Tur att man är gift med en bullmamma

Det har inte blivit mycket träning de sista 2 månaderna. Dels vart jag sjuk och dels tappade jag lite intresse när frugan tvärförbjöd mig att börja spela boll igen. Visst, jag kan ju gå bara för hälsan, men det hjälper till att ha lite kortsiktiga mål på vägen.

När jag inte förbrukar energi stänger jag också min införsel. Jag går inte upp i vikt som alla andra utan ner. Skulle det inte vara för att frugan jagade mig som en 2 åring runt lägenheten med en sked mat i högsta hugg, skulle det bara vara skinn och ben kvar av mig.

Jag fick en kommentar av brorsan igår, och frugan har väll sett det hon med.

Vad tror ni frugan säjer då (och denna gången har jag dubbelkollat, inga missförstånd)?

- Jag tror du behöver träffa grabbarna lite oftare. Varför börjar du inte spela boll igen?

Och så säjer de att vägen till mannens hjärta är via magen...

Jag fick nästan tårar i ögona...

Det är lite väl mycket som snurrar nu, och jag har svårt att inte ta jobbet med mig hem, även om det inte är nödvändigt. Att komma tillbaks till fotbollen är nog precis vad jag behöver, framför allt för det mentala.

WATCH OUT HERE I COME!

(även om inte hälsenan är läkt)

Andra bloggar om: fotboll, vikings, bangkok, träning, mat