Emilys första korthus

Det har ju varit en hel del om korthus de sista dagarna på årets julkalender. Josefine skulle vara hemma idag och jag tipsade om att försöka sig på att bygga ett eget korthus. Jag vet inte hur det gick riktigt men när jag kom hem fick jag höra om Emilys försök...

När hon inte fick på tredje våningen utan att det rasade, för tredje gången, vart hon så förbannad att hon började grina. (hon påminner om sin mor på den punkten) Hon ville verkligen visa mig när jag kom hem. Envisheten och viljan gillar jag mycket. Jag hoppas verkligen att hon lär sig kanalisera detta bättre än sin mamma.

De hade ju sett helt omöjliga korthus på julkalendern så jag kan ju förstå besvikelsen. Där byggde de broar, 15 våningshus, lutande tornet i pisa - you name it! Det går ju inte förstås! :) Superhjältejul är i övrigt SKITKUL!

Att det skall vara en sådan skillnad på siffror och bokstäver!?

Emily har svårt att lära sig alfabetet. Det bara går inte att komma ihåg alla bokstäver och samtidigt få dem i rätt ordning.

Våra telefonnummer memorerade hon medan jag gick på toaletten!

Emily redo för eftermiddagsdisco

Bästa presenten var nog balansbrädan till deras Wii

Ja jäklar, denna vart lika populär som jag hade hoppats på. Det såg till och med roligare och bättre ut än vad jag hade hoppats på. Med brädan ingick det ett spel med en massa blandade balansövningar som gå på lina, dansa rockring, yoga, skidåkning och massor mera.

Grattis Emily på 7-årsdagen!

Och efter sommaren börjar hon ettan min lilla brud. Tänk vad tiden går.

Grattis också till kusinen Micke i Östhammar och kompisen Stefan i Kina. Det är många som fyller den 3 juni!

Lekpalatset + Jag = Error

Jag skrev ju om vårt dystra äventyr hos Lekpalatset tidigare. Idag fick jag chansen att besöka dem igen. Nya lokaler och hela leksaker (än så länge).

Det var Emily som var bjuden på kalas där annars hade det nog aldrig hänt. Imponerad? Nä inte alls. De har använt lokaler på andra våningen av ett kontorskomplex. Troligtvis finns det än länk mellan ägarna av det huset och Lekpalatset. Eller bara vraklåg hyra.

Lokalen var ytterst olämpad för en lekpark av denna kaliber. 20 meter bred och 200 meter lång ungefär. Personalen fick springa livet ut sig för att serva alla kalas. Emily fick vänta 2 timmar innan hamburgarna kom in (läs: köttbulle i en fralla), jösses vad ungarna stampade.

Parkeringen utanför var definitivt inte konstruerad för något som detta. Den påminde mycket om hur det kan bli i Bangkok ibland när parkeringsvakten går på toaletten.

De hade duktigt mycket besökare tyckte jag. Fortfarande mycket ung personal men det borde väl vara ok om de kan sitt jobb och inte bara är där för att vara billiga. En sak som slog mig - vilken panik det skulle bli om det började brinna. Entrén skulle bli en riktig flaskhals. Det kanske fanns en nödutgång men den såg jag inte fast jag letade. Det måste finnas en länk till Järfälla kommun någonstans...

Jag skulle gärna göra vad de gör men i Sollentuna. Man lär sig väldigt mycket om vad man INTE skall göra genom att besöka Lekpalatset på Saldovägen i Järfälla.

Pengar gör de nog men det verkar också vara det enda av intresse.

Nä, jag och lekpalatset rockar inte!

Ps. Och nej, de hade ingen skylt om att jag var portföbjuden :) Jag vet att några av er säkert funderade över detta. Jag har ju dissat dem hårt, och de har ju kommenterat en hel del här på bloggen.

Där rök den men oj vad seg den var tandstackaren

Hon har vickat och dragit i den lille stackaren länge nu men slutligen gav den vika. Det var världens gladaste tjej som tandlös sprang ut och visade upp sin skalp. En milstolpe helt klart.

