söndag, december 31, 2006

Konspirationstankar från Bangkok

Jag kan inte låta bli att tro att muslimerna är oskyldiga till dessa bombningar. Visserligen smäller de av dem titt som tätt nere i södra men jag ser inte att de helt plötsligt skulle komma upp till Bangkok, även som hämd för Saddam (långsökt, ja, jag vet).

Army Commander-in-Chief Gen Sonthi Boonyaratglin, fick jag nyligen reda på, är muslim. Jag har svårt att tro att muslimerna skulle äventyra hans fortsatta karriär. Hur han kunde landa den positionen är en annan femma. Kanske Kungen har ett finger med i spelet ändå?

Vad återstår? Motståndsrörelsen och militärjuntan. Sonthi har precis blixtinkallat sina specialstyrkor, de som regeringen fick så mycket kritik för att ha skaffat sig. Antingen är detta en ursäkt för detta, eller så har vi et stundande inbördeskrig på intågande. Nej du gubben, det luktar konspiration här. Jag sover på detta och gissar vidare imorgon.

Vi håller oss hemma i kväll av flera anledningar; trötta barn, jag sjuk, och bomberna. Ytterligare ett gott nytt år från oss alla.

Fram tills imorgon diskuterar vi detta på Thailandsforum

Andra bloggar om: , , , , ,

Bombattentat i Bangkok!!

För er som semestrar i Thailand, eller känner någon som gör det. Skicka dem ett SMS. Gör dem vaksamma på att vi haft 4 bombattentat i Bangkok över kvällen och ett dussin hot över det. Ett par av explosionerna har vi sett i Bangkoks tåg system (sky train). Ett köpcentra utryms medan jag skriver detta (sicom square). Allt detta har skett under förkvällen till nyåret. I går brann Thailands största textilmarknad (Bo Bae) nästan ner till grunden. TV stationerna går varma.

Det är nog ingen vidare ide att befinna sig i stora folksamlingar ikväll, tyvärr. Detta gäller turistorter och populära nattklubbar, likväl förannonserade platser för gemensam nedräkning. Detta är absolut INTE riktat enbart mot turismen utan snare mot den sittande regeringen. I vilket fall så är det politiskt, det är det ju alltid.

Man kan ju inte utesluta att det har med avrättningen av Saddam Hussein att göra. Motståndsrörelsen i södra Thailand är som bekant stark och skyr få medel. De är muslimer precis som Saddam (inget ont om muslimer nu utan detta är bara en spontan slutsats). Att resterande Thailand kan ses som allierade till USA är inget långskott!

Det kan också vara ett försök av den sittande regering att få lite arbetsfrid och fri sikt. Sedan har vi ju Thaksin supporterna också. Fast ikväll. Nä, men visst är politiker är baksluga rackare.

Jag får nog orsak att återkomma!

Andra bloggar om: , , , , ,

Gott Nytt År!

Vi får se vad vi hittar på här i Bangkok men något skall det väll bli. Jag är fortfarande inte kurerad från min släng av vinterinfluensa men skall ändå försöka ta oss ut till något stjärnberg för att titta på fyrverkerierna. Har de något på Ramkamhaengs idrottsplats så blir det nog där.

I vilket fall, Ett riktigt Gott Nytt år önskar vi er!

Andra bloggar om: , , ,

fredag, december 29, 2006

Nyårsfirande i barnens skola

Idag var det nyårsfirande i barnens skola. Detta köper jag men julen kändes onödig. Å andra sidan, man firar ju allt här i Thailand så... jag skall inte tjata om detta. Charmigt antagligen.

Barnen bytte presenter med sina kompisar, lekte, men framför allt var de civilklädda. Det är lite lättare att INTE generalisera dem när de inte ser likadana ut. Jag gillar detta. Annars är det ju ALLTID uniformer på skolorna här. Kommer du tillräckligt långt ut i landet är det tvångsklippta frisyrer också, även om det numer är förbjudet.

En född ordningsvakt gör sig en bra lärare i Thailand.

Klockan är 14:00 här och Sebastian somnade precis framför en tecknad film, och Josefine i huset vi nyss byggt i vår säng. Emily ser inte trött ut så hon får vara, men det brukar hon klara. Hon verkar ha mindre sömnbehov än mig, den lilla damen.

Andra bloggar om: , , , ,

Lilla söta Emily

Hon är ingen stor tjej vår lilla Emmy och har aldrig varit. Sedan födseln har hon legat på botten av normalkurvan. Kompisarna i skolan är nästan huvudet större. Hon börjar bli vaksam på detta och har ett väldigt stort behov av att vara stor åtminstone hemma. Nu skiljer det inte mer än ett par centimetrar ner till Josefine. Josefine är ingen långstånk hon heller, det ska gudarna veta. 16 månader skiljer det mellan dem och snart är de lika långa (korta).

Ibland undrar jag om det är något fel på maten hon äter? Det enda jag vet är att hon inte bara äter potatismos och ris, utan allt annat man säjer att man måste äta för att växa. Sebastian är väll den som äter sämst, men växer mest. Konstigt.

Emily är en glad tjej som tycker det är kul att gå till skolan, även om den är ganska strikt. Detta med disseplin verkar inte bekomma henne speciellt mycket, snare välkomnas. Hon gillar att veta vad som är rätt så hon kan göra på det viset. Hon tycker inte heller om att man tillrättavisar henne. Hon kan lära sig av andras misstag och ta ett gott råd när det kommer, samma gäller hennes bror, men knappast hennes lillesyster.

I Juni fyller hon 5 och det finns risk för att Josefine har växt förbi henne tills dess. Jag tror inte hon kommer ta det speciellt bra.

Andra bloggar om: , , , ,

Sebastian skiljer sig en del från sina systrar...

Det är helt urbota omöjligt för honom att göra något på egen hand. Plair har klagat lite på det men jag har bara tyckt att det varit charmigt. Hon jobbar ju från hemmet över Internet, kanske 3-4 timmar om dagen, så hon har ju ”lidigt” lite mer av det.

Det är sällan jag sitter hemma och jobbar men nu när jag är sjuk så blir det ju så. Egentligen är det ju himla gulligt som han håller på, men vi måste ju ha mat på bordet också, så jag smiter ifrån och knappar lite på datorn när jag får tillfälle.

Jag lämnar honom framför hans favorittecknade och sätter mig tillrätta framför datorn. Det tar max 5 minuter innan man har en glad gosse som tycker att vi skall titta på filmen tillsammans i stället. Är det inte tv:n kommer han med en bok, eller så är det någon leksak han skall visa hur man leker med. Han är van att få som han vill och ger sig inte innan det har hänt. Jag är lite svårare än min fru, och det börjar han märka. Han spelar oss något olika.

Han är ruggigt envis. Lägger sig ner och sparkar och skriker om han inte blir förstådd eller inte får som han vill. Det kan gå så långt så att han börja slå oss.

Sista utvägen med mig många gånger är att han sätter sig i mitt knä och kollar tv:n medan jag försöker få något gjort. Och det blir det ju inte förstås. 2 lyckliga förlorare mao.

I vilket fall. Konstigt att han aldrig leker på egen hand? Kan han verkligen ha blivit så påverkad av att växa upp som minstingen i en flerbarnsfamilj, att han inte kan ta sig för något på egen hand?

Andra bloggar om: , , , ,

torsdag, december 28, 2006

Snacka om kontraster

Det är 2 program här på den lokala thai tv kanalen det har blivit att jag småföljt lite extra. Det ena är en i raden av massproducerade såpor, en intrig mellan fattiga och rika, och den andra ett reportageprogram om grava missbildningar.

Konstraster helt klart.

Reportageprogrammet leds av 2 kändisar, förstås. Jag har sett dem lite för mycket på tv och i tidningar för att kunna ta dem på fullt allvar. De uppträder dock respektfullt. De bjuder in personer med olika missbildningar, samt ofta specialistläkare som skall berätta om tillståndet och om vad man kan göra. Det finns väldigt duktiga yrkesmän här också.

De diskuterar öppet missbildningarna, pekar, klämmer, och fnittrar. Magstarkt kanske man tycker som svensk men Thailändare är ju som bekant lite mer rakt fram om saker som detta. I vilket fall, det ingår i programmet att man också gör något åt själva missbildningen, ett kirurgiskt ingrepp.

I LIKE.

Tyvärr är jag ju lite skeptisk av naturen mot stora välgörenhetsprojekt, även till de egentliga avsikterna med detta program, men jag är inte dummare än att jag önskar fler program av detta slag. Oavsett avsikter. Tror jag.

Såpan jag har börjat följa är ju en ren slump. Plair och Emily följer den slaviskt och det är det sista de tittar på innan det är dags att sova. Jag sitter vid datorn och surfar och kan inte låta bli att följa intrigen, och nu börjar det bli spännande. Men, som alla såpor, de trampar ju vatten mest hela tiden. Likaså idag. Jag blir galen.

Såpan ja, eller såpor över hela världen skall man kanske säja, har ju en sak gemensamt, vare sig det är en komedi, tragedi, eller annan, och det är ju att de överdriver invånarnas karaktärer samt förhöjer intrigen så att även en dum kan förstå. Så, vill du lära dig om Thailand, spana in lite såpor nästa gång du får chansen. Även om det är urdåligt.

What you see is what you get :)

Ps. Detta var mitt 200:e inlägg på bloggen. Vid 1,000 bjuder jag på en runda, promise. Ds.

Andra bloggar om: , , , ,

130 gravida kvinnor i Thailands fängelser

Jag läste en artikel på The Nation denna morgon. Staten erbjuder fångarna att föda på ett riktigt sjukhus och att sedan överlämna barnet till en släkting. Finner de ingen släkting kommer de lämna barnen till barnhem. Undrar på vilket kriteria de väljer en släkting?

Tydligen har kabinetten godkänt en ansökan från National Human Rights Commission (NHRC) där man vill låta mödrarna klara av barnets första år innan de avtjänar sitt straff. Humant.

Personligen tror jag det är bättre att de ges möjlighet att ta hand om sitt barn på anstalten.

En representant tillkännagav att några av kvinnorna hade blivit gravida under tiden i fängelset. Förvånad? Grymmare saker än våldtäkter skulle jag tro händer på Thailändska fängelser var dag. Samtidigt har vi ju ett väl utvecklat system av tjänster och gentjänster. Korruption i mina ögon, charmigt i andras.

Hela artikeln här!

Andra bloggar om: , , , ,

onsdag, december 27, 2006

Polisen som mitt i gatan står

Tydligen tog trafikpolisen jul ledigt för helt plötsligt var de som bortblåsta från gatorna. I slutet av varenda månad brukar det ju annars vara ganska tjockt med poliskontroller, i alla fall i Bangkok. I trakterna kring jag bor kan man nästan ställa kalendern efter dem. De står på samma plats, gör samma sak, på samma dagar.

Men, imorse var de på plats igen. Antagligen tog det ett tag att smälta julgrisen.

Jag tycker annars jag kan skönja en ökning av kontrollplatser, samt antal dagar, sedan vi fick en ny regering. Konspirationstankar frodas.

Vart fasen kommer alla dessa poliser ifrån, alla de vi bara ser i slutet av månaden? Vad gör de egentligen när de inte är ute och desperatsamlar pengar? En del av dem jobbar i trafiken hela tiden det är helt klart, men de flesta andra, njae, jag tror inte det. Spelar golf? Kanske. Sitter på restaurant och är viktig? Kanske. Löser brott? Njae.

Många sitter nog på stationen och jobbar administrativt. Jag har varit tvungen att besöka några stationer för att betala böter, och det är ju en intressant sabai sabai erfarenhet. Vänliga ankopplade människor måste jag säja. Eftersom de inte får betalt för mer än vad de presterar tvingas de ju ut på gatorna i slutet av månaden, är min gissning. Provision på insamlade böter ger mer klirr i kassan.

Men varför i hela världen stoppar de inte ALLA bilar, och tittar efter ALLA saker kan man undra? Då skulle de ju få in mer pengar, och framför allt snabbare. Nu är det mest skattekvittot, hjälmen, osv,. som de spanar efter. I morse var det en kille framför mig som körde mot ljusrött mitt framför kontrollen, utan att någon rynkade på näsan ens.

Skulle polisen jobba när de jobbade skulle Thailand vara en bättre och säkrare plats för både Thailändare och oss andra.

Andra bloggar om: , , , ,

När en riktig karl är sjuk, DÅ är det synd om han...

Det var väll bara en tidsfråga innan även jag skulle insjukna i årets vinterinfluensa. I ärlighetens namn trodde jag att den var över, och i min enfald trodde jag att jag var Stålmannen. Nu sitter man istället här som en liten stackars sjuk skolpojke, vek och ynklig.

Halsen har tjocknat till ordentlig. Kroppen är rostig. Inte speciellt mycket feber, tyvärr kanske man ska säja, för med den brukar det vara bakterier, och det biter antibiotika på som bekant. Apoteket runt hörnet säljer allt jag kan tänkas behöva och lite till. En färgglad påse med ”gott och blandat” brukar man komma ut med var gång man är lite krasslig.

Går man för en andra diagnos någon annanstans brukar man få ytterligare en påse. Ja, här i Thailand går man inte alltid till doktorn för att få reda på vad som är fel. Det finns värre rådgivare än apotekare. Medicinmannen i byn som skickar dig att gräva ner en hårtuss söder om mangoträdet till exempel.

Det är tryck i medicinen här också, inga 12 dagarskurer direkt, nej då, samma kväll börjar de kicka in. Dagen efter är du mer eller mindre frisk, OM, det inte är virus, för den finns det som bekant inte mycket bot mot.

Tack Buddha för Thailandscocktails!

Någon som haft samma symtom som mig nyligen, och botat det med antibiotika? Jag håller tummarna. Annars kanske jag chansar, igen.

Andra bloggar om: , , , ,

måndag, december 25, 2006

Ännu en Juldagsmorgon i Bangkok!

Tyvärr var jag tvungen att ge mig ut på stan idag. Jag tog det nyktra beslutet att ställa bilen hemma hos John efter julfirandet igår. Biloen var tvungen att hämtas. Det blir annars ofta alldeles för mycket bilkörning med promille i kroppen. Jag vågar säja att de allra flesta som har ett fordon här i Thailand, oftare än inte, kör berusade. Det verkar som om detta är en del av kulturen vi alla väldigt lätt tar åt oss.

Julafton var annars väldigt lyckad. John hade spenderat dagar med att förbereda julbordet. Tyvärr vart vi blåsta på julskinkan som beställdes via en cateringfirma. Meningen var att vi skulle hämta upp den vid en samlad leverans till Svenska Kyrkan på Sukhumvit 33. Inte nog med att de kom 2 timmar sent, de hade helt glömt bort vår beställning. Tydligen en Holländare som tagit över denna syssla sedan den Svenska firman gick upp i rök. Det är mycket folk som kommer och går här.

Cateringfirmans försvar var att ordern kom för sent. Tack för kaffet tyckte vi, vad fasen tog de emot den för?

John lyckades sedan med mästerverkat att få en rökt skinka (det närmsta vi kunde komma ) att både smaka och likna en julskinka, och med det satte han pricken över julbordet.

Det vart massor av dans runt granen. Massor av sång. Skall jag vara ärlig verkade de flesta av barnen tycka att det var roligare att titta på oss än att delta. Vi var i högform.

Peters tomtedräkt gjorde succé. Han köpte den i USA inför förra julen och den var det bästa jag sett. 500 kronor hade den tydligen kostat och inkluderade heltäckande hår och skägg, brett skärp, samt stövlar. En sån vill jag ha!

Barnen fick massor av jättefina julklappar och de är så glada så. De har fullt upp inne i barnkammaren kan jag lova. De hälsar och tackar!

Andra bloggar om: , , , ,

söndag, december 24, 2006

Ho, ho, ho, God Jul på er

Då var det äntligen julafton. Barnen har gått och sneglat på paketen under granen länge nu och jag var ganska säker på att Josefine eller Sebastian skulle falla för frestelsen, men icke sa nicke. Kors i taket. I vår smygstartsjulafton fick man öppna ett par paket var. Och det är avklarat nu. Ganska praktiskt också eftersom vi inte ville ta med alltför mycket över till John senare i eftermiddag.

Jag skulle tro att mamma kommer upp från Pattaya om en sisådär en 45 minuter. Efter det är det bara att börja packa ihop och lätta över. Det finns säkert saker de behöver hjälp med. Om inte annat kan jag rigga livekameran. OM de nu har skaffat bredband vill säja.

I vilket fall, i fall att de inte har något bredband så spelade jag in en snutt vid granen alldeles nyss. Håll till godo.

En riktig God Jul önskar vi er alla härifrån Bangkok

Andra bloggar om: , , , ,


lördag, december 23, 2006

Tyck synd om mig med

Jag blev just påmind om att OM jag flyttar till Sverige MÅSTE jag har råd med 27 grader i duschrummet året runt, dygnet runt. Duschrummet måste också vara tillräckligt stort för att jag skall kunna klä mig samt ibland äta frukosten där.

Ps. Jag lägger ut utlovade bilder från julfirandet i skolan under dagen. Ds.

Andra bloggar om: , , , ,

fredag, december 22, 2006

Kusinen Ohm Im studsar som en jojo

Jag skrev nog inte att kusinen Ohm Ims mormor kom och hämtade tillbaks henne till Isaan? Vet du inte vad jag pratar om, sök på Ohm Im i sökboxen så bör du hitta de inläggen.

Mamman var inte med denna gång heller men en skön sak hände. Mormodern öppnade sig och pratade med farmodern (frugans mamma). Hon berättade att Ohm Ims mamma antagligen bara hade för avsikt att visa upp barnet för sin far, som tydligen har en del pengar, utan att för den delen vara våldsamt förmögen. Em, som mamman heter, har noterat att hennes far är generös mot sina barnbarn. Jag utgår från att Ems föräldrar är skilda eller att Ems mor aldrig var mer än en mia noi (andra hands fru).

Tänk vad lite jag vet om min frus brors exflickvän. Jag vet att hon lovade honom massor av dyra saker dock, som aldrig dök upp. Köpte mobiltelefoner, motorcyklar och annat på kredit, saker de bara behöll en tid.

Paus här ett tag. En forummedlem hade läst ett Stickman inlägg och undrar om det ligger något i artikeln. Han ville ha våra råd, från oss som bor här sedan länge, är gifta med Thai och allt, så han länkade till den och bad oss läsa. Jag hade kommit halvvägs innan frugans mor ringde för att berätta att mormodern nu hade kommit tillbaks med Ohm Im.

2 veckor tog det alltså innan hon var tillbaks, och det handlade bara om pengar som hon skulle tjäna pengar åt mamma. Jag undrar vart hon blir skickad om en sådär 14 år? Vilket gud KOMMER förbjuda.

Mannen som skrivit och skickat den artikel jag nu läser, till Stickman, är så bra, han har en ruggig insikt i den Thailändska kulturen i mina ögon. Jag skall nu läsa klart den. Kolla in tråden ”varför jag aldrig gifte mig med en thai” på thailandsforumet.

Andra bloggar om: , , ,

Julfirande på barnens skola

I en Thai skola tar man normalt vart tillfälle att visa vad det är som gäller, så också under julfirandet. Förhoppningsvis finns det undantag. Jag förstår egentligen inte varför de firar julen, det är ju en thaiskola, inte en internationell. Men i Thailand firar man som bekant allt. Man ger eloge till korrekta lärare och lydiga elever. Man delar ut diplom och man beundrar sig själva.

Framför allt hoppas man att alla skall förstå vad som ”egentligen” är viktigt.

Disciplin.

Engelsklärarna behandlade de som boskap. På full volym över högtalarsystemet uppmanades alla internationella lärare att ställa sig på en rak linje framme vid podiet. Mantrat repeterades åtskilliga gånger. Tro mig att det påpekades att linjen inte var tillräckligt rak, många gånger.

Detta är antagligen ett fullt logiskt beteende i Thailand, och i så fall skrämmande. För mig är det nästan så jag vill rusa fram och sno micken och slå den i huvudet på fru Pippinett.

I vilket fall verkade barnen gilla detta. Alla hade något rött på sig, de flesta i tomtemössa. Showen var denna gången bara en enkel en, där de bara stod och gungade lite. Personligen tycker jag det är ganska lagom.

