Ny utflykt ny strand

Här blir det perfekt att springa i eftermiddag

Man måste inte ha tråkigt i bussen

Men om den hade internet skulle jag antagligen trivas lite bättre

Ban Phee nästa

Nu skall vi åka och hälsa på hos Jens och Elin. Buss igen.

En gång till

Hysterisk attack på tåget

Ingen får titta på Sebastian. Inte lätt när han skriker ut budskapet.

Håller tummarna för att vi får med oss passet denna gång

Vart möter vi våren?

Jag tyckte att vår tajming med resan var något sen. Det hade varit bättre att ha åkt precis innnan det vände, då det var som mörkast och segast.

Nu skulle man ju ändå få komma hem till en sprakade vår...

Eller?

AOMs Dental Clinic

Det börjar bli lite tajt om tid så nu har Mak's fru tagit över som min tandläkare. Jag trodde visserligen att det skulle vara så från början men de hade valt att ta in specialister, typ dem som åker runt och jobbar på de finare sjukhusen.

De sätter sina egna priser och lämnar provision till klinikerna de jobbar på.

Idag gjorde jag bryggan. Jag fick en provisorisk insatt. Skulle tagit 2 timmar men tog 4. Hon bestämde sig för att göra så mycket hon kunde för att den riktiga bryggan skall passa så bra som möjligt redan från början. Det kanske var det som gjorde att det drog ut på tiden...

Det känns riktigt skumt med denna nya tandrad i munnen

Internationella skolor i Bangkok!?

Jag funderar mer och mer på nyttan av asdyra internationella skolor som förstaval om man hade ekonomisk valfrihet. Det känns som om det man får som skiljer sig mest är nätverket in i gräddfilen. Inte fy skam.

Kanske det går att knyta band på Universitetet med?

Johns dotter Jennifer är en riktig liten smarting. I svensk skola skulle hon knappast behöva anstränga sig för att glänsa. I Thailand (på privata exklusiva skolor) däremot är det redan från ringa ålder en kamp mot klockan. Seriös läxläsning varje dag och tjejen är inte ens fyllda 6? Vad hände med leken?

Idag kom dessutom en lärarkonsult som skulle se till att krav från skolan uppfylldes. Jag höll på att ramla i backen av 2 anledningar. 1. Johns fru är hemmafru och borde klara av detta på egen hand (dottern har inte ens börjat ettan) 2. Jennifer är verkligen assmart så detta borde vara överflödigt.

Undrar om detta är vad jag vill?

John har ju förstås redan ifrågasatt allt detta på skolan. 5 stjärnor i taket för honom.

En annan sak är ju språket. Uppväxt i Thailand med engelska som förstaspråk? Till och med jag hör att engelskan hennes är överlägsen hennes thai (det kan man ju visserligen dra olika slutsatser av). I Thailand snackar man väl Thai först? Hur skulle man göra i Sverige? Nä, konstigt är bara förnamnet.

Min slutsats är att man egentligen betalar mer för nätverk och status än vad man betalar för utbildningen. Och - kanske för säkerheten av att att veta att man gör vad man kan. Jag tror en billingual skola är mycket mer lära för pengarna. Det känns mer och mer som det hetaste och mest prisvärda alternativet.

20/80 principen verlkar stämma bra här med.

20% av pengarna gör 80% av jobbet. Tyvärr gäller även det omvända

Frågan jag ställer mig är: - är folk som gått i Internatioella skolor smartare än andra "vanliga" människor? Nej, inte nödvändigtsvis. Däremot lär de sitta på ett ganska så mycket bättre nätverk. Man blir knappast dummare med alternativa skolor.

Nätverket. Både för mamma, pappa, och barnen. Får man detta gratis, ja då måste man (om det är för evigt). Får man betala själv eller det är tillfälligt, nej.

Ps. hoppas jag inte blir utsparkad nu :)

Forumträffen

Det var förstås en välldigt trevlig kväll. Det känns som om vi borde lägga ALLA forumträffar i Thailand...

