onsdag, januari 23, 2008

Brandbilen ja, hur var det med den egentligen?




Brandlarmet gick på jobbet och det vart ju ingen panik direkt. Folk masade sig ut. Brandbilen kom. Och brandgubbarna tog hissen upp!?

De sista eftersläntrarna kom springande ner med hjärtat i halsgropen. Det kanske är på riktigt trots allt?

Detta var mitt i lunchen och massor av folk hade fått lämna sin lunch. Aerobicpasset avslutades i halvtid.

Fortfarande visste ingen om det var övning eller inte. Bessynerligt.

Någon timme senare kommer ett syrligt mail om att vi hade fått underkänt av brandkåren. Att folk hade skitit i larmet. Att vi hade samlats på fel ställe mm. Att det var sämre än på ett dagis. Jävla idiot tänkte jag. Ansvaret för misslyckandet ligger förstås hos ansvarig. Ingen visste vad de skulle göra. Larmet var skarpt så jag ställer mig frågande till att ingen drev på och påvisade allvaret. De ansvariga stod bara och tittade på - som om det faktiskt vore en övning. Skriker man på vargen för ofta blir det ju så här.

Det är inte första gången barnens dagis slår oss på fingrarna när det gäller organisation, målstyrning, och action.

1 kommentar:

Fotavtryck i Asien sa...

Hehe..hemvändare där..:)exotisk snö