Ja, det var ju det här med Emilys vattenkoppor och Bumrungrad Hospital, som jag skrev om tidigare i dag.
Jag är inte längre så säker på Bumrungrad Hospital (BH), och då talar jag ur egen erfarenhet. Vi har spenderat nära mot 1 miljon baht där (ca 200,000 kr), så det är inte som om jag skickar en alltför vild trevare här. Jag har skrivit om detta tidigare men tog mig nu lite tid att skrapa på ytan.
Det känns mer och mer som en pengafabrik. Jag trodde faktiskt att det var någon form av non-for-profit organisation där ett tag, vilket verkar ha varit en helt felaktigt uppfattning. Tittar man på deras hemsida och besöker deras sjukhus kan man lätt bli förvirrad. De marknadsför stenhårt sina egna projekt (mobila läkare som besöker utsatta grupper). Tydligen är detta ett markandsföringsverktyg snarare än ett genuint intresse för andra människor.
BH är Thailands första - Joint Commission Internationals - godkända sjukhus, och listat på SET (Stock Exchange of Thailand). Med andra ord är det ett privat företag med vinstdrivande intressen. Sjukhuset listades i Februari 2002, ungefär 6 månader innan Josefine föddes. Hon tillbringade sedan 2 månader på deras intensivavdelning. Inte så underligt att de var så bra just då kanske. JCI var antagligen fortfarande kvar och övervakade. De internationella investerarna är väll redan inne så nu blir det väll som vanligt, förfall och misär. Faktablad från Bumrungrad här.
När jag sökte efter länken till Bumrungrad Hospital kom jag över denna annons länk hos Google, Bumrungrad Death, som varnar för vårdresor till u-länder där regler inte är så hårda, och patienten oftast är utan skydd mot läkares slarv.
Läs vad de varnar för, och läs sedan Bumrungrads egna målsättning. Skall man skratta eller gråta.
Dock, Doktor Oradee och hennes team på NICU (natal intensive care unit) (intensiv avdelning för nyfödda) är mitt varmaste minne från Thailand. Detta var på BH. Jag kommer vara henne evigt tacksam för den energi hela hennes personal lade på dessa stackars nyfödda barn som föddes inte helt utan komplikationer. Vi tillbringade flera timmar om dagen med dem under 2 månaders tid och de var helt fantastiska.
Kontentan av det hela är att det är doktorn du är ute efter, inte sjukhuset nödvändigtvis. Gudskelov så jobbar läkarna ofta på flera olika sjukhus samtidigt.
Om någon som läser detta har någon egen story om sjukhusupplevelser i Thailand så tar jag gärna del av det.
onsdag, september 27, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Är det inte det sjukhuset som marknadsförs rätt mycket i Sverige? För folk som vill göra plastikoperationer och annat billigare än i Sverige?
Det är inte omöjligt att det är det, men det finns 2-3 stora här, som alla satsar ganska hårt.
Det kostade att bli bra och skaffa sig rykte, nu cashar de in. Lägre kostnader (sämre & färre i personalen, sämre underhåll på utrustningen, mm)och högre priser (hur mycket kan kunden betala egentligen) blir större vinst över ett kortare perspektiv.
Försiktig..
Jag var där med en kompis som blev dålig när vi var i Laos. Han blev riktigt dålig så vi valde att lämna Laos för att åka till BKK istället. Väl där så hamnade vi på detta sjukhus (är ganska säker på det, visst finns det starbucks och mcdonalds där?)som mer likande ett lyxhotell enligt mig.
De gav honom standard påsen med 100 piller för nåt som visade sig vara en vanlig förkylning.
I Sverige marknadsför sig Bangkok hospital hårt. Har i Pattaya byggt ett jättekomplex enbart för plastik kirurgi ( läs bli vackrare). Självklart måste de göra profit så fungerar ju de svenska privata sjukhusen också ..och alla går med vinst utom landstinget. Dock tror jag inte man pepprar räkningarna som här i Thailand, Det är skrämmande vad de kan ta betalt för en flaska sockervatten om den sitter i armen. Inköp 3 Bath säljes för ca 100 Bath, med detta rakt över lever de gott på den procenten.
Annars kan man ju alltid åka till slakthuset i Patong. Inga överpriser där...
anononym: Det låter som samma sjukhus helt klart. Sant, dessa standarförpackningar med färglada tabletter, är något man hoppas slippa på ett sjukhus av denna kaliber.
