tisdag, december 11, 2007

7 månader i Sverige, hur känns det nu då?

Fick en fråga över bloggen för ett par dagar sedan och tänkte ta tillfället i akt att besvara den, så gott jag kan, och vågar utan att det blir för privat.

Det är ju som så att jag drog lite som en testpilot. Flera av mina kompisar fick småbarn i samma veva som mig. När, var, hur och om man skulle flytta tillbaks till Sverige med familjen har diskuterats flitigt. Man skall inte heller glömma att de flesta av oss befinner sig i ganska olika situationer. Så vad som gäller för mig gäller inte nödvändigtsvis för någon annnan.

Det var alltså Niklas som frågade:
Nu har du klarat av första Novembermånaden sedan du flyttade hem.

Kan du berätta lite om hur du känner dig nu med allt vad gäller liv, jobb, familj osv?

Så... Hur känns det nu då?

Jo tack. Det gör det. Något ekorrhjul faller vi inte in i även om vårt mönster kanske kan liknas vid det. Nu är vi i Sverige, och nu gör vi det bästa av det, sedan får det bära eller vara. Visst. Det är inget kul i mörkret.

Nu handlar detta visserligen bara om ett par månader som vi har det mörkare än vad jag är van vid men ändå. Synd att vi inte har snö. Tror det är det som saknas, snö. Oavsett blir livet vad man gör av det. Det går att göra saker nu med. Gör man inte saker då blir det tråkigt, och kanske hopplöst.

Vi har varit utanför lådan så länge, och det blir onekligen svårt att både krypa ner samt stänga locket igen. Drömmarna har vi inte begravt. Det bästa scenariot är fortfarande mycket tid på båda platser. Allt är ju möjligt, det vet vi ju av erfarenhet, det gäller ju att få arslet ur vagnen och åtminstone röra sig åt det hållet man vill.

Så började jag skriva… sedan vart det bara nonsens eller för privat, så jag klippte där. Av en slump pratade Niklas och jag med varandra precis men jag tror inte han vart klokare av det. Jag kan helt enkelt inte sätta fingret på vad jag tycker och tänker om detta.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det kunde ha varit jag som skrev den sista meningen i detta inlägg! Jag vet inte heller vad jag ska tycka om att ha flyttat hem. Okej, nu har vi inte flyttat till Sverige, men Tyskland är ju snarlikt, i alla fall i jämförelse med Asien...
Å ena sidan: jag är tämligen flytande på språket, härlig natur, frisk luft, min favoritmat och favoritviner till mycket rimliga priser, en helt annan rörelsefrihet för dottern än i Seoul.
Å andra sidan: uruselt väder nästan jämt och inte det minsta spännande - kolossalt hemtamt och "vanligt". Jag saknar alla aha-upplevelser, att få fascineras av en annan kultur, att se något annat av världen.

Ärligt talat hoppas jag att det blir en sejour till för oss i Asien...