Andra bloggar om: , , , ,

Ni kan stryka den sista önskningen på min lista

Då har barnen träffat den första tomten, det var under julfirandet i deras skola. Och ja nu är det bekräftat, i Thailand ringer han kontorsjouren. En av engelsklärarna hade fått äran detta år. En kille som bor på vår gata. En riktig late-night-röjare. Tydligen var det en sen kväll igår för han verkade ordentligt bakfylle full. Hans tomtesång, och dans för den delen, var snarare skoj med de andra lärarna, än att visa upp en tomte för barnen.

På vår skola har vi kanske inte de mest seriösa engelsklärarna men man får väll vad man betalar för, eller vad skolan betalar för är kanske en bättre gissning. Denna morgon såg de flesta lärarna mer slitna ut än normalt. Skolan måste haft en ordentlig tomtefest igår.

Som tur var finns det undantag även här. En av de lärarna som betedde sig som jag tycker en lärare skall var Josefines, en gullig tjej i 30 årsåldern.

Många fastnar ju för Thailand och gör allt för att få hänga kvar. Engelsklärare är ett alternativ eftersom det finns stor efterfrågan på dem. Plugga är ett annat, dykinstruktör, reseledare, kock, är andra. En gemensam nämnare är att de flesta som stannar är ganska partyglada de första åren. Tro nu inte att expatsen på de stora företagen är ett dugg bättre, speciellt inte de som kommer ut singel.

Om jag en vacker dag anställer någon, då blir det antingen folk som lekt rommen av sig, eller under KONTROLLERADE former. Och detta är inget jag kom på precis nu.

Detta var en av få av mina önskeklappar som jag hade förhoppning om att faktiskt casha in, att tomten skulle komma nykter. Jag hade räknat vår tomte Peter som nykter så länge han inte dansat in småpackad. Som ett brev på posteb fick jag istället detta. Surt.

Det skall bli intressant att höra vad Emily har att säja om tomten när jag kommer hem ikväll!

Ps. Jag har bilder på tomten men de får ni vänta ett par timmar på. Plair är kvar på skolan och kameran är med henne. Tills dess får ni hålla till godo med denna filmsnutt. Ds.



Andra bloggar om: , , , ,

torsdag, december 21, 2006

Jösses vilken trafik!

Jag har sagt det förr och säjer det igen. Trafiken i Bangkok blir bara värre och värre. En referens jag hade var från de värsta åren 96-97 och norra delen av Sukhumvit, sträckan soi 2 till soi 40 ungefär. Jag åkte den sträckan idag, eller åkte? Ha! Parkerade är ett bättre ord.

Jag plockade upp en plattskärm jag handlat via ThailandsForum. Några unga killar som lever ljuva livet som pokerspelare stod som säljare. GreenCurry tipsade mig via forumet. Detta var klockan 16:00, och ungefär i höjd med soi 30. Vid 17:00 hade jag ett möte med Perre från Chiang Mai, som skriver bloggen ”ett fotavtryck i asien”. Denna sträcka på ca 5 km tog, hör och häpna, 1 TIMME OCH TRETTIO MINUTER!!

Jag var bra mycket för sen. Tack gud för mobiltelefoner.

Det enda pluset med en mestadels parkerad bil var att jag lyckades banta min ”att göra något åt” lista från 246 punkter till 52. Jag hann även titta på nästan hela tecknade Bilar filmen som Stefan tankade över i miniformat igår kväll.

Andra bloggar om: , , , ,

Finns Tomten, i så fall…

Här är min önskelista, bara i fall att liksom (i denna ordning):

1. Att hela min familj fortsätter att vara hela och friska.
2. Ett stort hus strax utan för Bangkok.
3. En stor rymlig modern lägenhet.
4. En 7 sitsig nyare bil.
5. Flygbiljetter för hela familjen för att fira nyår med släkt och vänner i Sverige
6. 48” plasma tv
7. Handdator, typ modern O2 med alla funktioner.
8. Att Tomten är nykter när han kommer

God Jul till er alla, från oss alla!

Andra bloggar om: , , , ,

Nu skall sonen deporteras!

Hela familjen har sovit i samma rum nu i någon månad. Sebastian brukar vakna och gny lite runt 05.00 för mjölk, men nu har det eskalerat. Han vaknar tidigare och skriker som en stucken gris. Det påminner lite om Emily när hon var liten, hon led ju som bekant av nattskräck.

Sebastian lider definitivt inte av nattskräck utan vaknar, och skriker, ungefär som om han var kung i huset. Han vill ha service, och det NU! Möjligtvis regerar han över sin mor men sedan är det stopp, även om vi kanske är lite väl mjäkiga med honom vi andra med.

Jag går runt som en zombie så nu får han flytta in i barnkammaren igen. Troligtvis flyttar frugan, och med henne Emily, ut med honom så det lär bli lugn och skönt i sovrummet framöver. Elräkningen lär ju skjuta i höjden igen men det får det vara värt.

Andra bloggar om: , , ,

onsdag, december 20, 2006

Kallt och skönt också i Bangkok

Jag tror jag skrev redan i början av November att vintern var på intågande. Vad fel jag hade. Nu har vi i alla fall haft det svalt och skönt hela 3 dagar (läs mornar, kanske kvällar) i rad. Kanske vintern kom till slut. Jag hade nästan skrivit av den eftersom vi snart går in i kalendersäsongen varmt.

De andra årstiderna, i alla fall kring Bangkok är, varmare, ännu varmare, och varmast, sedan blir det vinter igen, och med lite tur lite svalare. Ibland regnar det men de är som oftast varmt.

Numer är det kallt när man kliver ut ur duschen så det gäller att ha handduken redo efter det att man stängt av varmvattnet. Ja, nu använder hela familjen varmvattnet. Men detta med kyla när man kliver ur duschen i Thailand är knappast något jag lär får några sympatier för från Sverige.

Tjejerna ser roliga ut när de drar på sig sina stickade tröjor från H&M ovanpå skoluniformerna. Den Josefine använder är den vi köpte åt Emily när hon var två. Den sitter lite tajtare på Josefine dock, men hon är ju en bit över 3 så det är nog som det skall. De gillar sina stickade tröjor, och drar gärna på de inbyggda luvorna. Snygga, och MYCKET bra kvalitet på dessa tröjor måste jag säja.

Men vi småfryser lite sådär på morgonkvistarna nu. Kanske vi kan hålla tummarna för snö på julafton... Vad skönt det är ändå!

Andra bloggar om: , , , ,

måndag, december 18, 2006

Idrottsdag på Udomsuksa School

Det var idrottsdag på tjejernas skola i Fredags. Numer tillhör de båda den blå gruppen. Mest för att Josefine skall vilja vara med överhuvudtaget. Hon brukar vilja göra vad Emmi gör, tillsammans med henne. Men så vart det inte den här gången. Hon är inte alls intresserad av rampljuset.

Emily gick i det blå lagets parad, inte Josefine, hon hängde med oss. De hade klippt jättefina dräkter i papperskartonger, plastflaskor och annat de hade. Paraden består av alla olika lag. Lagen tävlar i olika moment, paraden är en, ballongleken en annan, och cheerleader tävlingen den ultimata. Det känns som att alla föräldrar vill ha med sina barn i färgens cheerleaderlag. Små 5-åriga flickor sminkade som glädjeflickor, synkroniserat dansande i sexiga uniformer.

Jag vet inte om jag gillar detta.

Uppenbarligen vill föräldrarna ha en sexig snygg dotter. Frågan är vart i kulturen det kommer från, men nog märks det när man ger sig ut på stan. Men låt gå, nästa år kommer nog Emily vilja vara med, jag väntar tills dess med att ta ställning. På VIP läktaren satt överheten och det var paradens höjdpunkt när var grupp stannade till där. NOT. De såg lite gubbsjuka ut, så småtjejerna var säkert sexiga för dem.



Andra bloggar om: , , , ,

Loong Nuats Pub i Pattaya

På vägen hem till Bangkok åkte vi upp till morsans stamställe, Loong Nuats Pub. Ägaren, Loong Nuat, är en gammal vän till familjen, och en bästis till min mor. Han är en störtskön kille som bland annat var med i studentupproret 1972. Han lever enkelt och ber om lite, även om det inte hade behövt vara på det viset. På hans bar är det väldigt enkelt, och det mesta av inredningen har han gjort själv. Baren har flyttat runt ett par gånger och ofta hamnar den då på rivningstomter. Med jämna mellanrum kommer hans trubadurvänner på besök för lite gratisuppträdanden. En tvättäkta Carabao thaiare är vad han och hans vänner är.

När vi kom på besök så låg han och vilade. Det var fortfarande fullt med gäster även om klockan var 11 på förmiddagen. Unga gäster. De spelade biljard, söp, sov, och kivades i vanlig ordning. Gästerna var mycket yngre än vad de brukar vara, men det kan ju ha att göra med att de verkade känna hans servitris.

Han har gått igenom en del starka medicineringar på sistone och såg äldre ut än någonsin. Vi får hålla tummarna för att han kryar på sig. Jag skall försöka fylla på detta inlägg eftersom mitt minne vaknar till liv. Tills dess, håll till godo med nedan filmsnutt.

På efterfrågan: Du hittar Loong Nuats bar på Soi Bongkok, på vänser sida om du kommer från Jomtien hållet. I höjd med Bongkot Place om man tittar på kartan jag länkar till på denna länk, ruta 6C.




Andra bloggar om: , , , ,

söndag, december 17, 2006

Är bestickning ett brott i Thailand?

Jaha, då har man mutat en statstjänsteman igen. Jag tog en liten genväg på vägen till Lotus och självklart stod där en polisman med en röd lampa. Först fick jag hicka men kom strax till sans, vi är ju i Thailand. Här är inget olagligt, det bara kostar olika summor pengar, ju!

Han frågade efter körkort och om jag pratade Thai. I denna situation finns det INGEN farang som pratar Thai, om han vet att han begått ett fel. Han bad mig följa med till boxen. Nej tänkte jag, skall han ge mig en bot och tvinga mig att åka och betala den på stationen!? Nej!

De blev ju lite svårare att ha att göra med poliserna, under Thaksins tid.

Men, det är ju inte Thaksins tid längre, It's back to normal, ju!

Han pekade på bötesblocket och bad om 500 baht.

