Vad som göms i snö kommer fram i tö, och lycka kan inte köpas för pengar!

En sak som ständigt förbryllar mig är alla dessa människor som tjänar miljoner och miljoner och aldrig drar sig tillbaka. Jag tänker speciellt på VD: ar på större företag som samtidigt är styrelseproffs i andra. Oerhört kompetenta människor men har de verkligen allt smör på mackorna?

När ens arbete blir ens hobby, familj, och bästa vän - har inte något gått fel då? Jag förstår att det är en trevlig egotripp men är inte livet större en så?

Borde man inte förr eller senare komma till en punkt då man har så det räcker, att man bara kan dra sig tillbaks och njuta livets glada dagar med sina nära och kära? Det kan ju inte vara bara pengarna det handlar om, en idiot borde ju kunna räkna ut när man har så det räcker. Mycket vill ha mer. Det måste snarare vara ett oerhört behov av att synas, att vara någon. Att ha makt.

När man som anställd bygger ett liv där inte kärnan i detta liv är sin egen familj då är det dags att stanna upp och tänka till. Det är omgivningen som sätter värderingar och normer för dina barn. Är du en del av den omgivningen?

Allt för ofta har jag i Thailand sett småbarn behandla tjänstefolk som deras personliga slavar, och detta gäller inte bara överklassthai utan även arbetarklasssvenskars barn där. Är detta ok?

Min slutsummeringen av detta är att det finns grymt med människor i detta avlånga land som är avundsjuka på dessa människor som "lyckas", men som inte ser till priset de får betala, att det skulle vara för högt. Det skrämmer mig!

I Sverige är det mycket yta och utsida. Jag önskar att folk ville kliva ner från sina höga hästar då jag anser att man bara bygger murar genom att se ner på folk.

Ser man på sig själv ser många helst bara på skalet, och då den vackrare delen av skalet, den delen av skalet som man själv valt att styla. Inte konstigt kanske att desto mer man tjänar desto mer modeprylar köper man. Man tror att man blir en bättre människa av ett stiligt skall. Man försöker helt enkelt köpa sig en plats i solen.

Kanske därför dokusåpa är så stort, för att folk älskar att se andra ha misär. Det ger dem en oförtjänt stund av frist.

Vad som göms i snö kommer fram i tö och lycka köper man inte för pengar - tänk på det ni! Smält.

Vad gör man med en psykopat?

Läste en intressant artikel på Chef.se idag som jag vill rekommendera. Kan väl bara instämma i det mesta.

Jag vet dock inte om kanske psykopat är ett förlegat namn eftersom man även där nu börjar prata om olika grader. Jag skulle tro att någon med kombinationen fast metabolic type och ADHD ligger i riskzonen för att klassas som detta. Så låt Psykopater vara psykopater och lägre grader något annat :)

»En frisk människa kan begå onda handlingar i affekt, en psykopat där emot handlar iskallt kalkylerande«, säger Gunnar Kullgren.

Likaväl som det finns de som bär drag av psykopati i sin grundpersonlighet finns det de som har drag av andra personlighetsstörningar, till exempel är lite paranoida och därför överdrivet misstänksamma. Eller andra som är tvångsmässigt kontrollerande och därför extremt petiga med detaljer.

Det kanske är naturens strävan efter att skapa dynamik som gör att vi har de här skiftande dragen, tror Gunnar Kullgren. Om vi alla till exempel vore mycket känsliga skulle kanske ingen ta risker och inget bli gjort. Det finns trots allt fördelar med att vissa har dessa psykopatiska drag, menar han därför. Det här är ju människor som besitter stor handlingskraft.

Stämmer Gunnars teorier är det nog bra att somliga av oss blandar våra gener med stammar från långt långt borta :)

Läs hela artikeln på Chef.se notera att det finns en del intressanta kommentarer i slutet av artikeln.

i-land, u-land, eller b-land? Det är nog faan kört för oss..

Då var det bevisat - Sverige blir mer och mer ett b-land. Det är kört helt enkelt.

