Skolarbete hemifrån

Vi har fortfarande inte hittat någon skola vi kan stoppa in barnen i tills terminsstarten i November men det skall nog ordna sig. Tills dess undervisar jag barnen på egen hand. Inte lätt när man inte alls har pedagogiken men det finns mycket information på nätet och vi har skolböcker med oss. Vi kör ca 3 timmar om dagen och fokuserar på basämnen som svenska, matematik och engelska. Vi blandar med bad och lek när det behövs och skoldagen brukar bli ca 6 timmar totalt.



Jag märker att det är en himla skillnad på aktivitet de första timmarna så det är då vi försöker få det bästa gjort. Fördelen är att jag kan använda just bad och lek som en muta för att få skolarbetet gjort :)

Förstår nu mer än väl att skolklasserna är alldeles för stora hemma. Varje barn behöver ju sin egen anpassning till skolarbetet men det blir ju omöjligt som det är idag.

Hur går det då?

Vi gör stora framsteg, speciellt i matematik som är lite av mitt favoritämne :) Emily har haft lite segt med läsningen och den tränar vi mycket nu och oj vad det gått framåt på så kort tid. Vi lägger ca 1 timme varje dag på just detta. Får nästan lite ångest för att man inte "hunnit" med så mycket tidigare, men jobbet och livet har verkligen sugit musten ur mig. Man gör det men inte med hjärtat som nu. Tempot i Sverige är sjukt, säger inte nödvändigtvis effektivt, men sjukt. Man är slut när man kommer hem helt enkelt men fattar inte varför.

Sebastian glider med på ett bananskal. Oj vad mycket tidigare han är med allt än tjejerna. Emily fick verkligen inget gratis i vår familj. Samma med Josefine som för Sebastian egentligen. Allt hon gör i skolan har hon hört Emily göra tidigare - det kommer inte som någon överraskning.

Önskar vi i väst kunde kliva tillbaks ett par steg och fokusera på vad som är viktigt och inte bara det materiella. (Nu är det dock vi som är arbetsmyrorna i samhället och utan oss stannar Sverige så det kommer inte hända. Du kan läsa mer om det i det jag skrev om tidigare: ekorrhjulet vi sitter fast i). Annars fantastiskt om man kunde vara hemma och undervisa sina barn på heltid, eller bara spendera mer kvalitetstid med dem. VILKET meningsfullt jobb det vore! Jakten på jämställdhet har dock raderat ut möjligheterna att göra så. Alla skall jobba och producera - det är bakplanen.

Ps. Är det någon sam har tips på bra länkar när det gäller hemundervisning skulle det uppskattas. Jag söker även bra Flashcards som jag kan skriva ut själv.

Hemspråksundervisning i Thai - första klassen!

Man kan undra vad 40 minuter i veckan kommer ge men detta var en bra start som gav mersmak. Lugnt och fint och med rolighet som verktyg. Lite rita, lite pyssla, och lite bokläsning. En helt annan koncentration än när man själv försöker sig på något här hemma.

Jag har förståelse för alla som har det segt med hemspråket. Dels hade jag samma problem med svenskan för dem när vi bodde i Bangkok, dels så hade mina barn thai som förstaspråk till för ca 2 år sedan. Men ändå...

Jag tror på det vi alla vet men inte anammar speciellt - vägra förstå något som kommer på "fel" språk. VÄGRA och gör barnen en tjänst! (gäller i Thailand, gäller i Sverige) Björntjänster gör ingen glad.

Det är aldrig försent!

Avslutning på dagis

För Josefine var det tack och hej leverpastej eftersom hon börjar 6-årsverksamheten nere på Trollholmens skola i Augusti. För Sebastian var det bara som vilken avslutning som helst bortsett från att det var högsommarvärme.

Efter alla sånger var det picknick på området. Massor av föräldrar, massor av syskon och någon enstaka farmor och farfar.

