Min fru ser lite sliten ut, stackaren. Det har varit en tuff vecka för henne. Efter vi kom tillbaks från Ko Samet har vi ju inte något hembiträde längre, vilket var planerat. Eftersom tjejernas sista skoldag var i Måndags fick Plair en riktig kickstart på hemmamamma livet. För min del kan hon numer få rulla tummarna hur mycket hon vill, för det vet jag hon inte kommer finna tid till. Är det något med Thailändskor så är det stoltheten över att vara en bra husfru (även om det inte är en egenskap jag prioriterar högst).
Som tur var lyckades vi finna Poi ett jobb innan månaden var slut, så i Oktober blev det nog lite extra i kassan för henne (vi betalade henne månaden ut förstås). Skönt att slippa oroa sig för henne också.
Vad gör hon nu, frugan alltså?
När hon inte jagar barnen runt lägenheten, lekplatsen, shopping centrat, med en sked mat, så sköter hon om hemmet. Av någon anledning sätter hon sig inte ner när hon är klar, utan börjar om. Vi har kommit överens om att skaffa hemhjälp några timmar i veckan, någon som tar det värsta lasset (strykning & grovstädning), men Plair kommer sig inte för att sätta upp annonsen.
Det är bra kul att kolla på henne nu. Oj vad livet har ändrats sedan en vecka tillbaks. Då var det båda tjejerna i skolan och 24 timmars hemhjälp (städning, barnpassning, inköp, mm). Bra förberedelse för vad som komma skall (Sverige) får hon nu i stället.
I vilket fall, jag bad henne ta med Emily ut på stan över dagen (shoppa, fika, glida). Plair måste varva ner lite. Hon börjar verkligen se allvarlig ut (sällan thailändare har det uttrycket mer än några sekunder). Nu är hon orolig för att de andra barnen inte skall få någon mat om de är hemma med mig. Suck!
Jag tror Josefine behöver få vara storasyster ibland, hon med, och jag ser fram mot att hitta på något med de två mindre samtidigt.
Detta är ju huvudanledningen till att hon inte vill lämna någon av barnen hos mamma i Pattaya också, hon ser oss aldrig mata dem. Är det så konstigt då!? Hon jagar dem med skeden i högsta hugg en kvart innan de blir hungriga, ”vart de sitter, vart de går”, inte fasen man hinner emellan där. En riktig hönsmamma (i god bemärkelse) är vad hon är.
Eftersom jag har lite väl lätt att drömma mig bort, bli allvarlig, är hon en bra motpol mot mig.
Snart beger sig Plair ut på stan med Emily, och senare i kväll skall vi på inflyttningsfest hos John & Phueng. Grabbarna i fotbollslaget (Bangkok Vikings) skall ha fest, och det Skandinaviska Samfundet i Siam skall hålla sin årliga kräftskiva (läs: fylleslag, jag beskrev det här tidigare).
Trevlig helg Alla!
1 timme senare:
Det här var ju busenkelt. De sover som 2 klubbade sälar båda två :)
lördag, september 30, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag hoppas "klubbade" inte är bokstavligt talat... :)
På tal om fester, när har herr ordförande tänkt sig att ExilGnagarna skall ha sitt första sammanträde?
För min del ser jag gärna snart. Fruns mage är snart mogen, bara 2 månader kvar, och det känns som om jag inte vill lämna henne ensam om kvällarna de sista 5-6 veckorna. Man vet ju aldrig vad som händer.
För tidig födsel ligger i släkterna.
Nä då, jag slog inte hårt alls, så klubba var en överdrift :)
Om exilgnagarna skickade jag dig ett brev.
Ja, flyttar ni till Sverige blir det nog en kulturchock för din fru...bäst att mjukstarta...
Vi har hemhjälp några timmar i veckan, och jag fasar redan över att behöva ägna mig åt strykning när vi flyttar till Sverige igen...städning har jag inga problem med, men strykningen, den är blääääääääää....
Som tur är har jag en karl som förmår stryka sina skjortor själv, alltid något...
Håller med, strykning är verkligen sämst!
For better and for worse.. :)
Det finns nog inte många svenska killar som inte kan stryka sin skjorta själv. Sverige måste ju vara jämnlikhetens front.
För min fru handlar det ju om att mota mig i porten. Inte kommer jag TJATA om att få stryka min skjorta...
Om man får lite tid över så är det
ganska avkopplande att stryka,sin skjorta, det känns dom att styka bort lite stress
Pappa: Jag har hört att det finns andra former av meditationer än strykning.
Jag kan känna detta när jag har speciellt bra ögonblick med mina små, som jag tror är jämförbar med vad man uppnår via meditation
Fördelen är ju att man är fler som delar på ögonblicket. Ja, jag utgår ju från att barnen känner som jag förstås.
Skicka en kommentar