Kollade in vårdguidens websida om vaccineringen i morse. Det fanns igen. Min och alla andra familjer i norra Sollentuna begav oss i tid till Rotebro Vårdcentral för vaccinering. Trodde vi ja!

Hur svårt kan det vara att uppdatera en webbsida och spara tusentals människor tusentals timmmar? Dessutom fick man vandra hela vägen in i lokalen för att finna ut att det var slut. Hur svårt kan det vara för vårdpersonalen att sätta upp en skylt utanför som informerar om detta?

Tänk att av 30 personer som jobbar på den vårdcentralen var det INGEN som tänkte på att göra detta, sätta upp en skylt på utsidan alltså!? Nej då, man bara sitter där och besvarar frågor och väntar på vidare instruktioner. Vart har alla människor som kan ta egna beslut, samt lösa problem som ligger utanför deras arbetsbeskrivning, tagit vägen?

Sorry svenskar - det är kört! Rädda dig själv. Miljarder människor i utvecklingsländerna kommer få det bättre på vår bekostnad. Jag kallar det rättvisa andra kallar det rätt åt oss - kanske båda har en poäng? Oavsett är det åt det hållet vi vandrar...

Räntan lämnas oförändrad - Detta kan enbart betyda att vi är långt från igenom denna lågkonjuktur

Håll hårt i dina slantar även om det inte är optimalt för en växande ekonomi (eller kanske mer långsamt krympande ekonomi?). Minskad konsumtion betyder också minskade miljöföroreningar. Vi kan inte få allt gott folk, välj!

Reporäntan lämnas oförändrad på 0,25 procent, och väntas ligga kvar på denna nivå fram till hösten 2010. Riksbanken lånar ut ytterligare 100 miljarder till bankerna.

Som hyresgäst är jag inte ett dugg intresserad av att subventionera kostnaderna för dem som äger sina bostäder...

Skulle man tro att man kunde blåsa faran över skulle man garanterat ta chansen att höja upp räntorna för att kunna använda dem nästa gång det smäller! Man kan undra varför de inte tar chansen?

Det är dyrt med barn, och inte får man dra av för dem heller!

I media skriver man idag om vad det kan kosta om barnen väljer "fel" fritidsaktivitet. Hockey & Ridning kan gå på upp mot 10,000 kr per år och barn. Inte bara jag som ramlade av stolen från den insikten kan jag tro!

Det är förstås en rättighet för barnen, detta med dyra sporter - annars stannar de i utvecklingen och blir av med alla sina kompisar. Eller så kanske det inte är barnen som väljer själva? Vad vet jag...

Alltså, innebandy kostar upp mot 4000 kr per unge! INNEBANDY!!!

I min enfald har jag trott att barnens idrottande varit mer eller mindre gratis, subventionerat av kommunerna - men ack så fel jag haft!

Utöver allt detta har vi tiden vi lägger ned på att skjutsa och sälja barnens andelar av föreningslotterna. Tränarna tränar ofta gratis. Vad jag inte fattar är varför det inte är avdragsgillt, prylarna, vår tid, resorna?

Vart gick det fel?

När genomfördes blåsningen?

Hela tanken med allt detta är väl vettigt sysselsättning för massan? Massan som driver landet framåt. Vem vart girig, och när?

Om man spånar vidare...

Men är det inte lite prestige med? Villan, bilen, ungens kläder, och nu ungens fritidssysselsättning? Det kostar att ligga på topp. Vem vet, i framtiden kanske vi lärt oss uppskatta barnen för vad de är, kanske det då blir status med fler barn - som inte behöver vara toppade för att räcka till?

Eller är det som så att detta problem uppstår för att mammor och pappor har för mycket tid, tjänar för bra, och inte har annat gemensamt än barnen?

Kanske en kombination... oavsett så suger det fett!

Lurade är bara förnamnet

Detta handlar alltså om en kanske löjlig tanke jag haft sedan jag flyttade hem - om att mackar och verkstäder är i maskopi mot oss! Nu är det bevisat, det är så!

Visste ni att det går på 5 sekunder att bara byta ut gummibladet på torkarna när de har gjort sitt? Alltså inte byta ut halva torkarna!?

Det var så de gjorde i Thailand och jag har länge undrat varför man inte gjorde så här. Alltid puligt att byta dem när man aldrig hinner få rutin på det. Man byter vartannat år typ. Antingen luras dem eller så är de dumma!

Perfekt pryl för skolungdomar att knacka dörr och sälja - gummiblad på metervara!

Jag tippar på ett meterpris på 2 kr och ett utpris på 50 kr...

trött, tröttare och tröttast - No More!

Ett dilemma jag haft de senaste åren (så länge jag kan minnas) är att jag inte bara varit fortsatt morgontrött utan även kvällstrött. Ingen vidare kombination. Nattar jag barnen vid 20.00 finns det inte en chans att jag inte lägger mig efter det. Det är egentligen bara alkohol som fått mig att vara pigg lite längre på kvällarna :)

Jag brukar alltid säga att förmiddagarna är mina, att det är då jag får saker gjort på allvar. Även om det tar en timme att vakna. Eftermiddagarna har mest varit en transportsträcka och det är dit jag lägger tråkiga monotona jobb.

Nu har något hänt! De senaste 3 eftermiddagarna har jag varit ungefär lika pigg som på förmiddagarna. Inte nog med det, jag har dessutom varit pigg på kvällarna! 3 dagar i rad är lite väl mycket för att vara en slump, jag tror och hoppas jag har en trend här. Så här vill jag att det skall vara alltid!

Har det skett någon dramatisk skillnad i livsstil då? Nä, jag tror inte det? Det var ju inte igår direkt jag tog ut kursen för ett mer hälsosamt leverne. Den största skillnaden nu mot förra månaden är årstiden. Kanske jag fått en kick av att hösten slog till så snabbt?

Oavsett, jag fortsätter på denna kurs!

Fortsätter jag vara pigg på kvällarna kan jag gå på nästa utmaning, att börja komma ihåg lite mer och lite oftare...

Värdet på pengar

Svenska pengar har känts som monopolpengar fram tills nu. Utan egentligt värde. Bara handla vad man behöver och inget mer med det. Förr, när jag kom till Sverige på semester brukade jag alltid räkna om valutan till Thailändska Baht. Hux flux vart 100 kr 500 baht. Alla vet vad man får för 500 baht i Thailand. En säck med matvaror tex. Ungefär lika mycket som man får för 500 kronor i Sverige.

Vad får man för 100 kr i Sverige då? - ingenting!

Det tog mig alltså dryga året att konstatera att 100 kronor är INGENTING värt. Den känns lika mycket värd som en Thailändsk 100 bahts sedel kändes innan det begav sig.

Jag förstår att folk inte jobbar extra för en hundralapp i timmen. Jag förstår att grannungarna inte orkar knacka dörr för pantburkar för 24 kronor vändan.

Vart skall det här sluta?

Thailand i höst

Vi planerar ju att åka på semester i höst och självklart är Thailand resemålet. Självklart för att det blir vår första semester sedan hemflytten.

Målet är att försöka vara borta över November och i ca 6 veckor. Det skulle vara synd att behöva åka redan i början av Oktober - som ju kan vara en fantastisk fin höstmånad. Allt handlar om priset på biljetten.

Fick en offert idag på 37,000 kr för hela familjen. Avresa 1/11 hem 12/12 med China Air och med stop i Beijing!!!

37,000 kr!!!

Jösses!

Vi lär samtidigt spendera minst 20,000 sek i fickpengar.

Ca 60,000 kr - eller 327,000 Baht!!!

327,000 baht - helt plötsligt får pengarna ett värde!

=

Insatsen på ett stort hus eller lägenhet (i Thailand).

3-4 Rai land. Land man kan odla och tjäna pengar på.

3 årslöner för en utbildad Thailändare.

Utbetalning av 32,000 baht om året om man köper fonder som ger en passiv inkomst på 10%. Pengar man kan välja att återinvestera och låta växa till 512,000 baht på 5 år. Eller 1 miljon på 10 år, eller 2 miljoner på 15 år.

Jag hoppas innerligen att vi får tag på billigare biljetter annars kommer detta göra ont. Vi kommer ju precis från en 10 årsvistelse i landet. Herregud - det finns många andra hål att stoppa pengarna i.

Tjejerna och Plair längtar något otroligt så iväg skall vi.

Vi får förbli fattiga som kyrkråttor.

En sak är säker, det dröjer tills nästa gång. Längtas det efter mamma får hon flygas hit. Så får det bli.

Ps. Hur sjukt det är med människor som knappt får det att gå ihop och ändå tvingar iväg sig på utlandssemestrar. Dags att vakna - Sverige är fantastiskt.

Sveriges Nationaldag - något att fira

Den 6 juni har kallats Gustav Vasas dag, Svenska flaggans dag och är nu Sveriges nationaldag. Någon gång under 1800-talet togs den 6 juni fram som en nationell minnesdag. Dagen firades till minne av den 6 juni 1523, då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung och Kalmarunionen därför slutgiltigt upphörde och Sverige på nytt blev en självständig stat.

Det är egentligen inte innan den vart helgdag som den firats.

Själv tycker jag det är helt fantastiskt att dagen så snabbt blivit så stor. Det är egentligen jättekonstigt att vi aldrig riktigt har firat den. Det kommer blir rörande att se alla nya svenskar (invandrare) vifta med svenska flaggor - för det tror jag att jag kommer få se. Svenskarna behöver se det - och invandrarna behöver få visa det, att de är stolta svenskar de med. Visst är det som så att det måste byggas en bro mellan dessa grupper. Vi är inte så olika som vi tror.

Invandrarnas attityd i Sverige påminner mycket om Svenskarnas i Thailand. Man lever sitt eget liv i ett annat land och integrerar inte mer än nödvändigt. Är det någon annan som noterat att man inte tar vardagskritik från en utlänning lika allvarligt - lätt att sopa av banan liksom. Jag tror inte för en sekund att invandrarna i Sverige känner sig underlägsna svenskarna - snarare överlägsna. Precis som svenskarna känner sig när de är utomlands.

På något vis går Svenskarna som bor i Sverige runt i någon slags dimma - oroar sig mer för andra grupperingar (jobb, grannar, bekanta) än den mellan dem och invandrarna - ungefär som om att de inte ser problemet. Invandrarna ser i sin tur ofta ner på Svenskarna - ofta så pass att det räcker med en förolämpning i form av elak blick eller en syrlig kommentar för att det skall tända. Man tar inte skit från skit så att säga. Någon som mött ett invadrarlag i någon sport?

Jag hoppas innerligen att vi alla blir bättre på att leva tillsammans och jag tror Nationaldags firandet kan bidra till detta.

Länge leve Sverige!

Dags för städdag igen

Inget man ser fram mot men ett nödvändigt ont. Nästan obligatoriskt.

I vanlig ordning stod vi för sopning av gården och andra gemensamma ytor samt ogräsrensning mellan plattorna. Ganska skönt att köra samma sak varje gång - man kan liksom koppla på autopiloten. Städningen sker mellan 10-15 med ett avbrott för kaffe och korv vid lunchtid.

Jag retar mig lite på dem som aldrig är med. Dels handlar detta om att spara pengar till föreningen men framför allt om att lära känna sina grannar. Faktum är att städdagarna är en av de få tillfällena som finns att få en pratstund med många av dem.

De som inte är med får ett annat uppdrag senare. Tydligen är det sällan någon av smitarna gör bot ens då. Förr hade de en avgift för att slippa men det visade sig vara olagligt. Idag pratade jag med min gode öldrickarvän (som dessutom råkar vara ordförande i föreningen) om andra medel. Att vår och höst städningarna har en prislapp i nivå med om att man hade lagt ut det på entreprenad, och att den delas mellan medlemmarna. På städdagarna ges man chansen att jobba av sin del.

Detta räknas säkert som att jobba svart men kanske att det går att hitta en lösning i den riktningen?

