10,000 kronorsfrågan - vem brås Sebastian på?

Jag kom precis tillbaks från ett utvecklingssamtal om Sebastian. Alla småsaker som vi haft fokus på verkar vara som bortblåsta. Inget nytt under solen kanske men skönt att få det bekräftat från dem med. Av alla saker de berättade var det speciellt en sak som som fick mina smilband att gå: När de äter lunch håller Sebastian låda, berättar vad som händer i hans liv och så. Kan hålla på ganska länge. Tuggar lite, pratar mera.

Någon som kan gissa vem jag har i tankarna? :)

Kanske kanske - inga träben i alla fall.

Hoppet lever! Idag kom han med bollen under armen och ville lira boll - inte mig emot. Inte ofta det händer tyvärr, brukar vara det omvända.

Han börjar bli ganska grym killen faktiskt ändå har vi inte tränat så mycket. Vi körde lite one-touch och hans returer var bättre än vad jag hade hoppas :)

Barnens tandsköterska kan verkligen reta skiten ur mig

Visst, hon menar väl men det irriterar att alltid bli ifrågasatt!

- Hur ofta borstar han sina tänder, och vem hjälper honom? Han är för liten för att borsta själv det vet ni va?
- Hur mycket godis äter han, hur mycket cola dricker han? Hur ofta? Socker är inte bra för tänderna (nej inte bara för tänderna vill jag svara då).

Samma frågor varje gång på varje barn så det blir typ 4 ggr om året man hör detta! Kan hon inte titta på tänderna först - innan hon dömer ut mig?

Jag biter mig i läppen för att inte låta sarkastisk eftersom jag vet att det är bättre de frågar alla hela tiden, än få sällan.

Ps. Erkänner att vi blivit bättre på att sköta barnens tänder av allt tjat. De små skall inte borsta själv alls. Emily borstar själv på morgonen med hjälp på kvällen. Det är motoriken som gör det svårt att få till det riktigt bra tydligen.

Ps2. Visste du att 25 cl cola motsvarar 10 sockerbitar? Och värre - det samma gäller för fruktjuicer och Oboy! Läs mer här! Hm aj då!

Ice Age 3 i Kista plus tokbryt

Filmen var ganska bra. Inte lika bra som de 2 första men helt ok.

Sebastian fick ett bryt när vi skulle betala för parkeringen. Inget speciellt som vanligt men tokdille på något.

En kärring lackade på honom - kan ingen få tyst på den där ungen, gnällde hon!

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Hon stod med 3 ungar något äldre än mina. Hittade inte sin parkeringsbiljett och var väl galen på det :) Kan tänka mig att för sisådär 40 år sedan stod hon och skrek själv...

Plair blev mållös. Så beter man sig ju inte i Thailand, speciellt inte mot barn.

Vad gjorde jag då?

Nitade henne föstås!

Njae, kanske inte. Jag föreslog att hon skulle vara tyst själv istället.

Faktiskt första gången på 2 månader som han haft ett bryt som detta. De duggade ju tätt förr. Funderade på vad som lockat fram detta. Vad som inte hänt så mycket på sistone? Kunde inte komma på något.

Tror att han halvslummrade under filmen och har ett morgonhumör värre än någon annan.

Avslutning på dagis

För Josefine var det tack och hej leverpastej eftersom hon börjar 6-årsverksamheten nere på Trollholmens skola i Augusti. För Sebastian var det bara som vilken avslutning som helst bortsett från att det var högsommarvärme.

Efter alla sånger var det picknick på området. Massor av föräldrar, massor av syskon och någon enstaka farmor och farfar.

Sebastian hos tandläkaren

han var jätteduktig och gjorde precis vad tandläkaren bad honom om. Ett litet bakslag var att han eventuellt har ett litet hål på en av baktänderna. Tyvärr kunde de inte rönka eftersom maskinen var trasig.

Det vart lite florpasta med banansmak istället. - blä tyckte Sebastian.