Vi höll till på D' Pelican Inn på Suckumvith Soi 22. Tydligen en svensk ägare för 5 år sedan...

Skumt att det inte finns något svenskt hak här i Bangkok?? Hade jag pengar över skulle jag ha det bara för nöjes skull... Jag tror The Wall var det sista....

Åtminstone 3 danska ställen finns det och med tanke på att de är i minioritet här känns det som det borde kunna fungera även för oss...

Vikings - Siam Celtics 7-1

På matchens sista spark släpper jag in deras tröstmål

Borttappade motorcyklar?

Eller hade de bara inga pengar att betala böterna med kanske

Oavsett var det 20-30 motorcyklar som stod staplade bakom poliskuren. De var RIKTIGT dammiga vilket bara kan betyda att föraren helt enkelt inte lyckats hitta några pengar att betala böterna med.

Eller....

Kanske motorcyklarna rent utav var utmätta av kronofogden redan?

Men borde de inte ha fraktats till annan plats om så var fallet?

Lite trångt på trottoaren

Alla vill vara på skuggsidan. Vi är på väg till Pattana för att spela ytterligare en match med Vikings.

Emporium, varuhuset som har allt

Fast det kostar som hemma.

Allt kanske de inte har men allt det där coola som du kan tänkas behöva har de. För expats och lokala med fet plånbok.

Hjärnfenomen bakom finanskrisen

Vad som göms i snö kommer fram i tö.... svårare än så är det inte. (en bajskorv kanske hinner förmultna men det är en annan femma)

Läste detta i E24 precis.

Med facit i hand var finanskrisen bara något som väntade på att hända. Ändå reagerade vi inte. Orsaken kan vara en egenhet i den mänskliga hjärnan som gör att vissa funktioner slås ut när vi lyssnar på "experter".

Det verkar som om min hjärna saknar denna strutsfunktion. Eller kanske har ett inbyggt filter. Hjärnan min har spelat mig många spratt men kan kanske komma till användning till annat än att oroa sig. Kanske skall försöka få in ordet "realist" i min CV, och trycka på vad det kan vara värt.

Bussen tillbaka till bangkok

Det har blivit ett par onödiga timmar på olika bussar. Hade glömt bort hur sega de först (eller sista) 2 milen i Bangkok är. Vi nådde Bangkok klockan 18 men var inte installerade hemma hos John förrän 20.15. Dessutom åker de inte den snabbaste vägen utan korsar lite för att plocka upp lite folk utmed rutter de antagligen inte har mycket konkurens på.

Här finns det en affärside. Åtminstone ett par VIP bussar om dagen till kända destinationer borde man kunna få till. Tyvärr kan man inte ta så mycket betalt.

PS. Minibussar gillar jag inte eftersom de kör som tokar

Då var det dags

Vägarna på Ko Samet var lika guppiga som jag minns dem. Ungarna älskade det eftersom det var som att gå på tivoli. Man får verkligen hålla i sig där man sitter på flaket.

Detta är ju en av sakerna man tycker den dyra (förr om åren) entré avgiften till ön borde gått till istället för ner i andras fickor. Jag noterar att man 2007 sänkte avgiften för icke thailändare till 200 (från 400) och nyligen sänkte den ytterligare till 100. Inte mycket att orda om längre.

Hamnstaden har verkligen växt sedan sist. Börjar bli en flaskhals. Dra ut den en bit och bygg riktiga vägar är mitt tips. Det är ju ingen park längre. Ön exploateras friskt.

Dock, för dyrt för backpacker nu för tiden ändå.

Avresedagen, och det åskar och regnar

Vi vaknade upp till något som höll på att bli en orkan. Sakerna flög runt på terrassen Väl nere på stranden började det avta. Istället fick vi en sjukt vacker och behaglig morgon.

