Man kan inte beskylla Thailändare för att vara överdrivet hjälpsamma mot dem de inte känner.
torsdag, juni 21, 2007
Det händer grejer på gamla gatan i stan!
Man kan inte beskylla Thailändare för att vara överdrivet hjälpsamma mot dem de inte känner.
Etiketter:
Skola
onsdag, juni 20, 2007
Första besöket hos Emilys dagmamma
Vi mötte upp Maria, som Emilys dagmamma heter, på en lekplats i närheten. Det var första gången Emily träffade henne. Plair och jag mötte henne redan igår. Det har varit många turer med Emilys skola men nu fick vi alltså den dagmamma vi inte skulle ha förrän i november, redan i augusti. Inskolning i samma veva som Sebastian och Josefine, men de skall ju gå på dagis. Jag är övertygad om att alla alternativen erbjuder för- och nackdelar, och att man bör försöka känna efter vad som är bäst för ens barn, om man har valmöjligheten. Det kan man inte säga att vi hade så mycket av. Emily fick en plats på skolan i deras 0:a, det skulle vara 5 femåringar och 26 sexåringar. Hon skulle alltså börja ett år tidigare. Över detta valde vi dagmamman.
Maria som hon heter är en del av en större grupp som jobbar tillsammans, delar upp barnen och har strukturerade aktiviteter. Påminner mycket om dagis bara det att grupperna är mindre och åldrarna är blandade. Samt att det drivs i egna hemmet. Tydligen fungerar inte alla dagmammor på samma sätt, vissa vill bara vara hemma av vad jag förstår. Maria kommer på rekommendationer från flera, min bror bland andra. Det var ju min bror och hans flickvän som satte oss i kontakt med henne (kusinen Lin går ju redan där, och verkar inte tagit skada).
Emily vart lite förvånad över att hennes nya skola var ute i det fria. De nya kompisarna tog hand om henne (och om Josefine också för den delen) på direkten. De var jättenyfikna på Lins kusin som kan prata ett främmande språk. Som ni kommer se på filmen var det mycket ungar, och även Sebastian var med. Lekparken är den större av de vi har i vår yttersta närhet. Barnen gillar den mycket.
Obs! För er som är i Thailand. Berätta gärna om ni kan se filmen eller inte. Jag vet inte om Photobucket också är censurerat av den odemokratisk tillsatta regeringen.
Maria som hon heter är en del av en större grupp som jobbar tillsammans, delar upp barnen och har strukturerade aktiviteter. Påminner mycket om dagis bara det att grupperna är mindre och åldrarna är blandade. Samt att det drivs i egna hemmet. Tydligen fungerar inte alla dagmammor på samma sätt, vissa vill bara vara hemma av vad jag förstår. Maria kommer på rekommendationer från flera, min bror bland andra. Det var ju min bror och hans flickvän som satte oss i kontakt med henne (kusinen Lin går ju redan där, och verkar inte tagit skada).
Emily vart lite förvånad över att hennes nya skola var ute i det fria. De nya kompisarna tog hand om henne (och om Josefine också för den delen) på direkten. De var jättenyfikna på Lins kusin som kan prata ett främmande språk. Som ni kommer se på filmen var det mycket ungar, och även Sebastian var med. Lekparken är den större av de vi har i vår yttersta närhet. Barnen gillar den mycket.
Obs! För er som är i Thailand. Berätta gärna om ni kan se filmen eller inte. Jag vet inte om Photobucket också är censurerat av den odemokratisk tillsatta regeringen.
måndag, juni 18, 2007
Phukets minsta lägenhetshotell
Noterade att min bloggbekante, Malee, blivit färdig med sitt byggprojekt och tänker slå upp portarna redan i November detta år. Detta vill jag ju slå i trumman för förstås!
I Ban Sayoarn, mellan Nai Harn Beach och Rawai Beach har de byggt två privata lägenheter med full service för dem som tröttnat på att trängas på de stora semesterorterna. Personligen tycker jag det låter helmysigt. Du kan läsa mer om Malee Garden om du följer denna länk.
