Dags att aktivera bloggen igen...

Det verkar som om mitt mikrobloggande över Facebook dödade mitt storbloggande men nu skall det bli ändring på det. Den 27 september drar vi till Thailand igen, visserligen bara över dryga året, men känns ändå som något stort. Jag tar tillfället i akt helt enkelt. Tänkte jag skulle börja med ett inlägg om hur det känns den här gången. Jag kommer nämligen själv ofta tillbaks till inlägget jag skrev när vi flyttade från Thailand 2007. Ett inlägg jag känner igen mig fullt i fortfarande. Tankarna om Sverige kanske har ändrats men det får jag anledningen att komma tillbaks till...

Numer ligger bloggen hos blogger.com igen. http://nilleochthailand.blogspot.com/

Finns det några läsare kvar tro?

Vem vet, kanske flyttlasset går igen...

Det kommer knappast som en nyhet för någon att vi funderar på att flytta tillbaks till Thailand. Det är 2 saker som känns sjukt tunga och ungefär i den här ordningen.

1. Internationell skolgång för 3 blir svindyrt, och ännu dyrare för 5... Jag vill ju ha massor...

2. Att flytta... Att packa alla saker och skeppa dem. Jag måste ha flyttat 10 gånger vid det här laget. Jag kan omöjligtvis lura mig själv att det är gjort i en handvändning - tyvärr.

Att hitta något att jobba med känns som det minsta problemet :b

Ps. Inte troligt att det blir innan hösten 2010 så dra inga växlar på detta. Mycket kan hända på vägen men om vi fick bestämma så vet ni nu vad som gäller.

Nu går flyttlasset

Tänk att man ALDRIG verkar lära sig!?

Det går inte på en kvart att flytta och tror man att man har 3 billaster fulla så har man antagligen 9.

Vad helvete med grejer vi samlat på oss på bara ett år!!!

På Lördagen lade jag och svåger golv medan frugan packade. Stora möbler som bokhyllor och sängar hade vi redan monterat ner och flytta tidigare i veckan. Plus kanske 15 kartonger. Golvet vart inte klart förrän på Söndagen och med det vart hela flytten störd. Vi fick dock ihop det hyfsat Svågern spikade golv medan jag och bröderna flyttade och frugan packade upp och ur.

Tips till dig som flyttar:

1. Skaffa hela och fina flyttkartonger i massor. Fundera inte ens på att ta dem fram och tillbaka under flytten (återanvända). Packa allt INNAN ni börjar flytten...

2. Fixa flyttstädning i god tid. Med hjärtan i halsgropen verkar vi ha fixat en dam som kan göra det innan Lördag (då mamma flyttar in där).

3. Flytta bredband och adressändring veckan INNAN och inte första morgonen du vaknar upp i nya lyan. (tack och lov för alla med unsecure nätverk)

Antar att det låter som om detta var första gången jag flyttar men det är det inte. 9 gånger de senaste 20 åren har det hunnit bli. 4 av dem i Thailand tack och lov.

Detta bevisar trots allt att man är en obotlig optimist trots allt. Även om man inte drar lika höga växlar som alla andra :)

7 månader i Sverige, hur känns det nu då?

Fick en fråga över bloggen för ett par dagar sedan och tänkte ta tillfället i akt att besvara den, så gott jag kan, och vågar utan att det blir för privat.

Det är ju som så att jag drog lite som en testpilot. Flera av mina kompisar fick småbarn i samma veva som mig. När, var, hur och om man skulle flytta tillbaks till Sverige med familjen har diskuterats flitigt. Man skall inte heller glömma att de flesta av oss befinner sig i ganska olika situationer. Så vad som gäller för mig gäller inte nödvändigtsvis för någon annnan.

Det var alltså Niklas som frågade:

Nu har du klarat av första Novembermånaden sedan du flyttade hem.

Kan du berätta lite om hur du känner dig nu med allt vad gäller liv, jobb, familj osv?

Så... Hur känns det nu då?

Jo tack. Det gör det. Något ekorrhjul faller vi inte in i även om vårt mönster kanske kan liknas vid det. Nu är vi i Sverige, och nu gör vi det bästa av det, sedan får det bära eller vara. Visst. Det är inget kul i mörkret.