Om 4 månader blir det återbesök.

3 av allt i massäcken i dag

Men vi är ju 4...

Sebastian är lustig han - vägrar att klättra upp på staketet för bilden bara för att en kossa ligger och sover strax bakom men kastar sig garvande ut för de värsta backarna med en cykel utan annat än fötter som bromsar. Får inte ihop hans fegprylar.

Riktigt så illa var det inte när jag tittade djupare i väskan men att några var mer lyckligare lottade än andra det stod säkert.

Vi kom i alla fall ganska långt ut. Emily hade sin cykel och Josefine och Sebastian delade på hans.

Bortsett från att Sebastian fick ett utbrott som höll i sig i 25 minuter för att han inte fick tillbaka sin cykel var det en bra dag. Farfar hade inga problem att hitta oss där när han var ute på stavgång. Såg Emily swisha förbi, och hörde vart resten av oss höll till...

Jaha, då har Sebastian spöat grannungen...

Granntanten mitt emot ringde på dörren och berättade med vänligt inlindade ord att Sebastian nog hade slagit hennes son. Hon vart själv lite förvånad när Sebastian pekades ut. Hennes son är 8, Sebastian 4.

De lekte tillsammans nere i lekparken och han vässade lite mot Sebastian. Ganska tacksamt att reta upp honom men tyvärr blir det ju svart om han blir arg.

Det här har vi nog inte sett det sista av.

Ja, ja det var inte värre än att de fortsatte leka men inte faan skall han gå runt och slå folk bara för att det är kul...

Sebastian kollar in de stora grabbarna på Skinnaråsens IP

Vi var ute och kickade lite boll Sebastian och jag då vi noterade mycket aktivitet på idrottsplatsen. Jag vet inte om det var en turnering eller vanligt seriespel men en jäkla massa folk var det. Såg mest ut som Sollentuna FIF (vilket jävla namn?) och Rotebros lag. Vi var tvungna att kolla in dem på lite närmre håll förstås.

Det var 5-manna. Små mål och små planerna. Jag vet inte om bollen var mindre, och/eller lättare, än en 4:a men det vore väl i linje med detta fantastiska initiativ Helt rätt och jag hoppas det var seriespel och inte turnering.

Stora ögon från Sebastian (tack och lov :).

Det lär ju bli Rotebro för Sebastian och inte Sollentuna som pappa sin. Nära är bättre. Första åren är ju mest lek även om det är då man skall lära sig grunderna; som vad målen används till, att man räknar målen, att självmål inte är bra, att man inte tar med händerna, att sandslott hör till sandlådan mm. Leka boll kan man göra på gräsplätten hemmavid. Fotboll spelas med mål. Det ena ger det andra.

Bildbevis på snickare in action

Nja, kanske inte men jag lovar att det var jag som härjade på balkongen denna eftermiddag. Handlade trätrallarna i förrgår och redan idag ligger de på plats. För att vara mig är det bra.

En riktigt bra fixardag har det varit för jag hann dessutom med en vända upp till grovcontainern, handla ytterligare en trall, fixa morsans epost problem på båda hennes datorer, samt köra syrran till party.

Lägg då in att vi var hemma hos Håkan och grillade igår. Dessutom stannade vi över.

Lite smolk i bägaren vart det dock - vi (läs: jag) glömde nämligen Sebastians nalle hemma hos Håkan. Aj, aj och dubbel aj. Hmm, undrar hur vi skall släppa denna atombomb?

Känns som jag skjuter den framför mig :)

EFTERLYST - Sebastians Springcykel

Fredagseftermiddagen den 30 April försvann Sebastians springcykel som stod parkerad vid stora lekparken strax bakom Vi i Rotsunda gård. Sebastian lekte med sina syskon och observerade inte hur den försvann.

Nu blir det upp med lite lappar i bygden. Troligt ändå att det är något lagom stort barn som "råkat" använda den som färdmedel och sedan slängt den i buskarna eller något. Cykeln är INTE märkt. Hmm.

Sebastians psykbrytningar

Tänkte jag skulle börja göra lite minnesanteckningar om Sebastians utbrott. Utbrott som känns som de kommer mer sällan - peppar peppar. Ganska länge så var det mer av en fajt nu vet vi ju att han flippar totalt när han kommer i den sinnesstämningen

Visst känner man igen sig lite men men :)

Tydligt är att det händer oftare med Plair än med mig. Han verkar vilja kontrollera henne mer, söka hennes bekräftelse. Samtidigt är jag mer lyhörd. Så snart jag förstår att han har flippat blir jag numer ganska lugn (läs lugnare än vad jag brukade bli, lugnare än min fru).

2 saker som jag noterat fungerar, och i ungefär den här ordningen: När man ser att det börjar bubbla så skall man försöka avleda det. Det bästa är om han glömmer bort vad det var för något som triggade honom. Och att han gör det snabbt. Fortsätter det kan han bli vild, börja dra i oss, kanske slåss. Går det så långt är det för sent för pedagogik av det slag som en vanlig människa kan behärska. Vad jag gör då är att jag håller i honom och försöker prata lugnt med honom (så snart jag själv blivit lugn), andas lugnt, och framför allt inte bråka tillbaka.

Bråken brukar hålla på ca 20-30 minuter och sedan är det som om en propps dras ur. Lugnet kommer på 10-15 sekunder. Han blir lite ångerful och kanske extra snäll. Vi brukar prata om det efteråt och han säger att han inte tycker det är kul.

Fighten vi hade idag började medan jag fortfarande låg i sängen (hemma och sjuk idag). Som jag förstod det var det kläderna han skulle ha på sig som levererades till fel plats. När han sedan spridit dem på vardagsrumsgolvet var det bara Plair som fick lägga dem där han ville ha dem. Nu vart det svårt för han skulle klä på sig hos mig, där jag sov. Nu sov jag inte längre. Nu var jag tvungen att gå och lägga mig igen så att detta skulle kunna ske. Detta gjorde jag inte förstås.

Han skriker kontinuerligt under dessa fighter. Mest upprepar han direktiv.
- Mamma skall flytta kläderna till pappas rum (typ 100 ggr med 2 sekunders mellanrum)

Detta med glansiga ögon och svetten sprutandes. Samtidigt försöker han dra Plair till kläderna som INGEN annan får röra.

Det slutade med att han fick sitta i engelska kammaren (typ jag höll i honom) i 15 minuter innan han lugnade ner sig. Nu är han hur snäll och go som helst.

Personligen tror jag han behöver dessa utbrott. Jag tror han samlar på sig en massa överskottsenergi som han behöver bli av med. På dagis är det ju full fart men han kanske behöver mer? Jag vet inte men det är min gissning. Vi får se vad sommaren gör med honom - det kommer ju vara mer aktivitet på kvällarna då.

Han får ALDRIG dessa utbrott om inte jag eller Plair är med. Det tillåter han sig inte. Det är våra rutiner som han försöker kontrollera. Det finns förstås en framsida av myntet också men jag tror man tjänar mer på att älta baksidan.

Sebastians tur att få vattkoppor

Han var ju inte vaccinerad så det var ju både väntat och bra. Överstökat plus att vi fått säkerställt att åtminstone Emilys vaccin bitit.

Detta påminner mig om att det börjar bli dags att kontakta BVC och synca alla vaccinatioer vi gjort i Thailand med vad som görs i Sverige.

Barnen har inte varit speciellt sjuka när de varit hemm så det har inte varit någon dans på rosor direkt. Mest på nätterna när de skall till att sova som det varit gnäll - kli under fotsulan, i rumpan, på snorren mm.. var ju inge kul.

Tvångshandlingar och tvångstankar...

Sebastian har lite konstiga saker för sig ibland. Det är när man skall säga godnatt, hej då på morgonen, säga förlåt för något mm.. Han kan bli helt galen om det inte blir på hans vis - som ofta har en liknande procedur. Han är den minsta av våra 3 och detta har jag inte upplevt i närheten av med dem även om de kunnat bli ordentligt arga, ledsna, och besvikna över att inte få sin vilja igenom.

Lyhörd som man är reagerar man. Inte överreagerar skall tilläggas - nu är det under övervakning. Vi får se. Intressant läsning finns det så nu skall jag bli expert på området :)

Jag fick en länk från syrran efter vi pratat om detta. Hon gled in på det med sin dotter för ett gäng år sedan och förstod direkt vad jag kände var fel. Det finns förstås ett ord för detta och det är OCD (Obsessive Cumpulsive Disorder = tvångssyndrom). Det handlar kortfattat om tvångshandlingar och tvångstankar av olika grader. Inte svårt att gissa vilken familjegren detta kommer från om man tar detta citat från webbsidan ovan:

Ritualer kan handla om upprepade beteenden (exempelvis handtvätt eller upprepade kontroller av kranar, lampor, spis, kaffebryggare etc innan man går ut).

Nu när man funderar på det kan det ju förklara en del andra saker :)

Tydligen är detta inget de märker av på dagis. Kanske han håller det för sig själv där? Kanske de har för mycket med sitt för att notera.

Kanske det inte finns något att notera.

Detta håller vi ett öga på...

Ps. Om familjegrenar - undrar om inte mina föräldrars förfäder var släkt på någon nivå - ibland har jag bara så jäkla svårt att avgöra vart jag fått mina nycker från.

Kul julklapp

Den radiostyrda bilen han fick av gammelfarmor hade han mycket kul med. Gammelfarmor - ja inte kan man kalla henne gammelmormor bara för att hon är min mormor. Farmors mamma får bli gammelfarmor från nu.

Överlag måste jag säga att barnen fick mycket bra julklappar även om jag själv gärna skulle vilja hoppa över den kommersiella delen av julen.

Nallen sjunger på sista versen

Den här nallen har varit med om det mesta och sällan långt borta från Sebastian. Den är lagad över 10 ggr. Nu går den varken att laga eller köra i tvättmaskinen längre - den sjunger på sista versen liksom!

När han var riktigt liten låg den i hans spjälsäng med en speldosa i magen. När han vart lite större fick vi lov att ta ur speldosan för att hans systrar fick onödigt ont när han dängde till dem med den.

Sebastian och nallen är oskiljaktiga. En dag på dagis utan nallen eller - läskiga tanke - att glömma den på dagis är lika med katastrof.

Vi hoppas att både den och nappflaskan (han dricker gärna mjölk i den den lilla bortskämda rackaren) skall tillfalla tomten till jul. Jag tror han kan mutas.

Då var det dags för kvartssamtal igen

Det gick fort men här är vi igen. Kvartssamtal alltså.

Vi lyckades klämma in alla 3 på samma eftermiddag så det vart lite löpande band men gick bra ändå. Inget nytt men man är alltid nyfiken på hur de beter sig på dagis. Att det är annorlunda än mot hemma har man ju räknat ut.

Alla 3 verkar omtyckta av både personal och kamrater. De slåss inte, är hjälpsamma, och oftast på glatt humör.

Emily är speciellt duktig i motoriken och att smälta in i klassen, läsa situationer liksom. Hon leker nästan uteslutande med tjejerna och där är hon populär. Och det gillar hon.

Josefine har kommit igång ordentligt med språket. Inget nytt men även på dagis har de noterat det. Hon fortsätter att gå motströms och gör en del abstrakta saker. Löser sina problem på eget vis liksom. Bästa kompisarna är Nicole, Jessica och Oskar.

Sebastian är nästan störst i sin grupp och det har nog stigit honom åt huvudet. Hemma kör han på som en ångvält. På dagis visar han respekt till sina kompisar och drar sig undan om det blir bråk. Han tycker inte alls om när det bli bråk och han tar gärna hand om de mindre barnen, speciellt om de inte gråter.

Nästa månad flyttas han upp i nästa årskull. Väl många ettåringar på ingång så detta sker i förtid. De är 5 stycken som flyttas. Antingen hamnar han hos Josefine eller i den andra mellangruppen. Efter sommaren går Josefine till den stora gruppen.

Barnen lär sig mycket på dagis och de verkar ha roligt där. Sällan bråk på morgonen. Allt utöver att detta fortsätter att flyta på är bonus.

Josefines första bjudning

Det var en strålande lite flicka som stolt visade upp sin inbjudan till Williams kalas nästa helg. Emily har sprungit på 6 kalas över hösten. Josefine på noll.

Mot slutet var det inte kul längre.

Oj vad glad hon var - och stolt.

Inte att hon inte blir bjuden utan bara det att de helt enkelt inte haft några i hennes grupp. De får heller inte dela ut korten på dagis om de inte bjuder alla - det gillar jag.

Ps. Sebastian har skaffat sig en flickvän. Nicki heter hon. Jag skall kolla in henne i morgon när jag hämtar.

Sebastians egen hjälte - Spiderman

Det är svårt att bli förbannad på Sebastian för att han är så jäkla envis och påstridig som han är. Jag menar en meterhög man som pekar finger och försöker få pappa eller mamma, eller någon av systrarna för den delen, att ändra uppfattning – det blir nästan komiskt.

- Pappa bestämmer, säger jag
- Pappa och mamma bestämmer, rättar Josefine
- Bass stämmer, Bass och pappa stämmer, skriker Sebastian

Eller…

- Jag Spiderman, du spindelmannen, säger Sebastian
- Jag är Spiderman, du är spindelmannen, säger jag lite retsamt
- NEJ JAG SPIDERMAN, DU SPINDEL, skriker han med gråten i halsen

Sådär håller det på. Tårarna sprutar innan vi är klara. Ger han ett par minuter på det, sedan är det försoningsdags. Han gillar att försonas och tur är väl det.

Oavsett är ju envishet något gott, speciellt om man är redo att kampa för sin tro. Och det kan jag lova att Sebastian gör. Klart vi låter honom vinna ibland. Klart vi försöker allt vad vi kan att hålla oss för skratt.

Ps. Han fick massor av spindelmannen prylar i julklapp. Massor av kläder från Farfar och Susanne, och en stoppad värstingdräkt av sin faster. Han sover ALLTID med spiderman prylar (det gjorde han redan innan julen men då fanns det inte lika mycket att välja på). Jag skall limma upp en bra Spiderman bild på honom så snart jag hinner.

Sebastians kvartssamtal

Den unge herrn är nu 2 år och 7 månader. Till skillnad mot sin något äldre syster blandar han inte alls ihop språken. Han kanske är lite otydlig men jag har inte så hemskt mycket att jämföra med just nu. Svenskan och Thai :en är närapå lika bra. Han var ju liten när vi kom så det har mer varit 2 språk på direkten. Språkutvecklingen påminner mycket om Emilys vilken har varit ganska normal. Personligen tror jag den lilla exponeringen mot svenskan har gjort det hela lättare. Oavsett önskar jag vi hade haft mer av den biten. Bättre rörigt länge, än bra och lite.

Vad mer hade de att säga om Sebastian då? Mest positivt. Tydligen är han riktigt duktig på att känna igen bokstäver, eller namn snarare. Han känner igen alla de andra barns namnlappar (de använder dem på samlingarna). På dagis är han snäll och vänlig, och tar hand om de andra barnen. Hemma är han ganska ofta en tyrann, nu för tiden i alla fall. Vet allt, kan allt, och skall bestämma allt. Ganska säkert att han testar gränser. Undrar om inte min mormor beskrev hans farmor (mamma) som något sådant… I vilket fall. Idag bekräftade de att han var snäll på dagis i alla fall.

Hoppas mamma är snäll på jobbet :)