Nu handlar det framför allt om att skapa grannsämja så då skall man ta till alla medel för att få det att hända tycker jag. För de som inte är intresserade av föreningen eller sina grannar skall det kosta. Pengar får bli deras bidrag om det är allt de har.

Klädbytar dax

Då var det dags igen. Klädbytardagar. Jösses vad man kan spara pengar.

750 kronor handlade vi för och då fick vi 2 papperskassar fullproppade med bra vår och sommarkläder (inklusive skor), en cykel, en barnstol till cykel, och 2 påsar kanelbullar.

Barn växer snarare än sliter ur sina kläder. Kanonfina saker.

Eftermiddag och 15 grader. Nice Nice Fågelbajs

Och en dålig ursäkt för en kall öl i solen tillsammans med grannen, men så vart det. Sverige är fantastiskt så snart temperaturen går över 15 grader så är det bara. Det har legat över 7 grader ett par dagar nu. Jag tror inte jag pratat lika mycket med grannarna på hela vintern som de sista 2 dagarna.

Fy skäms på oss!

Som sagt var, nyckeln till lycka i Sverige är att acceptera vintern och gilla den. Att gå runt och hata den blir inget bättre av.

Jag lär jobba hela sommaren och dra till Thailand sent i höst. Det var kanon att jobba på sommaren, lugnare, trevligare, samt att man ändå hade massor av timmar för fritid varje kväll efter jobbet. Konstigt - men man kan undra vart de timmarna tar vägen på vintern. Låt oss hitta dem.

Ps. Fick en nice skatteåterbäring. Inte oväntat men likväl.. nice.

Ps2. Min jävla tand som jag tänkte fixa i Thailand i höst börjar bråka. Hoppas att det är tillfälligt. Annars = Typiskt.

Sova är man ju ganska bra på ZZZzzZZzzzz

Hur många mer än mig är både morgon- och kvällströtta?

Även om jag ofta inte kan sova längre än till 8.00 är jag ändå väldigt trött när denna tidpunkt infaller. Att det är just 8.00 beror mycket på barnen och de vaknarutinerna vi haft under en längre tid nu.

Tror mig för detta... 5 sekunder innan min väckarklocka ringer vaknar jag... nästan alltid. Det sjuka är att det spelar ingen roll om jag flyttar tiden för väckning tidigare jag vaknar ändå 5 sekunder innan det ringer??

Nu snoozar jag gärna - något jag måste sluta med. Det gör mig till en Zombie lagom tills det är dags att stiga upp på riktigt.

Och kvällarna ja. 20.00 är jag tillräckligt trött för att somna. Detta gäller även om jag sov 10-11 timmar dygnen innan. Kvällstrött har jag alltid varit men detta är till extremen. Visst kan saker pigga upp, en bra film, ett par öl, en bra bok, bygga något på datorn, jobba lite mm. Men trams tv (såpa, idol, robinson) - när jag går inte igång på sånt.

Förhoppningsvis skall min hälsokur göra lite jobb i denna avdelning. Än så länge tror jag inte jag känner något, men å andra sidan är jag inte helt frisk ännu.

Bingolotto, är det där det slutar?

Sitter och slökollar på bingolotto och kommer på mig själv med att tänka - Faan, det verkar ju vara ett ganska trevligt program ju. Kanske vi skall prova?

Allvarligt. När bingolotto är helgens stora nöje då måste man ha växlat fel någonstans. Men man kan väl lika väl göra det som ingenting. Oavsett verkar det roligare än lotto.

Dags att köpa kupong. Bara drömmen i sig har ju ett värde.

Att blogga eller inte blogga

Jag börjar avsky orden bloggare och blogg...

Var precis inne och skulle skriva ett inlägg om Facebook. Facebook och andra sociala nätverk fascinerar mig mer och mer. Och det borde de ju. Jag är ju i branschen så att säga. Men jag tänker inte skiva om Facebook nu utan om bloggsfären.

Blogssfären alltså, den som nästan dödade min fritid. Skadad som man är så var det ju tävling men framför allt handlade det om att lätta på trycket. Det handlade om placering och inte om vad det borde, att dra in annonspengar.

