I dessa tider är man gladare över mindre

Vi går ju in i en oviss framtid. Ingen vet hur lång tid det tar innan det vänder. Jag satt härom dagen och listade mina olika scenario, allt från bästa till sämsta.

Så här långt har ju allt gått som på räls. Förstahandskontrakt, dagis och förskoleplats på gångavstånd, fast anställning med hyfsat betalt, har varit medlem i A kassa i över 1 år, och som grädden på moset är Plair är studiemedelsberättigad och pratar redan svenska obehindrat.

På detta kan sägas att jag ÄNTLIGEN kommit igenom mina 180 föräldradagar till lägstanivå (60 kr om dagen typ). Jag kan alltså vara pappaledig på riktigt om jag vill.

I värsta fall får jag sparken i nästa runda (50/50 skulle jag tro) och då får jag väl 3 månaders uppsägningslön som kan följas upp med föräldraledigt i kanske 1.5 år. Nu kan jag inte vara i Thailand så länge och lyfta föräldrapenning men 9 månader skall vara ok. På detta skall läggas barnbidrag och eventuellt skolpeng. Sedan kickar den urlåga a kasseersättningen in...

Inget sopigt sämsta scenario va!?

Chefen och chefens chef har godkänt att jag tar ut en dag i veckan med föräldrapenning. (jag har ju stora barn så om de hade ställt sig på tvären hade jag nog inte åberopat mina rättigheter) Jag var orolig att de skulle ogilla detta eftersom min resurs inte ersätts i dessa tider. Lite tveksamma i början men när de funderat ett tag var det inga problem, rentutav bra. Vi hjälper företaget att spara pengar. Det var också så jag hade hoppats att de skulle tänka.

Det skall bli riktigt skönt att gå ner till 4 dagars veckor. Och jösses!? - det skulle kunna gälla för 2-3 år! Det skall bli roligt och skönt att tillbringa mer tid med Emily på tu man hand. Dessutom hoppas jag att kroppen skall få mer ro när jag kommer hinna med privatlivet på ett annat sätt.

Jag tänker en hel del på barnen och tonåren Även om jag inte tror någon av dem har gener att bli lika jobbig som jag var så skadar det inte att vara på sin vakt. Tonåren kan komma att bli en utmaning och om det blir så är jag rädd att det redan är kört. Det är en stor utmaning att aldrig tappa greppet utan att istället bygga förtroendekapital.

Mina x jobb och andra hobbies skall jag förpassa till kvällstid, efter barnen somnat. Och i ärlighetens namn - om det inte var som så att jag funderade på att någon gång starta eget skulle jag droppa alla x-jobb. Någon lyxkonsumption är det inte tal om, det intresserar mig inte en sekund - speciellt inte om valet står mellan det och barnen.

Det blir mer och mer tydligt att för mina barn är min tid och tålamod viktigare än mina pengar - när detta inte är längre är sant då är loppet kört.