fredag, september 28, 2007

Burma, missförstå mig inte fel nu

Jag är ju en sådan där människa som misstror många biståndsorganisationer. Ofta känns det som det är mer egenintresse än ett genuint intresse för den utsatte. Ofta högavlönade som lägger strategier långt från oroligheterna med hjälp av volontärer med äkta brinnande hjärtan. Folk med pengar vill skänka, folk med nätverk suger åt sig. Till resten av oss, - skänker vi bara pengar för att lätta våra axlar eller för att verkligen hjälpa? Har vi utvärderat mottagaren? Finns det bättre sätt att hjälpa än att skänka pengar? Köper vi oss fria från ansvar, är det det vi gör?

Helt klart är det bättre att ge sig ut på gatorna än att skänka pengar nu när Burma skall ”räddas”. Röda tröjor är nog bra men vore det inte bättre att bränna ner deras ambassad rakt av? Spöa skiten ut ambassadören kanske?

Vad är egentligen avsikten med denna demonstration?

Att få Burma att förstå att vi inte stödjer deras regim är väl huvudorsaken men ärligt talat tror jag de skrattar hela vägen till banken.

Personligen tror jag det huvudsakliga värdet här är att internationella ledare ser att vi bryr oss. Kanske de upptäcker att de kan fiska röster genom att hjälpa andra samtidigt som de hjälper sig själva. Frågan är bara om det är värt det. Minns hur mycket kritik Göra Person fick när han var på besök i Bangkok och öppet kritiserade Thailand vid tiden efter Tsunamin. Inget vidare tyckte high-so svenskarna på plats. Skitbra gjort tyckte jag!

Tänk om fler av världens ledare vågade göra vad Göran Person vågade, prata med hjärtat. Då tror jag världen skulle vara en bättre plats att leva på.

Fredrik Reinfeldt, nu är det din tur!

Till dess kan vi ju skänka en slant till ingen nytta!

1 kommentar:

Håkan sa...

Vad gäller Göran Perssons tal så tycker jag att du är ute och hojar en bra bit utanför vad jag och den stora majoriteten av Sverige tycker...