Vart är min framtid?

Jag tänker på det ofta. Som tur var blir jag snart påmind om att det blir minst 2-3 år till i Sverige. Oavsett vart vi vill bo framöver skall frugan bli svensk och barnen lära sig språket flytande, i både tal och skrift. Problemet är dock när det kommer till eventuella investeringar. Hur länge blir vi här? Det mesta man köper tappar ju 25% bara genom att packa upp det ur kartongen, och ytterligare 25% efter en månad. Det finns ett värde i produkten om man behåller den men knappast om man behöver sälja den.

Det hjälper liksom inte till att tänka på det viset. Vi skulle ju behöva piffa upp lägenheten för att trivas ännu bättre.

Du behöver inte hålla i hatten. Det är väl inte så konstigt att dessa tankar ockuperar mig av och till.

Tänk samtidigt om alla jag känner flyttar bort från Bangkok! Hur kul är det då att komma tillbaks?

Det skulle vara mycket roligare här om de flyttade hem, tror jag.

Det verkar som om svenskarna här i Sverige har svårt för spontana sammankomster. Allt verkar vara så jobbigt. Börjar känna det själv. Det är hemsysslor, extrajobb och andra orsaker. I Thailand var det mer eller mindre varje vecka att åtminstone några av oss slöt upp för middag. Saknar det. Mycket.