Hon är ingen stor tjej vår lilla Emmy och har aldrig varit. Sedan födseln har hon legat på botten av normalkurvan. Kompisarna i skolan är nästan huvudet större. Hon börjar bli vaksam på detta och har ett väldigt stort behov av att vara stor åtminstone hemma. Nu skiljer det inte mer än ett par centimetrar ner till Josefine. Josefine är ingen långstånk hon heller, det ska gudarna veta. 16 månader skiljer det mellan dem och snart är de lika långa (korta).
Ibland undrar jag om det är något fel på maten hon äter? Det enda jag vet är att hon inte bara äter potatismos och ris, utan allt annat man säjer att man måste äta för att växa. Sebastian är väll den som äter sämst, men växer mest. Konstigt.
Emily är en glad tjej som tycker det är kul att gå till skolan, även om den är ganska strikt. Detta med disseplin verkar inte bekomma henne speciellt mycket, snare välkomnas. Hon gillar att veta vad som är rätt så hon kan göra på det viset. Hon tycker inte heller om att man tillrättavisar henne. Hon kan lära sig av andras misstag och ta ett gott råd när det kommer, samma gäller hennes bror, men knappast hennes lillesyster.
I Juni fyller hon 5 och det finns risk för att Josefine har växt förbi henne tills dess. Jag tror inte hon kommer ta det speciellt bra.
Andra bloggar om: thailand, växa, barn, kost, skola
fredag, december 29, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar