Barnen njuter denna första dag på landet

Så här långt har det varit en härlig första dag för barnen. Härlig men tröttande. Det har vart vattenpistolskrig, badande, klättrande i träd, lerklampande, och ett besök på grannodlingen, där gummiträden var hur aktiva som helst. Att gummin skulle vara vit som mjölk kom för mig som en överraskning, trodde den skulle vara mer ljusbrun.

Ohm Im verkar ha funnit sig till rätta i sitt nya hem. Hon pratade en stund med sin farmor över telefon igår och verkade inte bli ledsen över att få åka tillbaks till henne. Sin mor och far (Plairs bror) hör de sällan av. De ringer väldigt sällan och oftast pratar de bara med modern. Deras största barn Phi (5 år) vill inte längre prata med dem när de ringer. De lovar alltid att de skall komma snart, men gör det aldrig. En Thailändsk tragedi.

Nu är barnen trötta, väldigt trötta. De 3 minsta har somnat in och de 2 större sitter nu med lugna lekar. Det tar på krafterna att vara på landet. Mer aktiva lekar och naturen gör sitt. Lite skillnad mot Bangkok och vår lägenhet som vi sällan lämnar nu för tiden.



I eftermiddag skall vi ta oss till grannbyn. Närmre bestämt till svärfars (den yngre) by, byn där man pratar Isaan. Det är bara någon kilometer så utflykten känns ganska lagom. Ja skulle tro att vattenlekar och andra Songkran aktiviteter (som supande) kommer trappas upp så snart vi kommit dit. Kul men jag måste försöka hålla mig från den förrädiska Lao Khaowen (risbrännvinet). Tyvärr kan jag lätt glida över på det när jag får ölstopp och redan är lite rund under fötterna. Vi får hålla tummarna.

Eftersom Internet verkar fungera mycket bra nu (bättre än hemma) kommer jag försöka att hålla er välinformerade.