Min tand är lös, min tand är lös, min tand är lös...

Emily har verkligen gått och väntat på detta - den första lösa tanden. Nu är man ju inte i det läget själv att man hoppas att ens tänder skall ramla ut men visst förstår man hennes lycka :)

Ser jag fram mot första skoldagen eller?

Japp, så här sprudlande glad var vår lilla tjej när hon kom till skolan i morse. Första skoldagen. De senaste 2 veckorna har bara varit fritids. Nu kommer de stora barnen och nu blir det skola mer på riktigt.

Tyvärr missade vi att det var gruppfotografering klockan 09. Jag lämnade som vanligt vid 08 och detta gick mig helt förbi. Emily undrade varför bara hon saknade mamma och pappa....

Visst, det stod på kallelselappen vi fick i början av sommaren. Tyvärr sträcker sig mitt minne inte så långt men faan - jag brukar skriva in sådant i kalendern. Synd att de inte påminde mig i morse men det kan man knappast klandra dem för...

Inte bra.

Riggat och klart för Emilys kalas

Ja, Emily var lovad ett kalas med kompisarna på dagis. De är ganska många så vi filtrerade bort killarna. Grannungarna bjöds med de också. Helt plötsligt var det 18 ungar. Med andra ord - min och Plairs helg försvann.

Lördagen gick till att städa ur lokalen, montera bord, blåsa ballonger och duka. Söndagen var hektisk och man tackade sin lyckliga stjärna för att man hade fått arsler ur vagnen kvällen innan.

Vi bestämde oss för att prova den slitna samlingslokalen som finns i huset. Det används knappt - och inte helt utan anledning. 1,000 ballonger dolde det värsta. Oavsett - jag ångrar inte detta beslut en sekund. Städningen efter gick på 15 minuter.

Ps. Vår föreningar har en himla massa lokaler som inte används. Dels tvättar de flesta hemma verkar det som och ingen använder samlingslokalen. 3 tvättstugor och 3 samlingslokaler man borde göra något användbart av - kanske lägenheter. Ja, ja - först får nog arbetskraften bli lite billigare men sen jävlar.

Kompis på middag

Idag var det ordnat för att Jessica skulle komma på besök. Jessica går i samma grupp som Emily på dagis. Plair hämtade båda direkt från dagis och sedan bar det av hem till oss. Efter en stund kom granntjejen Johanna med en annan dagiskompis Malin på besök. Jessica stannade över middag.

Sebastian gjorde vad han kunde för att förstöra deras lek.

Nu cyklar Emily

Några snabba vändor med stödhjul växlades med några på springcykeln utan. Ganska snart cyklade hon rakt fram utan att stödhjulen gick i. Andra gången vi provade att cykla utan stödhjul cyklade hon i väg som om hon inte gjort annat. Hon visste att hon skulle fixa det - och det var skillnaden mot de andra försöken.

Emily cyklar för första gången

Detta är inte helt sant förstås men tidigare har det mest varit en gammal 12 tummare i garaget där vi bodde i Bangkok. Cykel stod inte högst på önskelistan på den tiden - helt klart begränsad rolighet.

Idag fick vi tag på en bättre begagnad 17 tummare (100 kr) som vi skaffade stödhjul till (85 kr). Emily cyklade sedan hela eftermiddagen.

Nu skall vi se om vi kan hitta en till Josefine med. I år är ett bra år för dem båda att lära sig cykla på riktigt.

Ps. Josefine cyklade på cykeln hon med. Föstås.

Redigerat: Och dagen efter gick det så bra så att vi provade att ta bort stödhjulen. Hon provcyklade Sebastians springcykel och fattade hur man gjorde. Springcykel är en fantastiskt bra cykel att lära sig cykla på riktigt med. Länk här.

Då var det dags för kvartssamtal igen

Det gick fort men här är vi igen. Kvartssamtal alltså.