Det svenska utbildningssystemet verkar suga fett

I veckan diskuterade jag kunskapsnivåer med en kompis i Bangkok. Hans dotter är ett år yngre än Emily och skriver redan 100 ord. I hennes skola oroar man sig för hennes eventuellt bristande oförmåga?? Emily skriver Emily och det är ungefär de bokstäver hon är trygg med. Skolan i Bangkok är visserligen en Internationell toppskola, Pattana men ändå.

Emily skrev sitt namn på Thailändska för över 2 år sedan. I den skolan hon gick började de med bokstäverna redan vid 2.5 års ålder. Detta var en Thailändsk privatskola och ingen Internationell. Jag tyckte det var lite väl, speciellt eftersom bokstäverna som skulle skrivas var så små och hennes motorik inte i närheten av att klara det.

Jag har väl alltid tyckt att lek är viktigt men nu är det som så att Emily har varit på mig om att lära sig skriva och läsa. Några av hennes kompisar kan redan. Jag utgår från att de lärt sig hemma och inte i förskolan. Vi har alltså börjat ta tag i detta på egen hand. Samtidigt gissar jag att det är dags att ta tag i de andra ämnena. Matematik har vi redan börjat med. Sjukt hur olika Josefine och Emily räknar! Nästa investering blir nog en jordglob. Geografi är kul.

Mina farhågor bekräftades i dagens pappersutgåva av DN. Artikeln heter "Medelmåttiga studieresultat i Sverige". Man rangordnar bla. 15 åringars (OECD länder) kunskaper i de naturvetenskapliga ämnena.

De Svenska ungdomarna placerar sig visserligen framför de Amerikanska (knappast en styrkemätare) men en bra bit bakom länder som Kanada, Japan, Australien, och Korea. De Finska studenterna är outstanding.

Med dagens artikel får jag bekräftat att den svenska skolan inte räcker till. Varje dag passerar jag ett mellanstadiefönster på Emilys skola och jag skräms över bristen av engagemang läraren i det rummet visar. Visst - det kanske är ett undantag, men det tror jag inte. Det finns ingen annan utväg än att själv utbilda sina barn - liksom ligga steget före så att de får chans att lära på sitt sätt, och i sin takt.

Jag är väl medveten om att många föräldrar redan anammat detta och det är väl antagligen det som bidrar till att deras barn sedan sticker ut kunskapsmässigt?

I Sverige säger de att vi har mindre och mindre tid över för våra barn och att allt mindre av den tiden är kvalitetstid. Kanske kan vara en bidragande orsak?

Det är lite sent att komma på detta men bättre sent än aldrig.

Jag har redan pratat med min chef om att gå ner till deltid. Idag har jag nog bestämt mig. Årskiftet ungefär. Mitt nästa ideella åtagande skall bli att lära mina barn allt som behövs lära sig om livet, och lite till :)

Google Advertising Professional Exam - kvalificerad

Där satt den äntligen!

Jag är nu en Google Advertising Professional (för privatpersoner). I kort betyder det att jag har en offentlig stämpel på att jag inte är helt bortkommen när det gäller att bygga annonskampanjer på Google. Detta blir definitivt ett bra komplement till de kunskaper jag redan har i området sökmotor optimering.

Nu täcker jag hela sökmotor spektrat liksom.

Jag har haft GAP certifieringen i bakhuvudet länge men det har helt enkelt inte funnits tid att finslipa kunskaperna förrän nu. Amerikanskt prov inklusive underliga frågor på begränsad tid. Som tur var så var har jag en viss rutin på detta sedan studierna vid Assumption University. Oavsett vart det tidsnöd.

109 frågor på 90 minuter som jag inte hade mer än 6 minuters marginal på. Man fick svara snabbt på det man kunde och komma tillbaks till det man var osäker på. Att söka på Internet efter svaren gick bort. Gränsen för godkänt låg vid 75% och provet kostade dessutom pengar att göra. Med tanke på detta och det faktum att man måste spendera 1000 usd på diverse annonskampanjer över 3 månad skall man förhoppningsvis slippa en översvämning av examinerade.

Eftersom jag kommer få en liten banner som intygar mina kunskaper börjar det bli läge att bygga på en (eller ett par) hemsida av lite mer proffessionel karaktär som jag kan skylta med allt detta på. Man vet aldrig när den kan komma till nytta men visst finns det en viss kategori av besökare jag inte vill dra till min blogg, potentiella uppdragsgivare tex,.

Ser jag fram mot första skoldagen eller?

Japp, så här sprudlande glad var vår lilla tjej när hon kom till skolan i morse. Första skoldagen. De senaste 2 veckorna har bara varit fritids. Nu kommer de stora barnen och nu blir det skola mer på riktigt.

Tyvärr missade vi att det var gruppfotografering klockan 09. Jag lämnade som vanligt vid 08 och detta gick mig helt förbi. Emily undrade varför bara hon saknade mamma och pappa....

Visst, det stod på kallelselappen vi fick i början av sommaren. Tyvärr sträcker sig mitt minne inte så långt men faan - jag brukar skriva in sådant i kalendern. Synd att de inte påminde mig i morse men det kan man knappast klandra dem för...

Inte bra.

Då var det dags för kvartssamtal igen

Det gick fort men här är vi igen. Kvartssamtal alltså.

Vi lyckades klämma in alla 3 på samma eftermiddag så det vart lite löpande band men gick bra ändå. Inget nytt men man är alltid nyfiken på hur de beter sig på dagis. Att det är annorlunda än mot hemma har man ju räknat ut.

Alla 3 verkar omtyckta av både personal och kamrater. De slåss inte, är hjälpsamma, och oftast på glatt humör.

Emily är speciellt duktig i motoriken och att smälta in i klassen, läsa situationer liksom. Hon leker nästan uteslutande med tjejerna och där är hon populär. Och det gillar hon.

Josefine har kommit igång ordentligt med språket. Inget nytt men även på dagis har de noterat det. Hon fortsätter att gå motströms och gör en del abstrakta saker. Löser sina problem på eget vis liksom. Bästa kompisarna är Nicole, Jessica och Oskar.

Sebastian är nästan störst i sin grupp och det har nog stigit honom åt huvudet. Hemma kör han på som en ångvält. På dagis visar han respekt till sina kompisar och drar sig undan om det blir bråk. Han tycker inte alls om när det bli bråk och han tar gärna hand om de mindre barnen, speciellt om de inte gråter.

Nästa månad flyttas han upp i nästa årskull. Väl många ettåringar på ingång så detta sker i förtid. De är 5 stycken som flyttas. Antingen hamnar han hos Josefine eller i den andra mellangruppen. Efter sommaren går Josefine till den stora gruppen.

Barnen lär sig mycket på dagis och de verkar ha roligt där. Sällan bråk på morgonen. Allt utöver att detta fortsätter att flyta på är bonus.

Då var problemen i skolorna löst

Satt och kollade på ett debattprogram om det upptrappade våldet i våra skolor. Det dröjer ju inte så länge innan mina barn är där – i skolorna då förhoppningsvis. Det slog mig att det nog vore en bra ide om man besökta sina barn i deras vardagsmiljö lite oftare än vad man gör. Barnen behöver vuxna förebilder och jag inte så säker på att lärarna varken skall eller kan ta den rollen.

Tyvärr blir det ju lite krystat om man kliver runt på barnens skola bara sådär. Kanske till och med lite pinsamt för barnen. Jag började fundera på hur man får andra vuxna till skolan, utan att det blir för konstlat.

Tanken slog mig - om man öppnade upp skolmatsalen för allmänheten, skulle det inte bli att man käkade lunch med ungarna lite då och då i så fall? Kanske man skulle kunna göra det lite subventionerat bara för sakens skull. Kanske maten skulle bli bättre. Tänk om omgivningen tände på iden de också och tog en lunch på lokala skolan ibland? Skulle det inte bli mer ok med tiden?

När nyhetens behag lagt sig, när det vart som vilken restaurant som helst – ja, bortsätt från att genomsnittsåldern antagligen alltid skulle vara ganska låg – skulle inte detta kunna bli ett nytt grepp nu när vuxna och barn bara glider längre och längre ifrån varandra? Att lära sig respektera varandra.

Åtminstone jag skulle känna mig trygg om jag visste att det fanns andra vuxna som rörde sig på skolorna. Andra vuxna som kanske inte var vardagsblinda.

Sådär ja, då ha jag löst ytterligare ett problem.

Snart dags för Emilys skolval

Nästa år är det dags för årskurs 0 för Emily. Detta kan man antingen köra på sin egen förskola eller på skolan man tänker börja i vad tiden lider. Emily börjar få en hel del post i ämnet - Tänk att hon har blivit så stor min lilla tjej. Vi vet förstås vart vi tänker försöka sätta henne. Minns inte om jag redan ställt mig i kö där, kanske dags att dubbelkolla. Närmst är bäst känns det som. Rotsunda Skolor är det som gäller för oss.

Idag fick vi ett erbjudande från Sollentuna International School som ligger på Bygatan nära Sollentuna Centrum. Det lockar med mer engelskspråkig undervisning. Men oj vilken resväg. Tyvärr har jag hört att det inte är något vidare där, en massa problem bara – så vi avvaktar nog med den.

Vikings, ett fotbollslag med momentum

Lite tråkigt att vårat veteranlag ”dog” efter jag lämnat det men det var kanske väntat. Ibland undrar jag om folk spelade bara för att vara bussiga mot mig eller inte kunde stå emot mitt tjat. Eller helt enkelt kanske inte fick arslet ur vagnen på egen hand. Oavsett hade veteranverksamheten varit en möjlighet att hålla spelare och kompisar kvar i laget längre. Det finns mycket nytta med detta. Ett mycket trevligt nätverk man inte skall behöva lämna bara för att man blir trasig.

Jag hade ju också hoppats på att det skulle finnas möjligheter att fortsätta att spela boll den dag jag flyttar tillbaks. Lite lättare att starta ett old boys lag från ett veteranlag än från det young boys vi verkar ha nu. Ofta har vi haft spelare i alla åldrar men vi tenderar till att var yngre än 35 i snitt. Att aktivera pensionerade spelare är svårt.

Samma gäller egentligen med den svenska lekgruppen vi startade upp strax innan flytten, även den verkar vara i gungning. Det övergår mitt förstånd hur man kan bo i Bangkok med småbarn och inte ha högsta prioritet för den enda Söndagen per månad som denna grupp samlas. Vad kan vara viktigare? Jag vet inte om det är en slump men jag tycker mig kunna se ett samband mellan inkomst och grad av engagemang…..

Grrrr!

Detta kan ju förklaras av att de som tjänar pengarna inte har tid. Men i så fall – släng in pengarna så vi kan fortsätta med detta på ett rättvist sätt!

Flyttar vi tillbaks vill vi ju vara med på detta igen, kanske även ta det ett steg vidare.

Egentligen var det ju dagens upplaga av Scandinavian Vikings jag skulle skriva om.

En 28 årig Norrman dök tydligen upp på Tisdagens träning. Han snurrade mer friskt än vad någon innan honom gjort. Direkt från norska Divison 1! Kvalitetsmässigt låter det som det bästa vi haft, meritmässigt inte förstås. Vi har ju haft spelare från flera av de högsta serierna, inklusive landslaget och VM deltagare.

I eftermiddags massakrerade de Bangkok Youth (hopplock av spelare från de internationella skolorna) mycket med hjälp av denna norrman. 5 mål stänkte han in innan halvtid. 10-1 slutade matchen. Nu har de momentum, nu går de upp på kvalplats till div 1. Härligt!

Ja, ja. Allt är inte guld som glimmar. Norrmannen skall provspela för ett lag i Thailands högsta serie (i deras proffsliga).

Träning varje Tisdag, matcher varje helg. Alla brukar vara välkommna men checka med tränarna först.

Relaterade webbsidor:
Scandinavian Vikings FC
Internationella Amatörligan i Bangkok
Scandinavian Vikings på Facebook

Svenskan börjar bli otroligt bra!

Det går fort nu. Jag tänker på språk och barnen.

De börjar bli sjukt duktiga på svenska nu, allihopa. Inte bara förstår de det mesta man säger, de kan även uttrycka sig. Dryga 3 månader på dagis har gjort sitt. Morsan kommer bli chockad när hon kommer hem från Thailand nästa månad. Hon drog ju redan i slutet av Augusti om jag inte minns fel.

Emily och Sebastian har lättast för sig. Josefine är lite som mig, lite språkligt seg.

Men som sagt var, det går att lära gamla hundar att sitta så hon fixar nog detta som en plätt.

Ganska vanligt som jag förstår det, att flerspråkiga barn inte pratar speciellt bra ända fram mot 4-årsåldern. Josefine kan nog inkluderas i den gruppen. Jag är ju en realistisk förälder. Mig såg man inte på balkongen för att hissa flagga när barnen tveksamt klämde första ordet vid 3 månaders ålder, eller tog första ”staaaaplande” steget (?) vid 7 månader.

Det finns både för och nackdelar med att vara realistisk men det är inte vad jag tänkte skriva om idag.

Emily och Sebastian hade redan från första bekantskapen med andra språket, inga som helst problem att skilja på vilka ord som hörde till svenskan och vilka som hörde till thailändskan. Även om ordförrådet länge var begränsat. Josefine blandar och är i jämförelse otydligast. Sebastian är väl för sin ålder längst fram. Har inte svenskan gått förbi ännu så gör den det vilken dag. Emily pratar förstås överlägset mest och bäst.

Det blir mer och mer viktigt att fokusera på thailändskan, och det gör vi. Snart kanske till och med jag kan vara med och prata utan att det gör skada.

Dags att få arslet ur vagnen med den thailändska lekgruppen här i Stockholm.

Det samma gäller Plair också faktiskt, hon gör oerhörda framsteg. 3 timmar i skolan var dag och massor av hempluggande ger resultat. Så mycket pluggande så vi snart måste överväga att anställa ett hembiträde. Jag har som sagt var 10 timmarsdagar redan som det är (ville bara bespara dig en syrlig kommentar:). Igår fyllde hon i den 30 sidiga ansökan på arbetsförmedlingens hemsida helt på egen hand. Ok, några frågor var det, men inte många. I vilket fall, studier i all sin ära, vi behöver en inkomst till. Tror det är dags för henne att komma ut i arbetslivet och lära sig vidare.

Barnens kompisar, en slump?

En kul grej på dagis som vi just fick reda på. Sebastians bästa kompis heter Joel. Egentligen är det mer som en lillebror, Joel är ju lite yngre. I vilket fall, Sebastian gillar att leka med honom. Det visar sig att Joel är bror till en av Josefines 2 bästa kompisar, Jessica. Hör och häpna nu.

Nicole heter den andra tjejen. Mamman östeurope och pappan måste vara neger. Nu har hon en ny man, en Italienare. Och tror ni inte han går i Plairs SFI klass!?

Lite kul med de 2 första barnen. Jag gillade deras mamma redan på inskolningen. Nu är alla barnen bästisar. Det kan ju inte vara en slump, eller?

Någon som sett en bortsprungen liten pojke?

Ja det har jag ju gjort förut. Tänker inte på Sebastian men väl på hans kompis som vart kvar i Bangkok, Alexander. Det var en jäkel på att springa bort.

Lite underliga saker som hänt frugan på sistone. I förrgår när hon var på väg till dagis för att lämna barnen vart hon tilltalad av en ung herre.

- Är det du som tappat din lilla pojke?

Det var det ju inte. Lite längre bort satt det alltså en liten pojke yngre än Sebastian och väntade på att någon skulle hitta honom. Plair tog med honom in till dagiset och en av fröknarna hade tidigare noterat att en dagmamma gått förbi utanför med en hord barn. Hon sprang efter och mycket riktigt hade de missat på räkningen. En generad inte alltför munter dagmamma var tvungen att gå in på ett DAGIS för att hämta sin eftersläntrare.

Blickar!? Typ.

Plair tillade: - trodde inte sånt kunde hända i Sverige, det är ju ett så perfekt land…

Det visade sig sedan vara kusinen Lins dagmamma. Hon är störtskön och hade det inte vart hon hade jag nog sågat hela dagmammekåren efter detta. Innan jag träffade just denna dagmamma kändes de mer som hemmafruar som inte önskade arbeta.

All eloge till henne men det här var ju inte bra.

Fredag och dagishämtning

Tyvärr springer jag inte på barnens dagis speciellt mycket. Så lång bara på fredagarna faktiskt. Skall försöka komma ifrån lite oftare. Plair lämnar sent och hämtar tidigt som det ser ut nu. I morgon är det dags igen. Jag fick chansen att besöka dagiset i tisdags förmiddag eftersom jag var med Emily till tandläkaren. Hon fick mycket gott betyg för sina tänder och det var hon mäkta stolt över.

Jag såg inte Sebastian när jag kom till dagiset men väl Josefine och hennes bästa kompisar, Nicole och Jessica. Konstigt vad lätt det är att tycka om barnens kamrater?

Inskolade i grevens tid

Sådär ja!

På Fredagen i andra inskolningsveckan hade vi även Sebastian på heldag på dagiset. Och det gick bra! På Måndag är det allvar på riktigt.

Plair han en repa till skolan (SFI) där hon för övrigt tycker hon hamnat i en för tuff klass. Vissa av studenterna har varit i Sverige i hela 4 år!?

En Thailändsk tjej i klassen. Jobbade som barnflicka/hembiträde för en Thailändsk familj i Sollentuna. I samma veva som de ville hon skulle stanna kvar och gömma sig efter turist visat gått ut träffade hon en svensk kille och flyttade ut. Hon fick förlängning med 3 månader och ansökte sedan efter UT på plats, och fick det. Tydligen har det varit fler Thailändare i klassen men de tyckte det var för svårt och att de andra var för bra. Svårt att glänsa och trist att vara sämst, känns det igen?

Dagisframgångar skördade

Eftersom jag är på kurs mån-onsdag fick frugan andra veckans inskolning helt på egna axlar. När jag för en stund sedan fick tag på henne berättade hon att det gått jättebra.

Emily är ju så gott som klar men även Josefine hade utan något som helst motstånd låtit sig lämnas. Skönt. Idag var det en hel timme Plair gick ifrån.

Sebastian gick också bra. Det vart en misslyckad lämning förra veckan som ställdes in men idag släppte han iväg Plair helt utan bråk. WOW! Det hade visserligen blivit lite gnabb ute på gården. Men inga tårar. Han såg grinden och ville gå hem. Inga tårar men han hade blivit lite putt...

Mmm, detta bådar gott!

Inskolningen i gång

Onekligen snällare än i Thailand där vi var med ett par timmar första dagen och sedan släppte för en halvdag andra dagen. Sedan var det klart.

Nu i Sverige är det en timma per dag i 4 dagar. Den 3:e dagen skall vi gå ifrån 10 minuter. Den 5:e dagen är det 2 timmar som gäller, och man skall som förälder gå hem en timme.

Jag trodde nog, och fick det bekräftat, att detta är gjort med de minsta barnen i tanken och att de är flexibla med de större barnen.

Eftersom våra 3 är på olika avdelningar vart det lite spring även om Emily fick klara sig mest själv. Emily planerar vi att lämna för heldag redan i morgon. Sebastian kan nog behöva hela veckan. Josefine är lite sjuk och med det svårläst (kinkig). Nästa vecka blir intressant men jag hoppas innerligen allt är klart då. Plair har redan missat 2 veckors SFI studier.

CSN ber om omöjliga dokument

Alldeles för seg för att skriva något riktigt. Dels var det systerns fest i Lördags, dels är det mycket med nya jobbet.

För tillfället trilskas jag lite med CSN. Fick mer eller mindre tillbaks dokumenten jag skickat dem. De ber om komplettering. Behöver alltså ha ett intyg från den Thailändska skattemyndigheten på hur mycket jag tjänat och vad jag betalt i skatt. Det jag skickat dem kom från min förra arbetsgivare.

Detta är lättare sagt än gjort kan jag lova. Jag fattar inte hur de tror man kan dribbla med myndigheter i ett u-land som man gör i ett i land? Få hålla tummarna för att detta ordnar upp sig. Har du inte haft någon inkomst tror jag det blir MYCKET svårt att bevisa. För min del kanske det kan lyckas.

Vädret har i alla fall kommit tillbaks. I helgen drar vi ut i skärgården. En lång helg blir det eftersom jag tagit ledigt på Måndag. Vad skönt det skall bli.

Dagisplatserna kommer och går

Först hade vi alla 3 hos en dagmamma i november, sedan inte. Sedan hade vi Sebastian och Josefine på dagis redan från augusti, men Emily inte. Sedan fick Emily plats hos dagmamma i november. Sedan bytte vi dagmamman mot ren förskola och fritids med start redan i augusti för Emily. Då erbjöd dagmamman Emily plats från augusti och vi skrev kontrakt.

I morse ringer dagiset där Sebastian och Josefine redan är klara och erbjuder en plats för Emily i deras ”stora” grupp. Förra veckan ringde de och erbjöd oss plats i deras ”mellan” grupp, som en nödlösning, men den avböjde jag. Efter lite beslutsvånda avbryter vi det nyskapade kontraktet med dagmamman (tydligen kan man göra det innan det påbörjats) och bekräftar att vi tar den senaste platsen vi erbjudits. Dagmamman är på semester utomlands och låter via sms meddela att hon inte kan ta lyssna av svararen där jag pratat in ett luddigt meddelande. Jag funderar på att skicka henne ett sms. Men tvekar. I vilket fall behöver hon nog veta detta så snart som möjligt.

Jag vet att dagmamman med Emily tog sig ett barn mer än vad hon brukar, så förhoppningsvis så ställer vi inte till det alltför mycket för henne.

Dagmamma eller dagis, ja, jag tror det beror på omständigheterna. Vår dagmamma var helt klart ingen normal dagmamma, eller i alla fall inte en sådan jag hade på näthinnan innan man mötte henne. Förskola hemma var mitt intryck. Fördelen med dagmamma måste ändå vara att barnen får mer utrymme, och vissa barn behöver det onekligen mer än andra. I ärlighetens namn är jag inte säker på att jag hade nappat på Växhusets (dagisets) erbjudande om det hade gällt Josefine.

Jag tror att Emily passar för dagis och stora grupper extra mycket, och Josefine kanske mindre. Visst finns säkert möjligheten att flytta över Josefine till Bushuset (dagmamman) nu när Emilys plats ställs till förfogande, men nu kör vi dagiset för alla. Detta är ett rent bekvämlighetsbeslut. Blir det några problem i framtiden vet vi att det kanske finns en utväg.

Ps. Det var en regning men trevlig helg hos Linus och Ingela i Oskarshamn. Jag kommer klistra upp bilder så snart jag får tid.

Lekgruppen i Bangkok

Jag noterade just att Erika som tog över lekgruppen efter mig ordnat med en egen blogg för dem. Barngruppen i Thailand heter bloggen och ligger hos Blogger. Eller blogg, varför inte kalla den deras hemsida. Här kommer de skriva om var träff samt länka till fotoalbum. Detta skall bli jättekul eftersom det ger mina barn möjligheten att följa sina gamla kompisar i bilder. Vi kommer definitivt försöka hinna med en träff när vi kommer till Thailand nästa gång, när det nu blir. Till dess blir det via bloggen.

Jag hoppas innerligen att det dyker upp fler lekgrupper i Thailand över tiden, och att de försöker dra nytta av denna blogg. En sida det händer något på är ju något roligare att följa än det ombytta.

Själv har jag planer på att dra igång något liknande här i Stockholm. Vi är nog 7 barn redan tror jag. Personligen tror jag man skulle kunna gå ytterligare ett par steg här i Sverige eftersom jag har en känsla av initiativ av detta slag får gehör hos staten. Är du intresserad kan du ju lägga en kommentar här.