Det känns som om mitt liv numer handlar om just detta, skicka bulletpoints och göra PowerPoints. Dessutom känns det som om det är just det som räknas, hur väl man presenterar det arbete man gjort. Inte att man gör det. Intressant.
Det var också precis det här jag fick höra innan jag började på nya jobbet, eller ja, kanske långt innan, att jag inte skulle tro att stora internationella företag är så jävla effektiva som man kanske många gånger tror. Nu menar jag inte att de är dåliga utan bara att det är annorlunda mot vad jag förväntat mig. Folk sitter och skyddar sina positioner snarare än strävar framåt.
Hur har man råd med detta. Vart kommer alla pengar från?
På små företag är det snabba puckar och raka rör. Korta beslutsvägar och full fart framåt. Och på budget. I alla fall av det lilla jag sett. Problemen har snarare varit att dokumentera, informera och göra processer, men nu är det precis tvärtom. Det är det enda man gör. Finns det inget mellanting?
Det finns ju en viss chans att det är jag som inte passar in men det är en skrämmande tanke som jag inte gillar att leka med.
Jag har inte ens en halv livstid kvar att finna svaret.
Nu är ju frågan om jag skall släppa det jag tror på, skaffa andra mer egoistiska mål och bara trampa vidare. Tycker redan nu att jag spenderar löjligt mycket tid på ovan nämnda arbetsuppgifter samt att övertyga om varför vi skall göra på just det sätt jag kommer fram till är det bästa. Jag är definitivt sämre på dessa 3 moment än vad jag är på att jobba. Skall jag lägga om kursen, det är frågan? Kan jag?
Inte konstigt att det finns konsultfirmor. Någon måste ju jobba också.
fredag, oktober 26, 2007
onsdag, oktober 24, 2007
2.5 grader på morgonen
Det är faktiskt kallare än vad det låter!
Det påminner mig också om att jag MÅSTE handla handskar, jacka och en kupévärmare mycket snart. Det börjar ju bli lite småkallt på mornarna.
En varm jacka har jag dock redan fått av svågern men den är så varm så tar man på sig den i varmare väder än – 10 grader då är man nog rökt.
Förra helgen var den sista jaga-begagnade-kläder helgen för sässongen. Trodde vi ja! Myrorna som vi skulle besöka hade inte alls öppet på Söndagar. Vi provar igen denna helg. Sjukt annars vad mycket pengar vi sparat på att köpa begagnat. Vi har ju byggt upp helt nya garderober. Denna gång tänkte jag hitta lite till mig (jackor, kanske skor)..
Det var nog en liten miss att handla så mycket som vi gjorde på blocket. Visserligen handlade vi mest märkeskläder där men så jäkla heta var de nog inte. Klädbytardagarna var mycket bättre. Där kunde man handla skor för 20 kr, jacka för 40 kr osv.,. Snygga grejor också.
Och barnen är små.
Det är väl för dem vi handlar, inte för oss. I mina ögon är de de vackraste som finns vare sig märke eller färg på jackan. Kanske att jag har missat något, kanske det är en stående skönhetstävling som pågår? Jag börjar faktiskt misstänka att barnens kläder är en del av statusprylar folk samlar på sig. Ett sätt att skilja sig från mängden kanske. Trist karusell bara, när de flesta tänker likadant. Och så snurrar ekorrhjulet vidare...
Nä, satsa pengarna på bra mat, resor, och nöjen istället!
Så fula behöver inte begagnade kläder vara.
Det påminner mig också om att jag MÅSTE handla handskar, jacka och en kupévärmare mycket snart. Det börjar ju bli lite småkallt på mornarna.
En varm jacka har jag dock redan fått av svågern men den är så varm så tar man på sig den i varmare väder än – 10 grader då är man nog rökt.
Förra helgen var den sista jaga-begagnade-kläder helgen för sässongen. Trodde vi ja! Myrorna som vi skulle besöka hade inte alls öppet på Söndagar. Vi provar igen denna helg. Sjukt annars vad mycket pengar vi sparat på att köpa begagnat. Vi har ju byggt upp helt nya garderober. Denna gång tänkte jag hitta lite till mig (jackor, kanske skor)..
