tisdag, december 30, 2008

Första gången på skridskor




Sebastian ville inte åka men för tjejerna gick det jättebra. Där vi åker är nere vid badplatsen. Där vet man hur djupt det är om det skulle brista....

söndag, december 28, 2008

Norrvikssjön frusen igen




Ännu har det inte gett sig ut för att åka skridskor men det är nog en tidsfråga. Är det inte vackert så säg.

Nu är det kallt igen




Helt plötsligt blir det kul med promenader igen. Ingen snö men bra kallt. Man skall inte klaga.

torsdag, december 25, 2008

Kul julklapp




Den radiostyrda bilen han fick av gammelfarmor hade han mycket kul med. Gammelfarmor - ja inte kan man kalla henne gammelmormor bara för att hon är min mormor. Farmors mamma får bli gammelfarmor från nu.

Överlag måste jag säga att barnen fick mycket bra julklappar även om jag själv gärna skulle vilja hoppa över den kommersiella delen av julen.

tisdag, december 16, 2008

I dessa tider är man gladare över mindre

Vi går ju in i en oviss framtid. Ingen vet hur lång tid det tar innan det vänder. Jag satt härom dagen och listade mina olika scenario, allt från bästa till sämsta.

Så här långt har ju allt gått som på räls. Förstahandskontrakt, dagis och förskoleplats på gångavstånd, fast anställning med hyfsat betalt, har varit medlem i A kassa i över 1 år, och som grädden på moset är Plair är studiemedelsberättigad och pratar redan svenska obehindrat.

På detta kan sägas att jag ÄNTLIGEN kommit igenom mina 180 föräldradagar till lägstanivå (60 kr om dagen typ). Jag kan alltså vara pappaledig på riktigt om jag vill.

I värsta fall får jag sparken i nästa runda (50/50 skulle jag tro) och då får jag väl 3 månaders uppsägningslön som kan följas upp med föräldraledigt i kanske 1.5 år. Nu kan jag inte vara i Thailand så länge och lyfta föräldrapenning men 9 månader skall vara ok. På detta skall läggas barnbidrag och eventuellt skolpeng. Sedan kickar den urlåga a kasseersättningen in...

Inget sopigt sämsta scenario va!?

Chefen och chefens chef har godkänt att jag tar ut en dag i veckan med föräldrapenning. (jag har ju stora barn så om de hade ställt sig på tvären hade jag nog inte åberopat mina rättigheter) Jag var orolig att de skulle ogilla detta eftersom min resurs inte ersätts i dessa tider. Lite tveksamma i början men när de funderat ett tag var det inga problem, rentutav bra. Vi hjälper företaget att spara pengar. Det var också så jag hade hoppats att de skulle tänka.

Det skall bli riktigt skönt att gå ner till 4 dagars veckor. Och jösses!? - det skulle kunna gälla för 2-3 år! Det skall bli roligt och skönt att tillbringa mer tid med Emily på tu man hand. Dessutom hoppas jag att kroppen skall få mer ro när jag kommer hinna med privatlivet på ett annat sätt.

Jag tänker en hel del på barnen och tonåren Även om jag inte tror någon av dem har gener att bli lika jobbig som jag var så skadar det inte att vara på sin vakt. Tonåren kan komma att bli en utmaning och om det blir så är jag rädd att det redan är kört. Det är en stor utmaning att aldrig tappa greppet utan att istället bygga förtroendekapital.

Mina x jobb och andra hobbies skall jag förpassa till kvällstid, efter barnen somnat. Och i ärlighetens namn - om det inte var som så att jag funderade på att någon gång starta eget skulle jag droppa alla x-jobb. Någon lyxkonsumption är det inte tal om, det intresserar mig inte en sekund - speciellt inte om valet står mellan det och barnen.

Det blir mer och mer tydligt att för mina barn är min tid och tålamod viktigare än mina pengar - när detta inte är längre är sant då är loppet kört.

söndag, december 14, 2008

Årets julgran ser ut så här




Jättesnygg eller hur?

