Nu får hon jobba hårt, frugan

Min fru ser lite sliten ut, stackaren. Det har varit en tuff vecka för henne. Efter vi kom tillbaks från Ko Samet har vi ju inte något hembiträde längre, vilket var planerat. Eftersom tjejernas sista skoldag var i Måndags fick Plair en riktig kickstart på hemmamamma livet. För min del kan hon numer få rulla tummarna hur mycket hon vill, för det vet jag hon inte kommer finna tid till. Är det något med Thailändskor så är det stoltheten över att vara en bra husfru (även om det inte är en egenskap jag prioriterar högst).

Som tur var lyckades vi finna Poi ett jobb innan månaden var slut, så i Oktober blev det nog lite extra i kassan för henne (vi betalade henne månaden ut förstås). Skönt att slippa oroa sig för henne också.

Vad gör hon nu, frugan alltså?

När hon inte jagar barnen runt lägenheten, lekplatsen, shopping centrat, med en sked mat, så sköter hon om hemmet. Av någon anledning sätter hon sig inte ner när hon är klar, utan börjar om. Vi har kommit överens om att skaffa hemhjälp några timmar i veckan, någon som tar det värsta lasset (strykning & grovstädning), men Plair kommer sig inte för att sätta upp annonsen.

Det är bra kul att kolla på henne nu. Oj vad livet har ändrats sedan en vecka tillbaks. Då var det båda tjejerna i skolan och 24 timmars hemhjälp (städning, barnpassning, inköp, mm). Bra förberedelse för vad som komma skall (Sverige) får hon nu i stället.

I vilket fall, jag bad henne ta med Emily ut på stan över dagen (shoppa, fika, glida). Plair måste varva ner lite. Hon börjar verkligen se allvarlig ut (sällan thailändare har det uttrycket mer än några sekunder). Nu är hon orolig för att de andra barnen inte skall få någon mat om de är hemma med mig. Suck!

Jag tror Josefine behöver få vara storasyster ibland, hon med, och jag ser fram mot att hitta på något med de två mindre samtidigt.

Detta är ju huvudanledningen till att hon inte vill lämna någon av barnen hos mamma i Pattaya också, hon ser oss aldrig mata dem. Är det så konstigt då!? Hon jagar dem med skeden i högsta hugg en kvart innan de blir hungriga, ”vart de sitter, vart de går”, inte fasen man hinner emellan där. En riktig hönsmamma (i god bemärkelse) är vad hon är.

Eftersom jag har lite väl lätt att drömma mig bort, bli allvarlig, är hon en bra motpol mot mig.

Snart beger sig Plair ut på stan med Emily, och senare i kväll skall vi på inflyttningsfest hos John & Phueng. Grabbarna i fotbollslaget (Bangkok Vikings) skall ha fest, och det Skandinaviska Samfundet i Siam skall hålla sin årliga kräftskiva (läs: fylleslag, jag beskrev det här tidigare).

Trevlig helg Alla!

1 timme senare:

Det här var ju busenkelt. De sover som 2 klubbade sälar båda två :)

Bilder från Ko Samet

Här kommer lite bilder från förra helgens Ko Samet vistelse. Vi glömde vår kamera hemma så alla bilderna utom de 4 första kommer från mästerfotografen Jensas kamera. De 4 första skickade en dam från Singapore till oss.


Och här är en länk till en "slideshow" på alla bilderna!

Polaren Bruce hade ett medicinskt tips om min axel

Bruce, Amerikanen som tränade på SC Park är tillbaks i Thailand. Han dök upp på nya gymmet, Iriya, nu på eftermiddagen. Han skulle handla medlemskap på Måndag sa han. Det skall bli kul att ha någon mer att tjata med där. Jag hade hoppats att Julio, en annan Amerikan, skulle komma över också.

Personalen på Iriya Sports Club vet verkligen vad de sysslar med, och jag gillar stället mer och mer. Min axel blir inte bättre, och jag fick tipset att inte alls göra rörelser som gör ont... Synd att jag inte kunde räkna ut det själv. Mamma är tydligen specialiserad fysioterapeut fick jag precis reda på, tror jag. Kanske man skall passa på att konsultera henne nu när hon ändå är i Thailand.

