Det var nära ögat, igen!

I morse höll vi nästan på att bli överkörda utanför tjejernas skola. Inte bara vi utan massor av andra människor klarade sig med en hårsmån. Poliskonstapeln som står och vaktar övergångsstället när barnen kommer till skolan, hade tydligt markerat för bilarna att nu var det dags att stanna, för nu skulle vi få gå. Vi hade redan hunnit halvvägs över när en blind (det måste han ju har varit) bilförare kommer från andra hållet. En ny Toyota Fortuner skall tilläggas. Folk hade börjat gå från andra hållet med, och det var inte mycket utrymme för denna bil att trycka sig igenom. Men det gjorde han.

Det gick inte fort, kanske 20 km/hr, men det är just ointresset att stanna som jag reagerar på. Antagligen hade han inte sett polismannens signal. Att folk var på väg över hade han inte missat, det var ju därför han hade sänkt farten. Så mycket för respekten för ett bevakat övergångställe utanför en skola, full med barn och föräldrar, precis innan det är dags för fösta lektionen.

Polismannen blängde knappt på föraren, han orkade inte ödsla energi antagligen. Själv ville jag slå på dörren, men avstod. Blängde på honom det gjorde jag, det kan jag lova.

Tur att ingen vart påkörd, men det är väll bara en tidsfråga. Eller, det händer nog hela tiden, ingen bryr sig ju. Det är bara jag som bryr mig känns det som.

Undrar vad han tänkte när han körde vidare?

Andra bloggar om: thailand, bangkok, trafik, barn, skola