- Ok, ge mig en slip i så fall, sa jag. Då log han.

Då förstod jag.

- Ok, 200 får du sa jag. Ok sa han, utan att blinka.

Men tror du inte att jag bara hade en endaste liten fjuttig 100 bahts sedel!, och resten i större valörer. Att be om växel på en 500 hundring kändes lite väl magstarkt även för mig, så han fick som han ville till slut. För fasen vad onödigt.

Till slut kom jag hem med en gran ungefär 500 baht dyrare än planerat. Granen är nu utfäld och klädd. För att vara av plast måste jag säja att den är ganska tjusig. Barnen gillade den skarpt i alla fall.

Jag har precis lyckats koppla ihop datorerna via det trådlösa nätverket jag nyligen byggt hemma. Jag håller på att köra en mega backup av min bärbara dator. Räddad av gonggongen kanske för den har betett sig lite underligt på sistone. Med andra ord skall jag strax lägga upp både bilder och filmer från helgens aktiviteter.

Andra bloggar om: , , , ,

lördag, december 16, 2006

Nu är vi online igen!

Att denna sida inte har gått att nå på nästan 2 dygn har antagligen inte gått helt obemärkt förbi. Servern (VPS) som jag har hos GoDaddy i USA dog rejält. GoDaddys support har varit under all kritik. Servern jobbade helt enkelt över sin kapacitet en tid och kastade in handuken slutligen.

Tyvärr jag jag ca 20 hemsidor där, bla. thailandsforumet, så detta har verkligen frestat på mitt tålamod. Dags att söka ny leverantör.

onsdag, december 13, 2006

Nog kan de göra läskiga filmer i Thailand allt

Jag hade inte tänkt packa upp datorn ikväll egentligen, utan för första gången på länge tänkt låta den ligga i väskan ända tills jag kom tillbaks till jobbet imorgon bitti. Jag tänkte att jag skulle försöka varva ner lite med en film jag inte hade sett istället, jag har ju ett par stycken. Jag satt och bläddrade bland skivorna och blicken föll på en titel som kändes bekant. Shutter!

Men fasen, det var ju den filmen både Guava och Perre (bloggarkollegorna) pratat sig varma om, en riktigt bra thairysare sa de. Jag tvivlade inte på det och nu ville jag verkligen se en bra film, så det vart den. Undrar varför jag inte sett den tidigare egentligen? Visste ju inte ens att vi hade den? Konstigt. Eller hade jag bara slökollat när frugan tittat på den kanske? Jag kan lätt flyta i väg i tankarna om jag inte är fokuserad... och kunde ledigt missat att registrera den.

Som tur var hade den engelsk text. Jag var låst från första sekund. Denna hade jag aldrig sett, det stod klart från första sekund. Att filmen hade gått upp på vår 32 tummare tidigare, det var det inget tvivel om. Både barn och fru skapade direkt en spöklig atmosfär. Jag tänkte på det redan då, det här är ingen vanlig läskig film. Nu gled de inte upp i knät för att mysa och skylla på filmen, nu gled de upp för att sätta sig i säkerhet.

Jag är själv lite känslig för överraskningsmoment och att barnen ett par tre sekunder i förväg frös till, gömde sig under filtar, eller rent av gick ut ur rummet, gjorde faktiskt filmen bättre. Jag slapp hata att sätta hickan i halsen.

Jag skall inte berätta vad filmen handlade om utan jag rekommenderar dej att skaffa den och se den själv. Du kommer inte ångra dej. Helt klart top 5 på mitt livs spökislista.

Anledningen till att jag packade upp datorn var inte för att skriva om filmen, utan det var för att skriva om vad som hände efteråt.

Andra bloggar om: , , ,

Om att natta barn efter en spökfilm

Som sagt var, anledningen till att jag packade upp datorn denna kväll var inte för att skriva om filmen, utan det var för att skriva om vad som hände efteråt.

I slutet av filmen försökte jag sätta på barnen blöjor och pyjamas utan att missa något. Det var spännande. Barnen märkte nog inte ens att de helt plötsligt var klädda för natten. Jag plockade ur skivan ur spelaren och stoppade prydligt tillbaks den i pärmen. Josefine börjar säja något med skärrad röst, en gång, två gånger, och hon är sig inte riktigt lik. Tredje gången hör jag vad hon säjer, och det med skärrad stämma.

- Nang phi,,,,,, bua!

Detta betyder fritt översatt att hon inte tycker värst mycket om spökfilmer längre, det är tråkigt rent utav. Jag och Plair fick oss ett gott skratt, även om situationen var allvarlig.

Jag tog med mig Josefine och Sebastian in i barnkammaren, bäddade ner dem, men lät lampan vara på. Josefine tittar på mig och med försiktig stämma undrar hon om spöken. På hennes språk berättar jag att det inte finns spöken. Att de bara finns på tv, att de inte är på riktig. Detta kan ha varit första gången Josefine hör mig prata Thai mer än ett par sekunder. Hon blir väldigt glad och lyser upp som en sol. Vad rolig du är pappa säjer hon! Vad du pratar kul!

Som sagt var, jag slår mig inte för bröstet för mitt thaispråk. Det var en tråring jag pratade med. En treåring som passerar mina språkkunskaper vilken dag som helst. I vilket fall så fick jag mig en tankeställare. Skall jag verkligen hålla igen med språket. Kanske det är rätt att försköka hålla ut, kanske inte.

Att småbarn inte skall titta på bra spökfilmer är en annan historia.

Andra bloggar om: , , , ,

Konflikten i Södra Thailand, plötsligt besök

Det gled in en kille bakvägen på kontoret. Han började snacka oavbrutet ganska omedelbart, ungefär som om han kände mig. Jag hade aldrig sett människan, men förstod att han antagligen skulle träffa kollegan som också sitter inhyrd här. Engelskan var inte så värst Thaiengelsk så jag vart lite fundersam. Kan det vara den Indiska programmeraren som kollegan använder sig av ibland, tänkte jag?

Det visade sig vara en försäkringsförsäljare som skulle överlämna en policy till en annan vän som hör hit, men numer sitter på en annan våning. Vännen hade naturligtvis glömt bort detta.

Välkommen till Thailand sa han till mig när jag berättade att jag var ny på kontoret. Han lös upp som en sol förstås! Nyanlända Faranger kan nog betraktas som ett lätt byte. Nyanländ, ja just det!

Jag försökte skicka upp människan till rätt våning, men han lyssnade inte riktigt på det örat utan började leda in samtalet på Sverige, och sedan min försäkring, så klart. Jag berättade att jag hade en redan, och att jag bodde här sedan 10 år tillbaks, var gift med en thai och hade många barn.

Han landade.

Vi gled snabbt in på samhällsfrågor. Jag såg min chans eftersom han pratade bra engelska och verkade ganska smart. Givetvis var vi snart inne på Södra Thailand och dess konflikter. Han hade en hel del intressanta synpunkter. Som alla andra menade han att konflikten var alldeles för gammal för att lätt kunna lösas. Redan när man är liten, menade han, får man lära sig (vare sig det är sant eller inte) att staten inte tar hand om sydborna, och att man bäst klarar sig själv. Man lär sig lösa konflikter på egen hand, tand för tand, utan att blanda in polisen. Just när vi började glida in på utbildningssystemet (jag är ganska nyfiken på religiösa friskolor) ringde kompisen och bad mig skicka upp mannen. Tyvärr han vi inte avsluta konversationen.

Kollegan är intresserad av en försäkring han med, så nästa gång mannen kommer förbi skall jag ta vidare där vi slutade. Vi har en hel del diskussioner om södra på forumet just nu, är du intresserad skall du överväga att droppa förbi. Forumet låg visst nere i natt, ledsen för det. Servern hade tydligen kikhosta.

Andra bloggar om: , , , ,

tisdag, december 12, 2006

Vad tror du om Thaksin och Juntan?

Thailandsforumet börjar ta fart nu. En ny medlem och ca 20 nya inlägg, per dag, är inte illa för ett frågeforum endast 3 veckor gammalt. Totalt har vi ca 400 inlägg, och ökar för var dag.

En sak som diskuteras livligt nu är den politiska situation som råder i Thailand:

- Hur blir det med styret i Thailand, kliver juntan av och ordnar nyval tills nästa år som utlovat?

- Kommer Thaksin tillbaks inom en snar framtid?

Ja, åsikterna är kluvna. Det har dykt upp en del intressant trådar på Thailandsforum, bla,. skriver signaturen Pelle om sitt skräckscenario:

Vad om privy council (kungliga rådgivarna) är tillsatta bara för att lobba in i kungahuset? Hela privy council är ju speckat med gamla militärer med blodiga händer.

Du kan läsa hela tråden genom att klicka här!

Häng med!

Andra bloggar om: , , , ,

måndag, december 11, 2006

Organisationer för inbördes beundran

Hört under Luciafirandet.

Kanske var det för att SWEA var på plats under luciafirandet jag gavs nöjet att få mina fördomar bekräftade. Kanske inte. I vilket fall utspelade sig en intressant historia på kyrkan i Bangkok igår.

En mor till en jättesöt blond 2 ½ åring klädd i sidenliknande vit långklänning, står och pratar med en annan, till synes, överklasshemmafru. Hon vräkte ur sig följande kommentar när hon urskuldar sig över dotterns klännings, osvenska, utseende.

- Ja, den ser lite utländsk ut, säjer hon med rodnande kinder. Nästan föraktfullt nickandes åt en Thaikvinnas håll säjer hon sedan, - Det är vår väns fru som har köpt den.

Sedan fortsätter hon prata engelska med sina barn!?

Ja, jag är säker på att hon inte menade som det lät men det lät så överlägset. Expat familjer kan verkligen leva isolerat här ute, och det kan lätt så slint, eftersom de lever ett liv i lyx. Jag undrar om organisationer som SWEA är här för att anpassa sina medlemmar till miljön de lever i, eller bara för att hjälpa dem att få ut det bästa av de ca 2 åren de har på plats, innan de drar vidare.

Förstärker de kanske snarare, det för landets invånare, icke önskvärda?

