Jens och Elin fick ett par ganska annorlunda minnen från sin Thailandssemester kan man säja (militärkupp, kräftskiva, och en tredje sak jag inte minns riktigt..). Flyga från nya flygplatsen tro jag minsann det kan ha varit...Mogna beslut från både mig och Stefan, att lämna bilarna hos John. Tyvärr är det ganska vanligt att man kör efter några öl här i Thailand. Det verkar vara som om allt som är tillåtet är acceptabelt. Om du känner någon som gör detta regelbundet kanske du skall rekomendera dem att läsa detta (storyn om Pelle Lindbergh) innan de gör om det nästa gång.
Min blogg diskuterades, på gott och ont, och det var ju intressant (tur att man inte hängt ut någon).
Grabbarna drog vidare ut mot stan vid midnatt. Detta var ju otänkbart för mig, i alla fall inte utan att forsla hem familjen innan. Att det skulle sluta med att krama kudden kunde ju faster Helen ha räknat ut. Skönt.
I eftermiddag åker vi, hela familjen, till John för att leka och äta lunch. Jag tror vi skall passa på att ta hem bilen oxå...
Oj, vad det trycker i pannbenet.
Det kommer bilder och mer senare...
5 kommentarer:
Ja, det blev en semester att minnas! Tack så mycket för ert gästfria mottagande! Det gäller både er, Inger samt John med familj. Vi kom hem smidigt, Thea somnade i taxin och sov tills det bara var fyra timmar kvar av flygningen så vi är nöjda! Vi hörs!
Elin: Kul att höra att ni trivdes och att resan hem gick bra.
Kul också att ni ansträngde er så pass att spendera mycket tid med oss. Det känns nästan som ni kom och hälsade på oss, och inte nödvändigtsvis bara för en Thailandssemester.
Och hur upplevde ni flygplatsen?
Det var verkligen riktigt ansträngande och uppoffrande att spendera så mycket tid med er!
Det känns väl som att våra barn kunde få en bra start med att lära känna varandra från början. Eftersom att våran relation håller så bra så tycker väl jag att vi fortsätter med våra barn.
Flygplatsen kändes som ett schysst litet skrytbygge! Vi vart dessutom lite oroliga när vi blev närmare 40 minuter sena av bagagetekniska problem. Men vilken kåk! En massa fönster att putsa!
Jag skickar dig mera bilder från dom sista dagarna
/Jens
Jens: Ja, att du och jag kommer känna varandra in i sista andetaget råder det nog inget tvivel om.
Jag ser fram mot bilderna
Blev vi så sena? Då sov jag redan som en liten gris! Jag kommer bara ihåg vad långt det var att gå till gaten och då var vi ändå inte vid den längst bort. Men allt bagage kom fram, även vagnen som checkades in senare. Kors i taket!
Skicka en kommentar