onsdag, november 25, 2009

Snacka om att gå bort mig

Jag trotsade spöregnet och gav mig ut på en joggingtur kring kontoret nu på lunchen. Duktigt tycker ni. Det skulle alltså bli en längre sväng och ingen intervall.

Tog ett yttre varv...

Skulle jag inte ha gjort...

1 timme och 15 minuter senare var jag tillbaka. Ungefär 45 minuter senare än planerat.

Vad hände?

Tja...

En plats passerade jag tex 3 gånger, en annan 2...

Den jag passerade 2 gånger passerade jag dessutom från olika håll...

När jag började få krampkänningar i baksidan av låret och åter passerade en plats jag passerat ett par km tidigare funderade jag på om jag bara skulle sätta mig ner och gråta. Just då vart det en utmaning att hitta rätt...

Det är faan snårigare att springa i Djursholm än att köra bil på Östermalm. Nästa gång tar jag med mig mobiltelefonen så jag kan mappa in mig om jag kommer vilse igen.

Och tänk vad små saker kan göra en lycklig. Strax efter sista felspringningen tar jag av åt "fel" håll, det hållet det bara inte kunde vara åt - och vet ni vad, jag är då bara stenkast från kontoret. Lyckligt slut alltså.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kan du brås på mej-jag har heller inga (h)järnspån, som styr mej Mamma

Nille sa...

Ja detta påminner om dig men bara nästan - du går ju vilse på kontoret med en GPS i fickan, och så illa är det inte riktigt ännu. Händer detta igen inom en snar framtid blir jag orolig...

Brukar kunna lirka mig åt rätt håll men inte denna gång...