Sebastian skiljer sig en del från sina systrar...

Det är helt urbota omöjligt för honom att göra något på egen hand. Plair har klagat lite på det men jag har bara tyckt att det varit charmigt. Hon jobbar ju från hemmet över Internet, kanske 3-4 timmar om dagen, så hon har ju ”lidigt” lite mer av det.

Det är sällan jag sitter hemma och jobbar men nu när jag är sjuk så blir det ju så. Egentligen är det ju himla gulligt som han håller på, men vi måste ju ha mat på bordet också, så jag smiter ifrån och knappar lite på datorn när jag får tillfälle.

Jag lämnar honom framför hans favorittecknade och sätter mig tillrätta framför datorn. Det tar max 5 minuter innan man har en glad gosse som tycker att vi skall titta på filmen tillsammans i stället. Är det inte tv:n kommer han med en bok, eller så är det någon leksak han skall visa hur man leker med. Han är van att få som han vill och ger sig inte innan det har hänt. Jag är lite svårare än min fru, och det börjar han märka. Han spelar oss något olika.

Han är ruggigt envis. Lägger sig ner och sparkar och skriker om han inte blir förstådd eller inte får som han vill. Det kan gå så långt så att han börja slå oss.

Sista utvägen med mig många gånger är att han sätter sig i mitt knä och kollar tv:n medan jag försöker få något gjort. Och det blir det ju inte förstås. 2 lyckliga förlorare mao.

I vilket fall. Konstigt att han aldrig leker på egen hand? Kan han verkligen ha blivit så påverkad av att växa upp som minstingen i en flerbarnsfamilj, att han inte kan ta sig för något på egen hand?

Andra bloggar om: barn, olikheter, uppfostran, leka, syskon