Vi lyckades klämma in alla 3 på samma eftermiddag så det vart lite löpande band men gick bra ändå. Inget nytt men man är alltid nyfiken på hur de beter sig på dagis. Att det är annorlunda än mot hemma har man ju räknat ut.

Alla 3 verkar omtyckta av både personal och kamrater. De slåss inte, är hjälpsamma, och oftast på glatt humör.

Emily är speciellt duktig i motoriken och att smälta in i klassen, läsa situationer liksom. Hon leker nästan uteslutande med tjejerna och där är hon populär. Och det gillar hon.

Josefine har kommit igång ordentligt med språket. Inget nytt men även på dagis har de noterat det. Hon fortsätter att gå motströms och gör en del abstrakta saker. Löser sina problem på eget vis liksom. Bästa kompisarna är Nicole, Jessica och Oskar.

Sebastian är nästan störst i sin grupp och det har nog stigit honom åt huvudet. Hemma kör han på som en ångvält. På dagis visar han respekt till sina kompisar och drar sig undan om det blir bråk. Han tycker inte alls om när det bli bråk och han tar gärna hand om de mindre barnen, speciellt om de inte gråter.

Nästa månad flyttas han upp i nästa årskull. Väl många ettåringar på ingång så detta sker i förtid. De är 5 stycken som flyttas. Antingen hamnar han hos Josefine eller i den andra mellangruppen. Efter sommaren går Josefine till den stora gruppen.

Barnen lär sig mycket på dagis och de verkar ha roligt där. Sällan bråk på morgonen. Allt utöver att detta fortsätter att flyta på är bonus.

Gösta är på besök

När dagiset var ute på promenad för en tid sedan hittade de en liten grävling i skogen. De adopterade honom och döpte honom till Gösta. Eftersom det blir hemskt tråkigt på dagiset över helgen när alla barnen är borta bestämdes det att de får turas om att ta hem honom över helger.

Den här helgen var det Emilys tur. Med Gösta kommer en väska med hans viktigaste prylar: mössa, halsduk, tandborste och en dagbok. Dagboken är det tänkt att vi skall skriva ned i vad han haft för sig hemma hos oss. Jättemånga sidor skrivna redan. Jag tänkte även skriva ut några bilder och limma in på sidan brevid.

Emily är verkligen mån om Gösta. Borstar hans tänder - låter honom leka med Sebastians "nalle" - gömmer undan honom när hon gör annat - tar med honom till Vi butiken - och förstås låter hon honom sova med henne i prinsesshuset.

Emily var så stolt över att Gösta var hos henne den här helgen. Hon har nog sett nästan varenda kompis ta hem honom sedan i somras - nu var det hennes tur. På Vi butiken träffade hon sin kompis Malin som direkt ville hälsa på Gösta.

I veckan är tanken att hon skall berätta för sina kompisar om vad de haft för sig - hon och Gösta. Det blir väl att trycka ut lite större bilder också. Sätta en ny trend liksom - nu får de andra det lite jobbigare :=)

Pedagogiskt och jättesmart tycker jag.

Kompis på besök!

Det de pratat om länge har äntligen hänt. Första kompisen från dagiset har kommit på besök. Då räknar vi inte Filip som bor vägg i vägg. Emilys kompis Malin var det som tittade förbi idag.

Jisses vilket drag det var på den ungen - 15 kilo energi!

Snart dags för Emilys skolval

Nästa år är det dags för årskurs 0 för Emily. Detta kan man antingen köra på sin egen förskola eller på skolan man tänker börja i vad tiden lider. Emily börjar få en hel del post i ämnet - Tänk att hon har blivit så stor min lilla tjej. Vi vet förstås vart vi tänker försöka sätta henne. Minns inte om jag redan ställt mig i kö där, kanske dags att dubbelkolla. Närmst är bäst känns det som. Rotsunda Skolor är det som gäller för oss.

Idag fick vi ett erbjudande från Sollentuna International School som ligger på Bygatan nära Sollentuna Centrum. Det lockar med mer engelskspråkig undervisning. Men oj vilken resväg. Tyvärr har jag hört att det inte är något vidare där, en massa problem bara – så vi avvaktar nog med den.

