Det blir inte alltid som man tänkt sig

Sebastian sprang runt som en galning och vägrade arbeta. Inte ens hans fackförbund kommer att stödja honom efter detta. Emily fick jobbet i stället, och det var ju tur att vi tog med henne.

Det blir mer bloggande än vad jag trodde. Jäkligt skönt att lätta på trycket här och där. Det är ju med mig, som min mor påpekade, jag behåller mycket för mig själv.

Jag är lite förvånad över att min far inte kommenterat något ännu, varken via telefon eller blog. Han brukar annars vara värdsmästare på att se saker och ting från den andra sidan...

Mamma var den första att svara på ett inlägg, hallelulja, än finns det hopp för mänskligheten. Kan hon kan alla.

Suss, det är helt ok om du kommenterar grammatik och rättstavning, jag vill verkligen lära mig skriva bättre.

Att skicka in bloggarna via e-post fungerar uselt tyvärr, så det slutar jag med tills det förbättras. Radbrytningarna är okonrollerbara.

Jag hoppas jag har rätt att klippa in ett inlägg som detta här och där.