Nu handlar detta visserligen bara om ett par månader som vi har det mörkare än vad jag är van vid men ändå. Synd att vi inte har snö. Tror det är det som saknas, snö. Oavsett blir livet vad man gör av det. Det går att göra saker nu med. Gör man inte saker då blir det tråkigt, och kanske hopplöst.

Vi har varit utanför lådan så länge, och det blir onekligen svårt att både krypa ner samt stänga locket igen. Drömmarna har vi inte begravt. Det bästa scenariot är fortfarande mycket tid på båda platser. Allt är ju möjligt, det vet vi ju av erfarenhet, det gäller ju att få arslet ur vagnen och åtminstone röra sig åt det hållet man vill.

Så började jag skriva… sedan vart det bara nonsens eller för privat, så jag klippte där. Av en slump pratade Niklas och jag med varandra precis men jag tror inte han vart klokare av det. Jag kan helt enkelt inte sätta fingret på vad jag tycker och tänker om detta.

3 månader i Sverige

Och fortfarande ingen ”hem”-längtan!

… inte för mig och barnen i alla fall…

Sommaren har varit fantastisk. Mulen och småkylig och man har kunnat sova gott om natten som oftast. Men det blir varmare. Det bästa med solen i Sverige är ju att alla andra blir så mycket gladare. Det värsta är väll att landet stannar. Skulle vi få ett bättre klimat skulle vi nog bli ett u-land på kuppen. :)

Jag är rädd för att resterande del av sommaren kommer bli varmare och jag vet inte vart vi skall gömma oss då.

Den största utmaningen så här långt har helt klart varit att brottas med myndigheter och instutitioner. På kuppen missade vi Emilys tandläkarbesök i förra veckan. Med barnen på dagis, Plair i skolan, och mig som arbetare kommer nästa utmaning.

SVENSONLIVET – Here we come!

Nå, hur vart det sedan då?

Jag råkade snubbla över ett inlägg jag skrev den 8 Mars i år.

Kommer ni ihåg när jag skrev ”om varför jag väljer att flytta hem till Sverige igen”?

Så här gick den:

Efter mer eller mindre 15 år i landet känner jag inte längre den där kicken av att det springer massa leende människor runt omkring mig hela tiden. Jag tycker inte heller värmen är speciellt behaglig, 5-10 grader svalare hade varit skönare. Att ha en pool runt hörnet är trevligt, men efter ett par år känner man sig inte tvungen att bada i den längre. Solen kan man bli brun av, det är sant, men du kommer till en gräns då det absolut inte spelar någon roll. De flesta som jobbar här för en längre tid, undviker hellre solen, än utsätter sig för den. Du lär dig förstå varför. bla. bla. bla.

Det stod klart för mig att jag antagligen är skyldig er att summera min första tid i Sverige, hur väl det överstämde med mina förväntningar.

Rätt eller fel?

Landet annorlunda dag 2

Första morgonen i det annorlunda landet. Känslorna jag har är HELT annorlunda från de gånger jag kommit för semester. Det känns i kropp och själ att vi är här för att stanna, och inte på genomresa. Första morgonen på den svenska kudden är avklarad och jag känner ingen som helst ångest över mitt beslut. Skönt. (Jag lovar att skriva också när de första tankarna om tvivel kommer, för de kommer förstås. Något annat vore ju konstigt.)

Det slår mig att jag inte längre kan gå runt barfota och i kortbyxor, att det är helt enkelt för svalt för det. Jag börjar minnas varför man avvänder fula tubsockor, strumporna skall ju värma också! Vi måste alltså handla morgonrockar och fleece sockor.

Plair gick mitt i natten in och la sig hos barnen, det var för ljust i vårt sovrum. Hennes krav i morse ”- persienner i vårt rum, precis som i de andra rummen”. Det visade sig att vi faktiskt hade en rullgardin där bakom gardinen, även om den var bra maskerad. 1:a problemet löst!

Förstås lyckades vi anlända dagen före områdets städdag. Ok, det är en bra dag att träffa grannarna, men kanske 2-3 dagar tidigare än nödvändigt. Med sådana här påfund kan jag förstå att folk lär sig att hålla rent efter sig, och att följa gruppens regler, samt respektera andras. En bra sak. Det skall bli intressant att träffa de som styr och ställer i föreningen, och se vilka typer av personligheter de är? Oförhandlingsbara byråkrater, eller helt enkelt bara driftiga och hjälpsamma medmänniskor?