Annonspengar, HA. Dem har jag inte räknat sedan dacke gick och dog. Tanken på att tjäna pengar på bloggen gav jag upp för hundra år sedan. Vad jag däremot började förstå var att det var ett utmärkt sätt att nätverka på. Ganska lätta att hitta likasinnade. De bloggare som jag gillade att läsa gillade att läsa mig, och så vart vi bloggkompisar. Flera av dessa människor har jag dessutom träffat. Härliga människor. Hittills har ingen gjort mig besviken.

Så föddes iden om Thailandsforumet som jag envisas med att stava med S (kan ingen förklara varför det är helfel, jag fattar inte?). Ett nätverk för oss andra. Kanaler som alla kommer åt. Alternativen var ju annars barerna, Scandinavian Society in Siam, eller andra nätverksgrupperingar. Få av dem passade mig som handsken. Nätverksträffarna i Bangkok var lite väl mycket nätverka för att passa min smak.

För några månader sedan slutade jag skriva på bloggen, eller drog ned till minimum. Torka. Inget att skriva om liksom. Samtidigt kändes det inte alls lika spännande att bjuda på sig själv. Såg hur jag störtdök på listorna. Sket i det och kastade in blogghandduken. För någon månad sedan drog jag bort min länk från min signatur på Thailandsforumet. Reträtten var ett faktum.

När jag nu planerade att skriva om Facebook dök jag på några gamla länkar jag hade gömda i marginalen. Bla,. Bloggportalens. Döm min förvåning när jag nu gick in och studerade Bloggportalens topplistor (förlåt mig för att jag fortfarande ligger kvar inom sektionerna ”resa” och ”utlandssvenskar”). Lika många besökare som i glansdagarna. Bessynerligt!? Jag förstår att kompisarna i Thailand tycker jag är lite småintressant att läsa (och de är anledningen till att jag fortfarande blottar mig) men majoriteten av läsarna finns ju i Sverige. Och därför vart det bloggen och inte Facebook som detta handlade om.

Jättekul men, vad är det som lockar?

Eller har du bara fastnat i en dålig Såpa?

Snabba Cash

Lyssnar på den här omtalade boken, Snabba Cash, sedan en tid. Cool bok men jag förstår inte varför den höjts till skyarna? Han som läser slår om till Rinkebysvenska och slang så snart han kan. Otroligt häftigt och imponerande. Detta är dock den enda behållningen av boken så här långt. Attityden i den undre världen blir jag bara ilsk av att lära mer om. Faan vad mycket bortkastad energi från riktigt smarta människor. Kontentan så här långt: vi kommer aldrig besegra den organiserade brottsligheten. Detta av den enkla anledningen att dess hjärnor och nätverk är alldeles för underskattade. Bortkastat.

I vilket fall så tänker jag plöja mig igenom boken, den är inte dålig.

För jag fick en annan relaterad bok av Plair i julklapp, Svensk Maffia. En dokumentär och kartläggning av ovan. Tänkte Snabba Cash skulle mjuka upp mig inför den riktiga varan.

Under åren i Pattaya träffade jag givetvis på en del av dessa människor. Varma, ärliga, tyvärr alldeles för impulsiva, positiva, och raka. Tyvärr totalt känslokalla mot människor utanför sin krets. Gillar ändå deras raka puckar. Jag imponeras inte av dem förstås eftersom jag anser att de slösar med sina resurser. Anarki tror jag inte ett dyft på.

Vad vill jag komma till. Jag skulle önska folk inte skulle ha så jäkla svårt att säga NEJ när det är nej. Här skiljer sig svenskar och Thailändare sig inte mycket åt. Eller jag från MC gängen…

Nostalgi på hög nivå

Åtminstone om man får fråga barnen.

Videokameran har ju varit ganska trasig länge. Gått att spela in ibland, och gått att titta på filmer genom lite oftare. På slutet, inget.

