fredag, september 29, 2006

Barn och flera språk: flerspråkighet

Det här med flerspråkighet redan från födseln är förstås en utmaning i sig själv. För oss fanns det förstås inget val. Min fru är Thailändska, jag svensk, och vi bor i Thailand. Jag har pratat uteslutande svenska med mina barn sedan deras första ögonblick. För att komplicera det hela ytterligare exponerar vi barnen för en hel del engelska, eftersom det är det språk min fru och jag kommunicerar tillsammans på.

Varför vi kommunicerar på engelska hemma, och inte svenska eller thai kanske du undrar?

Först, min fru pratar inte svenska alls. Skulle jag sedan prata Thai med min fru så skulle det ju bli det alldeles för dominanta språket på hemmaplan. Eftersom barnens förstaspråk är thai, och att de går på ett thai dagis, är jag rädd för att de skulle bli alldeles för bekväma, för att på allvar ta tag i svenskan. Självklart blir min egen thai oerhört lidande av detta, av att jag inte pratar thai med min fru.

Engelskan får komma som den kommer och det är inget vi fokuserar på alls. Så länge vi blir kvar utomlands så känns det som det minsta problemet. Vår umgängeskrets är framför allt internationell, och då pratar vi engelska som oftast. Barnen förstår mycket av det vi pratar om, har vi fått bevisat för oss.

Det är helt klart att var vi än bor i världen skall mina barn ha dessa 2 modersmål samt engelskan, i bakfickan, och detta känns absolut inte omöjligt.

Det är ju klart att jag har pratat thai med mina barn. Deras förståelse av svenska var länge inte mer än 20% mot deras thailändska. Det fanns ögonblick även jag ville dela med mina barn. Det var verkligen uppskattat när jag pratade thai med dem. Det blir mer och mer sällan.

Emily (4 år) har de senaste månaderna tagit ett ordentligt kliv i sin svenska. Ett sådant kliv hon annars bara tagit i samband med en svensk semester. Hon har till och med bett mig att inte prata thai med henne alls. Detta är ju väldigt positivt, och vad jag hade hoppats på skulle hända, förr eller senare. När vi nu kan prat om, och förklara saker, på svenska, går det ju med raketfart. Emily hade redan från början väldigt lätt för att skilja på svenska och thai. När hon var 2 år gammal och kom tillbaks till Thailand efter en Sverige semester, kunde hon ungefär lika många (få) ord på båda språken, och använde dem ofta rätt beroende på om hon pratade med mig eller min fru.

Josefine (3 år) har det gått mycket trögare för, även om storasyster visat vägen. Det är inte förrän sista månaderna hennes thai kommit igång riktigt ordentligt. Länge var det bara en blandat oförståelig gröt som kom ur hennes mun, även om hon förstod mycket av vad hennes mamma sade. Hon försöker med svenska ord av och till, jag tror uppmuntrad av sin storasyster, eftersom hon nog är lite imponerad av hennes kunskap inom detta område.

Jag tror Josefine har en jättehjälp av att ha Emily framför sig, speciellt eftersom jag tror att hon ärvt min oförmåga för att enkelt ta åt mig språk, vare sig det är svenska, engelska eller thai. Med det så borde det vara bevisat: även en gammal trähäst kan lära sig sitta.

Sebastian (1,5 år) har precis börjat prata förstårliga enstaka ord. Mycket om honom påminner om Emily överlag, så detta med språken har jag än känsla av kommer komma utav bara farten, eftersom det dessutom blir mer och mer svenska hemma. Detta är en miljö inte någon av hans systrar växte upp i.

Alla våra barn är olika, alla har de unika styrkor och svagheter. Vi älskar dem för hela paketet.

Den stora utmaningen blir nog snarare om ett år, när vi flyttar hem (antagligen blir det så). Självfallet blir det då fokus på att behålla samt utveckla det Thailändska språket. Det finns ingen kompromiss här, detta blir obligatoriskt. Jag har noterat när jag besökt vänner och bekanta i Sverige där ena föräldern är Thai, att den föräldern ofta inte har i närheten av det intresse som jag har för att behålla detta andra modersmål. Detta är en historia i sig, som jag får återkomma om, men min teori är följande:

I Thailand sätts utlänningar ofta på pedostal. Det är fint att ha annan härkomst än ren Thai. Har man en farfarsfar som immigrerade från Kina kallar man sig gärna för Thai-Kines. Det är inte fult att inte prata Thai, det är helt ok att prata engelska som utlänning även om man bott i landet i 10 år (därav att det finns utlänningar som bott 20 år i Thailand utan att lära sig räkna till 10). En Thai som kan den minsta engelska tar var chans att få briljera inför sin omgivning om han får chansen.

