Folk i lådorna

Senast i förrgår frågade Josefine efter Poi (vårt förra hembiträde). Det var när jag gick ut på kvällen som Josefine frågade om jag skulle åka hem till Poi!? Idag dök hon upp som gumman i lådan, Poi alltså. Tyvärr var jag inte hemma när hon kom, så jag fick inte se barnens miner, vilket hade varit helkul förstås.

Tjejerna mötte henne direkt med jättekramar. Sebastian var lite försiktig innan han smälte. Han var ju hennes favorit utan dess like (hon var jättebra med brudarna också). När jag kom hem hade Poi redan varit hos oss i en halvtimme. Sebastian hade mjuknat upp och sprudlade av glädje.

Sedan kom gubben i lådan. Kusinernas pappa. Som vanligt helt oannonserad, även om vi numer visste att han var vid liv. Barnens mor hade klipskt ringt hans nuvarande flickvän och presenterat sig som en jobbförmedlare. Helt plötsligt så visste nuvarande flickvännen var han fanns.

Även om hon inte kan styra detta själv får hon inga stjärnor i taket av mig. På sådant här är jag MYCKET långsint. Hela jävla familjen har ju varit så oroliga så de nästan gått åt.

Han ville se bilder på lilla Ohm Im. Tyvärr låg de på min jobbdator. Nästa gång. Filmer har vi ju också. Han lämnade en tusen bahtare (vilket motsvarar en svensk tusenlapp i värde, och i svårighet att spara) som vi lovade att göra något med. Eventuellt skulle han försöka komma ner till sonens födelsedag denna Lördag. För säkerhetsskull så åker vi ner i vilket fall. Det börjar bli vana. Ringer inte fadern åtminstone, och önskar grattis på födelsedagen, då vet jag inte vad jag gör. Allt mer än det är plus, och det får vi ha överseende med.

Andra bloggar om: vardagsliv, thailand, , familj, barn, bangkok