I Ban Sayoarn, mellan Nai Harn Beach och Rawai Beach har de byggt två privata lägenheter med full service för dem som tröttnat på att trängas på de stora semesterorterna. Personligen tycker jag det låter helmysigt. Du kan läsa mer om Malee Garden om du följer denna länk.
söndag, juni 17, 2007
Sommar, sommar, sommar…
Minns ni den gamla slagdängan?
Mmmmm…..
I like!
Ingen svensk sommar utan den.
Satt just och tittade i min kalender. OCH. Det är trevlig läsning. Kompisarna från Bangkok börjar flyga in för Sverigesemester redan nästa vecka. I sista veckan av Juli räknar jag till hela 7 kompisar med fötterna i fäderneslandet på en och samma gång. En av killar jobbar ju numer i Kina. Jag kallar han Thailandspolare ändå, eftersom det var där vi träffades. Numer var kanske ett dåligt ordval eftersom han varit i Kina i över 5 år. Inte så troligt att man får chansen att möta dem på en och samma gång med att jag träffar dem alla är nog ganska troligt. En eller ett par gånger.
Midsommarfirande verkar luta åt Rotsunda gårds eget detta år. Alltså inte Hersby som har varit familjens tradition sedan länge. Hersby är trevligt men kanske lite väl mycket folk på en och samma begränsade utrymme. Vad vill man ha på midsommar?
Midsommarstång och dans på lokal. Sill och nubbe intar man ju hemma.
Sillen och nubben finns ju på avsevärt närmre avstånd om vi firar i Rotsunda. Det är väll det avgörande antar jag…
Mmmmm…..
I like!
Ingen svensk sommar utan den.
Satt just och tittade i min kalender. OCH. Det är trevlig läsning. Kompisarna från Bangkok börjar flyga in för Sverigesemester redan nästa vecka. I sista veckan av Juli räknar jag till hela 7 kompisar med fötterna i fäderneslandet på en och samma gång. En av killar jobbar ju numer i Kina. Jag kallar han Thailandspolare ändå, eftersom det var där vi träffades. Numer var kanske ett dåligt ordval eftersom han varit i Kina i över 5 år. Inte så troligt att man får chansen att möta dem på en och samma gång med att jag träffar dem alla är nog ganska troligt. En eller ett par gånger.
Midsommarfirande verkar luta åt Rotsunda gårds eget detta år. Alltså inte Hersby som har varit familjens tradition sedan länge. Hersby är trevligt men kanske lite väl mycket folk på en och samma begränsade utrymme. Vad vill man ha på midsommar?
Midsommarstång och dans på lokal. Sill och nubbe intar man ju hemma.
Sillen och nubben finns ju på avsevärt närmre avstånd om vi firar i Rotsunda. Det är väll det avgörande antar jag…
lördag, juni 16, 2007
Hälsan kommer först
Kom äntligen ut för ett litet löppass. Bara det tredje sedan jag kom hem. Fy skäms på mig.
I vilket fall så kändes det oförskämt bra. Kan jag ha sprungit en 4 km kanske? Nästa gång skall jag ge mig ut på huvudspåret där det är mer kuperat. Fungerar det utan att hälsena eller knä bråkar blir det att börja trycka på ordentligt. Underligt är det att jag är mest osäker över knäet. Platsen där de tog reservdelen, framsidan av patellan, känns ganska rostig. Sedan skall jag sälla mig till väntelistan för Sollentunas veteranlag. Jag kommer inte otränad och trasig, aldrig. Vet fortfarande inte om de spelar på grus eller gräs. Grusdojjorna ligger på båten (samma som konstgräs).
Efter joggingturen vart det ett mineralbad. Handlade på rekommendationer ett badsalt som har ursprung från Döda havet. Tydligen gott om nyttiga mineraler som man tar upp genom huden. Dead Sea Spa Magik heter märket. Mineraler är ju själva tändvätskan i kroppen och något man inte tar upp hur som helst, och framför allt inte omedelbart. Nötter är en annan god källa, speciellt för magnesium. Känner mig tveksam på hur det skall fungera, tror jag var för sparsam med saltet. En liten burk för 160 kr känns i överkant. I vilket fall vart det avkopplande 30 minuter.