Jag önskar denna säkert heltrevliga kvinna att åka tillbaks till Sverige, landa (återgå till deltidsjobbet i kassan på konsum), och sedan komma ut igen. Det skulle säkert vara självutvecklande. Jag skall inte berätta för henne att hennes man satt och hånglade med en glädjeflicka på soi 33 i Onsdags förra veckan. Skämt åsido, jag har aldrig sett människan, men det skulle mycket väl kunna vara sant.

Det är farligt att bo i en liten låda.

Inget ont om SWEA, jag känner inte till dem så bra. Detta är en slutsats jag drar av mina samlade intryck. De är säkert bra för somliga, speciellt för dem som står stadigt på jorden.

Ungen var för övrigt hur söt som helst, även om klänningen såg lite Thailändsk ut.

Andra bloggar om: , , , ,

söndag, december 10, 2006

Sancta Lucia, årets andra tjyvstart

Då gjorde man det igen. Först var det den svenska nationaldagen, och nu lucia firandet. Jättetrevlig men på fel dag. Allt för att dra folk. Jag vet inte om jag gillar det.

I vilket fall var det en jättetrevlig tillställningen i den inhyrda katolska kyrka nere i Sathorn. Den Skandinaviska kyrkan på Sukhumvit är ju alldeles för litet för något av denna kaliber. Mycket barn i alla åldrar och ett jättevackert Luciatåg. Några av deltagarna detta år var riktigt små. Kanske Emily kan vara med nästa år, om hon vill. Det var blandat med både expat och inhemska familjer. Jag vet inte varför jag skiljer på oss. Underligt, men det känns som det finns en barriär emellan oss. Vi kanske ter oss som UFO:n i varandras ögon, det känns nästan så.

Det var i vilket fall tur att vi satt nära på längst bak i saken för efter bara en kvart började det klia i barnens byxor. Nästan respektlöst körde de loss. Som tur var, var de inte ensamma om det. Samtidigt är Julen barnens högtid och vi var där för dem.



Andra bloggar om: , , , ,

lördag, december 09, 2006

Bloggeliblogg, bligg blogg, är du med?

Jag pratade med bloggarkollegan Perre härom dagen. Han passerar Bangkok den 21:a på väg mot Sverige (tror jag han sa). Vi skall FÖRSÖKA träffas. Hela familjerna om det inte blir för sent. Johan? Ni andra utsocknesbloggare, kom ni med vet jag.

Andra bloggar om: , ,

Bangkok Vikings - Winking Frogs 2-4

Inte bra poängmässigt sett. Men, de spelade i alla fall bra, och var värda minst ett oavgjort resultat. Säsongstarten har varit usel så nu får de fokusera på att "finish with style".

Scandinavian Vikings hemsida

Andra bloggar om: , , ,

Ta en titt in i mitt Bangkok

Jag kommer tillbaks till den här filmen om och om igen. Jag tycker den är så störtskön. Det är ungefär som om att spela upp en film från mina minnen. I mina ögon är det så jäkla mycket Bangkok över den.


Det är inte jag som gjort den.

Andra bloggar om: , , ,

fredag, december 08, 2006

Svenskt Julbord på Admiralen

Igår hade Svenska Handelskammaren julbord på den Danska restauranten Admiral på Sukhumvit soi 18. Kompisen samlade ihop hela gänget plus några till och vi hade helt plötsligt ett bord för 12. Det var riktigt trevligt och gick mycket städat till, inte alls som den julfesten Scandinavian Society arrangerar, årets fylleslag som jag brukar kalla den. Denna kommer jag återkomma till. Det var luciatåg, julsånger, barn, svenskt julbord, och nubbar förstås.

Efteråt gav vi oss ut i nattvimlet, de flesta av oss. Efter snabbesöket på Sukhumvit 23 splittrades vi upp, några stannade kvar, några tvingades åka hem och bota sina gamla synder, några åkte till studentpartygatan RCA, och jag och de andra till soi 4.

Efter en sen natt är det alltid skönt att sova ruset av sig. Jag sov till lunch.

God Jul

Andra bloggar om: , , ,

torsdag, december 07, 2006

Hello, hello, it’s Bangkok calling

Jag inser att jag inte skrivit speciellt mycket här den sista tiden. Ett och annat inlägg har det ju blivit, men inte som det brukar vara. Det går i vågor antar jag. Just nu har jag en massa saker på gång, bland annat har jag flyttat in i ett nytt kontor, och med det kastat mig in i MASSOR av aktiviteter. Men eftersom jag inte vet vilken ände jag skall börja, så lägger jag den storyn på is för nu.

Som du säkert märkt så är det lite problem med bloggers beta version för tillfället. Jag skulle lytt allas råd och inte uppgraderat. Men nej då, jag ville åt extrafunktionerna, så nu lär jag mig ytterligare en läxa på egen hand. Jag undrar när jag skall börja lära mig av andras?

Eller problem med Betan, det vet jag ju inte, utan gissar. Tydligt är att servicen ”kan” skilja beroende på om man ligger på egen server, eller deras. De är lite tvetydliga där. För mig fungerar det inte klockrent, även om jag tror att för er besökare så känns det som vanligt, förutom det här med kommentarerna då. Att jag ändrat design har väll knappast undgått någon.

Bloggandet tar annars oväntade vändningar vartefter. Det är fortfarande skönt att skriva av sig och fortfarande kul att andra läser vad man skriver. Eftersom bloggvärlden fördubblar sig på årsbasis kommer de flesta bloggar antagligen, liksom min, att gå mot att bli enbart privata nätdagböcker. Vanliga dödliga kommer aldrig kunna mäta sig med de som besitter skrivandets gåva.

Det jag gillar mest med bloggandet är att man får en chans att VERKLIGEN förklara vad man tycker om saker och ting, och varför. Tyvärr är det mest medhåll i kommentarerna så det blir nästan som en egotripp, och det är ju en baksida förstås, om det inte är det man är ute efter. Men för all del sluta inte kommentera, det är ju jättekul, men var inte rädda för att hugga.

Har du några frågor om livet i Thailand, i allmänhet, besök gärna Thailandsforumet, så lovar jag att ta mig tid att ventilera vad jag tycker. Och tycker det gör jag en hel del.

Andra bloggar om: , , ,

tisdag, december 05, 2006

Ett stort grattis på 79-årsdagen Kungen!

Tyvärr är det alldeles för mycket folk som firar den Thailändska Kungen idag, så att ta sig in till de centrala regionerna i stan, och eventuellt få gratulera honom på tu man hand, är uteslutet för oss. Vi hedrar honom i våra hjärtan och i våra handlingar, det vet vi att han uppskattar mest.

Återigen levererade han ett knivskarpt tal, där han bland annat delade ut några smockor (i vanlig ordning). Framför allt handlade det om att äldre människor antingen kan bidra med sin långa erfarenhet, eller luta sig tillbaks och åtnjuta oförtjänt respekt. Vidare menade Konungen att vi måste arbeta tillsammans för att göra Thailand till en bättre plats för alla att leva i. Läs hela talet på denna länk!

På Emily och Josefines skola firade man konungen på sitt eget vis, med sång, lek, och tal.

Andra bloggar om: , , , ,

måndag, december 04, 2006

En lugn härlig Måndagskväll!

Jag hade inte tänkt skriva något idag, även om jag hade samlat på mig lite material över helgen (filmer, bilder, etc,.). Orkar inte helt enkelt. Jag tror jag börjar bli lite allergisk mot datorn. Inte bra alls eftersom tanken är att jag skall börja jobba på egen hand nu, från just den. Jag skall försöka få ut detta i morgon.

I vilket fall, Josefine var så rolig alldeles nyss så jag var tvungen att skriva ner det. Hon har fått kläm på pumpen man blåser upp de uppblåsbara leksakerna med. Hon såg helt färdig ut efter hon hon kom ut med den sista hon blåst upp: - Nöai cha dai (nu är jag trött så jag går åt, ungefär), sa hon med ett trött leende och mycket stolt över sig själv. I skrivandes stund hör jag hur hon kör vidare med pumpen. Flås och mer flås.

Sebastian är alltid rolig. Han gillar att peka på bilderna i sagoböckerna vi har. Han börjar bli ganska duktig, även på svenska pekningar. Han pekar på vargen och säjer: Maa (hund). Jag säjer: - Varg. Sebastian säjer Maa igen, och jag varg. Så fortsätter det tills han SKRIKER Maa och jag ger efter och säjer vovve, då ger han efter och går vidare till nästa bild. Det är ganska kul det där med vargen, det är alltid samma historia.

För en gångs skulle somnade Emily först, helt utslagen. Hon var lite gnällig hela kvällen, lite varm också tror jag. Antagligen en förkylning på gång men det hör ju vintern till.

I morgon är det kungens födelsedag och vi har inte bestämt hur vi skall fira den ännu.

Andra bloggar om: , , , ,

fredag, december 01, 2006

Nu blir jag så jävla förbannad

Ofta har jag tvivlat på att jag bor i ett civiliserat land och ofta har jag haft en hyfsad god anledning till mitt tvivel. Just nu undrar jag om vi bor i en civilisation eller ett stort Zoo?

Jag beklagade mig över kusinen Ohm Im tidigare, och hennes eländiga situation, här i bloggen. Jag hoppas budskapet gick igenom att det inte var någon unik situation den lilla flickan, hennes föräldrar, och gammelföräldrar gick igenom, utan att det var en högst ordinär situation. I detta land lägger man lock på sådant som är obekvämt, det som inte hörs, det finns inte. Ingen vill ju se det, så det är lätt att ”missa” det.

Varför ser man sällan människor med utvecklingsskador, och andra grövre handikapp, ute på gatorna? Vart är de? Eller, finns de inte i Thailand kanske? Jag undrar snarare: vart gör man av dessa människor? Låser in dem i skrubben?

Ja, det skulle inte förvåna mig. 65% av befolkning har ju aldrig fått lära sig att veta bättre.

Visst finns det barnhem. Men för alla?

Och i så fall: varför finns barnhemmen? Drivs de av människor som lever på att få bidrag för att driva dem, eller av folk som har ett genuint intresse i sitt beundransvärda kall? Hur mycket av en donerad hundralapp kommer barnet tillgodo? 10 kronor? Jag skall inte kliva över tröskeln här men just nu är jag arg och jag hoppas det märks.

Varför?

Det är så ”enkelt” som att vårt nya hembiträde berättade en hemsk sak för oss idag. Inte världens hemskaste men tillräckligt hemskt för att ge mig kalla kårar. Varför?