Det var nog en liten miss att handla så mycket som vi gjorde på blocket. Visserligen handlade vi mest märkeskläder där men så jäkla heta var de nog inte. Klädbytardagarna var mycket bättre. Där kunde man handla skor för 20 kr, jacka för 40 kr osv.,. Snygga grejor också.
Och barnen är små.
Det är väl för dem vi handlar, inte för oss. I mina ögon är de de vackraste som finns vare sig märke eller färg på jackan. Kanske att jag har missat något, kanske det är en stående skönhetstävling som pågår? Jag börjar faktiskt misstänka att barnens kläder är en del av statusprylar folk samlar på sig. Ett sätt att skilja sig från mängden kanske. Trist karusell bara, när de flesta tänker likadant. Och så snurrar ekorrhjulet vidare...
Nä, satsa pengarna på bra mat, resor, och nöjen istället!
Så fula behöver inte begagnade kläder vara.
fredag, oktober 19, 2007
Helt jävla otroligt är bara förnamnet!
Detta är verkligen ett typexempel på vad som får mina känslor i svallning. I positiv bemärkelse då FÖRSTÅS! Jösses!
Ja just det, så är det. Jag har gått och blivit medlem på Facebook. Fick detta av en av mina vänner. Ni kanske redan har sett det. Om inte, DETTA ÄR ETT MÅSTE!
Något att tänka på när man nästa gång dömmer någon för dess yttre. Mannen är en slipad diamant som legad gömd i en gammal gympapåse. Hur i helvete kan man ha undgått att ha upptäckt honom? Han måste ju för fasen ha sjungit för någon någon gång i alla fall? Inte ens en döv kunde ju ha missat detta!?
Paul Pott heter han visst, någon som vet något om honom?
Ja just det, så är det. Jag har gått och blivit medlem på Facebook. Fick detta av en av mina vänner. Ni kanske redan har sett det. Om inte, DETTA ÄR ETT MÅSTE!
Något att tänka på när man nästa gång dömmer någon för dess yttre. Mannen är en slipad diamant som legad gömd i en gammal gympapåse. Hur i helvete kan man ha undgått att ha upptäckt honom? Han måste ju för fasen ha sjungit för någon någon gång i alla fall? Inte ens en döv kunde ju ha missat detta!?
Paul Pott heter han visst, någon som vet något om honom?
torsdag, oktober 18, 2007
Min kollega har en son som heter Nille
Undrar vart hon hamnar om hon söker på hans smeknamn.
Det kan inte hjälpas.
Det kan inte hjälpas.
Kul att ha ett jobb men ibland undrar man
Jag drar ju inte helt jämnt med min chef. Vet inte om det är någon nyhet men så är det. Jag vart mäkta förvånad att jag fick jobbet. Visserligen gick intervjun med hennes chef hyfsat bra, men den med henne var helt värdelös. Jag var helt säker på att jag inte skulle få jobbet.
Det gör nog ingen skada att skriva om detta. Inget fel på henne, inget större fel på mig, vi bara inte rockar tillsammans. För er som läser här ofta, eller kanske rentutav kanske känner mig, vet ju hur jag fungerar. Inte det att jag inte tar skit, inte kan följa instruktioner, utan det är ju när folk som inte har en susning om vad jag sysslar med försöker ge mig goda råd, då kan jag inte hålla käften. Så är det nu, min Amerikanska chef är på mig som en hök. Konstiga förslag. Hon försöker övertyga mig om hennes version men jag säger bara som det är:
” – Jag håller inte med dig men kan göra som du säger ”
Hon gillar inte svaret. Jag kan förstå det. Hennes ambitioner är ju att klättra i organisationen. Respekt. Mina att få något gjort. Tur att hon sitter på kontoret i staterna.
Det som är mest konstigt är att hon bara är vikarie. Hennes, eller vår, chef är mamma ledig. Hon fick chefens jobb och jag hennes. På ett år. Snart kanske vi blir kollegor. Undrar vad hon sysslat med annat än att ha rullat tummarna? Hoppas innerligen att de inte har ett nytt departement på gång, där hon skall förbli min chef. Tror inte pengar kan köpa mig för det.
Jag fattar bara inte hennes attityd. Hon skall ju gå ner på linje med oss snart igen, eller finns det kanske andra planer för henne?