Efter lunch bär det av upp till Bangkok igen

Dags för middag

Först fördrink

Vår bungalow på Tub Tim

Visserligen "bara" med fläkt men mysig ändå. Dessutom är den i par med en kopia på höger sida där vi installerade Plairs mamma. Jag gillar verkligen stuket på Tub Tim även om atmosfären inte är som förr. Konstnärerna från Bangkok som ännu inte tjänar pengar kommer knappast i samma mångfald.

Granberg på besök

Jens och Elin är på en månadslång semester i Ban Phe. Eftersom Elins föräldrar har köpt hus ca 4 km öster om hamnstaden (på fast landet) befann de sig bara en halvvolley från vår strand. Sagt och gjort - de kom på besök.

Nästa vecka åker Elins föräldrar hem så då tänker vi passa på att besöka dem.

Nu är vi halvvägs igenom vår semester...

Dags för frukost

Ko Samet - Nu är det allt härligt!

Har precis beställt in en middag på en av de strandbelagna resturangerna. Vågor och dov musik i bakgrunden som alltid. Stjarnklart. Ko Samet i ett nötskal.
Bortsett fran att pengarna gar i en rasande fart kanns det som semester.

Då har vi äntligen anlänt till Ko Samets sköna stränder

Ovanligt tomt med folk så vi chansade på Tub Tim resort. Det fanns gott om alternativ sa nu bor vi dar. Vi betalar 1000 baht natten for flaktrum. En rad fran stranden.

Plairs mamma ar med oss. Hon tog med sig barnens jamnarige kusin. Barnen ar i vattnet 80% av tiden och jag lar bli solbrand av att vakta pa dem.

Tub Tim helrenoverar. De har aven ersatt strandrestauranten med en med fler stjarnor. Dubbelt sa stor dessutom. Ytterligare 10 bungalows star fardiga i bortkant av stranden. De ser likadana ut som Tub Tims men eftersom de byggt en egen restaurant ar jag inte sa saker pa att det ar sa.

Det blir bara bättre och bättre.

Framme i Ban Phe

Dags att åka till Ko Samet

Plair i ny frisyr

Och dags att ta väg i studierna

Mera poolbad

Men i morgon drar vi nog till Ko Samet

Pat Krapao Gai på Nana hotell

John är full av överraskningar och givetsvis skulle han se till att jag fick min favoriträtt på mitt favoritsätt. För övrigt var diskot tvärtomt. Aktiviteten var istället på utsidan.

En annan sak jag reflekterade över var att de satt ut nattresturanger på trottoarerna utmed suckumvit (soi 3-15. Enkla ställen. Ett steg tillbaka?

BBQ hemma hos john

Som vanligt var det värdsklass på Johns BBQ. Anders och Mary (våra grannar i Sverige) och deras barn var med så det var fullt pådrag.

Mot slutet vart de små lite trööööttare...

Dags att rätta till stavningen av mitt namn

Han har börjat klia sig bakom örat

... Och det är aldrig ett bra tecken. Jag kände mig lite rostig och trodde att han hade en genväg på G. Icke sa nicke. 3 km i sidled, 3 km tillbaks. JÄTTEKÖ båda hållen. Suck. Tur att jag drog i tid denna gång.

Möte med gamla chefen på hans gamla stamhak, Huntsmans Pub

Åter ett möta där det känns som om tiden stått stilla. Lite lustigt, det har varit mycket sånt. Det har väl med åldern att göra - man slutade antagligen lagra information någon gång för ett par år sedan. RAM minnet är ju inte vad det borde.. Eller RAM minnet är bra problemet är bara att jag måste boota om så ofta :)

Huntsman Pub är klassisk brittisk pub belägen i källarvåning till Landmark hotel mitt i centrala Bangkok. Personligen tycker jag flera av de senare brittiska pubarna är bättre men vad gör man inte för sina vänner. Dessutom blev jag bjuden.

Företaget har ju gått in i röda siffror och funderar på framtiden.

Hur gick det då? Jorå. Det var ok. Mer trevligt än överaskningar.