Bruce påminner om min Schweiziska vän Mauro (jösses vad svårt det var att stava till sweisare), en intensiv och påläst människa som ger 120% i allt han företar sig, privat som arbete. Jag gillar dem båda men Mauro känner jag ju MYCKET bättre. Båda är experter på kost och medicin för övrigt. Bruce rekommenderade något som hete Coniflux (om jag inte minns fel) för min axel. Får prata med mamma om det.

Mushanden har blivit mycket bättre sedan jag flyttade över den till vänster sida.

Pekfingrarna har inte blivit bättre sedan jag startade med bloggandet.

Barn och flera språk: flerspråkighet

Det här med flerspråkighet redan från födseln är förstås en utmaning i sig själv. För oss fanns det förstås inget val. Min fru är Thailändska, jag svensk, och vi bor i Thailand. Jag har pratat uteslutande svenska med mina barn sedan deras första ögonblick. För att komplicera det hela ytterligare exponerar vi barnen för en hel del engelska, eftersom det är det språk min fru och jag kommunicerar tillsammans på.

Varför vi kommunicerar på engelska hemma, och inte svenska eller thai kanske du undrar?

Först, min fru pratar inte svenska alls. Skulle jag sedan prata Thai med min fru så skulle det ju bli det alldeles för dominanta språket på hemmaplan. Eftersom barnens förstaspråk är thai, och att de går på ett thai dagis, är jag rädd för att de skulle bli alldeles för bekväma, för att på allvar ta tag i svenskan. Självklart blir min egen thai oerhört lidande av detta, av att jag inte pratar thai med min fru.

Engelskan får komma som den kommer och det är inget vi fokuserar på alls. Så länge vi blir kvar utomlands så känns det som det minsta problemet. Vår umgängeskrets är framför allt internationell, och då pratar vi engelska som oftast. Barnen förstår mycket av det vi pratar om, har vi fått bevisat för oss.

Det är helt klart att var vi än bor i världen skall mina barn ha dessa 2 modersmål samt engelskan, i bakfickan, och detta känns absolut inte omöjligt.

Det är ju klart att jag har pratat thai med mina barn. Deras förståelse av svenska var länge inte mer än 20% mot deras thailändska. Det fanns ögonblick även jag ville dela med mina barn. Det var verkligen uppskattat när jag pratade thai med dem. Det blir mer och mer sällan.

Emily (4 år) har de senaste månaderna tagit ett ordentligt kliv i sin svenska. Ett sådant kliv hon annars bara tagit i samband med en svensk semester. Hon har till och med bett mig att inte prata thai med henne alls. Detta är ju väldigt positivt, och vad jag hade hoppats på skulle hända, förr eller senare. När vi nu kan prat om, och förklara saker, på svenska, går det ju med raketfart. Emily hade redan från början väldigt lätt för att skilja på svenska och thai. När hon var 2 år gammal och kom tillbaks till Thailand efter en Sverige semester, kunde hon ungefär lika många (få) ord på båda språken, och använde dem ofta rätt beroende på om hon pratade med mig eller min fru.

Josefine (3 år) har det gått mycket trögare för, även om storasyster visat vägen. Det är inte förrän sista månaderna hennes thai kommit igång riktigt ordentligt. Länge var det bara en blandat oförståelig gröt som kom ur hennes mun, även om hon förstod mycket av vad hennes mamma sade. Hon försöker med svenska ord av och till, jag tror uppmuntrad av sin storasyster, eftersom hon nog är lite imponerad av hennes kunskap inom detta område.

Jag tror Josefine har en jättehjälp av att ha Emily framför sig, speciellt eftersom jag tror att hon ärvt min oförmåga för att enkelt ta åt mig språk, vare sig det är svenska, engelska eller thai. Med det så borde det vara bevisat: även en gammal trähäst kan lära sig sitta.