- detta är ju inte unikt för henne, utan händer överallt, men syns inte.

Hon jobbar hos oss 3 eftermiddagar i veckan, och ytterligare 5 förmiddagar hos TOT gör hon ungefär samma sak, fast storskaligt. Jag kan tänka att hon kanske har 6,000 Bath i månaden. Det kan man klara sig på, och kanske försörja ytterligare någon på, men kan vara väldigt svårt att få tid att också ta hand sin sonson. Vad göra? Den lilla pojkstackaren låses alltså in i lägenheten hela dagarna. Jag hoppas innerligen att han inte bor i en skrubb.

Givetvis kommer han att få vara med när hon kommer och städar hos oss framöver. Självklart! Tänk om det kunde vara självklart för alla. Tänk vad mycket så lite skulle kunna göra. Istället för att skänka en hundring kanske man skulle gnälla på Thailand, det kanske skulle göra mer nytta. Men oj, man får ju inte gnälla, jag glömde det.

Tänk på detta ni där hemma i det avlånga landet där det är ”jobbigt” när det blåser kallt, när ni inte har råd att handla märkeskläder till era barn, när ni serverar 3 mål mat om dagen. Tänk på det. Att, vad bra ni har det ändå!

Andra bloggar om: , , , ,

Beboliga öar nära Bangkok?

Eftersom min favoritdestination Koh Samed är svårbokad under högsäsongen har jag börjat söka efter andra. Kraven är väll inte så jättestora men det skall vara en fin strand och rent vatten. Normala priser och inte för exploaterat. Patrick nämnde 4 Rayong öar jag aldrig hört talas om på mitt forum, Koh Man Klang, Koh Man Nok, Koh Saket Petch, Koh Mun Nork, är det någon som känner till något om dessa öar så är det flera på forumet som är väldigt intresserade att veta mer. Klicka här för att komma till det inlägget på ThailandsForum.se

Min bloggkollega Perre i Chiang Mai skrev att han hade vart på Koh Khaam nyligen men där kunde man tydligen inte övernatta.

Utanför Sriracha (Chonburi) har vi den närmsta ön (tror jag), Koh Si Chang, omgiven av 8 småöar.

Är det någon som har varit på någon av dessa platser, eller känner någon som varit där, besök ThailandsForum och dela med dej. Här diskuterar vi förstås allt som har med Thailand att göra, politik, resor, skola, jobb, mm.

Och för er som undrar. Forumet är inte anledningen till att mitt liv ändrar riktning (förstås). Forumet finns för jag tycker om at hjälpa till och att jag lite smidigare vill dela med mig av mina erfarenheter. Slippa upprepa mig alltså. Kan jag också uppmana andra att bidra, är hälften vunnet. Välkommen.

Andra bloggar om: , , , ,

torsdag, november 30, 2006

Ahhh, äntligen...

Det var en fröjd att rensa skrivbordet i morse och packa lådor i eftermiddags. När jag gick ut genom entrén var det som om en sten föll från mitt hjärta. Äntligen fri igen. Fri att planera mitt eget liv, mig egen och andras tid. Första månaden skall bli lugn och skön men sen skall det hända saker.

Må det bära må det brista.

Yipii! Nu är man Jack-of-all-Trade igen!

Andra bloggar om: , , ,

onsdag, november 29, 2006

Nu satte mr-bråttom allt skägget i brevlådan

Det var samma sträcka som jag berättade om i ett annat inlägg. Trafiken stod nästan stilla och vi var ganska högt upp på gatan. Sikten var inte mer än 150 meter men tokpellen gick ut i mötande körfält ändå. Det tog bara 25 meter innan han stötte på patrull. Det gick så sakta att det var omöjligt för honom att komma in i rätt fil igen. Det såg dock inte ut som om han försökte. Som tur var låg det en infart precis där, så mötande fordon lyckades trixa sig förbi.

Detta upplevs ju inte alls som pinsamt för bilförarna. Frisk vågat hälften vunnet är deras måtto. I Thailand stannar man ju inte och skäller ut folk, så att det borde vara pinsamt, det finns inte. De ser snarare sig själva som smarta, och andra som dumma, än sig själva som de drumlar de är.

Han fortsätter givetvis framåt, fortfarande i mötande körfält.

Efter ytterligare 50 meter får han möte igen, och nu är det mycket trångt. Kö bildas bakom mötande fordon. Det tar en minut innan han kan gå in i rätt körfält igen, och öppna upp den filen han blockerat.

Tutor? Blinkande heljus?

Knappast!

Om någon blinkar eller tutar så är det han som felar, som vill uppmana de andra att lägga sig mot kanten, så han slipper gå in i sitt körfält igen.

Trafiken står stilla. Jag parkerar. Gående ser jag hur han ger sig ut i mötande körfält igen.

Andra bloggar om: , , ,

Hur stavar man Diana på Thai?

Diana undrade via sin blogg om jag kunde fråga min fru om hon kunde hjälpa till att stava Diana på Thai, så att det låter som Diana på Svenska när en Thai läser det. Hon får tydligen många olika förslag. Inte förvånad.

I vilket fall har jag postat hennes fråga på mitt Thailandsforum, och hoppas på att någon av mina besökare kan hjälpa till. Tyvärr kan jag inte kommentera på hennes blogg, och stavar inte heller speciellt bra på Thai (läser inget vidare heller).

Andra bloggar om: , , ,

tisdag, november 28, 2006

Även om det är trångt, så är det mysigt

Jag låg och tänkte på det i går, att det nästan är så att man borde nypa sig i armen ibland.

Jag gick och lade mig ganska sent och givetvis sov alla barnen redan som små stockar, i vår säng. Efter att ha flyttat på Emily och Josefine kröp jag ner hos Sebastian. Han låg där och snusade med ryggen åt mig. Jag började klia honom lite i nacken, inte direkt för att han tycker det är så mysigt, utan mer för att jag tycker det. Så här har man legat med alla barnen och jag ville bara säja att det är oslagbart. Och jag kommer göra det tills de vägrar.

Oavsett om man går och lägger sig tidigt, eller kommer hem sent, så är det så mysigt att klia lite innan man somnar.

Vad som sedan händer är en annan femma. Karusellen brukar gå igång strax efter midnatt, och hålla på tills tåget kör igenom rummet på morgonkvisten. Just nu är det Sebastian som är boven, båda gånger. När man får den första hälen inkörd i näsan, då vet man att det har börjat. Man vet att man har ungefär 1 timme kvar att sova (skydda sig) när han många timmar senare börjar skrika efter mjölken.

Ja, nu sover vi alla tillsammans igen. Det blev så, och får förbli så en stund. Mysigheten väger över.

Andra bloggar om: , , ,

Det var nära ögat, igen!

I morse höll vi nästan på att bli överkörda utanför tjejernas skola. Inte bara vi utan massor av andra människor klarade sig med en hårsmån. Poliskonstapeln som står och vaktar övergångsstället när barnen kommer till skolan, hade tydligt markerat för bilarna att nu var det dags att stanna, för nu skulle vi få gå. Vi hade redan hunnit halvvägs över när en blind (det måste han ju har varit) bilförare kommer från andra hållet. En ny Toyota Fortuner skall tilläggas. Folk hade börjat gå från andra hållet med, och det var inte mycket utrymme för denna bil att trycka sig igenom. Men det gjorde han.

Det gick inte fort, kanske 20 km/hr, men det är just ointresset att stanna som jag reagerar på. Antagligen hade han inte sett polismannens signal. Att folk var på väg över hade han inte missat, det var ju därför han hade sänkt farten. Så mycket för respekten för ett bevakat övergångställe utanför en skola, full med barn och föräldrar, precis innan det är dags för fösta lektionen.

Polismannen blängde knappt på föraren, han orkade inte ödsla energi antagligen. Själv ville jag slå på dörren, men avstod. Blängde på honom det gjorde jag, det kan jag lova.

Tur att ingen vart påkörd, men det är väll bara en tidsfråga. Eller, det händer nog hela tiden, ingen bryr sig ju. Det är bara jag som bryr mig känns det som.

Undrar vad han tänkte när han körde vidare?

Andra bloggar om: , , , ,

måndag, november 27, 2006

Nu är det ju snart jul gott folk!

Emily har börjat prata mycket om tomten nu. Hon gillar honom verkligen (om hon bara visste). Hon tycker så synd om mig för att han kom precis efter jag hade gått ut, förra julen ;)

Emily började berätta om allt hon ville ha. Hon vart lite orolig när jag sa att tomten nog inte förstår Thai. Allvarligt orolig. Emily är helt säker på att tomten finns, men visst, hon ser ju att han ser ut som en farang. Hon tänkte lite, och sa, - Pappa, kan inte du översätta till tomten?

Detta är julstämning för mig känner jag, när mina barn tittar på mig med DEN drömmande blicken, och pratar om tomten. Det var inte alls så förra året. Emily är ju 4 nu, och detta extra år gör stor skillnad.

Vi firar julen hemma hos John och Phueng, i vanlig ordning (4:e gången om jag inte räknat fel).

Julen får mej att tänka på lekgruppen som vi försöker starta upp. Mamma är intresserad av att hjälpa till åtminstone första gången, och John kan låna ut sitt gigantiska lekrum (bottenvåningen, med egen ingång och gräsmatta). Nu blir det av! Läs mer om detta på Thailandsforumet.

Andra bloggar om: , , , ,

söndag, november 26, 2006

Vilken bra helg det vart!

Det vart verkligen en lyckad dag hemma hos John & Phueng i går. Inte nog med att fruarna var glada, barnen lekte bättre än någonsin tillsammans. Jennifer har (med all rätt) haft lite svårt för att låna ut sina favoritleksaker, speciellt senare på dagen när de alla blir trötta. Emily och Josefine pratar ofta om det, att de inte får låna hennes leksaker. Tydligen har John och Jennifer, pratat om det och det verkade ha gett resultat. Tjejerna lekt hur bra som helst. Det var ett enormt lekrum de hade skaffat sig. Här kommer det bli mycket kul i framtiden. Alexander och Sebastian leker mest på olika håll men börjar spana in varandra nyfiket.

Tänk att så lite kan göra så mycket.