I mina ögon finns inget sorgligare än en Thai mamma som kommer på semester till Thailand, och uteslutande pratar yx-svenska med sitt barn. Jag träffade en senast på Ko Samet. Fadern får förstås ta på sig lika mycket ansvar för detta, men om mamman inte vill så.....

Det handlar inte bara om att kunna kommunicera med släkt och vänner i andra hemlandet, utan också om att lättare förstå sitt ursprung och de unika egenskaper man besitter, samt de framtida möjligheter flerspråkigheter erbjuder. Om 10-20 år skall ni se att Thailändska företag kommer etablera sig utanför dess egna gränser i en annan utsträckning, och det är klart att de kommer leta efter folk som obehindrat smälter in i båda kulturerna. Också, redan i dag kan dessa flerspråkiga vända åter Thailand för bra jobb.

24 kommentarer:

Diana sa...

Självklart är det hedervärt av dig/er att försöka göra barnen flerspråkiga! De kommer bara ha nytta av det och inga problem alls förutspår jag!
Min mamma lärde ju aldrig mig thai, och det är ju väldigt synd idag, men samtidigt så är jag glad att mamma valde att prata svenska med mig när hon blev ensamstående. (Men nu är ju inte ni ensamståedne) Det har gjort att jag har en ren svenska utan brytning, och det är nog så hedervärt. :)

Nille sa...

Diana: Jag hoppades du skulle titta in och läsa detta. Är det någon som kan ha åsikter om det här så är det ju du.

Jag tror du hade pratat svenska utan brytning i vilket fall. Du växte inte upp i Rinkeby direkt. Och, din mors svenska var väll knappast perfekt de första åren, eller?

Jag har svenska vänner som växt upp i Sverige med svenska föräldrar som pratar thai som en thai, efter bara 10 år i Thailand. Detta kan min fru bekräfta.

Hur gammal var du när de skilde sig?

Igen, jättekul att du kommenterade detta. Jag har dig i tankarna när jag skriver om sådana här saker.

Skriver jag något käpprätt åt helvete ibland får du gärna kommentera det med, även om det innebär om du måste spy galla :)

Nille sa...

Diana: Det var ju inte meningen att hacka ner på din mor förstås, utan snarare att ge människor en tankeställare.

Annie alias Ufot sa...

Tycker det är jättebra att du månar om bägge språken! Som du säger har det ju inte bara med språket i sig att göra, språket är ju en nyckel till så mycket annat också...till kulturen, familjen, ens rötter...

GreenCurry sa...

Tjena,

Jag får hålla med i diskussionen. För jag är också av thailändsk ursprung. Men mor min pratade aldrig Thailändska hemma med mig. Och även om jag fick hemspråk och var på semester i Thailand varje år så har jag inte blivit flytande i min Thai. Inte heller nu efter studerat på Thammasat ett tag. Helt klart en fördel att prata flera språk flytande från tidig ålder. Samma sak med att läsa och skriva.

Nille sa...

Greencurry: Tjena och välkommen till min blogg. Verkligen upskattat att personer som du och Diana läser min blog.

Susanne sa...

Det är ju extra roligt för oss här hemma om barnen förstår vad vi säger när ni flyttar till Sverige. Kommer ju ihåg hur fort Emily snappade svenska ord när hon var här.

Förstår att det kan kännas frustrerande för dig att inte hinna med att utveckla din thai, men du lär dig väl av barnen :-)

mamma sa...

Jag har ju stränga order att bara tala svenska med barnen, dock är det OK om jag förstår de ord som Emmi lärt mej ( nok, pla osv )Glömde mej senast på Samet, en försäljare kom fram och jag svarade artigt att jag inte ville ha...PÅ THAI han fortsatte prata thai med mej och jag hängde på. Efter avslutat samtal såg jag Emmis stirrande ögon och hon vände sej till Plair och sa: va pratar farmor för konstigt språk. Förlåt!

johan sa...

Det ska bli spännande att se hur det går. Vi kommer nog inte att fara hem till Sverige så ofta, så i stort sett kommer det nog bara bli jag som pratar svenska med Felicia.

Det är därför jag funderar starkt på att skaffa SVT Europa. Blanda ut pappas tråkiga stämma mot lite andra svenska röster.

Thai lär det ju bli så det räcker och blir över.

Frågan är ju bara hur man ska lösa problemet med att jag och min fru pratar thai med varandra.

Vi kanske får sluta upp med att prata med varandra... :)

Diana sa...