Vi skall i vilket fall vara försiktiga, jag vill inte hamna i de svenska lådan igen, precis som vi inte hamnade in den Thailändska! Ett visst utanförskap kan göra livet lättare att leva, så som det gjorde i Bangkok…

Även om man gillar regler och rutiner måste man inte följa dem man inte kan relatera till (om det inte står i lagboken då kanske). Jag får en känsla av främlingskap, av att komma till ett nytt land. Jag känner mig som en svartskalle ännu en gång. Det stör mig faktiskt inte alltför mycket vad svenskarna har för sig, tycker, och bryr sig om, eftersom jag inte begriper det lika bra längre. Ja, ja, dag 2 och mycket kan hända. Men denna erfarenhet känns positiv, även om jag tror Sverige är MYCKET bättre på att bryta ner sina gäster än vad Thailand är. Hur länge står vi emot?

Kanske därför alla gillar Thailand så mycket, boxen öppnar sig liksom, man ser stjärnorna.

Klockan är 07.00 första morgonen och andra dagen. Vi har fortfarande inte sett mörkret. Och vi har fortfarande varken telefon eller bredband.

Ps. Snor bredband utanför brorsan. Klockan har hunnit bli 08.30 och jag sitter på deras veranda och småfryser om fingrarna. Tror familjen sover där inne :)

Hemkommen slutligen

TG 960 avgång 01:10 tog oss och 145 kg (barnvagn, golfklubbor och 2 bilbarnstolar ej inkluderat) säkert till Arlanda.
Resen gick bra och barnen var snälla och lydiga. Ekonomi Plus är att rekommendera, allt kändes bussinesclass? Tyvärr hade vi bara 4 platser där och de 2 andra utspridda över vanliga ekonomiklassen. Personalen hjälpte oss att fixa och trixa så vi skulle kunna sitta smart. Ingen ville ju sitta ensam med 3 småbarn.

Vi fick kungligt sällskap. Både Börje Salming och Ingemar Stenmark reste i vår klass. De verkade vara lika trevliga som jag hade trott.

Som väntat var det 3 bilar som kom och mötte oss. Vi är nu installerade i den lätt möblerade lägenheten men börjar känna oss lite småhängiga. Barnen har redan varit ute och röjt i området. Kusinerna guidade. Kallt är skönt säger de. Ikväll middag hemma hos pappa.

Jag tog en promenad till bankomaten och njöt av tystnaden, och faktiskt av tomheten. Grönt och svalt men vart är alla människor?

Än så länge har vi varken telefon eller Internet så världen får vänta med vår officiella ankomst. Det konstigaste just nu är att all tv och radio är på svenska…

Ps. tack John för att du körde ut oss. Otroligt att vi inte behövde använda ditt takräck!?

Det känns ok så här långt.

Packat och klart!

Sådär ja, ikväll bär det av!

Väskorna är nästan färdigpackade. Problemet med tvillingvagnen som vi bestämde oss för att ta hem löstes med Johns takräck. I vilket fall kommer det bli fullt i bilen. Kanske vi kommer behöva en taxi också.

Den här dagen har man funderat över i många år, hur det skulle kännas att flytta hem, men framför allt om hur det kommer kännas att vakna upp första morgonen i egen säng i Sverige. Snart får jag svaren.

Idag har i övrigt varit en sjuk dag. Jag har bara glidit här hemma, tagit hand om barnen (som är ganska självgående) medan Plair är ute på stan och gör lite ärenden som det helt plötsligt vart tid för. Alla barnen sover middag. Jag hoppas de sover länge och är pigga i natt.

Jag funderar mycket över just det jag skrivit ovan. En mardröm jag hade tills fram mot ca 5 år sedan var att jag skulle få ett Nille-ryck och flytta hem över en natt, vakna upp i pojksängen helt tömd på medel och undra vad vasen jag tagit mig för. Detta känns som det största beslut jag tagit i hela mitt liv, och jag tog det förstås i ett ögonblick…

Jag kommer hem med ganska mycket i bagaget men där fru och 3 barn är det största.

Hemma på Bergskällavägen i Rotsunda Gård vet jag att de har haft fullt upp med att möblera lägenheten, även om temporärt. Imorgon vet jag att det kommer 3 bilar ut till flygplatsen för att hämta och välkomna oss. Fantastiskt vilken familj man har. Nästa så man blir lite fuktig i ögat.

