville, bara för att se min portion försvinna medan hon räckte sig efter saltet. På detta område är jag min fars raka motsats. Pappa blir ALDRIG klar med sin måltid. Det är inte bara jag som är färdig innan han tar första tuggan.

Utan Susannes söndagsmiddagar hade jag antagligen fått sjöbjugg. Min diet var urdålig. Man kan inte äta korv och makaroner till frukost och lunch varje dag. Jag förstår inte att jag orkade träna 6-7 dagar i veckan. På efterhand är det inte speciellt konstigt att jag vart varken starkare eller snabbare. Jag verkligen älskar hennes matlagning, och har alltid gjort. Synd bara att mina ätvanor inte visar det.

I vissa länder så uppskattas det att man är glupsk och sopar rent på bordet. Thailand är ett sådant land. Sverige inte. Kanske ett i-landsproblem?

Annars är Thailand och mat är en skön mix. Matens mecka liksom. Jag har lärt mig att äta på ett helt annat sätt här. Här är det tjat och matsom gäller. Ungefär i den ordningen. Ett par gånger i veckan tar vi oss ut på restaurant i kvarteren där vi bor. Det finns massor av dem. Vi beställer in ett gäng olika rätter och äter allt tillsammans.

För mig blir det lugnare liksom när man äter på detta vis, tillsammans. Det passar mig bättre, och jag äter inte mycket fortare än andra.

Vi har lite standardrätter vi brukar ta in: miniostron, grillad fisk i sötsur sås, kycklingsoppa med kokosmjölk, och skaldjurssoppa. Har vi vänner från Sverige på besök brukar vi beställa in kyckling med nötter i sötsur sås, det älskar de alla. Alla rätter serveras förstås med en stor skål ris som vi har gemensam. Allt detta toppas med obegränsade mänger av Singha öl.

Ofta äter vi hela familjen ute för ca 400 baht (ca 80 kronor och öl ej inkluderad). Lyx, jag vet.

Hemmavid blir det lite annorlunda, men ris äter vi nog varje dag. Barnen brukar få rissoppa till frukost, vilket säkert är 100 ggr nyttigare än kornflakes. Det kan också bli stekt ägg med prinskorv, eller nudelsoppa. För min del blir det oftast havregrynsgröt, eller kornflakes med mussli. Min aptit för annat än kaffe på morgonen, är inte stor tyvärr.

Verkligen tyvärr, för här tror jag många med mig missar, att få i sig ”rätt” bränsle.

På kvällen går vi ofta ner och plockar ihop lite färdiglagat från gatuköken. Riskokaren brukar stå på konstant hemma hos oss. Lika ofta lagar Plair mat själv, både Thai och Svenskt. Hon är riktigt het på 2 svenska rätter: Potatismos, som hon lärt sig av min mor, och smakar exakt som man vill, samt köttfärssåsen som hon lärt sig av Susanne.

Här är en trevlig thailändsk matlänk, kanske du har någon bättre?

Andra bloggar om: mat, thailand, ris, familj, matvanor

Blogger uppgraderar

Jag så precis att bloggverktyget jag använder, Blogger (av Google), äntligen har uppgraderats. Det är bara att initiera detta sen skall det gå av sig själv. Tydligen är det en större omställning, så eventuellt tar det ett tag innan jag fått ordning på detta.

Eftersom jag tvivlar lite på applikationsvärlden så gör jag en full backup innan. Jag kör som tur var min blogg på egen server så detta blir en "piece of cake"

Jag har verkligen väntat på detta. Men, jag tvivlar att det kommer funka på första försöket, så... på återseende.

Andra bloggar om: bloggar, uppgradering, verktyg

Göran Persson och Tsunamin

Jag är en av de få som tycker det var bra att Persson läxade upp Thaksin efter Tsunamin. I mina ögon kan ambassadörerna kan driva sina myspys här-händer-inget-om-du-inte-är-snäll möten själva. Skall det hända lite får man ruska oxå. Vad är viktigare, att rädda 4,000 liv än att inte sabba för svenska företag i Thailand, jag bara undrar?

Andra bloggar om: tsunami, thailand, göran persson, bangkok, ambassad

Den Thailändska vintern , är den på väg?

Det var lite småkyligt här i Bangkok i morse. Kanske vintern är på intågande?

Jag älskar verkligen den Thailändska vintern, och allt vad den för med sig. Ungefär i denna ordning:

- Öltälten som de smäller upp över hela staden. Ölmärkena tävlar om att vara störst, bäst och vackrast, speciellt utanför World Trade Center (som de renoverar för tillfället). Levande musik, tilltugg, och jättestora öltorn, förhoppningsvis December ut.

- Att kunna sova utan påslagen klimatanläggning. Något speciellt med det naturliga.

- Att röra sig utomhus utan att bli klibbig.

Några saker med detta som får mig att minnas hur bra jag har det här, är:

- När man skall gå in i duschen och det är småkyligt i luften. Jag är så jäkla frusen på morgnarna, och under Thailändska vintern små-påminns jag om det. Plairs mamma lär få koka duschvatten åt mig i helgen. De har inget varmvatten.

- För ca 6 år sedan slogs det köldrekord här i Bangkok. Det gick ner till 12 grader. I norra gick det tydligen ner mot nollsträcket. Kallt visst, men i jämförelse med vad?

- Tjutandet i skallen när det är tyst. I vårt sovrum längst in i lägenheten blir det nu så tyst, så det som stör mest är det egna suset man har i skallen. Det är sällan man påminns om detta brus här i Thailand. Det är ju aldrig tyst, någonstans.

Just nu är det härligt att vara i mina kläder.

Andra bloggar om: thailand, kallt, snö, , vinter, bangkok