onsdag, juli 25, 2007

Tjena på dig du!?

Jag tycker det är lite konstigt att man inte hälsar på alla på jobbet. Man sätter sig ner vid samma lunchbord och man nickar knappt till varandra. Visst, man morsar på de man känner, eller borde känna, men det verkar vara allt.

Företaget är alltså så stort att de inte orkar beblanda sig med varandra i onödan, är det så? Själv tycker jag man kan artighetshälsa eftersom man ändå jobbar under samma flagga. Visst, man kan inte alltid veta om det är en kund eller kollega man möter i hissen, men kan en hälsning göra skada?

Det är lite svenskt det här, även om grannarna i Bangkok inte var så hälsglada de heller. Minns när jag förr bodde i Sverige hur grannarna nästan undvek varandra. Trist.

I min nuvarande trapp är det 50/50 men då har vi också hälften svartskallar i huset :)

Svenskar har gärna få MYCKET goda vänner och några bekanta än massor av halvkompisar, eller? Inget fel på det men annorlunda mot tex. Thailand där jag skulle säga att man har massor halv halvkompisar men få riktiga. Med riktiga kompisar menar jag sådana som står upp för en i vått och torrt, inte bara så länge man har något värt att vara bekant med. Jag tycker vi hade en skön mix av detta i vår exil bekantskapskrets i Bangkok. Mig har det i alla fall gjort gott även om en del av mina gamla vänner kanske tycker att jag blivit lite dryg på gamla dagar…

7 kommentarer:

Unknown sa...

Bra analys över väner kontra bekanta i Sverige o Thailand..känner ungefär som du..

I Thailand är det lätt att känna många men svårt att finna riktigt bra vänner.
Hemma finns ett nära järngäng och sen en massa surbultar

Anonym sa...

Nille, jag har numera en tröja som kommer att göra dig grön av avund. Bild kommer!

Exil-Gnagarna forever!

Nille sa...

Muhlman, säg inte att du fått nummer 8!? Den skall ju hängas upp i taket ju!

Anonym sa...

Nej nej, detta har inget med Vikings att göra...

Anonym sa...

Anser att jag inte förlorar något genom att hälsa och prata med folk vars ansikten jag känner igen

b-tung

Anonym sa...

Jag kallar det för Stockholmssyndrom. På andra ställen i Sverige beter sig folk mycket mer vänligt och hyfsat. Jag blev chockad då jag jobbade på ett ställe med 30 anställda och folk inte hälsade på varandra.... Jag har jobbat på ett ställe i en småstad med 400 anställda och där hälsade alla på varandra, när man gick förbi. Även i byar så är det god ton att hälsa då man möter någon på vägen eller om någon är ute o på sin gård. Tror helt klart det skulle passa dig mer att bo på en annan plats. Att vara och bo i Sthlm med omnejd är nästan som att vara i ett annat land jämfört med övriga Sverige.

Nille sa...

Viol, hoppas du har rätt, att detta begränsar sig till Stockholm och kanske de andra större städerna. Skulle tro att det är storleken på stad som är det avgörande mer än vart man är född. Så fasligt internationellt eller coolt är ju inte Stockholm.

Samtidigt kan man nog säga att Stockholmarna nog antagligen är mer stressade än alla andra.