Det gör nog ingen skada att skriva om detta. Inget fel på henne, inget större fel på mig, vi bara inte rockar tillsammans. För er som läser här ofta, eller kanske rentutav kanske känner mig, vet ju hur jag fungerar. Inte det att jag inte tar skit, inte kan följa instruktioner, utan det är ju när folk som inte har en susning om vad jag sysslar med försöker ge mig goda råd, då kan jag inte hålla käften. Så är det nu, min Amerikanska chef är på mig som en hök. Konstiga förslag. Hon försöker övertyga mig om hennes version men jag säger bara som det är:
” – Jag håller inte med dig men kan göra som du säger ”
Hon gillar inte svaret. Jag kan förstå det. Hennes ambitioner är ju att klättra i organisationen. Respekt. Mina att få något gjort. Tur att hon sitter på kontoret i staterna.
Det som är mest konstigt är att hon bara är vikarie. Hennes, eller vår, chef är mamma ledig. Hon fick chefens jobb och jag hennes. På ett år. Snart kanske vi blir kollegor. Undrar vad hon sysslat med annat än att ha rullat tummarna? Hoppas innerligen att de inte har ett nytt departement på gång, där hon skall förbli min chef. Tror inte pengar kan köpa mig för det.
Jag fattar bara inte hennes attityd. Hon skall ju gå ner på linje med oss snart igen, eller finns det kanske andra planer för henne?
Så vart rusar ekonomin, eller gör den kanske inte det?
Kan det vara som så att informationssamhället slutligen hunnit ikapp oss. Människan sitter inte direkt i en stuga på landet och bakar snus nu för tiden. Informationen är omedelbar. Tidigare har det ju vart som så, för många vinstvarningar, konkurser, skrämmer ju. Nu när man snabbt kan isolera händelserna kommer ju saken i annat läge.
Visst, finansiella institutioner får panik men de lägger sig inte platt. Samhället är för smart idag.
Trodde inte det skulle hända redan nu men kanske det är som så att toppar och bottnar på dessa konjunktursvängningar börjar planas ut. Informationsteknologin har ju annars bara skyndat på cyklarna fram tills nu. Snabba cyklar är något som jag inte alls gillar. Jag vill ha åtminstone någon realistisk förhoppning om min framtida situation. Kanske därför jag flyttade till Thailand. Kurvan kändes alltid som om den pekade uppåt.
Problemet är väl alla vi vanliga människor som inte fattar något alls.
- Döö, vi e skitabra som de e, detta gäller inte oss. Kolla min lön om du inte tror mig, jävla översittare. Kolla min bil. Kolla min firma. Ser ru hur mycke pengar jag har. Fattar ru? Jag har vart med, fatta det! Jag skall köpa den där friggeboden för 2 miljoner. Om 2 år är den värd 4 och då skall jag garva dig i facet. Fatta.
Det är ju detta som måste bromsas innan det planar ut. Vi måste vakna. Frågan är nog hur mycket vi tar innan vi kastar in handduken och ljuset tänds. Oavsett vad som händer kan vi räkna med att se våra bostäder tappa minst 30% inom 2 år. Kanske vi får kliva tillbaks i lön med, många har fått oskäliga löneökningar. Detta är bara realistiskt i en skyddad verkstad (Sverige). Tro mig för det!
Någon annan än mig som tror att denna lågkonjunktur inte blir samma kris som det brukar bli?
Visst, finansiella institutioner får panik men de lägger sig inte platt. Samhället är för smart idag.
Trodde inte det skulle hända redan nu men kanske det är som så att toppar och bottnar på dessa konjunktursvängningar börjar planas ut. Informationsteknologin har ju annars bara skyndat på cyklarna fram tills nu. Snabba cyklar är något som jag inte alls gillar. Jag vill ha åtminstone någon realistisk förhoppning om min framtida situation. Kanske därför jag flyttade till Thailand. Kurvan kändes alltid som om den pekade uppåt.
Problemet är väl alla vi vanliga människor som inte fattar något alls.
- Döö, vi e skitabra som de e, detta gäller inte oss. Kolla min lön om du inte tror mig, jävla översittare. Kolla min bil. Kolla min firma. Ser ru hur mycke pengar jag har. Fattar ru? Jag har vart med, fatta det! Jag skall köpa den där friggeboden för 2 miljoner. Om 2 år är den värd 4 och då skall jag garva dig i facet. Fatta.