Tänkte ha en riktig gran med det vart en silvergran i år igen. De är så jäkla snygga så man lätt kan förväxla dem med den bästa av plastgranar. Plair trodde jag skämtade när jag skulle till att fylla på vatten i foten.

Sparsamt dekorerad även om den inte är riktigt färdig. Vi handlade ytterligare kulor men de hade glömt att lägga i snören i förpackningen. Det blir inget glitter - vet inte varför men jag har tröttnat på det.

God jul!

fredag, december 12, 2008

Det blir svårt att kalla Svenskar för rasister efter den här kvällen

Många är de invandrarlag jag mött i fotboll på olika nivåer, många är de gånger då ordet rasist har nämnts - fel domslut, hårda kommentarer, hårt spel.

Det är alltid de jävla Svenska rasisterna fel - Vad skönt det måste vara att alltid ha dem att skylla sina tillkortakommanden på.

I kväll vann Kevin från Malta Idol 2008. Det tog bara ett år för Kevin att lära sig svenska och vinna våra hjärtan.

Och hur vann han våra hjärtan kan man undra? Först och viktigast - han visar tydligt att han gillar Sverige och Svenskarna... (En viktig ingrediens för att över huvud taget kunna ställa några krav på sin tillvaro här kan man ju tycka.) Dessutom var han en fantastisk artist som vi inte var sena att erkänna.

Jag noterade även att av dem som gick till final var ytterligare 4 av utländsk härkomst. Detta summerar vad jag själv känner. Invandrare kan, om de vill, tillföra Sverige mycket, och Svenskar erkänner detta.

Överallt ser jag Svenskar umgås med folk av utländsk bakgrund som om de vore bröder. För dem som känner sig utanför undrar jag - Varför?

Varför har du inga Svenska vänner? Undviker du dem?

Fel namn, fel utseende - det är dags att skrota de ursäkterna och ta tag i livet på allvar. Välkommen till Sverige, det antagligen minst rasistiska landet i världen.

Framtiden är din och möjligheterna många.

Lucia på dagis



fredag, december 05, 2008

Min tand är lös, min tand är lös, min tand är lös...




Emily har verkligen gått och väntat på detta - den första lösa tanden. Nu är man ju inte i det läget själv att man hoppas att ens tänder skall ramla ut men visst förstår man hennes lycka :)

torsdag, december 04, 2008

Det svenska utbildningssystemet verkar suga fett

I veckan diskuterade jag kunskapsnivåer med en kompis i Bangkok. Hans dotter är ett år yngre än Emily och skriver redan 100 ord. I hennes skola oroar man sig för hennes eventuellt bristande oförmåga?? Emily skriver Emily och det är ungefär de bokstäver hon är trygg med. Skolan i Bangkok är visserligen en Internationell toppskola, Pattana men ändå.

Emily skrev sitt namn på Thailändska för över 2 år sedan. I den skolan hon gick började de med bokstäverna redan vid 2.5 års ålder. Detta var en Thailändsk privatskola och ingen Internationell. Jag tyckte det var lite väl, speciellt eftersom bokstäverna som skulle skrivas var så små och hennes motorik inte i närheten av att klara det.

Jag har väl alltid tyckt att lek är viktigt men nu är det som så att Emily har varit på mig om att lära sig skriva och läsa. Några av hennes kompisar kan redan. Jag utgår från att de lärt sig hemma och inte i förskolan. Vi har alltså börjat ta tag i detta på egen hand. Samtidigt gissar jag att det är dags att ta tag i de andra ämnena. Matematik har vi redan börjat med. Sjukt hur olika Josefine och Emily räknar! Nästa investering blir nog en jordglob. Geografi är kul.

Mina farhågor bekräftades i dagens pappersutgåva av DN. Artikeln heter "Medelmåttiga studieresultat i Sverige". Man rangordnar bla. 15 åringars (OECD länder) kunskaper i de naturvetenskapliga ämnena.