En ganska så kall Decemberdag

Lämnande och hämtade Emily på sitt sjunde kalas så här långt i eftermiddags. Josefine och Sebastian väntar fortfarande på sina första. Har de kalas och bjuder på dagis måste de bjuda alla. Bra tycker jag. Jösses vilken börda detta kan bli, både ekonomiskt och tidsmässigt. Nu behöver man ju inte gå på alla, men ändå. 15 barn i var grupp gör 45 potentiella kalas.

Prinsesskalas var det och hon var som på förra helgens maskerad, en Thailändsk prinsessa. Phung skickade med kostymer till alla 3 i förra veckan när John kom på besök.

Det var egentligen kylan jag skulle skriva om. Det är ett par minus nu. Tyvärr ingen snö. Vi var ute och filmade en sväng och fingrarna höll på att frysa sönder. Det vart en promenad i grannskapet för en film vi skall skicka till Plairs familj i SoiDao. Vi hälsade på hos syrran, mamma, och brorsan. Vi gick förbi dagiset. Och vi besökta alla lekplatser utom en. Den vi skippade låg nere vid sjön, de andra de frös för mycket för att orka ta sig dit. Synd, det kunde varit pricken över i :et.

Första besöket hos Emilys dagmamma

Vi mötte upp Maria, som Emilys dagmamma heter, på en lekplats i närheten. Det var första gången Emily träffade henne. Plair och jag mötte henne redan igår. Det har varit många turer med Emilys skola men nu fick vi alltså den dagmamma vi inte skulle ha förrän i november, redan i augusti. Inskolning i samma veva som Sebastian och Josefine, men de skall ju gå på dagis. Jag är övertygad om att alla alternativen erbjuder för- och nackdelar, och att man bör försöka känna efter vad som är bäst för ens barn, om man har valmöjligheten. Det kan man inte säga att vi hade så mycket av. Emily fick en plats på skolan i deras 0:a, det skulle vara 5 femåringar och 26 sexåringar. Hon skulle alltså börja ett år tidigare. Över detta valde vi dagmamman.

Maria som hon heter är en del av en större grupp som jobbar tillsammans, delar upp barnen och har strukturerade aktiviteter. Påminner mycket om dagis bara det att grupperna är mindre och åldrarna är blandade. Samt att det drivs i egna hemmet. Tydligen fungerar inte alla dagmammor på samma sätt, vissa vill bara vara hemma av vad jag förstår. Maria kommer på rekommendationer från flera, min bror bland andra. Det var ju min bror och hans flickvän som satte oss i kontakt med henne (kusinen Lin går ju redan där, och verkar inte tagit skada).

Emily vart lite förvånad över att hennes nya skola var ute i det fria. De nya kompisarna tog hand om henne (och om Josefine också för den delen) på direkten. De var jättenyfikna på Lins kusin som kan prata ett främmande språk. Som ni kommer se på filmen var det mycket ungar, och även Sebastian var med. Lekparken är den större av de vi har i vår yttersta närhet. Barnen gillar den mycket.

Obs! För er som är i Thailand. Berätta gärna om ni kan se filmen eller inte. Jag vet inte om Photobucket också är censurerat av den odemokratisk tillsatta regeringen.

Oj vilket kalas!

Lägenheten var fylld till bristningsgränsen. 10 småbarn och 15 vuxna. Eftersom alla kom samtidigt, ungefär klockan 15.00, höjdes temperaturen med nästan 5 grader ögonblickligen. Det är man ju inte bortskämd med i Bangkok, att folk kommer på uttalad tid, varken thailändarna eller utlänningarna. Tro mig för detta, trafiken är bara en ursäkt. Alla vet om den och den överraskar ingen.

Jag tror man blir lat och seg i värmen.

Oj vad med saker de fick. Oj vad rörigt det är i deras rum. Barnen hade jättekul förstås, och dog så snart sista gästen hade lämnat, ca 19.00.

Länk till bilder här!