Och så snöade det lite igen

Lekpalatset i Järfälla - Livsfarlig lekplats

Fler bilder från deras trasiga hoppborgar här!

När vi kom till Lekpalatset var det redan packat med folk. Kul för dem tänkte jag, annars har det ju oftast varit ganska lugnt där. Det slog mig redan innan ungarna hunnit in i hoppborgen att personalen var väldigt ung. Inget fel på det men med företagets inriktning kanske det skulle funnits åtminstone någon "vuxen" där, eller någon som åtminstone kunde ta ansvar som en vuxen. Killen i grillen visste inte ens vad en hamburgare med bröd kostade. Första dagen för honom. Det är alltid första dagen för någon - det är ok. Ganska snart förstod jag att det snarare var billig arbetskraft företaget var ute efter.

Tornet i ena hoppborgen vägrade stå upp. Det föll ihop gång på gång. Det bildades en lucka där barnen försökte uppehålla sig. Andra lekte ovanpå det fallna tornet. Läskigt kändes det som. Jag och en annan förälder försökte gång på gång ställa upp tornet men det föll lika snabbt.

Jag gick bort för att berätta detta för ansvarig. Han var inte riktigt mottaglig för konstruktiv kritik. Jag min dumme fan trodde att de skulle uppskatta kommentaren. Icke sa Nicke!

- Du, tornet där borta rasar hela tiden, sa jag. Det ser lite läskigt ut, kanske något barn kan fastna och skada sig?

- Jag vet, sa han. Jag har sagt till barnen flera gånger att vara försiktiga men de lyssnar inte.

- Det verkar inte hjälpa, sa jag. Borgen verkar trasig. Det är flera stora hål precis där. Jag tror det är därför tornet inte orkar stå upp, för att luften åker ur lika snabbt som den kommer dit.

- Jag har sett det, sa han. Men lapparna vi lagar med lossnar hela tiden. Vad skall jag göra?

- Antingen lagar du hålen, ställer ut en vakt, eller stänger av borgen, sa jag.

- Det kan jag inte göra, sa han.

- Du riskerar barnens hälsa, något måste du göra, sa jag.

Nu började han bli trött förstås. Whatever - var det sista han sa innan jag lämnade honom för att hålla reda på de mina. Killen var uppenbarligen den som var ansvarig. Hans 4 kollegor var i 16 årsåldern. Alla hade fullt upp med att sälja biljetter, laga hamburgare, och plocka av borden.

INGEN höll sig inom lekområdet. Efter en timme sprang en av killarna ut för att fixa tornet, kanske jag inte gnällde i onödan. Tornet rasade lika snabbt även för honom.

Kan inte fatta hur de kan ha så mycket ungar (kanske 100 stycken) och INGEN som vaktar på dem! Klart de inte skall vara barnvakter men man kan tycka att de dels borde ha ett krav på sig, dels borde ha ett egetintresse i att inget händer.

Vad ägarna sysslar med kan man ju undra? Låta en så ung kille, så unga människor, ta ett sådant ansvar!? Det var faan mer kaos där inne en på en Thailändsk lekplats. Att ta en fika medan barnen lekte gick ju bort.

Katastrof Lekpalatset! Katastrof Järfälla kommun!

Just det - Järfälla kommun. De borde trotts allt vara ytterst ansvariga. En bra sak med våra skattepengar är just att de skall hålla ordning och reda på oseriösa lycksökare. Framför allt säkra för våra barn.

Tornet var inte det enda som kollapsade, detta gällde ytterligare 2-3 attraktioner.

Fler bilder från deras trasiga hoppborgar här!

Rädda ett barn - Hjälp mig att sprida budskapet!

Ps. Eftersom det vart så många kommentarer från Lekpalatset vart jag tvungen att skriva ytterligare ett inlägg. Det inlägget hittar du här!
Ps2. Läs kommentarerna här först.

Skogsmullar på äventyr

Svårt att tro att det är den 2:a Mars. Vi tog en sväng ut i skogen jag och barnen. Inte nog med att det knoppar, det blommar också. I skogen rann en liten bäck.