De Svenska ungdomarna placerar sig visserligen framför de Amerikanska (knappast en styrkemätare) men en bra bit bakom länder som Kanada, Japan, Australien, och Korea. De Finska studenterna är outstanding.

Med dagens artikel får jag bekräftat att den svenska skolan inte räcker till. Varje dag passerar jag ett mellanstadiefönster på Emilys skola och jag skräms över bristen av engagemang läraren i det rummet visar. Visst - det kanske är ett undantag, men det tror jag inte. Det finns ingen annan utväg än att själv utbilda sina barn - liksom ligga steget före så att de får chans att lära på sitt sätt, och i sin takt.

Jag är väl medveten om att många föräldrar redan anammat detta och det är väl antagligen det som bidrar till att deras barn sedan sticker ut kunskapsmässigt?

I Sverige säger de att vi har mindre och mindre tid över för våra barn och att allt mindre av den tiden är kvalitetstid. Kanske kan vara en bidragande orsak?

Det är lite sent att komma på detta men bättre sent än aldrig.

Jag har redan pratat med min chef om att gå ner till deltid. Idag har jag nog bestämt mig. Årskiftet ungefär. Mitt nästa ideella åtagande skall bli att lära mina barn allt som behövs lära sig om livet, och lite till :)

Så där ja - där gick min bärbara dator slutligen på lunch

Det var väl bara en tidsfråga hur, var och när men det var jag som snubblade på sladden och drog ner den på golvet. Ett något oväntat öde.

Tur att det var jag! Nu sprack skärmen på riktigt. Listan var klar och det var en tidsfråga innan jag skulle skicka den till ASUS garantiverkstad i Holland. (handlade den i Bangkok inklusive 3 års internationell garanti) Listan omfattade flera garantiprylar.

Istället tjänade ASUS 5,000 kronor på ett felsteg. Grattis till dem!

Jag brukade ha en backupdator men inte mer. Nu blir det att ta sig ner till Bredden och skaffa en ny. Funderar på en stationär färdigbyggd (hinner inte bygga själv). Vi behöver främst en ordentlig dator som är fastlimmad i arbetsrummet och inte en som tar jobbet ut på umgängesytorna. Dessutom har jag ju en bärbar via jobbet (som jag skriver på nu).

Och jösses vilken tur att jag gjorde en backup så sent som i Söndags kväll. De här backupstationerna som jag nu har två av är värda sin vikt i guld - när datorn krashat OCH du har en backup gjord. Nu hade jag planerat lite andra hål för mina sparpengar men en dator får det bli.

EVENTUELLT har jag en försäkring som kan tänkas täcka detta. Tecknade en hemförsäkring som jag har för mig jag inkluderade en drös småtillägg till - bland annat drulleförsäkring. Fast den datorn lär jag ju få vänta på oavsett så.

Just nu är jag så sjuk som bara en kille kan bli så den slutliga strategin lägger jag på is. Är du kille förstår du :)

Sjukt vad snabbt man kan bli sjuk!?

Strax innan det dagliga träningspasset på lunchen kände jag mig hur stark och motiverad som helst. Efter det bara dalade det. Ont i halsen, ont i ögonen, megatrött mm. Tog med mig datorn hem även om jag nog trodde jag skulle jag skulle vara ok dagen efter. På kvällen vart det bara värre.

Med en insjuknande Emily var det inte så mycket att bråka om. Hemma blir det resten av veckan. Fördelen med att vara riktigt sjuk är ju den att man inte ens orkar fundera på vad missar på kontoret. Sjuk på riktigt typ.

Synd. Jag som precis börjat sova bättre. Provköpte Melatonin här om veckan och det verkar fungera. Vart tvungen att importera eftersom Melatonin numer är receptbelagt i Sverige. Bättre sömn trodde jag skulle vara = bättre immunförsvar men icke sa nicke. Inte den här gången. Har också skaffat tillskott av D vitaminer för hela familjen - för nu är det mörkt på riktigt.