Nja, kanske de sista 10 när Josefine och Sebastian hoppade i inte var lika avkopplande, men nog så trevliga…
I vilket fall så kändes det oförskämt bra. Kan jag ha sprungit en 4 km kanske? Nästa gång skall jag ge mig ut på huvudspåret där det är mer kuperat. Fungerar det utan att hälsena eller knä bråkar blir det att börja trycka på ordentligt. Underligt är det att jag är mest osäker över knäet. Platsen där de tog reservdelen, framsidan av patellan, känns ganska rostig. Sedan skall jag sälla mig till väntelistan för Sollentunas veteranlag. Jag kommer inte otränad och trasig, aldrig. Vet fortfarande inte om de spelar på grus eller gräs. Grusdojjorna ligger på båten (samma som konstgräs).
Efter joggingturen vart det ett mineralbad. Handlade på rekommendationer ett badsalt som har ursprung från Döda havet. Tydligen gott om nyttiga mineraler som man tar upp genom huden. Dead Sea Spa Magik heter märket. Mineraler är ju själva tändvätskan i kroppen och något man inte tar upp hur som helst, och framför allt inte omedelbart. Nötter är en annan god källa, speciellt för magnesium. Känner mig tveksam på hur det skall fungera, tror jag var för sparsam med saltet. En liten burk för 160 kr känns i överkant. I vilket fall vart det avkopplande 30 minuter.
Nja, kanske de sista 10 när Josefine och Sebastian hoppade i inte var lika avkopplande, men nog så trevliga…
fredag, juni 15, 2007
Ett kungarike för Nana Hotells Patkrapao Gai
Patkrapao av det slag som serveras på Nana Hotell blev jag helt plötsligt mycket sugen på. Första riktiga Thailands flashbacken kom alltså för bara 5 minuter sedan. Det vattnas i munnen så fort jag sluter ögonen, kurrar i magen gör det konstant.
Mums vad gott det skulle vara. Skrev om denna magiska variant för ett halvår sedan (länk här). Nu är det helt plötsligt omöjligt att åka ner och äta den….
Mums vad gott det skulle vara. Skrev om denna magiska variant för ett halvår sedan (länk här). Nu är det helt plötsligt omöjligt att åka ner och äta den….
Etiketter:
Mat
torsdag, juni 14, 2007
Nå, hur vart det sedan då?
Jag råkade snubbla över ett inlägg jag skrev den 8 Mars i år.
Kommer ni ihåg när jag skrev ”om varför jag väljer att flytta hem till Sverige igen”?
Så här gick den:
Det stod klart för mig att jag antagligen är skyldig er att summera min första tid i Sverige, hur väl det överstämde med mina förväntningar.
Rätt eller fel?
Kommer ni ihåg när jag skrev ”om varför jag väljer att flytta hem till Sverige igen”?
Så här gick den:
Efter mer eller mindre 15 år i landet känner jag inte längre den där kicken av att det springer massa leende människor runt omkring mig hela tiden. Jag tycker inte heller värmen är speciellt behaglig, 5-10 grader svalare hade varit skönare. Att ha en pool runt hörnet är trevligt, men efter ett par år känner man sig inte tvungen att bada i den längre. Solen kan man bli brun av, det är sant, men du kommer till en gräns då det absolut inte spelar någon roll. De flesta som jobbar här för en längre tid, undviker hellre solen, än utsätter sig för den. Du lär dig förstå varför. bla. bla. bla.
Det stod klart för mig att jag antagligen är skyldig er att summera min första tid i Sverige, hur väl det överstämde med mina förväntningar.
Rätt eller fel?
Etiketter:
Bloggen,
Flytten,
hemkomsten
Ljusterapi fungerar det?
Helt snurrigt var det, det står klart. Har aldrig hört om något liknande. Kanske jag som drar förhastade slutsatser men läs min historia…
Fotoautomaten vi skulle använda för bilden till id kortet var helt seg och på det massor av överklistrade skyltar som gav olika direktiv. Svårt att veta vilken som gällde. I vilket fall, den tog 4 bilder med långa, långa mellanrum. Så långa att frugan vart tagen på sängen och att blixten överrumplade henne gång på gång. En bild var med helt öppna ögon (överöppna snarare), och de andra 3 med nästan sovande ögon. Hade hon kommit ut med en hopprullad sedel hade jag misstänkt annat. I vilket fall vi valde ”kola” bilden.