- Jag tyar icke mer Karl Oskar!

Så har det känts det ungefär.

Det har varit MYCKET på sistone och även om det varit mestadels bra saker har det ändå varit så många saker att styra upp så det stundtals känts oöverkomligt. Bland annat krashade servern forumet låg på i samband med uppgraderingen.

Så, inte nog med att alla gamla modifieringar skulle styras upp... Själva plattformen krashade. I slutändan styrdes det värsta upp med nya konfigureringar av servern. Skönt. Men... ungefär som om det var det enda jag hade att göra..

På jobbet är det full rulle förstås. Som att springa 800 meter ungefär - när ett varv är avklarat får man springa om det. Även om det är mycket är det oftast roligt. Förhoppningsvis kommer jag kunna påverka lite mer själv framöver och då kommer det bli ännu bättre.

Vad som än händer på servern och jobbet har jag ju fortfarande lite sidoåtaganden. Även där har jag sett en klar aktivitetsökning. Dags att styra upp saker och ting. Om jag kan hala det mesta till i höst då vi är i Thailand kan jag jobba i lugn och ro medan jag har semester eller föräldraledighet från jobbet. Synd att man inte kan klona sig. Det hade varit enklast.

Det dröjer nog ett tag innan det kommer annat än spontana bilder tagna med min mobiltelefon här på bloggen.

Ikväll skall jag på Edsbacka Bistro med några gamla goda vänner. Samtidigt har Plair vänner från skolan på middag hemma hos oss.

Trevlig helg på er!

Josefine på jobbet

Jag var helt säker på att hon skulle få dra ut sina framtänder så hennes dag var redan planerad - Hjälpa till att styra upp pappas avdelning på kontoret.

Nu vart tänderna kvar.

Hon smälte in perfekt och gjorde ett utmärkt jobb. Samtidigt hade pappa hennes världens bästa ursäkt för att smita tidigare.

Domedagen

Frågan idag var om Josefine skulle behöva dra ut båda framtänderna eller bara den ena - det vart ingen. Hon snubblade illa på dagis för en månad sedan och även om tänderna vuxit fast ordentligt börjar de bli missfärgade, speciellt den ena.
Tandläkaren sa att det var ok och om det var skada på de senare tänderna var den redan gjord eftersom de legat bakom sedan 1 års åldern.

Båda tänderna i behåll och istället för en ledsen tjej på pappas jobb vart det en glad!

Nu har ljuset återvänt

07.00

Det knoppas redan

Perspektiv på tillvaron

En kille på kontoret säckade precis ihop i ett epilepsianfall. Tydligen andra gången det händer här. Ambulansen kom förstås snabbt.

Vi var fler som stod lite handfallna men som tur var så var det någon som hade koll. För en tid sedan hade vi en kurs i hjärt och lungräddning och det var inte bara jag som missade den. Fick mig en tankeställare nu.

Visserligen är jag BARA 40 år gammal men visst ökar sannolikheten för att jag kommer befinna mig i en grupp där denna kunskap kan komma att efterfrågas.

På vår våning borde det vara ett krav att kunna hantera epilepsianfall från och med nu. Killen har nu haft 2 anfall och att man inte kan utesluta att det blir fler - vart finns medicinen, vad gör man, vart ringer man, frågorna kan bli många.

Killen skriver jag - för han var inte äldre än 40. Kanske bara 35. Tur för honom att han bor i Sverige kan jag tro. Men det vet han säkert redan.

Man är bra lyckligt lottad trots allt. Mycket skit i världen ändå kan man gnälla för trivialiteter som - varför blir det inte mer pengar över, varför får jag inte drömjobbet, varför kan jag inte resa mer...

Man får lite perspektiv på tillvaron när något sådant här händer.

Det verkar som om våren kommer tidigt i år

5-6 grader och fullt solsken över klarblå himmel bjuder vi på här i Stockholm.