Business på hög nivå

Självaste ambassadören för USA till Thailand, Ralph Boyce, tillsammans med några Amerikanska jättar inom industrin, mötte med den Thailändska motsvarigheten till vårt hälsodepartement i går. Mötet handlade om Thailands strikta alkohol, tobaks, och läkemedels politik, framför allt inom kategorin annonsering och marknadsföring. Amerikanerna vill givetvis ha en större del av denna gigantiska marknad. Dr. Hatai Chitanondh, president för The National Health Foundation (NHF) gav Amerikanarna kalla handen. Detta är inte förhandlingsbart lät han meddela.

Att USA styrs av kapitalet kom väll inte som en överraskning, men var detta inte lite väl lågt? Frågan är nu om spelet fortsätter på högre nivå, eller om det kanske är som så, att detta bara var ett spel för gallerierna, en formalitet för att kunna göra nödvändiga förändringar. Dessa företag har ju noll intresse i människor, utan enbart i ökade vinster, och då kan man undra hur USA:s ambassad kunde leda konvojen? Ambassadören är köpt så klart. Med den lön och de villkor han lever under, så kliver man inte av bara för att man måste rucka lite på sin moral. Trots allt, drivkraften för de flesta som lyckas ordentligt, stavas pengar, inte etik, moral, och ansvar. Har du kapacitet att gå över lik för att lyckas då tror jag vägen ligger öppen, för konkurrensen är tack och lov begränsad. Det är tyvärr dessa människorna som i större utsträckning tar topp positionerna i samhället.

I bland hör man ursäkter som, - Jag jobbar 14 timmar om dagen och 7 dagar i veckan, och jag förtjänar min lön. Det gör du säkert min vän. Men, varför jobbar du så mycket, eller har du inget annat liv kanske? Varför spenderar du inte mer tid med din familj, du som har den ekonomiska möjligheten? Du kan inte ta pengarna med dig i graven. Jag vill nämna fröken Stenbäck som antagligen kan klassas som en mycket proffesionell arbetsnarkoman, antagligen som hennes far var. I en intervju efter hennes fars bortgång sa hon att även om hon bodde på internat, och inte träffade sin far mer än en helg i månaden, så var kvalitén på faderskap han gav under de dagarna överlägsen de flesta andra. Ja, men det är ju klart, om man mäter detta i betalning av dyra skolavgifter, märkeskläder, och fickpengar så är det nog så. I övrigt tror jag de flesta barn hellre vill se mer av sin far. OCH, vilka var hennes referensramar kan man undra?

Jämför detta med min svåger, Michael, som gått den långa vägen från arbetslös elektriker till att nu driva en medelstor elfirma. Visst, han jobbade mycket i början när han växte, men vad gör han nu? Han delegera ansvar till sina nyckelpersoner och lever ett rikt liv, spenderar tid med sin familj, reser och leker.

Redan här skiljer sig eliten från oss vanliga människor, och sedan bara fortsätter det, över våra döda kroppar. Jag drar inte alla över än kam, det finns bra och dåliga människor på alla plan. Jag känner mig nästan som en kommunist när jag läser om vad jag skrivit. Samhällskritiker skulle kännas bättre.