Jag börjar skriva om detta idag men kommer nog vara tvungen att komma tillbaks och lägga till vad tiden lider. Jag tänkte försöka beskriva i kort hur det känns nu när vårt första år har gått.
Först och främst har vi haft en jäkla tur.
Mammas bostadsrätt vart tillgänglig med kort varsel (detta var i Mars 07). Inom 2 månader bestämde vi oss för att det var dags för hundåren i Sverige :) Lite tidigt men lägenheten var det avgörande för vårt hastiga beslut. I maj 2007 gick flyttlasset.
Tack vare min syster blev jag shortlistad för ett jobb i min sektor, ett stort multinationellt företag. Ett jobb som jag sedan fick. Jag bröjade jobba i mitten av Juli. Det var helt ok att jobba på sommaren. Det påminnde om att jobba i Thailand. Visserligen ett vikariat men det övergick nyligen i en fast anställning. Inte nog med det, det betalade dessutom bra, och sedan mer.
Plair har pluggat stenhårt på SFI sedan förra sommaren. Idag kommunicerar vi på Svenska hemma. Jag är övertygad över att hon klarar examenprovet i slutet av Juni och sedan kan plugga som alla andra, med studiebidrag. Eller kanske börja jobba.
Vi har tur som inte har den pressen att vi måste välja.
Barnen fick snabbt plats på samma dagis - detta även om det var ett himla hattande mellan olika platser innan dess vart tillgängliga. Föreståndaren var lyrisk över Thailand och jag tror det hjälpte oss - hon verkligen jobbade för att vi skulle få plats med alla 3 hos dem.
Som jag ser det har vi 2 år till i Sverige innan vi ens kan fundera på att flytta tillbaks. Barn och fru skall vara mer eller mindre flytande i tal och skrift, och alla skall vara ordentligt inkörda i systemet. Tillbaks till vad kanske du undrar?
Ja inte vet jag. Men omöjligt är det inte.
Det mesta vi tar oss för numer är med en återkomst till Thailand i baktankarna. Jobb, studier, ja allt.
I ärlighetens namn vet jag inte ens om jag skulle vilja flytta tillbaks om jag fick välja. Jag vet ingenting just nu. Inget annat än att jag gärna skulle vilja gå ner i arbetstid. Jag tror jag skulle trivas bättre om jag fick 4-dagars veckor. Jag behöver tid för att gå ner i varv.
I Sverige behöver man definitivt helger och semester mycket mer än vad man behöver det i Thailand - detta även om man jobbar lika mycket. Fördelen med att jobba i Thailand för min del var nog att man inte omgavs att lika prestationsorienterade människor som en själv. I Sverige får man inte mycket draghjälp att landa.
Jag saknar mayben ray mentaliteten mer och mer. Flyttar jag tillbaks skall jag aldrig mer förakta den. Jag kan nästan lova det.
fredag, maj 16, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar