Blekfis tillbaks från löpning

Största problemet lär bli solen på lördag. Match med vikings då alltså. Nu håller vi på att packa ihop för att åka till Bangkok. Vi åker buss.

Egen plockad middag

Nyfiskade ostron till kvällsmat. Återstår att se hur mycket whiskey som går åt. Än på länge har vi inte stått vare för någon byfest. Peppar peppar!

Dags att kolla in fruktträden

Det verkar som om inläggen går iväg om jag går en bit upp på grannens tomt. Nu skall de bli fler och kortare.

Morfar på besök

När jag vaknat och legat och dragit mig i någon timme hade barnens morfar hunnit komma på besök. Han så hyfsat fräsch ut. Otroligt att se hur bra han klarat sig mer eller mindre utan pengar.

Det första han gnällde över var förstås att han var fattig och inte kunde förstå vi inte hjälper honom. Inget konstigt med det egentligen.

Plair har skickat lite men inte varje månad. Dags att ändra på det nu när Plair fått jobb. Det var ju trots allt han som bekostade hennes utbildning. Hans pensionsförsäkring.

Det skulle dock vara ruggigt skönt om han lade pengarna på annat än sprit. Vet inte hur mycket eller hur ofta han dricker nu för tiden. Det blir beckmörkt redan vid 19.00. Det kan förstås lätt bli astråkigt för en ensam 70 åring.

Inte lätt för gubben för så snart han får pengar så får han massor av kompisar. Vi får försöka distribuera ut pengarna över månaden och hoppas att han inte belånar dem.

500-1000 kr extra i månaden gör STOR skillnad ute i byarna. Nackdelen för oss är att Plairs föräldrar är skilda så de får dela på det på något vis. Plairs mamma klarar sig visserligen bra på egen hand men visst skall även hon ha det lite bättre. Hon tar ju även hand om sin sonson.

Jag vill inte att pengarna skall gå till mer sprit, spel, eller till att öka deras kreditvärdighet på svarta marknaden. Jag tänker INTE betala av några idiotlån.

Lite synd också att marken de bor på är styvfaderns. Även om han är kanon vill jag inte renovera eller bygga nytt där. Skulle de bryta upp är allt som bortblåst. Det skulle annars vara en trevlig investering, att börja bygga ett hus till familjen. Här är det igen synd att Plairs pappa bor på annat håll och enklare. 2 hus blir det aldrig under vårt beskydd.

Tisdagskväll i byn

Det är lite intressant att se hur Plairs bror förhåller sig till sin son när han kommer på besök. Det är ju Plairs mamma och hennes nye man som tar hand om grabben hans. Pii är 7 år gammal nu och har bott permanent hos mormor sedan han var 3. De första åren försökte hans föräldrar men det var mycket hattande fram och tillbaks.

Plairs bror, Peao, åkte ju med oss i minibussen. Han har inte vart hemma på ett. Ringer väl inte så mycket heller. Ung kille, ca 24.

Jag har ju dragit med han till byn förr så jag ser ju skillnaden. Grabben hans ignorerar numer honom totalt. Förr fanns det hopp. Han tyr sig till mormor och hennes nye man. Mannen som heter Narai gillar jag 100%. Samma ålder som mig (men ca 10 år yngre än sin kona). Han har inga egna barn. Behandlar Pii som om han vore hans egen.

När Peao kommer backar han och låter Peao visa vart skåpet skall stå.

Det bubblar nog en del under ytan både hos styvfar, far, och son.

I vilket fall Peao låtsas som ingenting, Pii låtsas som om Narai är hans far och vi andra dricker whiskey och låtsas som ingenting.

Frågan är om inte det är det bästa. Varför skaka om känslorna mer än nödvändigt när det inte finns några avsikter att förändra. Jag tror alla brys sig MYCKET mer än de visar.

Kusinerna bröt isen ganska snart

De sa knappt hej till varandra men nu efter en timme har de både börjat leka och prata med varandra. Jag tror och hoppas mycket på denna resa, i fråga om språkutveckling. Kusinen Pii hade förstås blivit lite större. Han ligger ca 7 månader före Emily, fyllde 7 i december.

Emily i hängmattan

Lite om tekniken på resande fot

Ingen långsiktig lösning kanske men alltid något. Med min bluetoth koppling mot Plairs telefon kan jag skicka över textfiler jag skrivit på min dator. Textfilerna kan jag sedan kopiera för att sedan klistra in i ett blogginlägg. Troligtvis skulle jag kunnat ordna med en dial-up connection över mobiltelefonen men har inte skaffat något sådant konto.

Detta inlägg plus det innan kommer alltså från minibussen.

Så det kommer bli fortsatt bombning här på bloggen även om texten kanske kommer senare (när jag har tid att koppla ihop apparaterna).

En sak som slår mig är hur blixtsnabbt blogginläggen går upp. Bilderna ligger ju på 400 kb så det borde inte gå på ett ögonblick, men det gör det. Klart snabbare än i Sverige.

John har tråkat mig en hel del för mina on-line aktiviteter - och med all rätt kanske man skall säga. Jag tar åt mig av det. Nu vet inte jag om hans alternativ är bättre (dricka öl med kompisarna) men visst har han en poäng.

Från motorvägen

Skriver detta från minbussen så ursäkta för skakiga bokstäver ?!

Chauffören ser som sagt var lite sliten ut. Som tur var är det hans minibuss. Hoppas den är oförsäkrad också för då kanske han kör med ännu mer marginal. För säkerhetsskull mutade vi honom med 500 extra om han tog det lugnt. Vet ej om det gav önskat resultat (har ju inget att jämföra med).

Utmaningen nu är att hitta bakvägen till Soidao. Jag han ju bara köra den 2-3 gånger och det var en himla massa vägbyten som jag inte är hundra på. Vi spar åtminstone 1 timme så den vill jag inte missa. Dessutom borde chauffören kunna andas ut lite.

5 min senare: han svängde precis av på rätt ställe.

Av de 3500 får han 2500 och MR T 1000. 1000 går till bensin och 1500 till honom och bilen. Att hyra bil för en dag kostar mer än 1500…

Man har verkligen byggt mycket utmed motorvägen de senaste åren. Inga snikprojekt som det ser ut utifrån i alla fall. Lite förvånad över så fina projekt så långt från städerna. Om de dessutom lyckas sälja, eller hyra ut dem, till projekterade priser skulle man ju kunna dra slutsatsen att Thailand är på G, att arbetarklassen får det bättre och bättre.

Överlag känns det inte som om arbetaren upplever denna ekonomiska nedgång mer än någon annan nedgång. Tror inte de känner att de står på ruinens brant - ännu.

Nu väntar vi bara på min svåger och hans fru

Tyvärr inga bälten i bussen. Dessutom ser föraren lite trött ut. Undrar vad han skall med kartan till?