Dags för lite roligheter i poolen

Tidsoptimist javisst!

Ofta anklagar man mig för att vara pessimistist men så är det ju inte - jag är ju en realist bland strutsar och då kan det ju lätt låta så när dem får bestämma.

I alla fall. Efter den här resan kommer ingen kunna påstå att jag inte är en tidsoptimist med råge. Min planering går inte av för hackor. Tyvärr lämnar den inte mycket utrymme för att luta.

Tandläkaren sabbar det mesta eftersom jag måste trycka dagar som passar tandläkaren i ett redan pressat schema. Tandläkaren kommer för övrigt kosta en hel del mer än planerat. Jag valde att gradera upp kvaliteten på brygga och krona som skall in i munnen. Mer om detta sen...

Ps. Skall se om jag kan lägga om veckans resa till Koh Samet istället för Chantaburi - kanske vi kan lura med familjen och göra 2 flugor på smällen.

Ps2. Kanske vi tom hinner träffa telefonallergikern Jensa sammtidigt. Han bor ju vid hamnen där båtarna går från ungefär.

Stor stark till stor stark

Vi stannade på Joels födelsedagsfest hela natten. Mot slutet började diverse bartender wannabees blanda drinkar. Den här fick jag - smakade allt annat än gott.

Bangkok by night

En av de nya killarna i laget, Joel, hade födelsedagsfest hemma i sin lägenhet. Han hade bjudit en massa människor, en del han kände och säkert en hel del han inte kände. Hyr man möblerat kan man ju göra så annars kanske det känns lite olustigt att massa människor man inte känner som röjer hemma hos sig.

Vid midnatt stolpade det in 2 bartenders som blandade drinkar non stop! Då började festen på riktigt :)

I vilket fall så var det en bra fest med en generös värd.

Match med Vikings

Helt klart har man de bästa åren bakom sig. Tyvärr men sant. Skitkul att spela med Vikings igen men tråkigt när man inte riktigt är mer än utfyllnad.

Dessutom slog serieledande Tyskarna oss med hela 5-2.

Träffade dessutom en massa andra gamlingar man spelat både med och emot; Mauro, Harrold, Anders, Esa, och några jag inte minns namnen på :)

Nu är jag hemma och byter om, äter pizza, och skall natta barnen sedan blir det förhoppningsvis ut på stan. Plair är i Chantaburi (med nyckeln till dit där vi bor) och hennes brors flickvän vaktar barnen. Hoppas hon är ok med att vakna mitt i natten annars är min kväll rökt...

Idag var ytterligare en projektledares mardröm

Även om vi gick upp med tuppen = före 8 - Var vid polen innan 9 och på väg ut från Johns hem klockan 11 vart det en sjukt tight dag. Man glömmer av att man inte hinner så mycket olika saker i Bangkok (eller Thailand). Många faktorer som orsakar detta men främst köer i olika former.

Jag hann dock till Platinium där jag handlade massor av kläder för billig penning, en fika med Leo på BIG C vid Pratunam. Jag han dessutom hem till före 17. Vi skulle ju vara på bröllop på Army Club på Vipavadhi Rd klockan 18...

Plair han nästan...

Rörigt på passmyndigheten. Tydligen är mitt namn "fel"stavat ?? på något av våra dokument - helt plötsligt är allt omöjligt (fortsättning följer). Hon han klippa sig kort och han också till Prathunam. Tyvärr han hon inte hem förrän till 18.45.

Tur att det bara tog 20 minuter till bröllopet!

Nu sitter barnen proppmätta framför tv:n, med nyborstade tänder, och förhoppningsvis lite sömniga.

Plair drog precis ut med kompisar.

Jag kolhydratladdar inför matchen med Vikings i morgon. Innan skall jag dock hinna till tandläkaren. Plair kommer dra till Chantaburi för klassfest och förhoppningsvis dyker en barnvakt upp och täcker upp för luckan när jag inte hinner hem i tid från tandläkaren.

Barnen får hänga med till matchen för att se pappa svettas och dricka öl. Sedan hem och lämna dem, ge dem något att sova på, och sedan ut i Bangkoknatten.

Ingen rast, ingen ro - och jag ser tyvärr inget slut på dessa dagar.

På Mak och Aoms bröllop

Det var mest en tillfällighet att vi hamnade på min thaikompis bröllop. Dels att vi kom iväg, och dels att vi kom iväg....

????

1. att vi kom till Thailand
2. att vi hann dit innan de stängde

Sebastian introducerade sig som bara han kan. Överröstade speakern med sitt gallskrik om ytterligare något som varit orättvist mot honom. Jag fick handgripligen släpa ut han från lokalen.

Framme i Bangkok

Ca 7 timmar dörr till dörr. Kanske får leta vidare efter en hyrbil ändå.

Chauffören var full så en annan fick jobbet

Nu är vi i Soidao och väntar på bussen till Chantaburi. Vi har ca 6 timmar till Bangkok.

Blekfis tillbaks från löpning

Största problemet lär bli solen på lördag. Match med vikings då alltså. Nu håller vi på att packa ihop för att åka till Bangkok. Vi åker buss.

Egen plockad middag

Nyfiskade ostron till kvällsmat. Återstår att se hur mycket whiskey som går åt. Än på länge har vi inte stått vare för någon byfest. Peppar peppar!

Dags att kolla in fruktträden

Det verkar som om inläggen går iväg om jag går en bit upp på grannens tomt. Nu skall de bli fler och kortare.

Morfar på besök

När jag vaknat och legat och dragit mig i någon timme hade barnens morfar hunnit komma på besök. Han så hyfsat fräsch ut. Otroligt att se hur bra han klarat sig mer eller mindre utan pengar.

Det första han gnällde över var förstås att han var fattig och inte kunde förstå vi inte hjälper honom. Inget konstigt med det egentligen.

Plair har skickat lite men inte varje månad. Dags att ändra på det nu när Plair fått jobb. Det var ju trots allt han som bekostade hennes utbildning. Hans pensionsförsäkring.

Det skulle dock vara ruggigt skönt om han lade pengarna på annat än sprit. Vet inte hur mycket eller hur ofta han dricker nu för tiden. Det blir beckmörkt redan vid 19.00. Det kan förstås lätt bli astråkigt för en ensam 70 åring.

Inte lätt för gubben för så snart han får pengar så får han massor av kompisar. Vi får försöka distribuera ut pengarna över månaden och hoppas att han inte belånar dem.

500-1000 kr extra i månaden gör STOR skillnad ute i byarna. Nackdelen för oss är att Plairs föräldrar är skilda så de får dela på det på något vis. Plairs mamma klarar sig visserligen bra på egen hand men visst skall även hon ha det lite bättre. Hon tar ju även hand om sin sonson.

Jag vill inte att pengarna skall gå till mer sprit, spel, eller till att öka deras kreditvärdighet på svarta marknaden. Jag tänker INTE betala av några idiotlån.

Lite synd också att marken de bor på är styvfaderns. Även om han är kanon vill jag inte renovera eller bygga nytt där. Skulle de bryta upp är allt som bortblåst. Det skulle annars vara en trevlig investering, att börja bygga ett hus till familjen. Här är det igen synd att Plairs pappa bor på annat håll och enklare. 2 hus blir det aldrig under vårt beskydd.

Tisdagskväll i byn

Det är lite intressant att se hur Plairs bror förhåller sig till sin son när han kommer på besök. Det är ju Plairs mamma och hennes nye man som tar hand om grabben hans. Pii är 7 år gammal nu och har bott permanent hos mormor sedan han var 3. De första åren försökte hans föräldrar men det var mycket hattande fram och tillbaks.

Plairs bror, Peao, åkte ju med oss i minibussen. Han har inte vart hemma på ett. Ringer väl inte så mycket heller. Ung kille, ca 24.