Det är ju detta som måste bromsas innan det planar ut. Vi måste vakna. Frågan är nog hur mycket vi tar innan vi kastar in handduken och ljuset tänds. Oavsett vad som händer kan vi räkna med att se våra bostäder tappa minst 30% inom 2 år. Kanske vi får kliva tillbaks i lön med, många har fått oskäliga löneökningar. Detta är bara realistiskt i en skyddad verkstad (Sverige). Tro mig för det!
Någon annan än mig som tror att denna lågkonjunktur inte blir samma kris som det brukar bli?
onsdag, oktober 17, 2007
Svensk behöver omedelbar blodtransfusion i Bangkok
URGENT!
Piyavate HOSPITAL NEEDS BLOOD
FOR SWEDISH PATIENT
during THURSDAY MORNING, 18 October
Blood type: AB Rh Negative
Hospital: Piyavate Hospital
Contact person: Ms Juraiwan (Nurse Coordinator)
mobile: 081-820 5875
If You have the right blood type, and can give blood
on THURSDAY MORNING,
please CONTACT Ms Juraiwan (Nurse Coordinator) directly,
or
Call EURO-CENTER’s contact persons (Peter, Tiina, Roman)
on 02-696 3626-7 (08-20 hours); mobile: 081-658 8379.
Piyavate HOSPITAL NEEDS BLOOD
FOR SWEDISH PATIENT
during THURSDAY MORNING, 18 October
Blood type: AB Rh Negative
Hospital: Piyavate Hospital
Contact person: Ms Juraiwan (Nurse Coordinator)
mobile: 081-820 5875
If You have the right blood type, and can give blood
on THURSDAY MORNING,
please CONTACT Ms Juraiwan (Nurse Coordinator) directly,
or
Call EURO-CENTER’s contact persons (Peter, Tiina, Roman)
on 02-696 3626-7 (08-20 hours); mobile: 081-658 8379.
Arbetssökandes marknad?
Var jag för snabb?
Jag skrev ju om det tidigare, att jag när jag kom till Sverige handplockade jag ett företag som jag hemskt gärna ville jobba med. Jobbsajterna gav noll och ingenting, men detta enda företag svarade och visade intresse inom ett par veckor. Visserligen via e-post men ändå ganska personligt och framför allt ärligt.
- Vi har inget som passar dig i dagsläget, men vi spar din CV i det fall något dyker upp. Kan du jobba i Göteborg?
Det var just det med Göteborg. Jag har inget emot den staden men jag flyttade kanske inte hem för att flytta bort igen. Jag visste inte hur jag skulle svara utan att säga varken bu eller bä så jag svarade aldrig. Bu för mig. I vilket fall fick jag nuvarande jobb i samma veva så det kändes inte så jäkla akut när det kom kring.
Visserligen gäller jobbet jag har bara för ett år, visserligen verkar det finnas goda chanser till fast, men jag borde ju ändå se om mitt hus. Det kan ju aldrig vara fel att ha lite alternativ. Jag kanske inte ens får fast. Jag borde ju ha hållit detta andra alternativ öppet lite bättre än vad jag gjorde.
I vilket fall så för 2 veckor sedan dök det upp ett informationsblad från företaget jag kontaktade i somras. Dels var det en ordentligt bra presentation av företaget, dels var det en påminnelse om att jag fortfarande låg i deras jobbdatabas. Kul tänkte jag. Detta lever ju. Tänkte inte så mycket mer på det.
Och vet ni vad!? Idag ringde de och ville boka tid för intervju!?
De kommer tydligen till Stockholm i November och vill träffa mig då. Jag berättade som det var, att jag kanske inte är riktigt lika tillgänglig som jag var i Juni men att situationen kan komma att ändras tills sommaren 08. De vill fortfarande träffas, och som de sa, - vi har fortfarande inget jobb åt dig vi vill bara träffa dig och prata lite.
Jag har inga som helst planer på att lämna företaget jag jobbar för redan nu. Däremot kan man eventuellt fråga om hur det blir sedan och kanske skynda på andra möjligheter. Jag ämnar fullfölja vår överenskommelse och har goda skäl för det. Samtidigt får jag lära mig en massa intressanta saker, även om mycket kanske är på egen hand. Det finns ju resurser, och det har jag inte varit bortskämd med tidigare.