Köpte en ny idag och då vart det förstås videokväll. Uppskattat. En fantastisk halvtimme från tiden kring flytten. Massor av film från barnens skola. Siam Zoo. Siam Park. Pattaya. Julafton hemma hos John. Julafton hemma hos oss. Det vart så mycket så tårarna började spruta på de äldre barnen. De vill tillbaks.

Nu tänkte jag försöka leta fram filmerna från byn. Det blir fint det. Pricken över i :et liksom. Sedan har vi Ko Samed filmerna.

Mmmmm, det kan bli en lång kväll det här.

Det är en myt att man jobbar hårdare i Sverige än i Thailand

Funderar mycket på varför 3 veckors semester i Thailand kändes helt ok men skulle vara nära på oacceptabelt i Sverige. Vad fasen beror det på? Man jobbar varken hårdare eller mer i Sverige, varför skulle man då behöva semestern mer?

Kanske att ta alla veckorna i rad snarare är negativt en positivt. Skulle inte massor av långhelger i så fall vara bättre? För något så slapp vi ju vänta, men å andra sidan kunde vi ju inte åka så långt på den semestern som vi knipit åt hela året för.

Jag kommer tillbaka till det om och om igen.

Det är inte jobbet utan det är vad vi gör av fritiden.

Allt är så svårt här.

Man planerar ihjäl sig. Tittar över staketet. Bygger fasader.

… och glider ifrån vad som är, eller åtminstone borde vara meningen med livet, alltså familjen, vänner, och fritiden.

Tack och lov finns det undantag.

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen. Jag tror det gäller att leva livet här och nu. Antingen är det lättare att göra det i Thailand eller så är det en annan typ av människor som bor och hamnar där. Vad jag vill säga är att jag upplever det som om svenskar i Sverige mest går och väntar på något slags magiskt break. Man låser in sig i sina kokonger och barrikerar grindarna. Och väntar. Vad faan väntar man på?

Här och nu känns bortglömt.

Jävla skitsoffa!

Så illa var det kanske inte men inte gick det helt smärtfritt efter nya soffan anlänt inte.

De senaste veckorna har annars varit extra bra veckor. Många positiva saker och få negativa. Nu vände alltså trenden.

IKEA soffan jag handlade förra veckan har alltså anlänt. Leverans mellan 9-15 med en halvtimmes varsel. Tack för kaffet. Där stod den alltså när jag kom hem, ordentligt hoppackad, utan överdrag, utan ben, utan monteringsanvisning.

Trodde jag ja!

Inte förrän jag skulle dra på överdragen hittade jag monteringsanvisningarna, de låg snyggt där i lilla mjukpaketet. Bara att skruva ut några skruvar och köra vidare. Nej då, jag blir inte alls irriterad när det blir så. Nej då, inte alls.

Ett av kuddfodralen gick sönder direkt när vi skulle trä på det. Soffan är 2-delad, en 2-sits med Schäslong. 2 delar där åtminstone överdragen verkar vara tillverkade vid olika tidpunkter, kanske till och med på olika fabriker. Färgnyansen verkar inte matcha 100%. Detta vet jag ju inte med säkerhet innan jag beskådat soffan i morgonsolen. Morgonsolen ja. Kanske i morgon, kanske någon annan dag.

JOBBIGT!!

Vid sådana här tillfällen visar sig mina svagheter tydligt. Jag vill verkligen framåt utan bakslag. Jag får verkligen hålla i mig för att inte hornen skall växa ut. Jag behöver väl inte berätta att barnen frestar på läget ytterligare. Provhoppar nya soffan innan den är monterad. Leker frisbee med pappkartongerna. Osv.

Som sagt var inte ens min mor skulle älska mig nu.

Ps. Lagom tills jag hade skrivit ner detta lugnade jag ner mig tillräckligt för att Josefine skulle våga sig upp och kramas lite. Helt plötsligt kan man nästan skratta åt sig själv. Även om det inte ursäktar beteendet.

Så här ser soffan ut fast lite mörkare, ja åtminstone den ena delen. Stålställningen får vi försöka maskera annars är den ganska snygg tycker jag, soffan alltså.