Jag kanske hade pratat utan brytning ändå ja, det får vi aldrig veta! Hade jag haft nåt att säga till om hade jag ju förstås velat kunna tala thai nu, men gjort är gjort.
Mamma har i år varit i Sverige i 25 år och hennes svenska är... inte perfekt kan man ju säga.. Mest beror det på lathet för att hon vet att t.ex. jag förstår henne ändå, men det är riktigt illa ibland.
Jag var 5-6 när mamma och pappa skilde sig. Då hade mamma varit i Sverige kanske 10 år ungefär?

Jag kommenterar lite då och då, det är jätteroligt att läsa din blogg!

GreenCurry sa...

Jag tycker det är intressant läsning, såklart jag tittar in :)

Lite lustigt, mina föräldrar skiljde sig också när jag var i tidig ålder, men då var jag cirka 8år. Då hade min mamma bott i Sverige i 9år. Anledning enligt henne att bara prata svenska i hemmet var att förbättra hennes egen svenska, och att jag skulle prata "ren" svenska utan brytning.

Fotavtryck i Asien sa...

Hej Nille, toppensinlag. Jag tar med stor tacksamhet med mig dina erfarenheter, när det en dag blir aktuellt att skaffa barn. Är övertygad om att ni gör helt rätt med att vara konsekventa med era modersmål och kompletterar med engelska. Har sett det fungera med framgång på många andra ställen också.Ha en riktigt god helg

Nille sa...

Morsan: haha, bullseye...

GreenCurry: Intressant

Nille sa...

Diana: Med andra ord skall jag inte försöka lära mig Thai av mina barn?

*skämt*

Nä, man måste nog ut och tjata med andra människor främst, inte de som förstår varenda meningsbyggnadsfel eller felutal man har.

Din mammas väninnor, främst Thai, eller? Pratar de i så fall svenska eller Thai tillsammans?

Perra: Kul att du gillade det. jag fick nästan skrivkramp.

Johan: Ja, min vän, du har en lång härlig resa framför dig. Pratar du bara svenska med din dotter kommer hon garanterat förr eller senare prata svenska. SVT Europe, videofilmer, musik, böcker, allt hjälper ju till.

Vi är en grupp som pratar om att starta upp en svenskgrupp för barn.

Jag har skaffat en domän för att dra igång ett forum om detta... Det kommer mer...

Kyrkans aktivitet passar ju inte så bra eftersom det är på tisdagseftermiddagar. Bara svenska hemmamammor som kan ta sig dit. Frugan gick på en liknande internationel träff men hon kände sig utanför och vill inte göra om det tyvärr. Sedan vill man ju inte ha thaimammor på dessa helsvenska träffar, eftersom de är så sällan.

Diana sa...

Mammas väninnor är främst thai och vietnameser och de pratar inte svenska om de inte måste :)

Emmet sa...

Tjena Nille.
Kul blogg som jag har följt i ett par veckor med mycket nöje (tipset kom från Jensa). Den här tråden intresserade mig särskillt då vi bor i Stockholm och barnen totalvägrar att prata Thai så nu kunde jag inte hålla mig. För allas information så är Kevin 5 år och Elin 1½ år.
Warisa pratar Thai med dem men allteftersom de kommit in i dagis och kompisar så är det svenskan som regerar. Jag och Warisa vill naturligtvis att de per automatik ska vara tvåspråkiga men det är inte fullt så enkelt som det står i "boken". Barnen vägrar alltså, vilket verkar vara relativt vanligt.
Några råd någon?
MVH Håkan

Nille sa...

Håkan: Välkommen till bloggen! Väldigt kul att du följer den.

Dina erfarenheter kom lite som en överraskning, men jag blir inte helt förvånad. Det är alltså inte så enkelt som jag har försökt låta påskina.

Med Diana, Greencurry, och nu dig själv så saknar vi ju bara någon som löst problemet, för att göra stora framsteg. Jag får summera detta i ett nytt inlägg.

Diana: Vore inte detta ett ganska bra uppsatsämne? Det ligger väll inte helt långt från vad du studerar, eller?

diana sa...

Hm, nja.. Jag vet inte riktigt hur jag skulle få ihop flerspråkighet och genus, men om du har nån idé så är du mer än välkommen! :)

GreenCurry sa...

Jag är verklingen ingen expert på området barnuppfostran. Men jag skulle nog fortsätta prata tvåspråkigt hemma, dvs thai med barnen också. Finns det någon anledning till att dem totalvägrar?

Anonym sa...

