Inget man ser fram mot men ett nödvändigt ont. Nästan obligatoriskt.
I vanlig ordning stod vi för sopning av gården och andra gemensamma ytor samt ogräsrensning mellan plattorna. Ganska skönt att köra samma sak varje gång - man kan liksom koppla på autopiloten. Städningen sker mellan 10-15 med ett avbrott för kaffe och korv vid lunchtid.
Jag retar mig lite på dem som aldrig är med. Dels handlar detta om att spara pengar till föreningen men framför allt om att lära känna sina grannar. Faktum är att städdagarna är en av de få tillfällena som finns att få en pratstund med många av dem.
De som inte är med får ett annat uppdrag senare. Tydligen är det sällan någon av smitarna gör bot ens då. Förr hade de en avgift för att slippa men det visade sig vara olagligt. Idag pratade jag med min gode öldrickarvän (som dessutom råkar vara ordförande i föreningen) om andra medel. Att vår och höst städningarna har en prislapp i nivå med om att man hade lagt ut det på entreprenad, och att den delas mellan medlemmarna. På städdagarna ges man chansen att jobba av sin del.
Detta räknas säkert som att jobba svart men kanske att det går att hitta en lösning i den riktningen?
Nu handlar det framför allt om att skapa grannsämja så då skall man ta till alla medel för att få det att hända tycker jag. För de som inte är intresserade av föreningen eller sina grannar skall det kosta. Pengar får bli deras bidrag om det är allt de har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar