Det är svårt att bli förbannad på Sebastian för att han är så jäkla envis och påstridig som han är. Jag menar en meterhög man som pekar finger och försöker få pappa eller mamma, eller någon av systrarna för den delen, att ändra uppfattning – det blir nästan komiskt.- Pappa bestämmer, säger jag
- Pappa och mamma bestämmer, rättar Josefine
- Bass stämmer, Bass och pappa stämmer, skriker Sebastian
Eller…
- Jag Spiderman, du spindelmannen, säger Sebastian
- Jag är Spiderman, du är spindelmannen, säger jag lite retsamt
- NEJ JAG SPIDERMAN, DU SPINDEL, skriker han med gråten i halsen
Sådär håller det på. Tårarna sprutar innan vi är klara. Ger han ett par minuter på det, sedan är det försoningsdags. Han gillar att försonas och tur är väl det.
Oavsett är ju envishet något gott, speciellt om man är redo att kampa för sin tro. Och det kan jag lova att Sebastian gör. Klart vi låter honom vinna ibland. Klart vi försöker allt vad vi kan att hålla oss för skratt.
Ps. Han fick massor av spindelmannen prylar i julklapp. Massor av kläder från Farfar och Susanne, och en stoppad värstingdräkt av sin faster. Han sover ALLTID med spiderman prylar (det gjorde han redan innan julen men då fanns det inte lika mycket att välja på). Jag skall limma upp en bra Spiderman bild på honom så snart jag hinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar