I dag var allt som vanligt igen. Josefine ville inte alls bli lämnad i skolan. Tårar och åter tårar. Inte den start man behöver för en bra dag. Jag önskar de kunde sätta in en webbkamera i klassrummet så jag kunde kika till henne efter en stund. Det vart sent i går. Stressigt i morse. Mat i farten.
Slarvigt av oss. Bättre om vi hade tagit sovmorgon allihopa, eller Josefine åtminstone.
(Bilden är från November 05)
Andra bloggar om: barn, bangkok, skola, josefine
4 kommentarer:
Det skär i mitt hjärta också. Att barn gråter i början när man lämnar på dagis har många föräldrar upplevt. Ringer man efter en stund och frågar personalen brukar man få till svar att allt är helt okey.
Är hon för trött eller är det något annat som är fel för henne i skolan? Och hur brukar hon vara när ni hämtar henne?
De brukar säja att allt är bara bra så snart vi gått därifrån. Jag vill gärna se detta med egna ögon. I morse var det lite väl stressigt för att de skulle hinna åka med mig.
Dumt att vi tog det beslutet. Jag hoppas att vi lär oss.
I vilket fall har vi mer och mer fokus på detta. Lugna morgnar. Gott om bra sömn. Ordentlig frukost. Ger ofta de smidigaste lämningarna. Inte alltid, men ofta.
Nämen lilla snuttan...nu känner jag mig förflyttad till de där hemska dagislämningarna som Susanne nämner, fy vad man kände sig taskig vissa morgnar..
Hoppas det blir bättre. Än är det väl ganska nytt för henne, blir nog bättre när det blir en rutin.
Annie: Tack för din omtanke. Det verkar som alla har erfarenhet av detta :) Detta är Josefines 3:e semester. Det kan bara bli bättre... får vi hoppas
Skicka en kommentar