Jag har ju dragit med han till byn förr så jag ser ju skillnaden. Grabben hans ignorerar numer honom totalt. Förr fanns det hopp. Han tyr sig till mormor och hennes nye man. Mannen som heter Narai gillar jag 100%. Samma ålder som mig (men ca 10 år yngre än sin kona). Han har inga egna barn. Behandlar Pii som om han vore hans egen.

När Peao kommer backar han och låter Peao visa vart skåpet skall stå.

Det bubblar nog en del under ytan både hos styvfar, far, och son.

I vilket fall Peao låtsas som ingenting, Pii låtsas som om Narai är hans far och vi andra dricker whiskey och låtsas som ingenting.

Frågan är om inte det är det bästa. Varför skaka om känslorna mer än nödvändigt när det inte finns några avsikter att förändra. Jag tror alla brys sig MYCKET mer än de visar.

Kusinerna bröt isen ganska snart

De sa knappt hej till varandra men nu efter en timme har de både börjat leka och prata med varandra. Jag tror och hoppas mycket på denna resa, i fråga om språkutveckling. Kusinen Pii hade förstås blivit lite större. Han ligger ca 7 månader före Emily, fyllde 7 i december.

Emily i hängmattan

Lite om tekniken på resande fot

Ingen långsiktig lösning kanske men alltid något. Med min bluetoth koppling mot Plairs telefon kan jag skicka över textfiler jag skrivit på min dator. Textfilerna kan jag sedan kopiera för att sedan klistra in i ett blogginlägg. Troligtvis skulle jag kunnat ordna med en dial-up connection över mobiltelefonen men har inte skaffat något sådant konto.

Detta inlägg plus det innan kommer alltså från minibussen.

Så det kommer bli fortsatt bombning här på bloggen även om texten kanske kommer senare (när jag har tid att koppla ihop apparaterna).

En sak som slår mig är hur blixtsnabbt blogginläggen går upp. Bilderna ligger ju på 400 kb så det borde inte gå på ett ögonblick, men det gör det. Klart snabbare än i Sverige.

John har tråkat mig en hel del för mina on-line aktiviteter - och med all rätt kanske man skall säga. Jag tar åt mig av det. Nu vet inte jag om hans alternativ är bättre (dricka öl med kompisarna) men visst har han en poäng.

Från motorvägen

Skriver detta från minbussen så ursäkta för skakiga bokstäver ?!

Chauffören ser som sagt var lite sliten ut. Som tur var är det hans minibuss. Hoppas den är oförsäkrad också för då kanske han kör med ännu mer marginal. För säkerhetsskull mutade vi honom med 500 extra om han tog det lugnt. Vet ej om det gav önskat resultat (har ju inget att jämföra med).

Utmaningen nu är att hitta bakvägen till Soidao. Jag han ju bara köra den 2-3 gånger och det var en himla massa vägbyten som jag inte är hundra på. Vi spar åtminstone 1 timme så den vill jag inte missa. Dessutom borde chauffören kunna andas ut lite.

5 min senare: han svängde precis av på rätt ställe.

Av de 3500 får han 2500 och MR T 1000. 1000 går till bensin och 1500 till honom och bilen. Att hyra bil för en dag kostar mer än 1500…

Man har verkligen byggt mycket utmed motorvägen de senaste åren. Inga snikprojekt som det ser ut utifrån i alla fall. Lite förvånad över så fina projekt så långt från städerna. Om de dessutom lyckas sälja, eller hyra ut dem, till projekterade priser skulle man ju kunna dra slutsatsen att Thailand är på G, att arbetarklassen får det bättre och bättre.

Överlag känns det inte som om arbetaren upplever denna ekonomiska nedgång mer än någon annan nedgång. Tror inte de känner att de står på ruinens brant - ännu.

Nu väntar vi bara på min svåger och hans fru

Tyvärr inga bälten i bussen. Dessutom ser föraren lite trött ut. Undrar vad han skall med kartan till?