I veckan diskuterade jag kunskapsnivåer med en kompis i Bangkok. Hans dotter är ett år yngre än Emily och skriver redan 100 ord. I hennes skola oroar man sig för hennes eventuellt bristande oförmåga?? Emily skriver Emily och det är ungefär de bokstäver hon är trygg med. Skolan i Bangkok är visserligen en Internationell toppskola, Pattana men ändå.
Emily skrev sitt namn på Thailändska för över 2 år sedan. I den skolan hon gick började de med bokstäverna redan vid 2.5 års ålder. Detta var en Thailändsk privatskola och ingen Internationell. Jag tyckte det var lite väl, speciellt eftersom bokstäverna som skulle skrivas var så små och hennes motorik inte i närheten av att klara det.
Jag har väl alltid tyckt att lek är viktigt men nu är det som så att Emily har varit på mig om att lära sig skriva och läsa. Några av hennes kompisar kan redan. Jag utgår från att de lärt sig hemma och inte i förskolan. Vi har alltså börjat ta tag i detta på egen hand. Samtidigt gissar jag att det är dags att ta tag i de andra ämnena. Matematik har vi redan börjat med. Sjukt hur olika Josefine och Emily räknar! Nästa investering blir nog en jordglob. Geografi är kul.
Mina farhågor bekräftades i dagens pappersutgåva av DN. Artikeln heter "Medelmåttiga studieresultat i Sverige". Man rangordnar bla. 15 åringars (OECD länder) kunskaper i de naturvetenskapliga ämnena.
De Svenska ungdomarna placerar sig visserligen framför de Amerikanska (knappast en styrkemätare) men en bra bit bakom länder som Kanada, Japan, Australien, och Korea. De Finska studenterna är outstanding.
Med dagens artikel får jag bekräftat att den svenska skolan inte räcker till. Varje dag passerar jag ett mellanstadiefönster på Emilys skola och jag skräms över bristen av engagemang läraren i det rummet visar. Visst - det kanske är ett undantag, men det tror jag inte. Det finns ingen annan utväg än att själv utbilda sina barn - liksom ligga steget före så att de får chans att lära på sitt sätt, och i sin takt.
Jag är väl medveten om att många föräldrar redan anammat detta och det är väl antagligen det som bidrar till att deras barn sedan sticker ut kunskapsmässigt?
I Sverige säger de att vi har mindre och mindre tid över för våra barn och att allt mindre av den tiden är kvalitetstid. Kanske kan vara en bidragande orsak?
Det är lite sent att komma på detta men bättre sent än aldrig.
Jag har redan pratat med min chef om att gå ner till deltid. Idag har jag nog bestämt mig. Årskiftet ungefär. Mitt nästa ideella åtagande skall bli att lära mina barn allt som behövs lära sig om livet, och lite till :)
torsdag, december 04, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det där är ju alltid knepigt men ungar i den åldern är svåra att jämföra med andra ungar i samma ålder. De hittar läs och skrivkoden så olika. Alma läste flytande som fyraåring, går egentligen i "nollklassen" men läser svenska med våorna. Samma sak med matten. Lovisa har det tagit ända tills nu för att läsa lika bra och hon går i trean.
I deras skola, som är en privat skola jämförs de inte alls med varandra utan bara med den egenplan de ställer upp inför varje termin. Skulle det vara så att de inte uppfyller sina föresatser så sätt alla klutar till, bland annat med enskild undervisning, tills de nått fram.
Min erfarenhet av thailändska skolor över lag är att barnen bara får lära sig det absolut nödvändigaste. Studentbetyget deras kan inte alls jämföras med det svenska. Barnens kusiner har djupa kunskapsluckor, några vet inte ens var Europa ligger eller vilka grannländer som gränsar till Thailand.
Det har du rätt i, de små har olika förutsättningar. Alma är en klippsk rackare det vet jag.
Men jag antar att hon inte lärde sig på egen hand? Håkan berättade att hans Kevin som går i 1:an inte har kommit längre än till K?
Den killen är det också något extra med.
Nja, vad jag menade var att hans klass inte har kommit typ längre på nästan en hel termin men Kevin kan dock mer än de andra men det brukar nog jämna ut sig efter ett par år. Det var mer en kommentar om hur seg den svenska undervisningen verkar vara i jämförelse med hans hemspråkslektioner där han efter 4 lektionstimmar kan hela thaialfabetet. Kevin kunde knappt säga hej på thai innan. Vilket sätt som är mest pedagogiskt vet jag inte men jag är klart mer imponerad av hur mycket de lär sig på thailektionerna. En till grej är att han tycker att det är extremt kul vilket han inte tycker att den vanliga skolan är tyvärr.
Skicka en kommentar