John överraskade senare med att sätta igång grillen, på sin nylagda gräsplätt. Han är ruggig på mat, och med ett got vin så det vart det en bra avrundning på dagen.

Trodde du ja!

Efter att ha lämnat hem familjen vände jag in mot stan igen. John och jag mötte upp med Peter på Mojos på Suhkumvit Soi 33 (den berömda pianobarsgatan). Mojos är ett härligt ställe med live musik och utan allt för mycket som stör en trevlig konversation. Vi satt där fram tills en bit efter midnatt. Första gången jag träffade Peter sedan han kom tillbaks till Thailand.

I morse sov jag fram till 11:30, men inte helt utan möda. Eftermiddagen tillbringade vi på Siam Park, en bit ut på Lardparo. De har verkligen ryckt upp sig sedan vi var där bara för ett par månader sedan. Jättemycket nya åkattraktioner även om vi kom för badet. Mersmak. Det skall bli skönt att sova snart.

Aha, bara 5 dagar kvar!

Andra bloggar om: , , , ,

fredag, november 24, 2006

Äntligen helg igen!

Det första jag skall göra när jag kommer hem är att koppla in vårt nyinförskaffade bredband. De andra datorerna skall kopplas in på nätverket, vissa via wifi och de andra via kabel. Jag skall bygga nätverk också, ja om jag får routern och bredbandet att fungera vill säja. För detta ändamål har jag köpt en egen Linksys router med inbyggt ADSL modem. ”Top of the line” och självinstallerande om man skall tro manualen. Nu skall det bli bevisat om även en dödlig kan lyckas med något av denna kaliber. ”Piece of cake” har jag hört, men aldrig trott på.

I affären hjälpte de till med att konfigurera routern det så förhoppningsvis eliminerare det ett par av de saker som annars skulle gått snett. Jag undrar hur TOT:s ledningar i huset ser ut? För av vad jag förstått är det ofta problemet för de med struliga signaler.

Sedan när jag är klar skall bli gott att korka upp en butelj gott rött vin för omväxlings skull. Det har varit lite väl mycket Singha öl på sistone.

– Ja, jag har syndat!

På Lördag förmiddag är det balettklass för Emily. Hon verkligen älskar detta och i Februari är det uppvisning igen. Medan Emily dansar tänkte jag att vi andra skulle åka och storhandla på Tesco/Lotus. Eventuellt åker vi sedan över till John och Phueng och badar på eftermiddagen och passar på att titta på deras nya lya. På Söndagen åker vi till vattenparken på Lardprao Rd., Siam Park, det vet vi säkert. Lite sunkigt men barnen älskar det.

Nästa vecka skall bli ytterligare en hälsovecka, någon som vågar hänga med?

Jag måste samla krafter till den stora dagen. Den 1 December då smäller det!

Andra bloggar om: , , , ,

torsdag, november 23, 2006

Har du vänt kappan efter vinden?

Kompisen tipsade om en artikel i DI: "Nya regeringen chockhöjer arbetsgivaravgifterna"

Man skall inte svänga kappan efter vinden, tydligen...

Alla nyrika sossar som klev över blocket är lurade. Jag kan inte annat än att småle. Gott åt dem var min första spontana tanke.

Storkapitalet tar alltså tillbaks dessa pengar för att rabattera storföretagen istället. Direkt eller indirekt. Det låter som Thailand där medelklassen skall betala alla skatter.

Nu drabbas ju andra också. Detta lär ju inte blåsa ytterligare liv i den stagnerande ekonomin, snarare tvärtom. Vad är baktanken med detta kan man undra? Har det vänt redan kanske, och de drar åt handbromsen direkt, för att räddas vad som räddas kan?

I och för sig tycker jag att sossarna och moderaterna har drivit ganska liknande politik. Det kan vara bra att de särar på sig lite. Det har ju inte vart skillnader som natt och dag direkt.

Andra bloggar om: , , ,

Hoppsan, vad hände med bloggen?

Jag tröttnade ganska ordentligt på bloggen i morse. Framför allt är det uppgraderingen till beta som retar mig. Massor av saker som fungerade, men inte längre. Jag börjar undra om jag kanske varit inne och ”grottat” för mycket i min ram så jag bytte till en fräsh. I vilket fall, en Beta är en Beta, så det är inte mycket att gnälla över..

Ja, ja, jag skall fixa till den lite mer, men snälla vänta lite. Eller som de säjer här i Thailand:

- Yai Yen Yen (Kyl ner ditt heta hjärta: typ)

Andra bloggar om: , , ,

onsdag, november 22, 2006

Lekgrupp för Svenska barn i Bangkok

Jag har startat upp ett forum som framför allt kommer att fokusera på oss som bor i Thailand mer eller mindre permanent. Framför att kommer jag starta egna trådar inom områden som intresserar min närmsta krets. Vad det blir utav det återstår att se!

Just nu är det ganska innehållslöst så har du några frågor som du tror jag kan besvara, ta din chans, för jag kommer besvara allt.

Just nu diskuterar vi när, var, och hur vi skall starta upp en lekgrupp för svenska barn här i Bangkok. Till en början kommer detta handla om max 2 dagar i månaden, över helger.

Svarar du ja på någon av nedan frågor, är vi mycket intresserade av att komma i kontakt med dig.

Har du småbarn med svensk anknytning?

Kan du tänka dig att jobba med detta?

Har du lyft ett liknande projekt tidigare?

Klicka här för att komma till just denna diskussion, under tema Hem & Skola på forumet!

Har du annan expertis om Thailand är du också givetvis välkommen att dela med dig

Andra bloggar om: , , , ,

tisdag, november 21, 2006

Vill de inte leva, mopedisterna?

Kan inte låta bli att förundra mig över framförallt motorcyklisterna här i Bangkok.

När jag blinkar för högersväng, och kryper ut mot mittlinjen för att göra min sväng, hur kan de då vara så dumma att köra om mig på yttersidan, i över 80 km/hr?

Det är bara en tidsfråga innan jag klipper min första moppe. Garanterat kommer jag få skulden.

Har de dödsönskan?

Kan någon förklara detta för mig?

Andra bloggar om: , , ,

Återbesök på Jatujak Market

Den här gången skulle vi möta upp vår flip-flop tillverkare samt försöka finna ut en leverantör av Thai silkes produkter, framför allt dekorativa produkter (tallriksunderlägg, dukar, mm). Allt vi funnit över Internet har varit alldeles för dyrt. Det var hela familjen som gav sig iväg. Med barnvagn forcerade vi de trånga gångarna, många gånger med våld.

Flip-flop tillverkaren har sin fabrik i Nonthaburi så det passade oss bättre att möta upp honom där, i hans butik i Jatujak, även om det är på helgen och ganska stimmigt. Han hade med sig ett par prov på vad han kan göra, som liknar det vi vill ha. Problemet vi har är förstås den låga kvantiteten, annars står de ju på rad. Samma sak med silkesprodukterna.

Jatujak (Chatuchak) market kallas också weekend market, och ett måste besök nu under vintersäsongen. Oj vad med saker man kan handla där.

Det verkar inte finnas något mellanskikt av leverantörer i Thailand. Antingen har de mycket, eller inget. Även om man erbjuder sig att betala extra för små kvantiteter är de inte intresserade (de som kan sitt jobb). För mycket jobb för alldeles för lite pengar. För det är ju som så, att för chefen så är det lika mycket jobb att tillverka 10 kepsar, som 10,000 (ja nästan i alla fall).

Småknallarna som jobbar ut från altanen är ju något man vill undvika. Det är kvalitet enbart acceptabel för den lokala marknaden, i mina ögon sett.

Man får helt enkelt ljuga och säja att det är testorders och att kunden är en hyperstor spelare i Skandinavien som vill testa nya grepp. Jag gillar inte att ljuga men det är enda chansen att få något att hända. De tror inte på dig ändå, men är för kåta på pengar för att våga nobba dig. Säjer du som det är, tror de på dig, ger dig ett leende, och NO action.

Andra bloggar om: , , , ,

måndag, november 20, 2006

Bankomaten åt upp mitt kort

Jag kom precis från banken där jag fixat ett nytt ATM kort. Det förra glömde jag kvar i maskinen där jag bor. Jag gjorde ett uttag och blev stående med kvittot, när jag som vanligt tyckte balansen var ganska mycket lägre än vad den skulle vara. Funderare som jag är så försvann jag in i min egen värld en stund. Tillräckligt för att glömma kortet.

Sekvensen för att få pengarna, kvittot, och sedan kortet är fel tycker jag. Lätt att glömma kortet eftersom det är det sista du får, ganska många sekunder efter det andra.

Det tog i alla fall 3 dagar innan jag saknade kortet. Ytterligare 4 timmar att spola tillbaks tejpen till senaste gången jag sett kortet. Som tur var åkte det nog in i maskinen för inget saknas.

Med pass, arbetstillstånd, och bankbok gick det lätt som en plätt att fixa ett nytt kort. Det andra var trasigt så jag hade behövt göra detta ganska länge i vilket fall. Ytterligare en milstolpe avverkad.

Andra bloggar om: , , , ,

Tänk om de kunde hjälpa varandra?

Så lite skulle kunna göra så mycket!

En kvinna försöker komma ut på leden, nu i morse. Det är en liten väg, en fil i var riktning. Det är en del trafik i båda riktningarna men det går ganska sakta. Jag missar henne helt eftersom jag inte ser att hon är på väg ut förrän jag stannat mitt framför hennes utfart (ett garage). Pinsamt förstås. Bakom mig ser jag sedan hur hon glider ut mellan mig och bilen bakom (hon skall i andra riktningen).

I motgående riktning går det något fortare. Nu ser jag hur hennes nos tittar ut i det körfältet. En Jeep närmar sig. Det finns utrymme att komma ut nu eftersom det är en lucka till detta fordon som närmar sig. Parkeringsvakten som försöker hjälpa till håller manande upp handen mot Jeepen.

Jeepen saktar ner något, blinkar med alla ljusen, och tutar. Med detta försöker han förtala att.

Här kommer jag. Jag har sett dig men har du sett mig? Jag tänker inte stanna nämligen.

Jag undrar när dessa människor skall börja samexistera.

Andra bloggar om: , , ,

fredag, november 17, 2006

Finns det fotbollsspelare i Phuket?

