Ja det har jag ju gjort förut. Tänker inte på Sebastian men väl på hans kompis som vart kvar i Bangkok, Alexander. Det var en jäkel på att springa bort.
Lite underliga saker som hänt frugan på sistone. I förrgår när hon var på väg till dagis för att lämna barnen vart hon tilltalad av en ung herre.
- Är det du som tappat din lilla pojke?
Det var det ju inte. Lite längre bort satt det alltså en liten pojke yngre än Sebastian och väntade på att någon skulle hitta honom. Plair tog med honom in till dagiset och en av fröknarna hade tidigare noterat att en dagmamma gått förbi utanför med en hord barn. Hon sprang efter och mycket riktigt hade de missat på räkningen. En generad inte alltför munter dagmamma var tvungen att gå in på ett DAGIS för att hämta sin eftersläntrare.
Blickar!? Typ.
Plair tillade: - trodde inte sånt kunde hända i Sverige, det är ju ett så perfekt land…
Det visade sig sedan vara kusinen Lins dagmamma. Hon är störtskön och hade det inte vart hon hade jag nog sågat hela dagmammekåren efter detta. Innan jag träffade just denna dagmamma kändes de mer som hemmafruar som inte önskade arbeta.
All eloge till henne men det här var ju inte bra.
torsdag, november 08, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Alltid lika hemskt men jag lovar, det händer på dagis också!
Det tror jag med.
Hon är så himla bra just den här dagmamman tycker jag. Skulle kunna vara chef vart som lika väl. Tänk att gå in på dagiset runt hörnet och hämta krabaten. Där dessutom gamla kollegor jobbar...
Måste varit väldigt pinsamt ja. Det brukar bli ett väldigt ståhej när liknande händer (med all rätt) men jag har faktiskt aldrig hört att det hänt en dagmamma förut. Säkert jobbigt som förälder också att veta att mitt barn varit borttappat. Kan bli svårt att känna sig trygg där igen även om risken att det händer igen är ännu mindre efter den första gången.
Skicka en kommentar