Ungefär efter att vi lämnat banken händer det.
Hon börjar vackla, må illa och få huvudvärk. Detta fortsätter i flera timmar. Hemma kräks hon.
Skumt!
Det enda jag kan tänka mig är att det har något med blixtrarna att göra. Säkerligen i kombination med stress men jag tror ändå de fanns med i spelet. Jag minns när Josefine var nyfödd, då låg hon under ljusterapi. De varnade oss för att långa stunder titta in i ljuset där hon låg, att man fick huvudvärk av det. Vi fick huvudvärk.
I vilket fall, jag undrar vad som hände?
Fotoautomaten vi skulle använda för bilden till id kortet var helt seg och på det massor av överklistrade skyltar som gav olika direktiv. Svårt att veta vilken som gällde. I vilket fall, den tog 4 bilder med långa, långa mellanrum. Så långa att frugan vart tagen på sängen och att blixten överrumplade henne gång på gång. En bild var med helt öppna ögon (överöppna snarare), och de andra 3 med nästan sovande ögon. Hade hon kommit ut med en hopprullad sedel hade jag misstänkt annat. I vilket fall vi valde ”kola” bilden.
Ungefär efter att vi lämnat banken händer det.
Hon börjar vackla, må illa och få huvudvärk. Detta fortsätter i flera timmar. Hemma kräks hon.
Skumt!
Det enda jag kan tänka mig är att det har något med blixtrarna att göra. Säkerligen i kombination med stress men jag tror ändå de fanns med i spelet. Jag minns när Josefine var nyfödd, då låg hon under ljusterapi. De varnade oss för att långa stunder titta in i ljuset där hon låg, att man fick huvudvärk av det. Vi fick huvudvärk.
I vilket fall, jag undrar vad som hände?
Förlåt mig fader, ty jag har syndat
Det har varit lite väl mycket herr Arn Magnusson (Jan Guillou bästsäljare) på sistone, så att starta detta inlägg som en bikt kom sig naturligt. Det har ju varit alldeles för få inlägg på sistone. Inte det att det inte finns något att skriva, utan snarare det att hitta tid, har varit dillemmat. Eftersom jag såg att Google annonserna hade dragit in hela 50 kronor under gårdagen (vilket nästan var rekord) tänkte jag bjuda tillbaks :)
Idag vart det ytterligare en stressad utflykt på stan. Sollentuna centrum förärades med ytterligare ett besök. Handelsbanken och Vuxenskolan var målet. Arbetsförmedlingen stod även den på listan men det hann inte mes, inte idag. Hur fasen hinner folk sköta ett jobb? Tycker jag inte gör annat än att ränner mellan olika myndigheter.
Plair är nu anmäld till en kvällskurs för nybörjare som startar på Måndag. 2 kvällar i veckan över hela 2 veckor, sedan blir det sommarlov. Jag antar att jag får åka med henne på bussen första gången.
Vi lyckades även ordna med bankkonto, Internet banking, och kanske ett id-kort. Osäker på om bildens vinkel duger, kanske vi får ta om den. Det visade sig att en gammal fotbollskompis styr och ställer inne på den banken. Servicegraden gick upp så snart som personalen vart varse om det. Fredrik som han heter lirar med veteranlaget i Sollentuna och det verkar som vi åter igen kommer bli lagkamrater. Tydligen hade de haft match igår.
Vi får skriva in Plair på arbetsförmedlingen över nätet istället, och sedan bara åka dit och verifiera hennes papper, så att hon bli arbetssökande. Jag noterade att det fanns ett speciellt stöd att ansöka om, där en eventuell arbetsgivare kan slippa arbetsgivaravgiften första året och den skall jag höra mig för om. Plair är införstådd med att tills hon pratar språket blir det bara tråkiga jobb men det verkar inte störa henne alltför mycket och det är ju bra. Nära Sollentuna och helst dagtid vore ju smidigt. Fabrik, städning, diskning, och vad mer kan man tänka sig? Förslag?