Sebastian (1,5 år) har precis börjat prata förstårliga enstaka ord. Mycket om honom påminner om Emily överlag, så detta med språken har jag än känsla av kommer komma utav bara farten, eftersom det dessutom blir mer och mer svenska hemma. Detta är en miljö inte någon av hans systrar växte upp i.

Alla våra barn är olika, alla har de unika styrkor och svagheter. Vi älskar dem för hela paketet.

Den stora utmaningen blir nog snarare om ett år, när vi flyttar hem (antagligen blir det så). Självfallet blir det då fokus på att behålla samt utveckla det Thailändska språket. Det finns ingen kompromiss här, detta blir obligatoriskt. Jag har noterat när jag besökt vänner och bekanta i Sverige där ena föräldern är Thai, att den föräldern ofta inte har i närheten av det intresse som jag har för att behålla detta andra modersmål. Detta är en historia i sig, som jag får återkomma om, men min teori är följande:

I Thailand sätts utlänningar ofta på pedostal. Det är fint att ha annan härkomst än ren Thai. Har man en farfarsfar som immigrerade från Kina kallar man sig gärna för Thai-Kines. Det är inte fult att inte prata Thai, det är helt ok att prata engelska som utlänning även om man bott i landet i 10 år (därav att det finns utlänningar som bott 20 år i Thailand utan att lära sig räkna till 10). En Thai som kan den minsta engelska tar var chans att få briljera inför sin omgivning om han får chansen.

I mina ögon finns inget sorgligare än en Thai mamma som kommer på semester till Thailand, och uteslutande pratar yx-svenska med sitt barn. Jag träffade en senast på Ko Samet. Fadern får förstås ta på sig lika mycket ansvar för detta, men om mamman inte vill så.....

Det handlar inte bara om att kunna kommunicera med släkt och vänner i andra hemlandet, utan också om att lättare förstå sitt ursprung och de unika egenskaper man besitter, samt de framtida möjligheter flerspråkigheter erbjuder. Om 10-20 år skall ni se att Thailändska företag kommer etablera sig utanför dess egna gränser i en annan utsträckning, och det är klart att de kommer leta efter folk som obehindrat smälter in i båda kulturerna. Också, redan i dag kan dessa flerspråkiga vända åter Thailand för bra jobb.

Nu är man orolig för översvämningar i Bangkok också

Nu jäklar kan det bli översvämningar i Bangkok. Inte vanliga, utan riktiga, sådana vi hade för 6-7 år sedan. Jag skrev om den ökade risken för översvämningar för ca 1 månad sedan, i det här inlägget.

Mycket riktigt så fylls alla vattendepåer runt och kring Bangkok upp. Nu är det nära bristningsgränsen, och då har det ännu inte börjat regna ordentligt!! Vattnet kommer alltså från norr där det regnar som attan, och där många bybor går med vatten till midjan, och redan åker båt till 7 Eleven. Det är framför allt Chao Praya River som transporterar vatten söderut, mot dess mynning i Bangkok, som är boven. Dammarna uppåt landet kan inte ta mer vatten eftersom de redan orsakar förödelse för alla stackars bybor. Det är ju förstås inte bara vattnet som skapar förödelse utan också de sjukdomar som kommer med det.

Snälla bönder, hjälp till att rädda Bangkok, och dess elit!

Chao Praya och havsvatten (högvatten) transporterar nu vatten till Bangkok i mängden 2,423 kubikmeter i sekunden. Alla floder och träsk i Bangkok är redan fulla. Börjar det regna ordentligt på detta, då är det kört, helkört. Det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut, även Ex-PM Thaksin hade klarat det...

Suvarnabhumi Airport, vår nya flygplats

Det finns en sak om Thailand många turister kommer uppleva innan mig och det är att flyga från den nya flygplatsen, Suvarnabhumi Airport. Många historier har skrivits om denna redan, och fler kommer skrivas, men man kan inte bortse från att den verkar otroligt häftig. Det skulle inte förvåna mig om den är topp 3 världen, åtminstone kosmetiskt. De kan om de vill. Titta bara på tunnelbanan. WOW!