Massor av gamla vänner har hört av sig sista tiden, och flera nya intressanta bekantskaper har stiftats. Sedan har vi alla vänner jag faktiskt hållit god kontakt med över åren.

Vi kommer hem precis innan sommaren och vi har inte kniven på strupen förrän någon gång i höst (om jag räknat rätt och om alla bitar slutligen faller på plats). Kunde det ha börjat bättre?

Ps. Sådär ja, det var nog det sista blogginlägget från Thailand på mycket länge!

Flyttgubben fick jobba hårt

Vi hann precis hem innan flyttgubben kom. Han var bara en halvtimme sen så det var på håret att vi missade honom eftersom vi var sena vi med. En sak som jag finner underlig är att han inte har med sig en pirra. Han jobbar alltså med att åka runt och hämta och lämna kartonger och bär dem en och en istället för att rulla dem 5 och 5? Det är ju knappas som så att han inte har råd att köpa en, snarare som så att ingen av de andra har en heller. Ingen har liksom tänkt på det.

Eller var det en tillfällighet!?

Hoppas de tänkt på att ta med en regnskydd i alla fall. Kartongerna är ju av papper. Synd om prylarna skulle gå sönder innan de ligger på båten ens.

Internet är nedmonterat hemma men jag upptäckte precis att en av grannarna hade sitt öppet. Jag lånar det för att döda lite tid medan jag väntar på att flytten skall sköta sig själv klart, samt att Plair skall komma tillbaks från sina ärenden.

Lite småstressigt men vi skall nog hinna!

Klockan är snart 11.00 och fraktfirman har sagt att de inte kommer tidigare än 12.00 för att hämta kartongerna. Vi är fortfarande hemma hos John och har väll en 45 minuter hem till oss. När som helst under eftermiddagen menar de alltså att de kan komma. Jobbigt att behöva stressa iväg men vi måste ju ändå släppa in städerskan så vi lär ju öka i vilket fall. Bara vi får ut de där jävla kartongerna, och kan låsa lägenheten bakom oss…

Sedan handlar det ju om vad vi kan ta på planet. 110-120 kg får vi ta och vi kommer nog ligga på gränsen. Imorgon får vi slita fram vågen igen för att göra sista invägningen. 2 taxis lär det bli alla gånger (utan gastank).

Tandläkaren klarade vi av i förra veckan. Visserligen han jag inte göra en krona de rekommenderade men vi han med ganska mycket ändå. Jag hoppas vi hinner till frisören och banken också. Kanske hinner jag med en lunch med kompisarna imorgon men den känns mycket tveksam.

Snart är det thai Nille som bloggar från främmande territorier, ett UFO bland andra…

Puh…

Vemodigt känns det...

Ikväll var vi bortbjudna på middag hemma hos Stefan och Zurena. Vi tog oss ut till våra gamla hemkvarter där de bor, detta efter en lång dag på shopping i Bangkok city. Det vart ett besök på det nya MBK, Platinium, som ligger mitt emot Pratunam market. Första gången där, och jag är imponerad. MBK kommer få en tuff konkurens.

Peter och Bee var kom över till Stefan de också. Även om vi snart träffar båda dessa familjer i Sverige på semester kändes det onekligen lite vemodigt. Killar jag känt nästan sedan första året i Bangkok (1996).

Imorgon hoppas vi möta upp med Niklas och Dee (även dem träffar vi snart i Sverige).

Inte att jag ångrar mig men känslan är konstig. Mycket konstig.

Snart vaknar jag upp i en mjuk kall säng. Knäpptyst kommer det vara, förutom pipet från mitt eget huvud. Jag undrar vad jag kommer tänka då, precis innan jag öppnar ögonen?

Biljetter bokade!

Mamma vill ha sällskap på sin flight så barnen cashar in födelsedagspresenter för ett par år framåt. 4 biljetter bokade på TG 960 den 11 Maj. För er som kan räkna så ser ni att vi saknar en biljett, min. Kanske jag får en ofrivillig vecka i Bangkok...

På Måndag skall jag försöka få iväg flyttlasset till hamnen.

Uppehållstillståndet klart!

Uppehållstillståndet klart!

Efter faxet om förtur gick det ju blixtsnabbt. Fick mail från amabassaden nu på eftermiddagen.