Har ingen aning faktiskt, detta gäller mest sonen på 5 år. Han säger saker som: "Sluta prata thai med mig", "jag förstår inte" fast det vet vi att han gör : ) Frugans syster som bor i Tyskland hade exakt samma problem sin dotter när hon var i samma ålder. Nu är dottern 19 år och kan knappt säga hej på thai.
Vi har dock bestämt att fortsätta med båda språken hemma....kanske funkar det ändå?

GreenCurry sa...

Funkar säkert. Det är väll som med kokta grönsaker. I början avskyr man det. Men med åren så börjar man uppskatta det mer och mer :)

Nille sa...

Han kanske är lite bekväm av sig den lille gossen?

Som sagt var, vi har de ombytta rollerna och jag är inte heller någon expert. Definitivt skall jag starta upp ett forum för detta, och locka in fler deltagare.

Mina barn tycker alla andra språk är "cool". Jag förklarade vad jag trodde var en anledning tidigare. Min dotter vill istället inte att jag skall prata Thai med henne, och det är ju bra, eftersom vårt problem skulle vara svenskan.

Jag tror det bara är att köra på. Nu när vi pratar om trollen kanske du skall ha extra koll på Warisa. Kanske hon måste sluta överhuvudtaget prata Thai tillbaks när Kevin tjatar om det?

Om han efter 5 år tjatar om detta så måste det ju vara för att hon slår över till svenska ganska ofta, eller?

Kanske tom du själv Håkan, skulle försöka lära dig Thai, om det är det ända som hjälper?

Fasen vilken trevlig tråd. Här kan vi lära oss mycket. FLER FOLK HIT!

I vilket fall, som GreenCurry sa: ge inte upp, kör på. Det lossnar för eller senare. Det måste göra det.

Det gäller också att känna stolthet för sitt ursprung och andra språk, och det är nog nog så viktigt.

Tyvärr är det som så att just Filipinerna och Thailand har haft ett lite skamfilat rykte. Det kanske är svårt för dem som flyttar till Sverige från dessa länder. För att svenskar och andra kan ha så oerhört förutfattade meningar

Vad tror ni?

Nejma sa...

Nu är det här inlägget lite gammalt så ingen hittar kanske hit längre, men jag ville ändå kommentera lite.

Jag är själv uppväxt med 4 språk i familjen, men tyvärr pratar jag bara 2 av dom (svenska och spanska)flytande idag. När jag fick barn i Sverige valde jag att prata mitt minoritetsspråk med barnen eftersom jag vsste att dom ändå skulle lära sej perfekt svenska i samhället. Min man pratade sitt språk (marockansk arabiska) med barnen i början, men övergick efter några år till spanska. Barnen och jag bor sedan 1½ år tillbaka i Marocko och dom går på spansk skola. Deras bästa språk nu är spanskan, marockanskan kommer mer och mer, båda läser och skriver rätt obehindrat på klassisk arabiska. Äldste sonens svenska är perfekt, yngste sonen börjar glömma en del tyvärr. I år har båda börjat läsa ett främmande språk i skolan. Den ene läser franska och den andra engelska. Så summa summarum - mina barn växlar i princip dagligen mellan 5 språk (spanska, svenska, marockanska, klassisk arabiska och franska/engelska) och det funkar JÄTTEBRA!

Ett tips till familjen där barnet vägrar prata thai - ge inte upp! Strunta i barnets protester, ge det ännu fler tilfällen att umgås med thaitalande och ge honom stöd i det språket. Jag gick själv igenom en sån period när jag var liten och tyvärr gav min pappa upp och slutade prata katalanska med mej, vilket är anledningen till att jag inte längre pratar katalanska. Och det är jag jätteledsen över idag. Ofta beror en sån vägran på att barnet helt enkelt inte har ett tillräcligt bra ordförråd på det språket och det blir jobbigt för barnet att hänga med i samtal. Vet man med sej att föräldrarna kan prata ett språk man har lättare för, t.ex. svenska, så slipper man ju anstränga sej om man kan få föräldrarna att överge hemspråket. Men med tiden ångrar man ofta att man tvingat föräldrarna att ge upp sitt språk. Så stå på er och hjälp sonen genom hans period! Fortsätt prata thai, även när han svarar åp svenska. Hans ordförråd kommer att öka även fast han vägrar prata språket och en vacker dag kommer puzzelbitarna att falla på plats och han kommer att kunna tala språket utan att själv vara medveten om hur det gått till....

Oj vad långt det här blev!

/Nejma i Marocko

Nille sa...

Hej Nejma och välkommen till bloggen. Jätteintressant läsning. Bockar och bugar.

Som du skrev så är det liten chans att någon hittar ner till detta inlägg. Jag skall klistra in det som ett inlägg och sedan länka till dig. Jag hoppas att det är ok.