Jensa flyger hem på Fredag kväll, 2 dagar efter att Suvarnabhumi tagits i bruk, den lyckosten. Det skall bli ett nöje att köra dem till flygplatsen. Och jag tror till och med att jag skall följa med dem in i terminalbyggnaden.

I vilket fall, inte många kommer luras av varken tunnelbana eller ny flygplats. Man måste ta sig fram på vanliga platser också, alla kommer inte åka expresståg och tunnelbana mellan flygplatsen och Oriental Hotell.

Det riktiga Thailand är allt annat än detta.

Tänk att man väljer att lägga så mycket pengar, på så lite, i ett u-land som Thailand. Förklara för mig hur detta är en bättre investering för Thailand, än investering i den allmänna infrastrukturen (utbildning, skolor, arbetsmiljö, trafik, konstitution mm.).

Sebastian har hunnit bli 17 månader

Sebastian liksom glider med som på ett bananskal i vår familj. Med Emily hade man ju koll på allt hon gjorde och alla hennes utvecklingssteg. Med Josefine vart det mindre och nu med Sebastian är det ju minimalt, i alla fall i jämförelse med Emily.

Framför allt det rörande hans utveckling i jämförelse med andra barn har totalt fallit ur vår vardag. Överhuvudtaget tycker jag detta att jämföra barn är ett ytterst ointressant samtalsämne, om nu inte en förälder är genuint orolig. Jag tror att är det fara på färde så ser man de signalerna utan att stå där med luppen. Vi har ju fördelen att överlag tillbringa mycket tid med våra barn, både jag och min fru. Och det är vad jag tror och hoppas kommer räknas i långa loppet.

I vilket fall, jag noterade i morse vilken härlig motorik han hade skaffat sig, sådär helt plötsligt liksom. Hade jag inte sett detta med egna ögon vet jag inte om jag hade trott på det. Plair vart lika överraskad hon så det var inget vardagligt, det var tydligt.

Vi har en liten plasthäst som barnen alltid gillat när de varit små. Den är lite knepig att svänga med eftersom det inte finns någon styrning, så man får liksom knuffa den rätt med hjälp av fötterna. De hårda plasthjulen glider ganska lätt på vårt kaklade golv så detta är inget ”mission impossible”. Jag vet inte vad som hände, om han fick en plötslig adrenalinkick eller något men helt plötsligt for han runt i lägenheten som en torped. Skarpa svängar, u svängar, vändingar, ja han gjorde till och med piruetter på tiondels sekunden. Förstås var han så stolt över sig själv så att han skrek av glädje under hela uppvisningen. Slutligen körde han i på toaletten och parkerade.

Ja, Sebastian är 17 månader nu. Han har börjat prata tydliga ord, även om det är uteslutande på Thai. Jösses, killen börjar bli stor!

Jaha då, Sebastian också

Vattenkoppor alltså. Det börjar ploppa upp en hel del över hans lilla kropp också. Helt klart är de större än Emilys. Detta är blåsor, Emilys såg ut som små myggbett.

Plair ringde förstås till Bumrungrad för att kolla vad som händer. De sa att vaccinet inte nödvändigtvis skyddar helt utan ibland bara lindrar. Typiskt Thailändskt standardsvar för att vinna tid. Jag undrar jag, om det stämmer. Kanske?

Sebastian har inte vaccinerat sig ännu, och det lär inte behövas av vad jag kan se. Så där sparade vi 600 baht.

Inkubationstid är ca 2-3 veckor, alltså från första blåsan, tills den sista har torkat.

Ingen inflyttningsfest hos John på Lördag då, inte för barnen i alla fall. Ja, om inte de andra hemskt gärna vill att deras barn skall få vattenkoppor det vill säja. Med lite tur kanske de redan är vaccinerade, på ett annat sjukhus, och vill göra en kvalitetskontroll?

Kanske jag kan ta med Josefine annars, men bara om man kan bekräfta att vaccinet fungerade 100% antar jag. Hur gör man det?