Nu kastat vi oss tillbaks in i biljett cirkusen. Jag tror inte vi kan åka tidigare än 7 Maj eftersom vi fortfarande har saker som skall skeppas.

Nu kan man säga att det är lite tur att vi redan tömt lägenheten :)!

Det här suger fett ordentligt

Och jag har ju bara mig själv att skylla, som vanligt.

Ringde Migrationsverket igen och det verkar som om mitt förra samtal åtminstone tagit vår ansökan från att bara ha varit registrerat, till att ha hamnat hos en handläggare. Jag skulle vilja banka huvudet blodigt att jag helt förlitat mig på att ambassaden skulle göra detta åt mig. Eller för att jag i min enfald trott att vår ansökan skulle komma med en ”PRIORITY” märkning.

Har ambassaden försökt via epost så är det ju kört. Kanske är det som i det privata, alla skyller på alla.

Inte ambassadens fel, utan mitt!

Där vi är nu tar det normalt 2 månader... Jag frågade om vi kunde få förtur eftersom vi har små barn, och det faktum att vi sitter i en tom lägenhet och bara väntar... Det sa det att vi säkerligen skulle kunna få, men att vi måste faxa en förfrågan. Sagt och gjort. Ansökan skriven och vidarebefodrad till kompisen Erik för snabbfaxning till Sverige. Bra med hjälpsamma kompisar.

Detta fax, och alla telefonsamtalen, borde ju klarats av för en månad sedan förstås!

Suck!

Nu är det utflytt för hela slanten som gäller!

Även om vi inte har uppehållstillståndet klart flyttar vi ut. Det vore ju skit om det skulle dröja flera månader men ut måste vi ju i vilket fall. Lägenhetskontrakten är uppsagt from 1 Juni, även om vi säkert skulle kunna bo fram tills värden hittar en ny gäst. Hur kul är det dock att bo i en tom lägenhet, och nu pratar vi tvär-tom, alltså ingen säng, ingen tv, inget alls…?

I dag går lasset till frugans mor och det verkar som om de får med sig allt. Det är våran gamla säkerhetsvakt, den snälle vindögde, som kör ut prylarna. En liten flakbil som jag tror de packar på höjden upp till månen ungefär. De brukar ju göra så. Bilen köpte han efter han vunnit åtminstone handpenningen på lotteri.

Jag trodde nog inte de skulle få med sig allt eftersom det var så mycket stora saker: en 3-delars soffgrupp (vad de nu skall med det till ute i djungeln), tvättmaskin och kanske 10 kartonger med kläder och andra prylar. Prylar som frugan inte trodde vis kulle få tillräckligt med betalt för så att det var bättre att betala vakten 4,000 baht för att köra hem det till hennes mamma. Nä, någon affärsman blir hon nog aldrig min kära fru. Men hon har varit en jäkel på att packa prylarna, det som skall till hennes mor, det som skall till Sverige med båt, och det vi sålt/säljer.

Det har började ju regna för ett par dagar sedan, och ingen presenning har de. Undrar kur det som är kvar av skinnsofforna kommer må av denna utflykt… I vilket fall vill jag inte önska bort regnet för allt smör i Småland.

I morgon Onsdag går en Bangkokleverans med prylar vi sålt: kylskåpet till Johan och barnmöbler mm upp till Khon Khen (vi levererar till en uppsamlingsplats vid gamla flygplatsen). Det blir lite nedmonteringsarbete för en annan eftersom vi lovat att plocka isär möblerna. Förhoppningsvis kommer de andra och hämtar skrivbordet och sängen, sådant som vi inte ville lämna ut direkt.

På Onsdag eller Torsdag hoppas jag att de kan komma och plocka upp allt som skall gå med båt till Sverige. Det verkar inte bli mer än 1-2 kubik. 10-15 kartonger ungefär. Nu skall vi bara märka dem sedan är de ”ready to go”. Vi väntar inte på att de plockar upp detta utan flyttar nog ut redan i morgon. Det känns trots allt lättande att ha detta bakom sig.

Om det var tomt i lägenheten för en vecka sedan kan jag säga att det är oerhört tomt idag…

En lucka i vardagen!

Vi var bjudna på middag hemma hos John i Lördags. Det var så mycket mat och dryck laddat att vi stannade över natten, och en natt till. Ungarna stormtrivdes förstås.