Jag får ta det som så att min CV duger även om ganska så många andra verkar ha ratat den, eller antagligen kanske blandat ihop den med alla andra. De får nog miljoner av dem, rekryterarna, cv:s alltså. Det är för himla enkelt att skicka ut dessa. Inge bra.
Mina tips till någon annan som vill ha ett jobb är att nästan skita i rekryterarfirmorna och handplocka sina kandidater. En skillnad mot den metod jag använde dock: - får du inget svar på ditt mail, ring, ring och ring. Det ökar dina chanser att åtminstone få visa upp sig.
Som sagt var, detta var trevliga nyheten. Detta är ju en av jättarna från den bransch jag kommer från. Ett förutsättningslöst möte blir det alltså någon gång i november. Kul.
Jag skrev ju om det tidigare, att jag när jag kom till Sverige handplockade jag ett företag som jag hemskt gärna ville jobba med. Jobbsajterna gav noll och ingenting, men detta enda företag svarade och visade intresse inom ett par veckor. Visserligen via e-post men ändå ganska personligt och framför allt ärligt.
- Vi har inget som passar dig i dagsläget, men vi spar din CV i det fall något dyker upp. Kan du jobba i Göteborg?
Det var just det med Göteborg. Jag har inget emot den staden men jag flyttade kanske inte hem för att flytta bort igen. Jag visste inte hur jag skulle svara utan att säga varken bu eller bä så jag svarade aldrig. Bu för mig. I vilket fall fick jag nuvarande jobb i samma veva så det kändes inte så jäkla akut när det kom kring.
Visserligen gäller jobbet jag har bara för ett år, visserligen verkar det finnas goda chanser till fast, men jag borde ju ändå se om mitt hus. Det kan ju aldrig vara fel att ha lite alternativ. Jag kanske inte ens får fast. Jag borde ju ha hållit detta andra alternativ öppet lite bättre än vad jag gjorde.
I vilket fall så för 2 veckor sedan dök det upp ett informationsblad från företaget jag kontaktade i somras. Dels var det en ordentligt bra presentation av företaget, dels var det en påminnelse om att jag fortfarande låg i deras jobbdatabas. Kul tänkte jag. Detta lever ju. Tänkte inte så mycket mer på det.
Och vet ni vad!? Idag ringde de och ville boka tid för intervju!?
De kommer tydligen till Stockholm i November och vill träffa mig då. Jag berättade som det var, att jag kanske inte är riktigt lika tillgänglig som jag var i Juni men att situationen kan komma att ändras tills sommaren 08. De vill fortfarande träffas, och som de sa, - vi har fortfarande inget jobb åt dig vi vill bara träffa dig och prata lite.
Jag har inga som helst planer på att lämna företaget jag jobbar för redan nu. Däremot kan man eventuellt fråga om hur det blir sedan och kanske skynda på andra möjligheter. Jag ämnar fullfölja vår överenskommelse och har goda skäl för det. Samtidigt får jag lära mig en massa intressanta saker, även om mycket kanske är på egen hand. Det finns ju resurser, och det har jag inte varit bortskämd med tidigare.
Jag får ta det som så att min CV duger även om ganska så många andra verkar ha ratat den, eller antagligen kanske blandat ihop den med alla andra. De får nog miljoner av dem, rekryterarna, cv:s alltså. Det är för himla enkelt att skicka ut dessa. Inge bra.
Mina tips till någon annan som vill ha ett jobb är att nästan skita i rekryterarfirmorna och handplocka sina kandidater. En skillnad mot den metod jag använde dock: - får du inget svar på ditt mail, ring, ring och ring. Det ökar dina chanser att åtminstone få visa upp sig.
Som sagt var, detta var trevliga nyheten. Detta är ju en av jättarna från den bransch jag kommer från. Ett förutsättningslöst möte blir det alltså någon gång i november. Kul.
måndag, oktober 15, 2007
Det börjar bli mörkt, och tidigt
Och det håller i sig. När klockan ringde i morse var det fortfarande mörkt. Klockan var visserligen bara 07.00 men ändå. Mörkt var det. Kommer man sedan inte hem förrän 18.00 så är det redan mörkt. Vad jag försöker säga är att det är ganska mörkt nu.
Tokigt för barnen bara eftersom de inte springer ut på samma sätt som när det var ljust. Visserligen verkar de ha fullt upp här hemma men ändå.
Vad gör man i mörkret då?
Jo man fixar sig igenom det. Det vänder ju snart.
Barnen fick precis en liten låda skickad från Hans (Olof och Nils pappa) innehållandes en massa nya barnfilmer inklusive thaital. De sitter som limmade framför tv: n. Vi gör undantag med tv reglerna om det pratas thai. Hans är en av papporna som var med från början med barngruppen. Han jobbar på mina tjejers förra skola, Udomsuksa, i Bangkok. Något genant när det smög fram att han läst på min blogg. Jag hade ju skrivit ganska mycket om hans skola. De Internationella lärarna hade tydligen haft ganska så kul åt den. Jag skrev väl om det som de levde i.
Själv börjar jag känna att det börjar rycka i fixarådrorna. Vi vet ju inte om det är en hallucination eller inte förrän motsats är bevisat men idag har jag skrivit en annorlunda shoppinglista. Vi behöver köpa ganska så mycket saker. Varma lampor som lyser upp vintermörkret. Hallmatta som tar gruset. Och kanske kanske även en soffa. Det känns som om soffan bromsar mycket. Svårt att köpa vardagsrumsmatta och gardiner, lampor, bord innan man har soffan eller hur? Gör jag tvärtom blir det ju risk för att det blir stört omöjligt att hitta en soffa som passar in.
Jag har letat på blocket. Tänkte att det fanns mycket att spara här. Det känns som om jag letat färdigt där.
Jag letar efter typ en MIO Hollywood XL. IKEA Karlstad och Kramfors kan kanske gå. Färg mörkgrå eller mörkbrun.
Tokigt för barnen bara eftersom de inte springer ut på samma sätt som när det var ljust. Visserligen verkar de ha fullt upp här hemma men ändå.
Vad gör man i mörkret då?
Jo man fixar sig igenom det. Det vänder ju snart.
Barnen fick precis en liten låda skickad från Hans (Olof och Nils pappa) innehållandes en massa nya barnfilmer inklusive thaital. De sitter som limmade framför tv: n. Vi gör undantag med tv reglerna om det pratas thai. Hans är en av papporna som var med från början med barngruppen. Han jobbar på mina tjejers förra skola, Udomsuksa, i Bangkok. Något genant när det smög fram att han läst på min blogg. Jag hade ju skrivit ganska mycket om hans skola. De Internationella lärarna hade tydligen haft ganska så kul åt den. Jag skrev väl om det som de levde i.
Själv börjar jag känna att det börjar rycka i fixarådrorna. Vi vet ju inte om det är en hallucination eller inte förrän motsats är bevisat men idag har jag skrivit en annorlunda shoppinglista. Vi behöver köpa ganska så mycket saker. Varma lampor som lyser upp vintermörkret. Hallmatta som tar gruset. Och kanske kanske även en soffa. Det känns som om soffan bromsar mycket. Svårt att köpa vardagsrumsmatta och gardiner, lampor, bord innan man har soffan eller hur? Gör jag tvärtom blir det ju risk för att det blir stört omöjligt att hitta en soffa som passar in.
Jag har letat på blocket. Tänkte att det fanns mycket att spara här. Det känns som om jag letat färdigt där.
Jag letar efter typ en MIO Hollywood XL. IKEA Karlstad och Kramfors kan kanske gå. Färg mörkgrå eller mörkbrun.
söndag, oktober 14, 2007
Vinterförvaring av bil ordnad
Det låg ju på mig att ordna vinterförvaring till mammas lilla röda leksak. Hennes Mazda Miata 86: a. Egentligen borde hon sälja den men eftersom hon inte hittar någon köpare som vill betala vad hon vill ha så får vi köra den in och ut ur diverse lador tills vidare. Tanken var att jag skulle kört upp den till Dalarna men av en slump fick jag en plats i en lada här i närheten. På samma plats som svågern ställt upp sin båt. Lite dyrare men ganska så mycket närmre. Phuu!30 minuter totalt istället för ca 6 timmar känns liiite smidigare.
Japp, nu står den där. Nytvättad och under presening. Hoppas mamma hittar den när det är dags bara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)