Hur är det ställt med Bumrungrad Hospital egentligen?

Ja, det var ju det här med Emilys vattenkoppor och Bumrungrad Hospital, som jag skrev om tidigare i dag.

Jag är inte längre så säker på Bumrungrad Hospital (BH), och då talar jag ur egen erfarenhet. Vi har spenderat nära mot 1 miljon baht där (ca 200,000 kr), så det är inte som om jag skickar en alltför vild trevare här. Jag har skrivit om detta tidigare men tog mig nu lite tid att skrapa på ytan.

Det känns mer och mer som en pengafabrik. Jag trodde faktiskt att det var någon form av non-for-profit organisation där ett tag, vilket verkar ha varit en helt felaktigt uppfattning. Tittar man på deras hemsida och besöker deras sjukhus kan man lätt bli förvirrad. De marknadsför stenhårt sina egna projekt (mobila läkare som besöker utsatta grupper). Tydligen är detta ett markandsföringsverktyg snarare än ett genuint intresse för andra människor.

BH är Thailands första - Joint Commission Internationals - godkända sjukhus, och listat på SET (Stock Exchange of Thailand). Med andra ord är det ett privat företag med vinstdrivande intressen. Sjukhuset listades i Februari 2002, ungefär 6 månader innan Josefine föddes. Hon tillbringade sedan 2 månader på deras intensivavdelning. Inte så underligt att de var så bra just då kanske. JCI var antagligen fortfarande kvar och övervakade. De internationella investerarna är väll redan inne så nu blir det väll som vanligt, förfall och misär. Faktablad från Bumrungrad här.

När jag sökte efter länken till Bumrungrad Hospital kom jag över denna annons länk hos Google, Bumrungrad Death, som varnar för vårdresor till u-länder där regler inte är så hårda, och patienten oftast är utan skydd mot läkares slarv.

Läs vad de varnar för, och läs sedan Bumrungrads egna målsättning. Skall man skratta eller gråta.

Dock, Doktor Oradee och hennes team på NICU (natal intensive care unit) (intensiv avdelning för nyfödda) är mitt varmaste minne från Thailand. Detta var på BH. Jag kommer vara henne evigt tacksam för den energi hela hennes personal lade på dessa stackars nyfödda barn som föddes inte helt utan komplikationer. Vi tillbringade flera timmar om dagen med dem under 2 månaders tid och de var helt fantastiska.

Kontentan av det hela är att det är doktorn du är ute efter, inte sjukhuset nödvändigtvis. Gudskelov så jobbar läkarna ofta på flera olika sjukhus samtidigt.

Om någon som läser detta har någon egen story om sjukhusupplevelser i Thailand så tar jag gärna del av det.

Emily fått vattenkoppor, ändå var hon vaccinerad?

Emily har fått vattenkoppor tror vi. Underligt. Vi har ju vaccinerat henne mot det på Bangkoks mest välrenommerade sjukhus, Bumrungrad Hospital? Vaccinet hette Varilrix.

Ja, vi är ju inte helt säkra ännu förstås. Men detta är ju Thailand och då kan ju allt hända.

Det ser ut som små lätt kliade på myggbett. Vi var nyligen på Ko Samet och där fick hon ju en hel del bett, som hon sedan kliade friskt på. Över natten har det dykt upp ytterligare små märken. Några av de nya märkena är på ryggen och där kommer hon inte åt att klia, så vi tror inte att det är myggbett längre. Eftersom vattenkoppor går på hennes skola så känns det inte alltför avlägset.

Och vårt vaccin då, var det bara vatten det eller?

Säj inte att också sjukvården levererar undervärdiga produkter här i Thailand! Och nu pratar vi inte om djungelbutiker, och dåligt gjorda plagiat, utan om original produkter tillverkade för en marknad med lägra krav. Stora internationella företag med annars erkänt höga kvalitetskrav: Nestle, Nike, Christian Dior, mm kanske man skall omvärdera respekten för.

Om också Josefine får dessa vattenkoppor då tar det hus i helvetet, det kan jag lova.