Det går fort nu. Jag tänker på språk och barnen.
De börjar bli sjukt duktiga på svenska nu, allihopa. Inte bara förstår de det mesta man säger, de kan även uttrycka sig. Dryga 3 månader på dagis har gjort sitt. Morsan kommer bli chockad när hon kommer hem från Thailand nästa månad. Hon drog ju redan i slutet av Augusti om jag inte minns fel.
Emily och Sebastian har lättast för sig. Josefine är lite som mig, lite språkligt seg.
Men som sagt var, det går att lära gamla hundar att sitta så hon fixar nog detta som en plätt.
Ganska vanligt som jag förstår det, att flerspråkiga barn inte pratar speciellt bra ända fram mot 4-årsåldern. Josefine kan nog inkluderas i den gruppen. Jag är ju en realistisk förälder. Mig såg man inte på balkongen för att hissa flagga när barnen tveksamt klämde första ordet vid 3 månaders ålder, eller tog första ”staaaaplande” steget (?) vid 7 månader.
Det finns både för och nackdelar med att vara realistisk men det är inte vad jag tänkte skriva om idag.
Emily och Sebastian hade redan från första bekantskapen med andra språket, inga som helst problem att skilja på vilka ord som hörde till svenskan och vilka som hörde till thailändskan. Även om ordförrådet länge var begränsat. Josefine blandar och är i jämförelse otydligast. Sebastian är väl för sin ålder längst fram. Har inte svenskan gått förbi ännu så gör den det vilken dag. Emily pratar förstås överlägset mest och bäst.
Det blir mer och mer viktigt att fokusera på thailändskan, och det gör vi. Snart kanske till och med jag kan vara med och prata utan att det gör skada.
Dags att få arslet ur vagnen med den thailändska lekgruppen här i Stockholm.
Det samma gäller Plair också faktiskt, hon gör oerhörda framsteg. 3 timmar i skolan var dag och massor av hempluggande ger resultat. Så mycket pluggande så vi snart måste överväga att anställa ett hembiträde. Jag har som sagt var 10 timmarsdagar redan som det är (ville bara bespara dig en syrlig kommentar:). Igår fyllde hon i den 30 sidiga ansökan på arbetsförmedlingens hemsida helt på egen hand. Ok, några frågor var det, men inte många. I vilket fall, studier i all sin ära, vi behöver en inkomst till. Tror det är dags för henne att komma ut i arbetslivet och lära sig vidare.
Självklart var det direkt ner i overallen utan att ta av sig pyjamasen. En löptur upp till syrran för att hämta lite leksaker. Sedan lite rally i deras lilla sluttning. Det räckte väl. Lite mer snö så är det en perfekt nybörjarbacke. Gräset bromsade en del när det kom fram. Det vart tungt att dra dem åt båda hållen. 1 minusgrad nu på kvällen så vem vet vad som är på G för morgondagen.
