Jag får många frågor hemifrån om när jag skall flytta hem och jag tänkte att jag skulle lätta lite på hjärtat här, och nu. Tanken har länge varit att åka hem för en längre period, kanske 6-8 månader, för att få in hela familjen i karusellen. Sedan ut igen i ett par år. Med barnbidrag kanske vi tom skulle kunna ha råd med ordentliga skolor. 3 barn kostar även i Thailand. Barnen har pass och är svenska sedan födseln (ja, detta gick smidigare än vad jag hade trott) men frugan har det varit knepigare med. Tydligen måste vi under en ansökan om uppehållstillstånd vara i Sverige. Så, frågan är om vi skulle ”fastna” om vi gjorde detta. Jag vet inte om jag vill flytta hem redan nu. Jag vet verkligen inte.
Barnen älskar Sverige så där blir det nog inga problem. Själv har jag bara bra minnen av Sverige enda fram tills tonåren åtminstone. Första snöslaskminnet kommer där någonstans. Det finns nog ingen bättre plats i världen än Sverige för en barnfamilj. Bara det med lekparker i vart hörn samt barnvangsvänliga trottoarer ÖVERALLT är ju fantastiskt bara det. Sedan har vi ju gratis skola och sjukförsäkring. Höga skatter är inte enbart negativt. Det ger alla samma chans. Kom inte och säj att man inte kan lyckas i Sverige.
Du kan gärna bo i Thailand, men du kommer inte bli Thailändare. Stanna så länge du har jobb, sedan kan du dra, ungefär. De har en poäng helt klart.
Så frågan är vad jag skall göra i 6-8 månader!? Kanske ett vikariat vore det bästa för att landa ett intressant jobb. Gärna halv eller deltid så man kan fortsätta leva. Inköpare kunde ju vara lämpligt, säljare eller marknadsförare kanske, eller något helt annat? Sedan skall man ju bo också. Det blir ingen ren provisionsbaserad lön det är helt klart.
Så, jag håller på att slipa på min CV, och så snart den är klar skall den översättas till svenska (lättare sagt än gjort skulle jag tro) och sedan skall den ut både i Thailand och Sverige. Jag tänkte att innan man börjar välja och vraka kanske man skulle undersöka om man är attraktiv på marknaden eller inte. Make sense?
Frugan och jag är väll överens om att vi ”bör” flytta hem inför skolstarten.
fredag, september 08, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Lycka till Nille, aer nog nyttigt foer hela familjen att proeva. Sen behoever man ju aldrig vara defenitiv! Du har en himla soet familj.
Den daer avgiftshistorien i skolan aer ju beklaemmande. Pa dem bara!
Tack för det. Du har rätt, men det känns svårt att komma ut igen. Det var svårt att komma ut första gången, det känns svårt att flytta hem (lägenhet, jobb, skola, frugan, mm), och att flytta ut igen sedan när alla rotat sig känns inte rimligt. Jag tror vi i så fall flyttar hem för alltid.
Kanske längre perioder i Thailand vart år, Thats it, tror jag.
I vilket fall, det är fortfarande bara en tanke..
Barnen skulle förmodligen inte tro sina ögon om de kom till ett svenskt dagis ;-) Här börjar "skolan" vid 5-årsverksamheten på dagis, innan dess är det ju mest lek.
Tidigare har du nämnt något om hemresa i vinter, men det låter inte riktigt så nu, eller hur? Eller så kan det gå undan om du får ett bra jobb kanske?
Hur som helst ser vi alla fram emot att ni kommer när det än blir.
Kram
Ja, beslutet om att flytta hem eller ej, och i så fall när, är inte lätt.
Sverige är otroligt barnfamiljsvänligt, jag kan bara hålla med! Saknar allt det gröna, alla lekplatser och sånt här. Och att rida, som hon älskar, är det bara att glömma.
Å andra sidan skulle jag kunna bo kvar utomlands enkom för dotterns skolgång. (Fast jag vill vara i Sverige under sommaren...) Hon går ju i internationell skola, och det är SÅ bra. Massor av resurser, entusiastiska lärare som kan ta sig tid för varje unge, barnen peppas och motiveras - dottern trivs jättebra.
Tja. Slumpen - det vill säga makens arbetsgivare - får väl avgöra.
Pengen har ramlat ner, men det började jag att förstå för ganska länge sedan, det kanske
beror på god uppfostran eller bra förebilder.
Alla borde resa ut i värden under en längre period och leva ett vanligt liv,
då kanske man inte skulle klaga så djävla mycket här hemma på skatter mm.
Annie: Vi har ett par skolor av den kalibern här i Bangkok med. 200,000 kr om året per elev tror jag det kostar. Det finns sedan en uppsjö av skolor för ca 30-50,000 kronor per barn och år.
Visst är dessa skolor mycket bra, speciellt de dyra.
En nackdel dock. De flesta internationella barnen stannar inte längre än 1-2 år innan de flyttar vidare. Jag har kompisar som växt upp i denna miljö. Kommer man inte från denna miljö får man nog landa tungt den dag man styr hemmåt, och blir en vanlig människa igen. Detta gäller expat livsstilen med.
Jag skall erkänna att jag är lite avundsjuk ...
Det här har vi undrat över länge! Rykten mellan oss! Jag tror det finns stora möjligheter för dej med den sociala attityd som du har ( i skrift). Men för Prair.. inte många hemmafruar. Du vet redan att det finns en (utbytbar) lägenhet på Kungsholmen. Och Danderyds bygg skulle ju kunna vara en tråkig men inkomstbringande start!? Men CVn Niclas DU MÅSTE HA GODA referenser i Sverige, men OK man kan ju fixa allt i Bangkok som de sa när jag diskuterade jobb med Europiska i början på 90-talet!
Jag glömde...Prair kan absolut inte söka uppehållstillstånd i Sverige- oavsett om ni är gifta (kanske hänsyn kan tas till gemensamma barn?) Det ska sökas från hemlandet=Thailand. Vi har just haft ett snyftprogam om ett par som är gifta och lyckliga -men hon måste åka hem till Sri Lanka för att söka uppehållstillstånd och det tar MINST 6 månader.
Mamma: en universitets utbildning toppat med en chefsposition på ett internationellt företag tror jag står sig bra även i Sverige. Det gäller att söka hos företag som kan upskatta detta. Samtidigt sabbar jag ju min CV totalt med ett vad-som-helst-jobb.
Vi får se, men det finns ju som sagt var en trevlig öppning med TVV Group i Sverige.
annie!
Kul att du skriver här.
Jag läser din blogg ibland, hittade den som länk hos mymlan ;.) Träffade henne för några veckor sedan när hon var i Stockholm.
Jag är plastmamma till Nille.
Skicka en kommentar