Josefine och Sebastian startar på förskolan den 13 Augusti och vi jagar fortfarande på att få in Emily tidigare än i November. Klart är det att det inte blir samma plats. Emily är ju den som gillar skolan mest så hon kommer inte bli glad över att lämna av de andra, och sedan själv gå hem och tråka. Det finns dock hopp för henne med eftersom det ryktas att en av skolorna i närheten tar in en förskoleklass med 5 åringar, och de skall visst bara vara 5 stycken som det ser ut nu. Jag skall ringa dem i morgon men det bådar gott.
Troligtvis kommer vi inte ta ut någon föräldraledighet alls och då behöver hon minst halvtidsstudier och/eller vara listad som arbetssökande för att barnen skall få fulltid på förskolan. Det känns viktigt att de får vara där så mycket som möjligt nu i början.
Idag vart det ytterligare en stressad utflykt på stan. Sollentuna centrum förärades med ytterligare ett besök. Handelsbanken och Vuxenskolan var målet. Arbetsförmedlingen stod även den på listan men det hann inte mes, inte idag. Hur fasen hinner folk sköta ett jobb? Tycker jag inte gör annat än att ränner mellan olika myndigheter.
Plair är nu anmäld till en kvällskurs för nybörjare som startar på Måndag. 2 kvällar i veckan över hela 2 veckor, sedan blir det sommarlov. Jag antar att jag får åka med henne på bussen första gången.
Vi lyckades även ordna med bankkonto, Internet banking, och kanske ett id-kort. Osäker på om bildens vinkel duger, kanske vi får ta om den. Det visade sig att en gammal fotbollskompis styr och ställer inne på den banken. Servicegraden gick upp så snart som personalen vart varse om det. Fredrik som han heter lirar med veteranlaget i Sollentuna och det verkar som vi åter igen kommer bli lagkamrater. Tydligen hade de haft match igår.
Vi får skriva in Plair på arbetsförmedlingen över nätet istället, och sedan bara åka dit och verifiera hennes papper, så att hon bli arbetssökande. Jag noterade att det fanns ett speciellt stöd att ansöka om, där en eventuell arbetsgivare kan slippa arbetsgivaravgiften första året och den skall jag höra mig för om. Plair är införstådd med att tills hon pratar språket blir det bara tråkiga jobb men det verkar inte störa henne alltför mycket och det är ju bra. Nära Sollentuna och helst dagtid vore ju smidigt. Fabrik, städning, diskning, och vad mer kan man tänka sig? Förslag?
Josefine och Sebastian startar på förskolan den 13 Augusti och vi jagar fortfarande på att få in Emily tidigare än i November. Klart är det att det inte blir samma plats. Emily är ju den som gillar skolan mest så hon kommer inte bli glad över att lämna av de andra, och sedan själv gå hem och tråka. Det finns dock hopp för henne med eftersom det ryktas att en av skolorna i närheten tar in en förskoleklass med 5 åringar, och de skall visst bara vara 5 stycken som det ser ut nu. Jag skall ringa dem i morgon men det bådar gott.
Troligtvis kommer vi inte ta ut någon föräldraledighet alls och då behöver hon minst halvtidsstudier och/eller vara listad som arbetssökande för att barnen skall få fulltid på förskolan. Det känns viktigt att de får vara där så mycket som möjligt nu i början.
Etiketter:
myndigheter,
Vardagen
lördag, juni 09, 2007
Stockholm Maraton 07
Loppet idag måste ha varit det varmaste i dess historia. Inte förvånad över att en herre från Zimbabwe vann. Mer förvånad över att han däckade ihop efter målgång och över att en norska vann damloppet med hur mycket krafter som helst kvar.
Året jag sprang räknas nog till ett av de kallaste. Jag frös hela vägen. Knäna däckade under helt, de var som rostiga gångjärn sista milen. Jag kunde inte lira boll ordentligt på nära 2 år minns jag. Trist, det var ju boll jag ville lira på den tiden. 1986 tror jag det var och jag var 21 år gammal.
Året jag sprang räknas nog till ett av de kallaste. Jag frös hela vägen. Knäna däckade under helt, de var som rostiga gångjärn sista milen. Jag kunde inte lira boll ordentligt på nära 2 år minns jag. Trist, det var ju boll jag ville lira på den tiden. 1986 tror jag det var och jag var 21 år gammal.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)