Säsongsupptakten för Scandinavian Vikings har varit sådär. Kanske den sämsta någonsin faktiskt. 5 spelade matcher och bara 1 poäng.

Yup, bara 1 poäng, av 15 möjliga!

Laget är bättre än på länge så detta är lite besynnerligt. I stället för att harva på övre halvan slåss vi nu om sista positionen.

I vilket fall. Vi spelar en turnering i Phuket den 25-26 November och skulle kunna behöva ytterligare 2-3 spelare. Vi siktar på att vinna den givetvis. Någon som känner någon i Phuket som kan lira boll?

Andra bloggar om: , , ,

Barn & Skola: Jag behöver ditt råd!

Det är det här med det Thailändska skolsystemet, det som inte finns, och det jag skrivit om förr, som gnager igen. Det är framför allt i min döttrars skola som jag regelbundet kommer i kontakt med det, eller inte kommer i kontakt med kanske är en bättre beskrivning.

När vakterna som vanligt stod i grinden och dissade elever för sen ankomst, kände jag att det räckte. Jag var så här nära (2mm) från att be tyrannen att gå och göra något vettigt i stället. För att sedan gå (läs: springa) upp på personalkontoret och fråga varför det skall behöva vara på detta viset.

Jag vet redan deras svar, och jag har redan svar på dem. För att summera deras inställning: kvantitet framför kvalitet, bara för att det är enklast och det enda de förstår. Tyvärr.

Ja, jag vet, Thailand är ett U-land. Men. Bor man i Bangkok glömmer man bort det ibland.

Jag vill försöka göra något bra i denna skola. Hade jag kört mitt vanliga ”race” kunde det kanske gått överstyr och liksom drivit in mig i en återvändsgränd, och det vill jag inte, inte i detta fall. Speciellt inte eftersom jag antagligen hade varit tvungen att göra det på Thai, och det hade blivit lite ”smalt”, (vilket är en underdrift). Här vill jag verkligen gå framåt. Det är ju mina barns skola.

Min tanke nu när jag lugnat ner mig är att jag skall skriva till dem. Ansöka om ett möte med någon i ledningen, för att diskutera deras bestraffningssystem bla. Jag tänkte lite fint påpeka att om jag inte får svar så tar jag upp det på nästa årsmöte istället. I Emilys första termin, när jag skickade frugan som budbärare för att boka ett möte, kom hon tillbaks med budskapet: - vad vill du ändra, de gör vad du vill (och underförstått: bara de slipper prata med dig).

Jag vill inte väcka tigern som sover, men jag vill gör skolan lite bättre. Så lite måste jag nog ruska den. Jag tror jag kan, även om alla säjer att det är omöjligt. Det sa de på ABAC också, och där hade de alltid fel, även om jag tröttnade på att ställa mig på tvären i slutändan.

Jag undrar, finns det någon annan där ute som har kännedom om den thailändska kulturen, som kan ge mig några bra råd, så skulle det uppskattas.

Otroligt att jag inte kan skriva korta paragrafer, jag fattar inte...

Andra bloggar om: , , ,

torsdag, november 16, 2006

Bloggen min, den med eget liv

Min uppgradering är inte alls spännande. Kommentarer visas ibland, ibland inte. Det funkar dåligt överlag. Det är fortfarande en beta så man kan liksom inte klaga.

Jag försökte konvertera till WordPress tidigare men det gick inte. Och nu med Beta är det omöjligt. jag hittade en sajt som kan konvetera från RSS till blogg, och sedan därifrån till WP. Kommentarerna försvinner då tyvärr och jag vet inte om jag är så pigg på det, de hör ju till liksom.

Ha tålamod.

Andra bloggar om: , ,

tisdag, november 14, 2006

Pat Krapao Gai på Nana Hotell

Även om jag höll dem som god 1:a på Pat Krapao Gai för 6-7 år sedan, är ju Nana Hotell, på Sukhumvit soi 4, känd för annat än deras lunchbord.

Krapao är alltså basilika, och Gai kyckling. Jag brukade be dem lägga på ett kai dao (stekt ägg) eftersom jag tycker det höjer smaken. Denna rätt innehåller av tradition också en hel del chili, och bör så göra. Är man lite känslig av sig bör man nog be om en mjukare variant. Be för böveln inte om en extra stark för att imponera på din omgivning.

Varför skriver jag om denna rätt undrar du kanske, när det finns så mycket annat att skriva om detta beryktade hotell. Nana hotell ligger ju också mitt emot det ökända Nana Plaza, ett 4:a våningars Go-Go bars komplex, samt håller det ökända Angels Disco på sin bottenvåning. Så, något roligare måste det ju finnas att skriva kanske du tycker?

Nä, roligare än så här blir det inte.

Deras Pat Krapao Gai med Kai Dao var det alltså: Det är världsklass på deras variant. I stället för att hacka kycklingen till färs så gör de den som en gryta. Själva grytvarianten gör ju att den ”nästan” blir som en annan rätt. Även om ingredienserna är mer eller mindre densamma. Ledtråd. För er som varit på Filipinerna måste jag säja att den påminner lite om den typen av mat, fyllig och såsig.

I vilket fall. Min kompis och hans flickvän hade den intressanta smaken att bo på just detta hotell när de var på besök förra året. Jag tog med mig hela familjen för att besöka dem. Dagtid förstås. Det vart en lunch tillsammans nere i hotell restauranten.

Och vet du att!

De körde denna Pat KraPao Gai fortfarande, efter så många år! Samma stuk. Helt otroligt. Ett måste om du gillar mat och reser igenom Bangkok.

Dock, man tar inte en småbarnsfamilj till denna plats efter mörkrets inbrott. Om du undrar varför: ladda ner One Night in Bangkok av Björn och Benny, så förstår du. Tro mig, den låten skriver man inte om man inte kan Bangkoks nattliv, inifrån och ut. Den var till och med förbjuden att spela under ett par år, så avslöjande är den.

Andra bloggar om: , , , , ,

Det är pappas dotter det!

När jag kom hem igår låg Josefine och slumrade i soffan. Klockan var 18:00 och hon var trött, hon hade nämligen missat att sova lunch i skolan. Vi hade glömt packa ner hennes gose-trasa. FÖR. Man kan inte vila på lunchen utan den. Så det så.

Klockan 19:30 sov hon fortfarande så vi beslöt att försöka få henne att sova hela natten. Och det gjorde hon ju förstås. Här har hon ju lite att brås på. Hon vaknade som en lite lärka klockan 6:30 och sjöng hela vägen till skolan. Väl där dubbel-konstaterade hon att goan var med. Och det var den.

Själv tillhörde jag länge skaran som utan problem klippte 12 timmars sömn. Bröderna var/är likadana. Jag misstänker att farsan sitter på sömngenen, för mamma kan jag inte minnas någonsin varit en sjusovare.

Priset tar dock kompisen Limbis från tonårstidens Norrviken. Efter den obligatoriska Fredagsfesten ringde man honom på Lördagen för att stämma av gårdagen. Fylla luckorna så att säja.

Vid 17:00 svarade hans mor: - Nej, Pär han sover fortfarande. Jag vill inte väcka honom, han verkar så trött. Ring senare.

Vid 20:00, innan man skulle på igen, provade man igen. Hans mor svarade, förstås: - Nej, oj, Pär är så trött. Kan du inte ringa imorgon igen?

Man brukade slutligen få liv i honom efter Lunch på Söndagen. Detta hände ofta. Limbis, mycket kan man säja om honom, men sova det kunde han.

Andra bloggar om: ,

måndag, november 13, 2006

Filmsnutt från Soi Dao

Här kommer en presentation i form av filmsnutt från Soi Dao, den närmsta byhålan, från byn där Plairs mamma bor. Det är en ofarlig resa på ca 18 km. Alldeles för dålig väg för att NÅGON skall kunna få upp någon fart. Det farligaste man kan göra på den är antagligen att gå hem på fyllan utan reflexer.



Andra bloggar om: , , ,

söndag, november 12, 2006

Tillbaks i storstaden

Söndagseftermiddag och tillbaks från helgens äventyr. 3 timmar tog hemresan. Nytt rekord. Denna ”nya” väg klipper som sagt var resan med ca 120 km och spar oss ca 2 timmar. Synd att jag inte provade den tidigare.

Jag glömde telefonen i Bangkok. Trodde inte jag skulle vara så saknad men det var hela 15 missade samtal, jösses, det måste vara rekord det med. Jag började nästan undra vad jag skulle med den till.

Nu skall jag pumpa upp det jag skrev utifrån djungeln. Allt i korrekt tid.

lördag, november 11, 2006

Ordspråk och sägner

Jag minns att morfar brukade säja att om man går runt och drar in snoret när man är snuvig, så blir det till slut förstoppning och man dör. Det var antagligen ganska irriterande att lyssna på det, och mer en pik på att man skulle gå och snyta sig. Jag vet inte om han sa detta mer än en gång, men jag trodde på det ganska länge. Det fungerade ganska bra och jag tror inte jag tagit för mycket skada av det.

De har sina egna metoder att få som de vill här, de vuxna i Thailand. I morse när ett av barnen satt och knackade på en vägg på verandan, som var i plåt, hörde jag Plair och hennes mamma skoja med barnen.

- Knackar du sådär så väcker du ödlorna till slut. Ödlor äter småbarnshuvuden, det vet du!

Jag tycker det var lite småroligt skojat. Inte så pedagogiskt kanske, men ett bra sätt att få dem att sluta, och kanske dröja med att göra om det. Mer logik för ett barn än att förklara att man tycker det är ett jobbigt ljud. Det tyckte ju inte de.

Tanken slog mig igen. Jösses vad jag börjar förstå mycket av de konversationer som sker runt omkring mig. Även när de sluddrar på fyllan, pratar med dialekt, eller pratar fort, är jag många gånger med. Jag behöver gissa mindre och mindre. Tyvärr så är det spontana ordförrådet dåligt så när jag får en fråga stockar det sig som oftast. Jag tror att jag är i ett jätteläge att ta ett par rejäla kliv framåt. Jag måste få tid till att ta tag i detta. Hemma har vi ju valt bort Thai när jag är inblandad.

Min Thai är inte imponerande efter dessa 10 år.

Någon som har hört några andra roliga ordspråk, eller sägner?

Andra bloggar om: , , ,