På toppen av det fick vi en inbjudan att flytta över till dem medan vi väntar på besked från Migrationsverket. Vi kommer nog nappa på det erbjudandet. Detta i kombination med att utnyttja min mors gästfrihet i Pattaya. Fördelen med just detta upplägg är att vi kan flytta över till John innan vi ens flyttat ur klart.

Jag minns att vi fick ett liknande erbjudande från annat håll när Josefine låg på intensiven, att bo närmre sjukhuset. Den gången utnyttjade vi det inte.

Fantastiska vänner man har. Många med stora hjärtan. Dem kommer man sakna förstås.

Det var en skön helg, precis vad vi behövde!

Tut tut tut…migrationsverket hallå hallå

Det är alltså upptaget tonen hos migrationsverket jag försökte imitera. 3 veckor över tiden och fortfarande inte ett knyst om Plairs uppehållstillstånd. Mycket folk vill väll till Sverige nu till sommaren kan jag tro. Många av deras anställda vill säkert också få i sig lite vitaminer i vårsolen. En himla tur att vi inte har en pågående olympiad också.

Om vi ändå kunde få ett ungefärligt datum, ett tecken, eller åtminstone besked om att något gått snett eller om att de är översvämmade med arbete. Det skulle vara lättare då. Nu är det mest man funderar på vad som gått snett, och varför man inte blir kontaktad!

Nå… slutligen kom jag fram. Nummer 46 var jag i kön. Prisad vare skype!

Handläggaren var vänlig men kunde inte säga mer än att ärendet nyligen hade inkommit migrationsverket. Den 21 april hade de fått det. Postgången tog alltså 5 veckor om jag skall tro på allt detta. Jag är ganska säker på att ambassaden försökte få iväg detta snabbt. Det skulle vara intressant att veta vart ansökan har legat och skräpat. Jag fick känslan av att den legat och väntat på något. Hon frågade nämligen lite förvånat om vi redan gjort intervjuerna.. Det kunde ju ta upp till 6 månader…

Första veckan i Maj trodde de att det eventuellt skulle kunna finnas chans att någon tittade på vår dossier. Trodde!?

Vad fasen skall vi ta oss till tills dess? Barnen klättrar på väggarna. Lägenheten i Bangkok känns dags att lämna.

Jag bannar mig för att jag inte ringt långt tidigare.

De stora garderoberna sålde vi imorse.

Bilen lämnar jag ifrån mig i morgon.

Nu bor vi verkligen i lådor och skokartonger.

Mamma kommer i övermorgon. Det finns god chans att vi packar ur och lättar ner till henne i Pattaya, under hennes sista vecka åtminstone.

Det ända bra med allt detta är att vi inte fått avslag, inte ännu i alla fall!

Välkommen till Sverige vet jag att många vill säga.. Vi får hoppas det!

Utflyttningsskivan på Dubliner

Ytterligare en gång vart jag förvånad över uppslutningen av vänner i samband med en av mina högtider. Den första var ju mitt bröllop ute i djungeln för nästan 6 år sedan. Nu var det den spontana utflyttningsskivan. Man blir fasen rörd till tårar.

Det vart mat och massor av öl på trevliga Dubliner (Irländsk) innan filmen klipptes. Jag tror vi var nära på 25 personer. Perfekt att få med alla på en och samma kväll. Som tur var hade Norske Stein med sig sin kamera. Kvällen förevigades och jag skall limma upp flera bilder här vad tiden lider.

På Fredag är det frugans tur igen (hennes andra), så kanske det blir fler tillfällen även för en annan!

Ett ljud från ambassaden

Att jag väntar besked om min frus uppehållstillstånd kan väll knappast gått obemärkt förbi. Idag fick jag i alla fall ljud ut ur ambassaden, även om det inte var ett sådant ljud man ville höra.

Ambassaden skrev: Tyvärr är det helt tyst i ärendet och det oroar mig lite. Jag skall se om jag kan få någon reaktion från Migrationsverket genom att skicka ett mejl och be dom att påskynda det hela.

Jag vet att ambassaden var vänliga och skyndade detta mot Sverige, men där har det tydligen blivit stopp. Nu undrar man varför förstås. Något som saknas, något som är fel, eller rentutav avslag på gång? Nä, det blir till att slå en signal till Migrationsverket, hoppas de svarar.