onsdag, juli 04, 2007

Vardagen verkar hinna ikapp oss

Jaha, då närmar det sig 2 månader i Sverige. Det mest sjuka med detta är att det knappt känns att jag varit borta alls? Barnen pratar dålig svenska och frugan ser ut som en invandrare, och om det inte vore för dem skulle det nog kännas ännu sjukare. Den 12 juli börjar jag jobba och i mitten av augusti börjar barnen på dagis. Plair börjar på SFI på heltid ungefär i samma veva.

Jag kan bara gissa hur snurrigt det kommer kännas mot slutet av september?

Då har man haft en månad av typiskt svenska rutiner. Helt plötsligt får man börja göra punktinsatser när utrymme finnes. Samordna dagisleveranser, tvätt, matinköp och städning. Jag ser inga problem med detta men det tar nog lite längre tid för frugan att anpassa sig till den lite mer effektiva livsstilen. Den där man alltid försöker göra något nyttigt på vägen till något annat.

En annan kompis vart omflyttad till Sverige efter ungefär lika många år som mig i Thailand. Hem helt själv. Han upplevde det som ganska tomt även om det till en början kändes bra. Nu är han tillbaks i Thailand, är gift, och har barn. Att flytta hem med familjen är, och måste vara, en helt annan grej. Egotrippen gör man ju bäst i Thailand, egotripparnas paradis.

Nästa stora milstolpe för oss måste vara också ett jobb för Plair. Så snart det hänt får vi betrakta oss som ganska klara. Hon kommer gå på SFI på förmiddagarna så till en början är det eftermiddagar som gäller för jobb, och i viss mån kvällar och helger. Halvtid vore en bra start. Får hon ett heltidsjobb lär hon hoppa av skolan, eller nog lägga om den till ett par kvällar i veckan. Vi är inte för optimistiska på denna punk men tror nog vi hittat i alla fall något innan årets utgång. Frugan är inte kräsen alls som det ser ut idag. Skall hon kunna åka till thailand ofta, samt skicka pengar hem, kommer detta ju bli ett nödvändigt ont.

Pengar, pengar och pengar….

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vad menar du med detta: "Det mest sjuka med detta är att det knappt känns att jag varit borta alls?"

Borta från Thailand, eller borta från Sverige?

Nille sa...

Jag menar att det knappt känns att jag någonsin lämnade Sverige. Detta är ju sjukt eftersom jag totalt var borta nästan 14 år.

Snacka om att man blir UFO!

elin sa...

Fick du jobbet du ville ha? Det har jag missat. Grattis, grattis grattis!!! Eller grattis hur som helst även om det inte var det du allra helst ville ha...