Nu satte mr-bråttom allt skägget i brevlådan

Det var samma sträcka som jag berättade om i ett annat inlägg. Trafiken stod nästan stilla och vi var ganska högt upp på gatan. Sikten var inte mer än 150 meter men tokpellen gick ut i mötande körfält ändå. Det tog bara 25 meter innan han stötte på patrull. Det gick så sakta att det var omöjligt för honom att komma in i rätt fil igen. Det såg dock inte ut som om han försökte. Som tur var låg det en infart precis där, så mötande fordon lyckades trixa sig förbi.

Detta upplevs ju inte alls som pinsamt för bilförarna. Frisk vågat hälften vunnet är deras måtto. I Thailand stannar man ju inte och skäller ut folk, så att det borde vara pinsamt, det finns inte. De ser snarare sig själva som smarta, och andra som dumma, än sig själva som de drumlar de är.

Han fortsätter givetvis framåt, fortfarande i mötande körfält.

Efter ytterligare 50 meter får han möte igen, och nu är det mycket trångt. Kö bildas bakom mötande fordon. Det tar en minut innan han kan gå in i rätt körfält igen, och öppna upp den filen han blockerat.

Tutor? Blinkande heljus?

Knappast!

Om någon blinkar eller tutar så är det han som felar, som vill uppmana de andra att lägga sig mot kanten, så han slipper gå in i sitt körfält igen.

Trafiken står stilla. Jag parkerar. Gående ser jag hur han ger sig ut i mötande körfält igen.

Andra bloggar om: trafik, galningar, bangkok, bilförare