Antibiotika får man ju utan bakterieodling, alltså oavsett om den biter eller inte.
Patrik: Välkommen till bloggen! Jo, jag minns att Mr Mehkong (vår vän) vaknade upp där efter att han hade frontat med en minibuss på sin moppe. Han såg ut som barbarpappa men tandlös när han vaknade upp, sa han. Inte helt nykter skall tilläggas.
Mamma: Jaq, läkemedelsindustrin är nog en bra branch om man vill kunna ta saftigt betalt. Kopiorna vågar man ju många gånger inte äta. Skildnad med kläder. Piraterna håller mao. nere priserna åt oss.
Alla stora sjukhus här är kommersiella. Det är väl ingen hemlighet? Det är ju därför vi kan få vård när vi behöver (inte 8 månader senare när vi redan ligger i kistan) utan att behöva vänta fyra timmar på att få träffa en doktor.
Tror att du är rejält ute och cyklar vad gäller "lägre kostnader och högre priser" men det är ju bara min personliga åsikt. Vad gäller kunskapsstandarden på läkarna kan jag dock inte kommentera.
Dee har varit på ett Svenskt sjukhus en gång och hon sa i princip aldrig mer. Hon vägrade att föda vårt nästa barn i Sverige.
Har man råd att betala 3,000 SEK per person om året för försäkring här i Thailand så föredrar jag Bumrungrad alla dagar i veckan jämnfört med de alternativ som finns i Sthlm.
Däremot är det otroligt långt kvar till en hygglig standard för den vanlige Thailändaren ute på landsbyggden men det vet vi alla redan.
Niklas: Exakt, och just därför tror jag inte på att privatatisera sjukvården, någonstans.
I det extrema får de dig till att göra ingrepp du inte behöver, och håller dig längre än nödvändigt. Det finns gott om exempel. Mina barn har de försökt lägga in 4 gånger, 1 gång lyckades de.
Jag skiter väll i om det är gratis om det inte är nödvöndigt!
Svensk sjukvård kanske ligger lika långt åt andra hållet.
Kim gjorde just om sin knäoperation (Bumrungrad), i Danmark. Han kunde knappt gå när han kom till Bangkok Hospital 5 månader efter operationen. De såg direkt vilken läkare det var som hade gjort operationen!? De hade haft fler patienter från den människan. Sjukt men det var vad Kim sa att läkaren hade sagt.
Så, även om du får operationen gjord gratis, vill du att den skall vara kompetent utförd och inte i onödan.
Du vet mycket väl att i Thailand kan man ta vinst maximeringar till det extrema. De tar betalt för att ge dig det bästa (vilket är avsikten) men någon korrupt idiot köper in undermålig utrustning och läkemdel, för att personligen tjäna på det. Bla bla bla.
av egen erfarenhet kan jag bara rekommendera sjukhuset, och jag bor i BKK och har besökt de flesta andra större sjukhusen. Mycket bättre än svenska sjukhus vad gäller 1- Kompetens, 2- service 3- engagemang 4-pris 5-tillgänglighet.
Jo visst är det så. När du BEHÖVER vård ligger du hellre på ett av Thailands privata lyxsjukhus än ett svenskt.
Men när du INTE behöver varken vård eller medicin, då kan jag inte hålla med dig. Oftast är man inte så sjuk så man behöver stanna.
Diagnoserna är inte bättre än hemma. Miljön är MYCKET bättre. Utrustning likaså. Men, kan de läsa mellan raderna. nej, lång ifrån alla.
På ett privatsjukhus kan det mycket väl bli ett par nätter och en påse medicin.
Bumrungrad är verkligen på nedgång. Det var så rörigt när jag bad om offer sist (trasig hälsena) att jag gick till Bangkok Hospital. Massor av folk som inte ens visste hur man skulle leverera en offert, och vad som skulle stå på den. 50% dyrare än Bangkok Hospital!?
Just nu är Bangkok Hospital VERKLIGEN på hugget. Detta kommer ändras så snart de blir mest populära och kassakossor. Då får man byta igen.
Just nu är det Bumrungrad som är kassakossa.
Men om ett par leenden är vad man behöver, så varför inte...
Skicka en kommentar